Det vÀrsta problemet med censur Àr att Àven om DU har bevis för din verklighet sÄ gÄr det dÀr den offentliga verkligheten Àr styrd inte att finna nÄgon opartisk domstol eller annat forum som ens kan förstÄ din verklighet. Den falska bilden blir per furstens dekret deklarerad och formell sanning och den verkliga verklighet du lever i blir formellt och för alla andra osanning.
Detta Ă€r ocksĂ„ den vĂ€sterlĂ€ndska kulturens grundnatur, sĂ„ det kommer dĂ€rför alltid tillbaka hit. LĂ€s Ola Alexander Frisk. Den vĂ€sterlĂ€ndska kulturen Ă€r byggd pĂ„ att lĂ„sa fast ett statiskt system, och nĂ€r mĂ€nniskor börjar bli sĂ„ dynamiska att det rĂ„dande statiska systemet befarar att det inte kan vidmakthĂ„lla förtrycket sĂ„ blir förtrycket helt öppet för de förtryckta, medan de som inte bryr sig blir Ă€nnu mer ovetande, och ocksĂ„ lĂ€tt — p.g.a. deras ovetande — kan anvĂ€ndas som olika former av vapen.
Vi vill dock inte leva i ett statiskt helvete, utan vi vill dynamiskt ha mÄnga olika dimensioner och dynamik i tillvaron. Det statiska helvetet Àr sjÀlvförstörande eftersom det parasiterar pÄ exakt detsamma som det förtrycker, nÀmligen dynamiskt skapande. FrÄgan Àr inte om det kommer att försvinna, frÄgan Àr om det kommer att döda sin vÀrd innan det försvinner.
|