av Leif Erlingsson
2006-02-04 på http://blog.lege.net/verklighetsbubblan/
Här i förkortad version. Borttagna delar tydligt markerade.
Jag ska på en gång säga att orsakerna till att vissa grundläggande fakta om vår verklighet inte är var mans egendom är psykologiska, och därför kommer denna text att börja med just psykologiska betraktelser i samband med de psykologiska händelser som har möjliggjort "kriget mot terrorn". Jag skriver psykologiska händelser, för även om uppåt ett par hundra tusen människor nu har mist livet på grund av detta så vågar jag mig ändå på att påstå att den psykologiska skadan är allvarligare.
Vi föredrar
De flesta av oss föredrar att inte serveras verkligheten och bryr sig inte om sin egen överlevnad. Det är OK, jag respekterar den fria viljans princip. Ett litet fåtal söker det som är, inte bara det man vill se. Trots att det strider mot allt de önskar och vill. De arbetar i strid med den naturliga människans alla begär på att kunna skilja lögnerna från sanningen. Det är mänskligt att döma en extremt otacksam uppgift och ett säkert sätt att bli impopulär i alla läger. Den som gör detta blir förlöjligad på alla tänkbara sätt. Hon/han ifrågasätter ju själva grundvalen för andras självbild och verklighetsuppfattning och är således ett extremt hot mot jaget. Att sådana personer (som jag själv) därför bekämpas med alla till buds stående medel är därför naturligt. I krig och kärlek... I det här fallet krig.
Sanningssägarens psykologi
Olika sorters korruptionsavslöjare är ambitiösa människor, kompetenta och effektiva, den sorts människor som bryr sig om att saker och ting blir rätt utförda. De är också människor med moralisk ryggrad att stå emot korruption. I nästan varje enskilt fall så blir de korruptionsavslöjare på grund av ett moraliskt dilemma, som de själv inte sökt, landade i deras knä. När det gäller korruptionsavslöjare i organisationer så brukar det handla om att de blev ombedda att göra något omoraliskt och att de vägrade. Nittionio av hundra människor som ställs inför ett sådant dilemma "håller för näsan" och tänker på varifrån de får sin lön. Eller övertygar sig själva om att det inte finns någon moralisk konflikt. De flesta korruptionsavslöjare börjar med antagandet att så snart "någon i ledningen" eller någon auktoritet får situationen klar för sig så kommer de att rätta till det hela. Men även efter att de förstår att "ledningen" och auktoriteter inte kommer att rädda dem så förblir korruptionsavslöjare oomvända och motsträviga. På det följer oundvikligen trakasserier, förföljelse och baktaleri. Detta är inte en väg för moraliska slöfockar.
De som förlöjligar korruptionsavslöjare/sanningssägare och baktalar dem visar för det första vad de själva har för sorts moralisk fiber och för det andra att de aldrig själv skulle kunna bli en korruptionsavslöjare/sanningssägare. Men de är bevisligen goda medlöpare. Det är därför konspirationer fungerar: De flesta håller tyst och övertygar kanske sig själva om att de har rätt och gör rätt. Så följaktligen måste korruptionsavslöjaren/sanningssägaren vara ond, hysa sjukligt hat, etc.
Konspirationsteori om konspirationsteoretiker
Det tycks förekomma en föreställning att "konspirationsteoretiker" konstruerar konspirationsteorier. Det är en märklig föreställning, men jag tycker mig ha känt av den. "911 apologister" har ingen trovärdig förklaring till varför, efter den 11 september 2001, så många uppenbarligen intelligenta (mest amerikanska) medborgare har gripits av ett obetvingligt begär efter att utan synbar anledning slösa bort sin tid och sina resurser "på att introducera misstänksamhet och motvilja i den allmänna debatten", som det brukar heta "over there". Det är verkligen ett mysterium. Kanske de vill ta över världen eller något. Eller de kanske av någon anledning lider av ett sjukligt hat till George W. Bush. Det senare får jag själv ofta höra från några mormoner jag fortfarande har kontakt med.
Å andra sidan krävs det inga universitetspoäng i psykologi för att förstå det primära motivet hos "911 apologisterna". Det sista en amerikan - och andra - nämligen VILL tro är att deras regering skulle anfalla deras egna landsmän. För "911 apologisterna" spelar därför logik och intellekt INGEN del i deras motiv för att undersöka vad som egentligen hände den 11 september 2001. Det är känslor rakt av.
Efter 11 september 2001 var vi alla förenade i chock, avsky och sorg. Förutom agenterna från Mossad förstås, som jublade, dansade och filmade. När känslorna avtog så fortsatte de flesta med sina liv som vanligt. Men några kliade sig i huvudet, fick inte fakta att gå ihop. Efter omfattande grävande och forskning insåg dessa personer att den officiella historien inte kunde stämma, och det faktum att tjänstemän vägrade besvara de frågor som uppstod resulterade av naturliga skäl i en "konspirationsteori". Inte långt efteråt gav sig "911 apologisterna" in i diskussionen, inte för att de hade några svar på de frågor som fanns utan för att deras känslomässiga knappar var tryckta på av att någon sa att deras regering ljög. Själv insåg jag inte förrän långt senare att det måste vara fråga om någon slags statskupp, som dock delvis misslyckats.
Tidningen Popular Mechanics redaktörer tycks till exempel tillhöra skaran som fått sina känslomässiga knappar tryckta på. Det är uppenbart att deras grundförutsättning var att regeringen talar sanning och att de helt enkelt har följt upp de källor och trådar som stöder den officiella versionen för att konfirmera att den är korrekt. Ignorerandes alla bevis för motsatsen. Se vidare http://serendipity.li/wot/pop_mech/reply_to_popular_mechanics.htm (backup: http://blog.lege.net/serendipity.li/wot/pop_mech/reply_to_popular_mechanics.htm). Möjligen kan det också ha spelat in att en av de huvudsakliga artikelförfattarna, Benjamin Chertoff, är kusin till den nya Dept. of Homeland Security chefen Michael Chertoff. Och kanske också att Ben Chertoffs mamma var en Mossad agent. Lustigt sammanträffande att kusinen i Homeland Security dessutom tidigare såsom chef för justitieministeriets kriminalavdelning såg till att uppenbara Israeliska spioner släpptes fria före och efter den 11 september 2001. Men det behöver inte finnas något samband dem emellan. Förnekelse och psykologi är fullt tillräckliga förklaringar på Popular Mechanics agerande.
Att ifrågasätta någons verklighet uppfattas på ett känslomässigt plan som en krigshandling, och i krig gäller i praktiken som bekant inga lagar och ingen moral. För den som får sin verklighet ifrågasatt är det istället verklighet att vi som ifrågasätter är t ex sjuka, missledda, onda, oförnuftiga, vägrar inse fakta, är rädda för fakta, tar in information väldigt selektivt, endast tar in information som bekräftar det vi redan bestämt oss för vara sant, inte själv tror på det vi själva skriver/säger, att orsaken att vi kan tro det vi påstår är att vi är bra på att argumentera för och försvara våra idéer, etc. Det är bara att välja något som passar den egna självbilden.
Anfall är bästa försvar, heter det ju. Exakt de argument jag här använder mot förnekarna vänder dessa därför givetvis i andra riktningen. För att det ska fungera måste dock verkligheten förfalskas och skrivas om, se beskrivningar av förnekelsemekanismer, bortval och urval, etc. Givetvis används samma argument tillbaka. Det är omöjligt att vinna en sådan diskusson, vilket även Dr. Lobaczewski konstaterar i sin bok om "Politisk Ponerologi" ("Political Ponerology: A science on the nature of evil adjusted for political purposes", Andrew M. Lobaczewski, Ph.D. (psychology).)
Tillskriv motparten argument och resonemang
Som en del i omskrivningen av verkligheten tillskrivs motparten argument och resonemang. Ännu ett exempel på "straw man argument". Det imponerar på naiva betraktare, som därvid upplever att apologetens argument överglänser motpartens. Det är förstås bara ett billigt och dessutom ohederligt trick. Som fungerar tack vare att människor alltmer stänger av sitt förnuft. Vilket i sin tur är både en konsekvens av och en orsak till att vi går mot mycket onda tider. Se Dr. Lobaczewskis "politiska ponerologi" om hur processen när ett samhälle vänder rationaliteten ryggen går till. ("Political Ponerology: A science on the nature of evil adjusted for political purposes", Andrew M. Lobaczewski, Ph.D. (psychology).) Förutom att det är ohederligt så är det dessutom oerhört aggressivt. I artikeln Sanningar om lögnen i Aftonbladet den 26 oktober 2005 noteras att ``det är hos mördare hon märkt den största benägenheten att ljuga. Lögnen är alltså en fortsättning på våldet med andra medel'' (Thomas Anderbergs recension av Yrsa Stenius bok "Lögnens olidliga lätthet"). Att manipulera och ljuga är moraliskt besläktat med mer fysiskt våld. Liksom att tillskriva motparten påhittade motiv. Kanske motivet helt enkelt är en önskan att förstå vad som är sant?.... Men som sagt, en sådan hypotes tycks oacceptabel för den som bara vill leva i en bekväm och trygg låtsasvärld skapad av media och politiker och som inte vill behöva ta ställning till "omstörtande" information som kanske skulle innebära att man skulle behöva lämna sin "komfortzon".
Utanför den offentliga verklighetsbubblan
I den första boken som USA gick till domstol för att censurera redan innan den publicerades (censurordern utfärdades den 18 april 1972), och som därför publicerades med många censureringar, markerade genom att motsvarande stycken och sidor helt enkelt lämnats otryckta - The CIA and the Cult of Intelligence - skriver Victor Marchetti om hur det FINNS ett hemligt elitsällskap ur den amerikanska "aristokratin" som står under beskydd av regeringstjänstemän på högsta nivå. Och vars medlemsskap sträcker sig in i industrins, handelns, finansens och arbetsmarknadens maktcentra, med vänner i den akademiska världen och inom media. Denna kults ändamål, skriver Marchetti (s. 4), är att befodra USA:s utrikespolitiska mål genom hemliga och oftast olagliga medel. Exempelvis genom hårda ansträngningar att vända populära trender som annars skulle leda till oberoende och demokrati.
Det är väl värt att notera att inte att särskilt många politiker tycks leva i den ovan skissade trygga låtsasvärlden. "Some of the biggest men in the United States, in the field of commerce and manufacture, are afraid of something. They know that there is a power somewhere so organized, so subtle, so watchful, so interlocked, so complete, so pervasive, that they better not speak above their breath when they speak in condemnation of it." - Woodrow Wilson, The New Freedom, 1913. Det måste vara schizofrent att dels tillhandahålla en offentlig verklighet å ena sidan och å andra sidan i tysthet och i enskilda samtal ha olika hög grad av insikt in i den verkliga verkligheten. Att den offentliga verklighetsbubblan just är en chimär är lätt att visa genom innehållet i alla de böcker av insiders och forna insiders som är allmänt tillgängliga för envar som önskar förstå den verkliga historien. Exempel från mitt privata bibliotek är Victor Marchettis CIA and the Cult of Intelligence från 1974 (se ovan), Edward Bernays Propaganda från 1928, William Blums CIA & USA:s verkliga utrikespolitik, Chalmers Johnsons The Sorrows Of Empire, Andreas von Bülows CIA och 11 september - alla böcker av gamla insiders. Att de ska tas på allvar visas inte minst av hur myndigheterna har reagerat på vissa av dem. Utöver dessa från mitt eget bibliotek så BORDE jag även ha president Carters tidigare säkerhetspolitiske rådgivare Zbignew Brzezinskis "The Grand Chessboard: American Primacy and its Geostrategic Imperatives" från 1998 där han hävdade att kontroll endast kan vinnas genom en mycket mer aggressiv utrikespolitik, inklusive krig, och att det behövs ett nytt Pearl Harbor för att det amerikanska folket ska vara villiga att gå in i nya krig. För den som inte VÄGRAR att se verkligheten så är det helt uppenbart att den helt saknar annan relation till den bekväma och trygga låtsasvärld som media och politiker skapat åt en tacksam allmänhet (som absolut inte vill veta av den verkliga verkligheten) än den relationen att den skapade låtsasverkligheten, eller den offentliga verkligheten, är en del av de geopolitiska strategierna. En del av "schackbrädet" så att säga.
En del av det material som följer nedan kommer också från gamla insiders, delvis under äkta namn och ibland under hemligt eller via andra personer. Den som tror att alla "konspirationsteorier" är dikt är tyvärr mer än lovligt naiv. Fast åter, alla har ju sin fria vilja.
Varför konspirationer fungerar - varför så många håller tyst
Det är mycket obekvämt att avslöja sanningar. Naiva människor tror att när bara "någon i ledningen" eller någon auktoritet får situationen klar för sig så kommer allt att ställas till rätta igen. De lever i en skenvärld, i en "offentlig verklighetsbubbla". De tror på den offentliga retoriken. Alla måste låtsas tro på den offentliga retoriken, det tillhör spelet och om spelet avslöjades så skulle det genast vara förlorat. Den som avslöjar sanningar får alltid betala ett pris. Såsom rapporterat i South Bend Tribune av deras ordinarie skribent John Dobberstein den 22 november 2004 så avskedades t.ex. tisdagen den 16 november 2004 laboratoriedirektören Kevin R. Ryan på Environmental Health Laboratories Inc., ett dotterbolag till Underwriters Laboratories Inc., det stora konsumenttestföretaget, efter att han i ett brev till the National Institute of Standards and Technology - det institut som undersökte kollapsen av World Trade Center byggnaderna på Manhattan - hade ifrågasatt den gängse förekommande föreställningen (i artikeln kallades det "teorin") att brinnande jetbränsle hade försvagat stålskelettet i skyskraporna. [Adress till Staff writer John Dobberstein:
Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den
, (574) 235-6187.] Detta är långtifrån det enda fallet där personer som ifrågasätter det "man ska" tänka förföljs för detta. Att så är fallet visar att argumentet "om den officiella versionen inte stämmer så skulle experterna ha sagt det" inte håller. Experterna - flertalet - vågar inget säga, så enkelt är det. De har barn att betala skolgång för och huslån att amortera. De har inte råd att få sparken. Några kanske dessutom trivs med sina höga löner.
Förutom att sparka folk så finns allt starkare bevis för politiska mord på motsträviga senatorer och kongressledamöter sedan strax innan Bush skulle väljas till president år 2000. "Two Strange Deaths Which Changed History: Paul Wellstone and Mel Carnahan" http://www.wanttoknow.info/wellstonecarnahan (backup: http://blog.lege.net/redirect/wellstonecarnahan.html), två korta citat: ``Democratic Senate candidate Mel Carnahan died in a private plane crash on Oct. 16, 2000, just three weeks before the 2000 elections. Mr. Carnahan went on to win the race as a dead man against his rival John Ashcroft'' (Ashcroft blev sedan justitieminister och var den som införde laglig tortyr i USA.) ``On Oct. 24, 2002, just two weeks before the 2002 elections, Democratic Senate candidate Paul Wellstone was killed in a plane crash.'' Artikeln förklarar dessa personers politiska nyckelroller. Det var avgörande för den fortsatta utvecklingen att de försvann, på samma sätt som 11 september attackerna var avgörande. Se vidare boken "American Assassination: The Strange Death of Senator Paul Wellstone" av de båda professorerna Don "Four Arrows" Jacobs och James Fetzer, http://drenchkiss.com/wellstone_conference.html. Från länken: ``After two years of research, James Fetzer, Ph.D. and Don "Four Arrows" Jacobs, Ph.D., prove that the weather did not kill Senator Wellstone. Nor were the two pilots incompetent, as the final report of the National Transportation Safety Board (NTSB) would claim. With impeccable logic, these two highly-lauded university professors ask the hard questions: Why the mysterious cessation of communication from the airplane right before the crash? Why did a passer-by experience cell phone interference at the exact time the pilots lost control? How did the FBI arrive at the crash scene, only an hour or so after the first responders, and eight hours before the NTSB? At the time of Senator Wellstones death, 69% of Minnesotans polled said they had a hunch a "GOP Conspiracy" was at play. Now, a new book makes the case that the common people were right all along.'' ("GOP" är förkortningen för det republikanska partiet.) James H. Fetzer, Ph.D., har förresten en webbsite om politiska mord i USA, http://assassinationscience.com/. En annan professor, Joan Mellen, kom efter att ha fått fram en hel del nya vittnesmål och material som aldrig tidigare funnits angående mordet på John F. Kennedy under 2005 ut med den definitiva boken i ämnet, "A Farewell to Justice". Hon har enligt en bekant som redan läst boken en saklig, lite hårdkokt stil, men det är en utredning - väldokumenterad och stramt hållen. Vittnen mördas eller begår suspekta självmord, vilket hindrade Jim Garrison, den åklagare som med intelligens och integritet ifrågasatte Warrenkomissionens resultat trots att detta gav honom stora svårigheter och smutskastning via massmedierna. Att en konspiration dödade USA:s 35:e president den 22 november 1963 är i dag även den officiella sanningen. Dels kom den amerikanska kongressen redan för 27 år sedan fram till att så var fallet och dels visar en ny peer-reviewd artikel i Science and Justice i England att det med över 96% sannolikhet var en konspiration, se WP 26 mars 2001 A03: http://www.washingtonpost.com/ac2/wp-dyn/A56560-2001Mar25?language=printer (backup: http://blog.lege.net/redirect/WP_Mar26_2001_pageA03__Congress_right_on_JFK.html)
Politiska mord är alltså etablerat i USA och att ingen skyldig ställdes till svars efter Dallas 1963 innebar att det därefter så att säga i stort sett var fritt fram. Allmänheten och det demokratiska partiet accepterade genom sin relativa tystnad sakernas tillstånd. För att förstå denna komplott så måste man fråga sig vilka som hade makt att styra över planerad färdväg, vem som kunde utföra brottet och vem som tjänade på det. Kennedy hade bytt åsikt om kalla kriget, hade stoppat kärnvapenprov i atmosfären och hade undertecknat truppbortdragande från Vietnam. Dessutom lovade han att splittra CIA i tusen delar. Därför splittrade CIA Kennedy i tusen delar. Mordet var en statskupp mot demokratin. Det är förövrigt varken den första eller den sista gången kupper diskuterats och nästan genomförts i USA. Donn de Grand-Pre, författare till "The Serpent's Sting", "The Viper's Venom" och "The Rattler's Revenge" nämner i en intervju jag länkar till längre ned hur den amerikanska militären nästan var på väg att genomföra en kupp lite före 11 september 2001. Istället blev det tvärtom, en kontrarevolutionär Bush-junta, så att säga, som genomförde en kupp. Jag nämner detta sista här bara för att åter etablera att den polerade verklighetsbubblan bara är yta, propaganda och retorik och att det inte på något sätt talar till någons fördel att de "överhuvudtaget inte tror på konspirationsteorier", då detta endast bevisar att de i så fall står i ett oberoende förhållande till verkligheten.
Om osannolika, irrelevanta och subjektiva uppgifter
Eliters klassiska sätt att behålla makten inte minst över informationen är att förlöjliga och marginalisera det som är utanför den officiella kulturen. "Det bär inte sannolikhetens prägel", kan man säga för att därmed mena att något ska betraktas som lögn därför att det inte stämmer in på den officiella "verkligheten".
De flesta människor beter sig som maskiner. Maskiner måste vara blinda och omedvetna, de kan inte vara på något annat sätt och allt de gör överensstämmer med deras natur. Allt "bara händer". Ingen gör något med avsikt. Den omedvetna aktiviteten hos miljoner maskiner leder med nödvändighet till förstörelse och förintelse. Det är just i omedvetna oavsiktliga resultat som all ondska ligger. Jag tror inte att vi människor ännu är i stånd att fullt ut förstå den fulla vidden av dessa onda resultat. Denna sorts "maskinella" människa tycks sakna ett riktigt "jag". Det är definitivt inte fråga om något "jag ÄR"...
Kapitalism förklädd till "demokrati" styr i dag "verkligheten" eller den officiella kulturen. Detta är ett nästan mekaniskt system som arbetar utifrån insikter om den mänskliga psykologin. De flesta människor gillar att leva i förnekelse eller har behov av det för att anpassa sig till föräldrar, jämlikar, religiösa och politiska ledare. Många är till och med stolta över sitt slaveri under detta omänskliga mekaniska system. Man får anta att det måste vara "lyckan" i att avsäga sig sitt jag och ännu mer bli en "maskin", ett verktyg. Att arbeta bort varje spår av ett riktigt "jag" så att man till sist blir ingen. Alltså åter, definitivt inte något "jag ÄR"... Ändå sker detta paradoxalt nog pga egots överlevnadsinstinkter.
Den officiella "verkligheten" är inte hur det verkligen förhåller sig utan den officiella "verkligheten" är hur ett gäng "mobbare på skolgården"/översittare har bestämt att vi andra ska tro och tänka. Och om vi inte inordnar oss i deras "verklighet" så ska vi mobbas tills vi gör det, eller förlöjligas och marginaliseras. "Det ni säger bär inte sannolikhetens prägel"...
Förnekelse
Förnekelse: Att välja ut vad som "är objektivt", "är relevant" etc, men därvid bortse från sådant man inte vill eller kan föreställa sig.
Det är egentligen mycket mer komplext än så, se "States of Denial" (Cambridge: Polity Press; Malden, MA: Blackwell Publishers 2001). Studier har visat att det finns fem olika kontexter av psykologisk förnekelse:
1) perception utan medvetande,
2) medvetande-försvar,
3) selektiv uppmärksamhet,
4) kognitiva fel och
5) felaktiga slutsatser.
Undermedvetet bortval
Dr. Lobaczewski lär oss i sin bok om hur ett samhälle vänder rationaliteten ryggen - "Politisk Ponerologi" - att när vanan att göra undermedvetna urval och utbyten av tankedata har spridit sig till den makrosociala nivån så utvecklar samhället ifråga ett förakt för kritik byggd på fakta och förnedrar envar som slår larm. Förakt visas även gentemot andra nationer som har behållt ett normalt rationellt tankesätt, liksom för deras åsikter. Egoistisk tanketerrorism genereras av samhället självt och dess processer av "omvandlingstänkande". Jag har själv sett massor av exempel på detta i min egen epost inbox. Detta onödiggör i detta steg av processen behov av censur i media, teater, etc, då patologiskt hyperkänsliga censorer bor inom medborgarna själva. Jag var själv fram till för några år sedan på detta sätt min egen censor. När allt centreras kring självets behov i samhället så försvagas sociala band och ansvar och samhället bryts till sist upp i sinsemellan alltmer fientliga grupper. När en hysterisk omgivning till sist slutar att göra åtskillnad på åsikter från begränsade, inte helt normala människor, och åsikter från normalt rationella personer så öppnar detta slussportarna för aktivering av patologiska faktorer av olika slag. Om ett samhälle inte lyckas att övervinna det hysteriska tillståndet så kan en stor blodig tragedi bli resultatet. En variant på en sådan tragedi är att en så kallad patokrati skapas. Det är min tro att en sådan patokrati styr en stor del av världen i dag - säkert USA men troligen flera europeiska länder också. ("Political Ponerology: A science on the nature of evil adjusted for political purposes", Andrew M. Lobaczewski, Ph.D. (psychology).)
Det ska kanske nämnas att den som redan genom någon auktoritativ religion eller annan auktoritativ ideologi drillats att "tänka om" fakta i enlighet med trossatser givetvis är extra benägen att hänge sig åt ovannämnda "omvandlingstänkande". Det är väl närmast att betrakta som nutida under att det alls finns sådana personer som tar sig ut ur systemet. Jag själv känner mig oerhört privilegierad i detta avseende!
Den tredje mannen
Det finns ett ganska okänt faktum om hypnos, som illustreras väl av följande berättelse från en hypnosterapeut som själv provat (Laura Knight-Jadczyk):
En försöksperson får under hypnos suggestionen att när han vaknar så kommer den tredje personen i rummet att vara osynlig och att han därför inte kommer att se den tredje personen. När försöksperson väcks ser han ändå den tredje personen, trots gedigen hypnos. Varför? - Därför att försökspersonen inte tror på att man kan bli osynlig och därför inte är mottaglig för sådan suggestion. Han hypnotiseras ånyo, denna gång får han enligt konstens alla regler veta att den tredje personen kallats iväg på affärsresa, tar på sig rock och hatt, öppnar dörren och går ut, etc. Försöksperson väcks. Nu ser han inte den tredje personen i rummet. Försöksperson tror på möjligheten att en person lämnar ett rum och är därför mottaglig för denna suggestion. Nu gick den tredje mannen runt i rummet och plockade upp, flyttade och satte ned föremål och gjorde alla möjliga saker för att testa försökspersons medvetenhet om hans närvaro.
Försökspersonen blev helt hysterisk av alla dessa "anomalier". Han såg alltså föremål röra sig genom luften, dörrar öppnas och stängas, men han kunde INTE se orsaken eller källan till detta eftersom HAN INTE TRODDE att det fanns en tredje man i rummet.
Tro inte att makteliterna inte har dessa grundläggande psykologikunskaper. De har själva gjort omfattande forskning om den mänskliga psykologin, och inte i syfte att kunna erbjuda psykoterapi... Massor av människor finner det orimligt att myndigheterna skulle vara villiga att offra tusentals medborgare för att uppnå sina syften.
Orimliga krav på "fel sorts" information
Mina egna epostkontakter på flera håll har gett ymniga exempel på dels okritiskt accepterande av information från auktoriteter samt fullständigt okritiskt accepterande av alla ursäkter för undanröjande av bevis SAMTIDIGT med extrema och rentav orimliga krav på information som strider mot den önskade bilden.
Somliga utgår från att den officiella verkligheten är sann och undersöker endast uppslag enligt detta "paradigm". Kanske de helt enkelt inte finner andra uppslag "relevanta"... Men man får ju inte bortse från en del av de tillgängliga, relevanta bevisen!
I domstol måste inte åklagaren kunna förklara allting eller presentera allting. Deras uppgift är att presentera bevis som bortom varje rimligt tvivel visar att den anklagade är skyldig och att sedan sopa undan de distraktioner som försvaret brukar komma med. Nu är jag inte jurist, men jag skulle tro att en anklagad kan bli dömd även om inte vartenda av åklagarens bevis visar sig hålla, bara så länge åklagaren lyckats visa just bortom varje rimligt tvivel att den anklagade gjorde det.
Det finns en annan aspekt också: Människor döms för mord på bevis som (förhoppningsvis) bortom varje rimligt tvivel visar att de är skyldiga. Men krig startas om underrättelsetjänster och regeringar anser det mer sannolikt än osannolikt att det de är rädda för har hänt eller håller på att hända. Det kallas realpolitik. Som människor har vi att försvara vår mentala hälsa. Om vi resonerar som stater så ska vi tro på det som är mer sannolikt, oavsett om det kan bevisas bortom varje rimligt tvivel.
Vår verkliga livsmission
Min egen livsinsikt säger att vår verkliga livsmission - för att framåtskrida, nå högre medvetande - är att arbeta på att kunna skilja lögnerna från sanningen. Och då menas den riktiga och rationella sanningen, det som är, inte bara till det man vill se.
Gör vi detta vinner vi ett äkta "jag" och kan därefter om oss själva sanningsenligt säga "jag ÄR". Förstå den djupare innebörden i detta!
Motsatsen är att bli någon slags "maskinell" människa, utan riktigt "jag". Att bli en villig slav som till och med är stolt över sitt slaveri. Detta är det mest hemska som kan hända en människa. Hon förlorar så att säga sin själ.
Desinformation
Intelligenta men intellektuellt oärliga personer kan sabotera genom att publicera falska argument och "bevis". Det kallas att förbereda för "straw man argument" och är välkänt. Desinformation fungerar genom att sprida denna typ av vinklad eller överdriven information om det ämne som ska deskrediteras. Andra kan senare deskreditera argument som plockats upp av naiva och välmenande personer, som hämtat sina argument och bevis från desinformationen.
Det är en svår uppgift att välja vilka bevis och argument man ska fästa avseende på, när sanning och lögn är så blandad. Den vetenskapliga metoden bygger ju på att ta ställning till alla relevanta fakta. Där nyckelordet är "relevanta". I tider med extremt mycket desinformation är det självfallet svårare än normalt att avgöra vad som ska betraktas som relevant. Och vilka man kan lita på. Men när orimliga bortval av information sker så handlar det självfallet om känslomässiga förnekelsereaktioner. Fysiska och fotografiska bevis - helst spridda i realtid i samband med händelsen ifråga - liksom tidiga vittnesuppgifter också de helst spridda "när det händer" bör under inga omständigheter ignoreras. Vittesmål från personer som trots stora personliga uppoffringar, förlust av anställning etc, trots det uttalar sig bör givetvis också tas på största allvar. Argument byggda på ovedersägliga fakta och naturlagar får betraktas som sanning tills motsatsen kan visas. Argument som är fysiskt omöjliga ska gälla som osanningar.
Förutom illvillig desinformation så ligger det tyvärr i den mänskliga naturen att missförstå och misstolka andras avsikter. Jag har i månadsskiftet januari/februari 2006 ägnat mycket tid åt att studera vilka grundläggande motsättningar det finns mellan de olika grupper och intresserade som forskar i 11 september 2001 händelserna. Jag har därvid i huvudsak urskiljt två mål som står i konflikt med varandra. 1) Att finna och presentera den mest koncisa och välbevisade uppsättningen bevis som kan döma de skyldiga och som kommer att hålla i domstol. 2) Att utforska teorier baserade på kända fakta om vad som kan ha hänt. I denna process är spekulationer och till och med vilda idéer en del. Somliga människor, såsom jag själv, känner sig helt tillfreds med detta och respekterar alla sanningssökare oberoende av eventuell brist på konventionellt tänkande. Naturligtvis kommer media, motståndare och propagandister att hoppa på den mest knasiga idé de kan finna bland alla dessa och presentera denna den knasigaste av dem alla såsom argumentet mot den officiella verklighetsbeskrivningen. Åter, försvaret mot detta är att defensivt ansluta sig till mål #1, men resultatet riskerar att bli en "911 kult" som begränsar vad som är tillåtet att tänka offentligt, varför detta trots allt inte är en acceptabel väg för mig.
11 september 2001
[Artikeln är kortad här. Redigeringsdatum: 2010-02-07.
Alltför många av de webbsiter jag rekommenderade synes ha tagits över av desinformation.]
Några förslag på vad som verkligen hände
[Artikeln är kortad här. Redigeringsdatum: 2010-02-07.
Men se gärna "En riktig hjälte: Dr. Judy Wood".]
Avslutningsord
Den som redan efter att ha tittat på smält stål i rasmassorna veckor efteråt eller hur byggnad 7 tas ned på ett uppenbarligen kontrollerat sätt [ ... snip (2010-02-07) ... ] inte förstår att det är fråga om något annat än 19 araber som kapade flygplan och övervann hela USA:s luftförsvar, den personen lever i en drömvärld. I den verkliga världen skedde en statskupp i USA den 11 september 2001 och återverkningarna av den kuppen kan påverka generationer om inte hela mänsklighetens överlevnad. Det är dags att förstå vad som händer. Den som vill fortsätta drömma har inte vilja nog att överleva.
Leif Erlingsson
2006-02-04
