"Det finns en tvingande anledning för vårt nuvarande samhällssystem att inte släppa fram vetenskap och teknologi eller läkarvetenskap som bygger på livsprinciper och skaparenergier, nämligen för att försvara sin egen existens. För tråkigt nog har vi ett samhällssystem uppbyggt kring att administrera begränsning av olika slag - ja, många av oss kan nog, kanske inte ens vill, föreställa oss det på annat sätt. Men samhällssystemet som det ser ut kan inte överleva frånvaro av begränsning. Det är därför det 'känner sig' tvingat att försvara sig mot varje vetenskap, teknik eller läkekonst som undanröjer begränsning, såsom av hälsa, energi, livsutrymme, etc." [1]
En av de många effektiva metoder systemet använder för att blockera förändring är den exekutiva legalitetsupprätthållande delen. Det räcker med blotta misstanken för att sabotera ett spirande frö. Fröet behöver näring, inte stöveltramp. Medan systemet är programmerat till största möjliga misstänksamhet mot vad det inte känner igen och förstår. Det okända är antagligen brottsligt, så resonerar det.
Mänskligheten står nu inför valet mellan den sjätte massutrotningen eller en fantastisk framtid [2]. Motståndet mot en fantastisk framtid är människor som är rädda för förändring. Systemförsvarare. Kanske för att de är rädda för systemets hämnd om de uppvisar illojalitet mot systemet. De flesta som förråder positiva förändringsagenter blir sannolikt sådana mänsklighetens förrädare för att de är rädda att bli sedda som illojala av andra systemförsvarare.
Men utan att vi genomgår någon slags metamorfos så kan vi som mänsklighet inte överleva. Att inte ifrågasätta innebär undergång.
Individer som inte inordnar sig kan potentiellt ändra allt. Under förutsättning att "knivhuggen i ryggen" inte blir för många. Så väldigt många har gett efter för förtryck. Att bli påmind om detta är jobbigt. Alexander Solzhenitsyn har sagt att vemsomhelst som har gjort våldet till sin metod oundvikligen måste välja lögnen som sin princip. Uppfostran och vårt samhälle bygger ytterst på våldet ("våldsmonopolet") som princip. Rädslan för straff. Inte nödvändigtvis kroppslig bestraffning, men marginalisering funkar väldigt effektivt för att skrämma nästan alla från att våga tänka fritt. Det krävs en oerhörd integritet för att stå emot det man vet eller anar är lögner när allt socialt tryck säger: Inordna Dig!
Samhället, inkl. föräldrar, verkar vara programmerade att bestraffa fritänkarna och belöna uppreparna. Trycket är oerhört hårt att acceptera lögner. Som August Strindberg skrev i "De lycksaliges ö: Åttonde kapitlet" (1907): "De, som ljögo bäst och voro mest falska, kallades snälla barn och fingo pepparkakor och honungskakor; de, som talade sanning och voro ärliga, fingo pisk och blefvo utan mat. Därmed var grunden lagd till uppfostran." [3]
Vad väljer du
—av bekvämlighet skita i vad som verkligen är sant för att följa strömmen (avloppet)
—eller alltid söka efter verklig sanning?
Noter
- Leif Erlingsson, "Fantasikrisen" (Dec. 2007) [länk].
- Wade Frazier, "Energy and the Human Journey: Where We Have Been; Where We Can Go" (Aug. 2014) [länk]. Alt. [länk].
- August Strindberg, "De lycksaliges ö: Åttonde kapitlet" (1907) [länk].
Vidareläsning
