LegeNet Holistisk detektivbyrÄ

  • Öka teckenstorlek
  • Standard teckenstorlek
  • Minska teckenstorlek

En mini-utredning ang. rÀtten till skadestÄnd eller ersÀttning p.g.a myndighetsbeslut

Skicka sidan Skriv ut PDF

Samma Anna Skarhed som sĂ„som Justitiekansler (tydligen Ă€r hon det fortfarande om deras hemsida stĂ€mmer) la alla anmĂ€lningar med skadestĂ„ndsansprĂ„k mot Regeringen och flera myndigheter för brott bl.a. mot offentlighetsprincipen till handlingarna utan Ă„tgĂ€rd var lustigt nog Ă€ven en gĂ„ng utredare i utredningen SOU 1997:194 Det allmĂ€nnas skadestĂ„ndsansvar vid övertrĂ€delse av EG regler / Medlemsstaternas skadestĂ„ndsansvar vid övertrĂ€delse av EG-rĂ€tten.  ( http://www.regeringen.se/content/1/c4/13/26/72732670.pdf  [ Uppdatering 2015-06-03:  Den förra lĂ€nken Ă€r nu död. ]  (HĂ€r dess ursprungliga datumstĂ€mpel i regeringens webbserver och mitt förslag pĂ„ vettigt filnamn:  2004-04-20 14:23:11 Det_allmannas_skadestandsansvar_vid_overtradelse_av_EG_regler__pdf_398_kB__72732670.pdf .)  [ Uppdatering 2015-06-03:  Klicka hĂ€r för ny lĂ€nk pĂ„ regeringens webbserver, samma fil, ny datumstĂ€mpel 2015-04-02 22:58:42. ] )

Som hon dĂ€r förklarar, EG-rĂ€tten ger rĂ€tt till skadestĂ„nd Ă€ven för beslut av de högsta statsorganen, sĂ„som regering, Högsta domstol etc, Ă€ven om det enligt SkadestĂ„ndslag (SkL) (1972:207) 3 kap 7 § ( https://lagen.nu/1972:207#K3P7S1 ) inte gĂ„r att fĂ„ ersĂ€ttning med anledning av beslut av riksdagen, regeringen eller de högsta domstolarna om inte beslutet blivit upphĂ€vt eller Ă€ndrat.  Jag klipper in lite citat lĂ€ngre ned.

Om nu hennes AD ACTA utan ÄtgÀrd förra vÄren grundats i 3 kap 7 § SkL sÄ tog det i sÄ fall inte hÀnsyn till att grundlagen anger att högre rÀttsprinciper ska tillÀmpas om detta pÄkallas, Regeringsformen har bestÀmmelser om att den europeiska konventionen har företrÀde framför andra lagar, exempel:
Regeringsformen  (1974:152) 2 kap 19 § "Lag eller annan föreskrift fĂ„r inte meddelas i strid med Sveriges Ă„taganden pĂ„ grund av den europeiska konventionen angĂ„ende skydd för de mĂ€nskliga rĂ€ttigheterna och de grundlĂ€ggande friheterna.  Lag (2010:1408)."  ( https://lagen.nu/1974:152#K2P19 .)
Regeringsformen  (1974:152) 12 kap 2 § "Ingen myndighet, inte heller riksdagen eller en kommuns beslutande organ, fĂ„r bestĂ€mma hur en förvaltningsmyndighet i ett sĂ€rskilt fall ska besluta i ett Ă€rende som rör myndighetsutövning mot en enskild eller mot en kommun eller som rör tillĂ€mpningen av lag.  Lag (2010:1408)."  ( https://lagen.nu/1974:152#K12P2 .)
Regeringsformen  (1974:152) 12 kap 10 § "Finner ett offentligt organ att en föreskrift stĂ„r i strid med en bestĂ€mmelse i grundlag eller annan överordnad författning fĂ„r föreskriften inte tilllĂ€mpas.  Detsamma gĂ€ller om stadgad ordning i nĂ„got vĂ€sentligt hĂ€nseende har Ă„sidosatts vid föreskriftens tillkomst."  [2 st.:]  "Vid prövning enligt första stycket av en lag ska det sĂ€rskilt beaktas att riksdagen Ă€r folkets frĂ€msta företrĂ€dare och att grundlag gĂ„r före lag.  Lag (2010:1408)."  ( https://lagen.nu/1974:152#K12P10 .)

För som jur. kand. Martin Mörk och hovrĂ€ttsassessorn Magnus Hermansson skriver i "Enskildas rĂ€ttsskydd vid lagstiftarens försummelse — om estoppelargumentet i svensk rĂ€tt", SvJT 2008 s. 258:  "Emellertid har Ă€ven Ă„sikten förts fram att en ersĂ€ttning grundad enbart pĂ„ grundlagsregeln skulle utgöra skadestĂ„nd (som inte har grundats pĂ„ skadestĂ„ndslagen).73  Tanken torde dĂ„ vara att skadestĂ„ndet skall kompensera för den uteblivna ersĂ€ttning som egentligen skulle följa av lagregler grundade pĂ„ bestĂ€mmelsen."  ( http://svjt.se/svjt/2008/229#page-258 .  Sammanhanget detta citat Ă€r taget ur handlar om vad som dĂ€r kallas 2 kap. 18 § regeringsformen men obs att vid jĂ€mförelse med den nya regeringsformen Ă€r det uppenbart att denna paragraf nu istĂ€llet heter 2 kap. 15 §  https://lagen.nu/1974:152#K2P15 .)

Man kan sĂ„ledes begĂ€ra ersĂ€ttning för utebliven ersĂ€ttning p.g.a. brister i tillĂ€mpning eller brister i sjĂ€lva skadestĂ„ndslagen och/eller brister i sjĂ€lvaste grundlagen jmf. med EU-rĂ€tten.  NĂ€r man begĂ€r skadestĂ„nd sĂ„ mĂ„ste man för att vara riktigt trĂ€ffsĂ€ker hĂ€nvisa sĂ„vĂ€l till SkadestĂ„ndslag (SkL) (1972:207), som till Regeringsform (1974:152) och till EU rĂ€tten sĂ„som EUs grundlag C 364/12, etc.  Om man enbart hĂ€nvisar till SkadestĂ„ndslag (SkL) (1972:207) sĂ„ Ă€r man rökt.

HĂ€r lite citat frĂ„n tanten sjĂ€lv, Anna Skarhed.  FrĂ„n s. 120 - s. 121 av pdf versionen av SOU 1997:194 Det allmĂ€nnas skadestĂ„ndsansvar vid övertrĂ€delse av EG regler / Medlemsstaternas skadestĂ„ndsansvar vid övertrĂ€delse av EG-rĂ€tten, enligt sidnumreringen 130-131, mina fetningar:

"En klar skillnad mellan gemenskapsrĂ€ttens skadestĂ„ndsansvar och det allmĂ€nnas ansvar enligt svensk rĂ€tt Ă€r emellertid det uttryckliga undantag för skador orsakade av beslut av de högsta statsorganen som Ă„terfinns i 3 kap 7 § SkL.  Enligt den bestĂ€mmelsen fĂ„r talan om ersĂ€ttning enligt 3 kap. 2 § SkL inte föras med anledning av beslut av riksdagen, regeringen eller de högsta domstolarna om inte beslutet blivit upphĂ€vt eller Ă€ndrat.  Även om regeln rent lagtekniskt Ă€r en processuell regel innebĂ€r den samtidigt i sak att en enskild skadelidande som huvudregel inte kan fĂ„ ersĂ€ttning för skador orsakade av de högsta statsorganen.
Ansvaret enligt gemenskapsrĂ€tten omfattar, som framhölls bl.a. i Brasserie/Factortame III Ă€ven fel som begĂ„tts av lagstiftaren, t.ex. genom underlĂ„tenhet att lagstifta eller beslut om att införa nationella regler som stĂ„r i strid med gemenskapsrĂ€tten.  Domstolen betonade, (p 29 ff) som ovan beskrivits, att statens ansvar omfattar handlingar och underlĂ„tenhet som kan tillskrivas sĂ„vĂ€l lagstiftaren som domstolarna och exekutiva organ."

Det stĂ„r Ă€ven pĂ„ s. 121 (eller 131 enligt sidans tryck) att till skillnad mot vad det stĂ„r i Regeringsformen sĂ„ mĂ„ste inte felet i den svenska lagen vara uppenbart för att den gemenskapsrĂ€ttsliga normen istĂ€llet ska tillĂ€mpas:  "nĂ€r en svensk domstol finner att en nationell regel strider mot en gemenskapsrĂ€ttslig norm som Ă€r direkt tillĂ€mplig eller som har direkt effekt."

En svensk domstol som ignorerar en direkt tillĂ€mplig gemenskapsrĂ€ttslig norm gör alltsĂ„ ett solklart fel.  Det Ă€r extra lustigt att det Ă€r Anna Skarhed som Ă€r utredare, för som Justitiekansler bröt hon Ă„ det grövsta mot Förvaltningslagen för att förhindra tusentals svenskar frĂ„n att fĂ„ myndightessvar pĂ„ frĂ„gor om aerosolbesprutningen genom att utan Ă„tgĂ€rd lĂ€gga till handlingarna alla anmĂ€lningar om de olika myndigheternas mĂ„nga brott mot Förvaltningslagen.  I anmĂ€lningarna ingick just skadestĂ„ndsansprĂ„k för de andra myndigheternas vĂ€gran att svara.
Om det nu Ă€r sĂ„ att regeringen förbjudit myndigheterna att svara sĂ„ Ă€r det som syns ovan enligt svensk lag inget skadestĂ„ndsansvar hĂ€rför, men vĂ€l enligt gemenskapsrĂ€ttens skadestĂ„ndsansvar.  Just dĂ€rför sĂ„ pikant att det var samma Anna Skarhed som gjorde denna utredning…
För övrigt skickade jag i juli 2014 en faktura hem till Anna Skarhed, och Ă€ven en pĂ„minnelse.  Detta dĂ„ hon som Justitiekansler genom att olagligt lĂ€gga ned Ă€rendet utan Ă„tgĂ€rd dĂ€rför enligt min faktura valt att sjĂ€lv ta pĂ„ sig mitt skadestĂ„ndsanprĂ„k.  Hon har aldrig svarat, och jag har inte skickat nytt kravbrev för jag har inte orkat ta tag i det.  Hon kanske hade rĂ€tt att lĂ€gga ned och Ă€ndĂ„ enligt SkadestĂ„ndslag (SkL) (1972:207) rĂ€kna med att bĂ„de hon sjĂ€lv och det allmĂ€nna skulle gĂ„ fria frĂ„n ansvar, men som hon sjĂ€lv utrett, det allmĂ€nna Ă€r inte utan ansvar enligt EU rĂ€tten.

EU-rÀtten Àr ju inom systemet, men enligt de avtal som sÄledes finns inom systemet sÄ har det enligt den utredning jag citerat ur ingen betydelse vilken juridisk form de statliga eller kommunala eller andra myndigheterna har, eller ens om det Àr ett privat företag som har getts motsvarande befogenheter!:

S. 100 i pdf / 110 enligt sidnumrering pÄ sidan, mina fetningar / understykningar:

"principen om medlemsstaternas skadestĂ„ndsskyldighet gĂ€ller varje fall dĂ„ en medlemsstat övertrĂ€der gemenskapsrĂ€tten, oavsett vilket organ i medlemsstaten som ansvarar för den handling eller underlĂ„tenhet som utgör övertrĂ€delsen.  Det kunde inte, fortsatte domstolen, med hĂ€nsyn till det grundlĂ€ggande kravet att gemenskapsrĂ€tten skall tillĂ€mpas enhetligt, komma i frĂ„ga att lĂ„ta nationella regler om kompetensfördelningen mellan den lagstiftande, den dömande och den verkstĂ€llande makten avgöra skyldigheten att ersĂ€tta enskilda för uppkommen skada.  Domstolen hĂ€nvisade vidare till att en stat som brutit mot en internationell förpliktelse enligt internationell rĂ€tt betraktas som en enhet oavsett vilken del av statsapparaten som övertrĂ€delsen kan tillskrivas och att detta borde gĂ€lla i Ă€n högre grad inom gemenskapens rĂ€ttsordning som ju Ă„lĂ€gger alla nationella organ, inklusive de lagstiftande, att solidariskt tillĂ€mpa gemenskapsrĂ€ttens regler.  Domstolens nu beskrivna uppfattning, som utgör gemenskapsrĂ€ttens innehĂ„ll i denna del, innebĂ€r sĂ„ledes att en enskild som drabbas av skada pĂ„ grund av en övertrĂ€delse av gemenskapsrĂ€tten som kan tillskrivas det allmĂ€nna skall ha samma rĂ€tt till ersĂ€ttning oavsett om övertrĂ€delsen bestĂ„r i att en enskild tjĂ€nsteman tillĂ€mpat lagen felaktigt eller i att ett nationellt parlament beslutat en regel som strider mot gemenskapsrĂ€tten.

     För att kunna besvara frĂ„gan vilka övertrĂ€delser som kan föranleda skadestĂ„ndsskyldighet mĂ„ste man Ă€ven ta stĂ€llning till vilka organ som kan anses ingĂ„ i begreppet "staten" och vilkas Ă„tgĂ€rder dĂ€rmed omfattas av medlemsstaternas skadestĂ„ndsansvar.  Vad gĂ€ller nĂ€r övertrĂ€delsen sker hos ett organ som inte Ă€r en myndighet men till vilket staten överlĂ„tit vissa myndighetsuppgifter?  Vad gĂ€ller nĂ€r övertrĂ€delsen sker hos en kommunal myndighet?  Domstolen har inte diskuterat detta i relation till frĂ„gan om ersĂ€ttningsskyldighet men har dĂ€remot i samband med resonemang om den exakta omfattningen av den vertikala direkta effekt som kan ges icke genomförda direktiv utförligt behandlat frĂ„gan om vilka organ som omfattas av begreppet "staten".  Dessa resonemang bör kunna tillĂ€mpas analogt nĂ€r det gĂ€ller att ta stĂ€llning till frĂ„gan om en övertrĂ€delse av ett visst organ kan ge upphov till skadestĂ„ndsansvar för staten."

S. 103 i pdf / 113 enligt sidnumrering:

"Om man sammanfattar de kriterier som hÀr uppstÀlls av domstolen finner man följande;
1. Det aktuella organets juridiska form Àr utan betydelse.
2. Organet skall tillhandahÄlla nÄgon form av offentlig service.
3. Ansvaret för att tillhandahÄlla den aktuella offentliga servicen skall ha Älagts enligt ett statligt beslut.
4. Det skall finnas en statlig kontroll.
5. Organet skall ha givits sÀrskild makt utöver vad som gÀller i rÀttsförhÄllanden mellan enskilda."

NĂ€sta sida:

"I litteraturen5 har de uppstĂ€llda kraven tolkats sĂ„ att vertikal direkt effekt inte kan göras gĂ€llande gentemot ett statligt företag som sysslar med normal industriproduktion, en statlig stiftelse grundad genom testamentsförordnande eller en privatiserad nationell industri.  Det bör dock, som författaren pĂ„pekat, observeras att uttryckssĂ€ttet i domen (p 20 "in any event") ger vid handen att det kan finnas utrymme för utvidgande modifieringar om frĂ„gan uppkommer i nya mĂ„l."

Utredningen handlar om sĂ„ kallade fysiska personer och om sĂ„ kallade juridiska personer.  D.v.s. det Ă€r helt inom systemet.  Och redan dĂ€r, helt inom systemet, bryter det svenska sĂ„ kallade rĂ€ttsvĂ€sendet mot sina egna regler "sĂ„ det stĂ„r hĂ€rliga till", genom att i stort sett ignorera EU-rĂ€tten.

Det Ă€r fullt möjligt att vinna skadestĂ„ndsmĂ„l mot Sverige i EU domstol.  Sverige har förlorat fler sĂ„dana mĂ„l Ă€n de flesta om inte alla andra medlemsstater, eftersom de svenska domstolarna Ă€r inkompetenta.
 

Andra exempel pÄ farliga brister i "bolaget Sveriges" interna regelsystem, brister som borde berÀttiga till skadestÄndsrÀtt eller ersÀttningsrÀtt dÄ de utgör en fara för den som hÀvdar sina mÀnskliga rÀttigheter

De som stÀller sig direkt under mÀnskliga rÀttigheter, inte under medborgerliga rÀttigheter, anses enligt Regeringsformen (1974:152) (2011:109, 2014:1385): 2 kap. GrundlÀggande fri- och rÀttigheter; FörutsÀttningar för begrÀnsningar av fri- och rÀttigheter; 25 §, kunna Äsiktsregistreras, politiskt förföljas m.m.

Hur gÄr det ihop med FN's AllmÀnna förklaring om de mÀnskliga rÀttigheterna?!

25 §  För andra Ă€n svenska medborgare hĂ€r i riket fĂ„r sĂ€rskilda begrĂ€nsningar göras genom lag i frĂ„ga om följande fri- och rĂ€ttigheter:
1. yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten, föreningsfriheten och religionsfriheten (1 § första stycket),
2. skyddet mot tvÄng att ge till kÀnna ÄskÄdning (2 § första meningen),
3. skyddet mot kroppsligt ingrepp Àven i annat fall Àn som avses i 4 och 5 §§, mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrÄng, mot intrÄng i förtroliga försÀndelser och meddelanden samt i övrigt mot intrÄng som innebÀr övervakning och kartlÀggning av den enskildes personliga förhÄllanden (6 §),
4. skyddet mot frihetsberövande (8 § första meningen),
5. rÀtten till domstolsprövning av frihetsberövande av annan anledning Àn brott eller misstanke om brott (9 § andra och tredje styckena),
6. offentligheten vid domstolsförhandling (11 § andra stycket andra meningen),
7. författares, konstnÀrers och fotografers rÀtt till sina verk (16 §),
8. rÀtten att driva nÀring eller utöva yrke (17 §),
9. skyddet för forskningens frihet (18 § andra stycket), och
10. skyddet mot ingrepp pÄ grund av ÄskÄdning (21 § tredje meningen).

PĂ„ sĂ„dana föreskrifter om sĂ€rskilda begrĂ€nsningar som avses i första stycket ska 22 § första stycket, andra stycket första meningen samt tredje stycket tillĂ€mpas.  Lag (2010:1408).

Slut Citat.

Hur gĂ„r det ihop med FN's AllmĂ€nna förklaring om de mĂ€nskliga rĂ€ttigheterna Artikel 30:  "Ingenting i denna förklaring fĂ„r tolkas som att det innebĂ€r en rĂ€tt för en stat, en grupp eller en enskild person att Ă€gna sig Ă„t en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra nĂ„gon av de rĂ€ttigheter eller friheter som anges i förklaringen."?  Artikel 1 "Alla mĂ€nniskor Ă€r födda fria och lika i vĂ€rde och rĂ€ttigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap."
Artikel 30 innebÀr att Àven om Artikel 2 sedan börjar referera till person sÄ mÄste detta Àven avse mÀnniska!
Artikel 2:
  "Var och en Ă€r berĂ€ttigad till alla de rĂ€ttigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan Ă„tskillnad av nĂ„got slag, sĂ„som pĂ„ grund av ras, hudfĂ€rg, kön, sprĂ„k, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller stĂ€llning i övrigt.  Ingen Ă„tskillnad fĂ„r heller göras pĂ„ grund av den politiska, rĂ€ttsliga eller internationella status som rĂ„der i det land eller det omrĂ„de som en person tillhör, vare sig detta land eller omrĂ„de Ă€r oberoende, stĂ„r under förvaltarskap, Ă€r icke-sjĂ€lvstyrande eller Ă€r underkastat nĂ„gon annan begrĂ€nsning av sin suverĂ€nitet."
Artikel 3:  "Var och en har rĂ€tt till liv, frihet och personlig sĂ€kerhet."
[…]
Artikel 18:  "Var och en har rĂ€tt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.  Denna rĂ€tt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjĂ€nst och religiösa sedvĂ€njor."
Artikel 19:  "Var och en har rĂ€tt till Ă„siktsfrihet och yttrandefrihet.  Denna rĂ€tt innefattar frihet att utan ingripande hysa Ă„sikter samt söka, ta emot och sprida information och idĂ©er med hjĂ€lp av alla uttrycksmedel och oberoende av grĂ€nser."
Artikel 20:  "1. Var och en har rĂ€tt till frihet i frĂ„ga om fredliga möten och sammanslutningar.  2. Ingen fĂ„r tvingas att tillhöra en sammanslutning."
[…]
Artikel 25:  "1. Var och en har rĂ€tt till en levnadsstandard tillrĂ€cklig för den egna och familjens hĂ€lsa och vĂ€lbefinnande, inklusive mat, klĂ€der, bostad, hĂ€lsovĂ„rd och nödvĂ€ndiga sociala tjĂ€nster samt rĂ€tt till trygghet i hĂ€ndelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, Ă„lderdom eller annan förlust av försörjning under omstĂ€ndigheter utanför hans eller hennes kontroll."
[…]  o.s.v..  ( http://www.regeringen.se/content/1/c6/18/37/41/3014596d.pdf )
?!?!?!

För FN's AllmĂ€nna förklaring om de mĂ€nskliga rĂ€ttigheterna har enligt Regeringsformen (1974:152) (2011:109, 2014:1385) företrĂ€de framför alla lagar:  Europakonventionen 19 § "Lag eller annan föreskrift fĂ„r inte meddelas i strid med Sveriges Ă„taganden pĂ„ grund av den europeiska konventionen angĂ„ende skydd för de mĂ€nskliga rĂ€ttigheterna och de grundlĂ€ggande friheterna. Lag (2010:1408)."

Menar lagstiftaren att eftersom begrĂ€nsningarna stĂ„r i en annan paragraf i samma regeringsform, de ska ha företrĂ€de framför 19 § ?!  Det Ă€r ju i sĂ„ fall i allra högsta grad frĂ„ga om oklara avtal….  Yggdrasil skickade mig detta citat ur LĂ€robok i allmĂ€n avtalsrĂ€tt, Axel Adlercreutz, just ang. oklara avtal:

Utdrag ur LÀrobok i allmÀn avtalsrÀtt, Axel Adlercreutz:

sid 110-111.

12.7 Oklara avtal.

SĂ„som redan framhĂ„llits (s75) förutsĂ€tter tillĂ€mpningen av de i föregĂ„ende avsnitt berörda reglerna om förklaringsmisstag strĂ€ngt taget att ett objektivt innehĂ„ll i avtalet kan faststĂ€llas.  Vid tvetydiga eller eljest oklara avtal finns egentligen inte underlag att tillĂ€mpa dem.  I rĂ€ttspraxis synes man emellertid vara benĂ€gen att anvĂ€nda dem sĂ„ snart den ena partens tolkningsversion har bĂ€ttre stöd i lydelsen Ă€n den andres.  I övrigt skall betrĂ€ffande oklara avtal endast nĂ„gra huvudpunkter anföras.

En regel som torde ha sitt frĂ€msta, möjligen uteslutande anvĂ€ndningsomrĂ„de i formulĂ€rrĂ€tten (standardavtalen) Ă€r den sk. oklarhetsregeln.  Den innebĂ€r att denna skall tolkas till nackdel för den som formulerat den eller Ă„tminstone anvĂ€nder formulĂ€ret i sin verksamhet.

Oklarheten behöver inte nödvĂ€ndigtvis bestĂ„ i de anvĂ€nda ordens mĂ„ngtydighet eller vaghet utan kan ocksĂ„ bero pĂ„ att avtalstexten redigerats pĂ„ ett sĂ€tt som kan leda den ouppmĂ€rksamme lĂ€saren pĂ„ villospĂ„r eller pĂ„ att viktiga bestĂ€mmelser lĂ€tt undandras hans uppmĂ€rksamhet tex. genom att tryckas pĂ„ baksidan med mycket liten stil.  I nĂ„gon mĂ„n kan dĂ€rigenom otillbörlighet vid utformningen av avtalshandlingar motverkas.

Oklarhetsregeln hör till de mera omskrivna tolkningsreglerna och Ă€r att se frĂ€mst som ett medel att komma till rĂ€tt med missbruk av ensidigt gynnande standardformulĂ€r (som sĂ„dan antydd ovan 11.1).  Den har dock svagheten att vara anvĂ€ndbar endast nĂ€r bestĂ€mmelsen i frĂ„ga Ă€r oklar eller alltför vag.  Oklarhetsregelns betydelse i svensk rĂ€ttspraxis fĂ„r inte överdrivas.  Den har anvĂ€nts ganska sparsamt bla. i mĂ„l om försĂ€kringsavtal och ordersedlar, men verkar nĂ€rmast fungera som en hjĂ€lpregel nĂ€r andra tolkningsprinciper inte ger tillrĂ€ckligt utslag.  Sedan nu 36§ Avtl. tillkommit med vidgad möjlighet att jĂ€mka och Ă„sidosĂ€tta oskĂ€liga avtalsvillkor sĂ€rskilt till skydd för konsumenter, har betydelsen av oklarhetsregeln och andra tolkningsprinciper med likartat syfte minskat till förmĂ„n för en mera direkt öppen korrigering av avtals innehĂ„ll.

Det hĂ€r Ă€r ju extra farligt:  "Vid tvetydiga eller eljest oklara avtal finns egentligen inte underlag att tillĂ€mpa dem".
Men om Regeringsformen inte alls skulle tillĂ€mpas, dĂ„ Ă„terstĂ„r Ă€ndĂ„ MĂ€nskliga RĂ€ttigheter.  Om vi istĂ€llet gör som brukligt Ă€r, "I rĂ€ttspraxis synes man emellertid vara benĂ€gen att anvĂ€nda dem sĂ„ snart den ena partens tolkningsversion har bĂ€ttre stöd i lydelsen Ă€n den andres."  DĂ„ blir istĂ€llet frĂ„gan vems tolkningsversion som har bĂ€ttre stöd i lydelsen, Ă€n den andres.  Och i lydelsen stĂ„r det i Regeringsformen (1974:152) (2011:109, 2014:1385):  Europakonventionen 19 § "Lag eller annan föreskrift fĂ„r inte meddelas i strid med Sveriges Ă„taganden pĂ„ grund av den europeiska konventionen angĂ„ende skydd för de mĂ€nskliga rĂ€ttigheterna och de grundlĂ€ggande friheterna.  Lag (2010:1408)."

Punkt.
 

Det finns ett svenskt rÀttsfall med en turk som av svensk rÀtt inte fick rÀtt nÀr han hÀnvisade till de mÀnskliga rÀttigheterna:

Att hĂ€nvisa till de mĂ€nskliga rĂ€ttigheterna visade sig ha prövats i rĂ€ttsfall.  Jag hittade det i anslutning till https://lagen.nu/1974:152#K2P9S1 Regeringsformen (1974:152);
2 kap. 9 §, 1 st. & 3 st. Lag (2010:1408).  Som nedan.  Som man kan förvĂ€nta ansĂ„g den nĂ€ringsdrivande ekonomiska enheten SVERIGES DOMSTOLAR 202100-2742 genom sina anstĂ€llda domare eller ordföranden att de lagar den likaledes nĂ€ringsdrivande ekonomiska enheten REGERINGSKANSLIET 202100-3831 utfĂ€rdat hade företrĂ€de framför de mĂ€nskliga rĂ€ttigheterna, fast de uttryckte det inte pĂ„ det viset:  https://lagen.nu/dom/nja/1989s131

Sens moral Ă€r att det nĂ€ringsdrivande bolaget SVERIGES DOMSTOLAR 202100-2742 genom sina byrĂ„chefer, domare och ordföranden kommer aldrig att ge den rĂ€tt som visar pĂ„ hur mĂ€nskliga rĂ€ttigheter förbjuder tillĂ€mpning av svensk lag, utan enbart hĂ€nvisa till att ingripandena Ă€r lagligt grundade.  De blundar alltsĂ„ för bevis och försvar grundat just pĂ„ att svensk lag Ă€r olaglig.  Som JR skriver, "Vi jobbar mot en koloss som livnĂ€r sej pĂ„ en orubblighetsprincip".  Deras orubbliga princip Ă€r:  "Vi har rĂ€tt för att vi har rĂ€tt för att vi har rĂ€tt för att vi……"

Det kolossens tjĂ€nstemĂ€n förlitar sig pĂ„ Ă€r just rĂ€ttslösheten.  Att ingen kommer att kunna genomdriva sin rĂ€tt.
 

Kent Bengtsson funderade:  "Om SWEDEN, KINGDOM OF Ă€r registrerat i en annan jurisdiktion (USA tror jag) gör det inte alla svenska medborgare (anstĂ€llda) till utlĂ€nningar eller frĂ€mlingar ?"  En mycket bra reflektion.  Är vi medborgare i "SWEDEN, KINGDOM OF" sĂ„ Ă€r vi sannolikt ur lagstiftningens perspektiv utlĂ€nningar / rĂ€ttslösa.  Fast FN's AllmĂ€nna förklaring om de mĂ€nskliga rĂ€ttigheterna har enligt Regeringsformen (1974:152) (2011:109, 2014:1385) företrĂ€de framför alla lagar:  Europakonventionen 19 § "Lag eller annan föreskrift fĂ„r inte meddelas i strid med Sveriges Ă„taganden pĂ„ grund av den europeiska konventionen angĂ„ende skydd för de mĂ€nskliga rĂ€ttigheterna och de grundlĂ€ggande friheterna.  Lag (2010:1408).SĂ„ vi mĂ„ vara rĂ€ttslösa, men definitivt inte utan tillgĂ„ng till rĂ€tt till skadestĂ„nd eller ersĂ€ttning eller vad vi vill kalla det för denna rĂ€ttslöshet.
 

— En; AllmĂ€nt kallad:  LegeNet

//

 
LegeNet Nytt, RSS flöde LegeNet Nytt, RSS flöde

Avprogrammeringen

Inloggning