UUAA Radio

Innan vi ställer oss längs sidlinjen och hejar när USA startar ett tredje världskrig genom att dunka på Iran med taktiska kärnvapen, kan det kanske vara på sin plats att veta ungefär hur verkligheten ser ut. Vad är det Irans maktlöse president, Ahmadinejad, egentligen har sagt om Israels rätt att existera eller ej. Denna sammanfattning kan du läsa mer om på den utmärkta webbsidan antiwar.com, och en artikel av Arash Norouzi.

Den 25 oktober 2005 höll den nyligen valde presidenten ett tal inför en internationell konferens på temat "Världen utan sionism". Temat fanns tydligt presenterat på stora banderoller på engelska, vilket säkert provocerade många från allra första början... Alla vet idag att Ahmadinejad ska ha sagt att han önskade att Israel skulle "sopas bort från kartan". Det är ett faktum som aldrig ifrågasätts, annat än av några uppmärksamma personer, som Pia, vilka brytt sig om att ta reda på sanningen.

Enligt Norouzi ska yttrandet ha lydit så här på farsi:

"Imam ghoft een rezhim-e ishghalgar-e qods bayad az safheh-ye ruzgar mahv shavad."

Två ord kan man känna igen, om man tänker efter en smula: "Imam" och "rezhim-e". Det senare är samma ord som vårt svenska "regim". Men ett ord kan man definitivt leta förgäves efter: "Israel".
Att Ahmadinejad använder ordet "imam", beror på att han citerar imamen Khomeini. Orden är alltså inte ens hans till att börja med, utan från den ökände ayatollan.
Direkt översatt (från farsi till engelska till svenska) ska citatet lyda:

"Imamen har sagt att regimen som ockuperar Jerusalem måste försvinna från tidens boksidor."
"The Imam said this regime occupying Jerusalem must vanish from the page of time." lyder det på engelska.

Lite förvånande skyller Arash Norouzi felciteringen på den iranska nyhetsbyrån INRA. Det var den som ursprungligen stod för felciteringen, som sedan har tagit sig olika former, som att Israel ska raderas från Jorden yta och andra ännu mer hårresande påståenden.
Men att hävda att Israels politiska ledning måste bort är inte mer kontroversiellt än att USA till exempel hävdar detsamma om Iran, Kuba, Burma, Venezuela, Syrien och andra stater, men märkligt nog inte Saudiarabien, Egypten och flera andra totalitära regimer i Mellanöstern.
Israels premiärminister Benjamin Netanyahu svarade på detta felcitat med att Ahmadinejad borde ställas inför krigsförbrytardomstol för förberedelse för en ny Förintelse och folkmord.

Men, säger indignerad demokrat, har Ahmadinejad inte ifrågasatt Förintelsen?! Det är väl ett brott mot mänskligheten om något? Nja, det Ahmadinejad har sagt, är att han kritiserar flera europeiska länder för att ha kriminaliserat förintelseförnekelse. Han har även haft fräckheten att fråga varför palestinierna ska betala för Förintelsen med sina liv?..

Yttrandefrihet är en dyrköpt juvel. När ordföranden (president) för Columbiauniversitetet i New York presenterade Ahmadinejad gjorde han en stor affär av att en "grym och småaktig diktator" som den iranske presidenten, kunde sprida sin dogmatiska okunnighet i ett land som USA, där alla hade rätt att tala.
Den dag Bollinger törs bjuda in sitt eget lands president och offentligt ställa honom till svars för alla sina lögner, då kanske vi kan börja prata om yttrandefrihet.
Tills dess får väl alla rättänkande demokrater glädja sig åt att Ahmadinejad gjorde sig till åtlöje genom att påstå att det inte finns homosexuella i Iran... (Och att det homofoba USA är så upprört över denna propagandalögn är, i sig, ett skrattretande hyckleri.)

Men i Iran dödar man homosexuella! Ja, och George Bush har vägrat dödsdömda nåd, som varit mindreåriga vid brottet, som var utvecklingsstörda, med motiveringen att "deras" domstolar aldrig begått några fel. USA vägrar homosexuella rätten att leva i äktenskap, att vara öppna med sin sexuella läggning i militärtjänsten och att arbeta med underrättelseverksamhet, till exempel tolkning, om de skulle föredra att ligga med en person av det egna könet framför det motsatta.

Så, om du fortfarande tycker att jag bara är en antiamerikansk vänsterpropagandist, svara mig på följande frågor:
a) På vilket krigsavgörande sätt skiljer sig Bushs brott mot mänskliga rättigheter från Ahmadinejads?
b) På vilket krigsavgörande sätt skiljer sig Bushs religiösa fundamentalism från Ahmadinejads?
c) På vilket krigsavgörande sätt skiljer sig Bushs homofobi från Ahmadinejads?
d) På vilket krigsavgörande sät skiljer sig Irans eventuella kärnvapenprogram från Pakistans, Nordkoreas eller Indiens -- eller för den sakens skull Israels?
e) På vilket krigsavgörande sätt skiljer sig den iranska regimens dödsdomar från till exempel Saudiarabiens eller för den sakens skull USA:s?
f) På vilket krigsavgörande sätt skiljer sig Irans hjälp till upprorsgrupper i Irak, med USA:s hjälp till upprorsgrupper i Irak och mördande av civila iraker?
c) På vilket krigsavgörande sätt skiljer sig Ahmadinejads åsikt om att en regim i Mellanöstern borde försvinna, mot Bushs åsikter att andra regimer i Mellanöstern borde försvinna?

Det är på grund av dessa avgrundsdjupa skillnader mellan USA och Iran, som världen just nu står inför hotet om ett nytt världskrig. Tycker du att det är värt det?

Andra bloggar om: USA, Iran, Israel, Ahmadinejad, förintelseförnekelse, historierevisionism, Columbiauniversitetet, yttrandefrihet,

Publicerat av Mikael Wälivaara den 30.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Ursprungligen publicerad 26/6, 2007

Ännu en fristående fortsättning av min autodidaktiska spekulation

När vi tittar på en magiker, en trollkarl, vet vi att vi blir lurade. Ändå är det ytterst sällan som vi ser hur det går till. Vi försöker säkert alla, men blir varje gång lika lurade. Och det är själva underhållningen! Inom magikerskrået är det dessutom en helig överenskommelse att inte avslöja sina eller varandras trick.


Titta på den här videon från magikernas svarta får, Penn & Teller

Är det möjligt att detsamma pågår även i vår vardag? Att vi mycket medvetet luras att titta åt fel håll, för att inte se vad som egentligen pågår?

Låt mig som exempel ta debatten om växthuseffekten, den globala uppvärmningen. Mängder av personer, från amatörer till experter, inser att delar av Jorden uppenbarligen har blivit varmare, men att den förklaring till detta som vi fått oss till livs är full av brister. Koldioxid räcker inte som orsak.
Samtidigt finns det betydligt mer akuta miljöfrågor som man inte talar om, och en av de senaste är att man återigen börjar utveckla kärnkraften... Trots att den lämnar efter sig ett av de dödligaste gifterna som finns, plutonium, och att inget land hittills hittat ett sätt att förvara detta säkert i de hundratusentals år som krävs. Men vi får lära oss att den är extremt "ren", eftersom det från ett oskadat och välbyggt kärnkraftverk inte kommer några större mängder utsläpp...

Eller, som i den här artikelserien, vår ekonomi. Varje dag, i alla nyhetsprogram, får vi se hur kronans värde jämförs med dollar och euro. Vi får för oss att detta är en naturlig och dynamisk process och att det finns något positivt i att kronans värde är högt och något oroväckande när den faller. En tävling mellan olika länders finansministrar och centralbanker, skulle man nästan kunna tro.
Nästa grafik visar börsutvecklingen, oftast från Stockholm och de två New York-börserna. Till och med om siffrorna visar på noll är det uppenbarligen en viktig nyhet. Men ingen kommenterar, annat än i termer om att marknaden är "optimistisk" eller "nervös", eller ibland att nedgångar kan bero på att man "hämtar hem vinster", att i stort sett hela aktiemarknaden är ett stort pokerspel...
Storföretag kan visa på storvinster ändå går deras aktier ner, och trots att vi hör förklaringen så är det ingen som säger det rent ut: "Vinsten levde inte upp till marknadens förväntningar." Vad de egentligen menar är att man spekulerat i ännu större vinster och att man nu, med facit i hand, måste justera för det verkliga läget.

"Marknaden" är detsamma som "spekulanter". Personer och bolag som enbart har till uppgift att dels försöka gissa sig till intressanta placeringar, dels att med hjälp av små knep och finter försöka lura de andra spekulanterna att satsa som spekulanterna vill. Ju störrre resurser du har, ju bättre insiders du sitter på, ju fler mäklare du har i din ficka, desto mer kan du leka med den "nervösa" marknaden.

Och i detta spel och dobbel har vi satsat våra pensionspengar... Varför tror du nu att man var så ivrig att få skjuta in detta mångmiljardkapital i leken?

Genom att visa på siffror som mer påminner om idrottsresultat, där kronan och Stockholmsbörsen är hemmalag, luras vi att tro att detta på något sätt är ett bevis på att vi gör något bättre än andra, när den bittra sanningen är att vi skulle kunna vara bäst i världen och ändå inte ha en chans mot en ny attack från spekulanterna, om det gynnade deras intressen...

Ja, det gnälls en massa på journalister, även här på min blogg. Så mycket att det börjar bli tjatigt, ingen orkar bry sig. Dagstidningarna hävdar sitt existensberättigande i dagens sekundsnabba medievärld, med att de kan ge oss bakgrunden, "the big picture". Förklara samband och begrepp. Vad tycker du? Känner du att du vet vad det är fråga om? Känner du att ekonomijournalisterna står på läsarnas sida? Känner du att de politiska journalisterna står på väljarnas sida? Känner du ens att de flesta journalister egentligen vet vad de talar om?

Jag deklarerade från början att detta INTE är mitt ämne. Jag har bara läst på lite. Ändå känner jag idag att jag anar vad som pågår, utan att det var speciellt komplicerat.

För dig som blivit intresserad, här har du en till video, som på ett alldeles utmärkt sätt sammanfattar vad den här artikelserien handlat om.

Publicerat av Mikael Wälivaara den 30.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Den här artikelserien skrevs i juni i år, precis när jag börjat intressera mig för ämnet – så det finns många brister i innehållet, och Lars Östermans artikel nedan är betydligt mer auktoritativ. Men jag väljer ändå att publicera dem igen, bland annat på förfrågan ifrån Ingenjören, eftersom de kanske kan hjälpa till att intressera fler för denna avgörande fråga för vår framtid...


Hur mycket pengar finns det egentligen? Och vad är det som bestämmer det? I praktiken bestäms det av hur mycket jag, du och andra skuldsätter oss -- banklån, kreditkort och räntor.

Tidigare motsvarade pengar någon form av värde, oftast guld. Idag motsvaras de av skulder och räntor... Ju mer olika kreditinstitut lånar ut, desto mer pengar finns det i systemet, och varje skulds värde växer varje år med den gällande räntan.
Det är alltså kreditinstituten – bankerna och kreditföretagen – som bestämmer hur mycket pengar som ska finnas på marknaden att försöka lägga beslag på. Inte helt oreglerat, men definitivt i en galopperande takt och allt svårare att övervaka.

Under den värsta IT-bubblan på 90-talet talades det i hänförda ordalag om hur många svenska IT-entreprenörer var värda miljarder i aktieförmögenhet. Själva försökte de spela ned rikedomen genom att hävda att pengarna ju inte fanns annat än som ett värde på deras aktier. Det var ju först om de sålde aktierna som de hade några pengar.

Detta var både sanning och lögn, och en alldeles utmärkt bild för hur penningsystemet egentligen ser ut. Och ett mycket centralt begrepp i sammanhanget, som du måste känna till för att förstå hur vi blir lurade, är fraktionella reserver. (Det förklaras också mycket väl i den 45 minuter långa animerade filmen Money as Debt, pengar som skulder.)

För att få låna ut pengar måste kreditinstitut ha ett viss kapital, en reserv, säkrad i centralbanken, i vårt fall Riksbanken. Sedan kan man låna ut detta belopp och ta ut ränta. Men fraktionella reserver innebär att man bara behöver ha en bråkdel, en fraktion, av det belopp man lånar ut i reserv. Exakt hur stor denna fraktion är varierar, men vi kan säga att genomsnittet är en tiondel, tio procent. Har man 1.000 kronor i reserv kan man alltså låna ut 9.000. Man räknar alltså kallt med att de allra flesta kommer att betala tillbaka, vilket betyder att reserven aldrig riskerar att förloras.
För säkerhets skull ser man därför till att kräva säkerheter, som ett hus eller en borgensman, alltså någon annan person som är villig att betala din skuld om inte du kan det.

I gengäld ser banken till att stoppa in nya pengar i systemet. Det samlade antalet pengar i omlopp har nu vuxit med det belopp du lånat. Mycket förenklat uttryckt.

De lånade pengarna använder du för att köpa något. En bil, en dator, ett hus, en aktie eller ett företag. Säljaren får dessa nya pengar och sätter in de på banken – och så har nya kreditmöjligheter skapats, nya möjligheter att låna ut mot den insättningen... (Detta är förvisso reglerat, man kan inte använda samma fraktioner för att använda lånade pengar som säkerhet, men det går, om än i mindre skala.)

Det värsta som kan inträffa i denna magiska sedelpress är att du istället köper något svart, att pengarna hamnar i den svarta kontantmarknaden utanför bankernas kontroll, eller att du helt sonika stoppar dem i madrassen för kommande ofärdstider. Det är bland annat därför som bankerna är nära knutna till narkotikahandel och illegal vapenhandel, eftersom det är en så enorm kontantmarknad.

Att "tvätta" svarta pengar ligger alltså i allra högsta grad i bankernas intresse. Men helst av allt måste kontanterna försvinna, så att det inte längre finns något att handla svart för. Så när politiker talar om att den svarta marknaden är till skada för samhället, i minskade skatteintäkter, och till skada för dig, eftersom du inte kan deklarera pengarna och därför inte kan få pension när du blir gammal, gnuggar bankerna händerna. För det är de som verkligen tjänar på det kontantlösa samhället!

Publicerat av Mikael Wälivaara den 30.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Återskapad från "gamla" bloggen, ursprungligen publicerad 19/6, 2007:

Jag tror att jag börjar förstå hur det hela hänger ihop... Kanske inte hur hela konspirationen är konstruerad, men hur den hänger ihop. Bindemedlet, klistret – eller snarare kedjorna.

Ekonomi är världens osexigaste ämne i mina ögon – till och med värre än juridik – och har jag mycket begränsade kunskaper i ämnet. Men jag inser att det måste bli ändring på det. För ju mer jag kikar på hur världen ser ut, desto mer inser jag att det allra mest respektabla i samhället, det vi alla visserligen älskar att hata, men aldrig vågar ifrågasätta, egentligen är boven i dramat:

Pengar.

(Och redan där tror jag att jag förlorade 75 procent av läsarna – jag hade i alla fall själv slutat läsa den här artikeln där, för bara några veckor sedan...)

Det som förvånar mig mest, eftersom det egentligen är alldeles uppenbart vad som håller på att ske och inte alls speciellt komplicerat, är hur "experterna" på området, nationalekonomerna, ekonomijournalisterna och politikerna, har lyckats undvika att berätta om det. Jo, jag är en konspiratoriskt lagd person, men det här är värre... Det är inte en konspiration, det är en månghundraårig organiserad brottslighet. Ett helt samhällssystem uppbyggt på att beröva oss på frukten av vårt arbete, vår lön, genom räntor, inflation och skatter...

Jag har studerat krigsindustrin, knarkmaffian, media och politik, i en förhoppning att jag ska slippa ge mig på de internationella bankirerna, eftersom det är så förutsägbart och sönderanalyserat. De klassiska karikatyrerna av feta kapitalister med cigarr och guldsmycken var helt enkelt för grova och förolämpande för mig. Tyvärr visar det sig att de nog är befogade.

(Och där försvann 10 procent till...)

Det trista med att berätta sanningen, är att det låter som om jag var en gammal kommunist. Så är definitivt inte fallet. I mina ögon är kommunismen, som den ser ut i praktiken och förmodligen därför var avsedd att se ut ända från början, istället bovarnas idealsamhälle – eftersom all produktion är kontrollerad, alla arbetare utan makt (det är ju "deras" representanter som styr produktionen) och alla friheter borttagna. Karl Marx och Freidrich Engels arbetade för familjen Rothschild och Illuminati – det kommer vi aldrig förbi.

Så, att Kina idag är på väg att bli världens dominerande ekonomi, är inte alls något som förvånar mig.

Vi har låtit lura oss att tro att det är pengar som driver storkapitalet. Ju mer de tjänar desto lyckligare är de. Det vi brukar kalla kapitalism. Men vi glömmer hela tiden att pengar bara är en symbol – ett redskap för att kunna kontrollera handeln.
Om du tar en sedel och håller den i handen, så är det ju faktiskt bara ett papper med lite tryck på...
Det är vad du kan få för pengarna som du blivit lurad att tro är det intressanta. Men om du kan få allt du vill ha utan att ens behöva köpa det, bara genom att låta andra jobba åt dig, så behöver du heller inga pengar... Pengar är något vi blivit lurade att sträva efter. De som tillverkar pengarna har egentligen minst intresse av dem.

Istället vill jag att du börjar titta på den där papperslappen som ett kvitto på hur mycket du arbetat för att få den. Din lön! Ersättningen för hårt och hederligt arbete.

Eftersom jag kommer att behöva göra en hel del egen forskning för det här, och lägga om delar av mitt pussel, kommer jag att skriva i portioner, i kapitel.

Men låt mig börja där jag själv började; med ett tal av president Lyndon Johnson i mitten av 1960-talet. Han säger ungefär att han lovar att staten ska förvalta sina skattepengar med största respekt för det hårda arbete skattebetalaren lagt ned för att få ihop till dem.

Naturligtvis var det en stor och fräck lögn, men avslutningen på meningen är fruktansvärt sann.

Eftersom jag är en egen företagare, så ser jag ju varje månad exakt hur mycket jag betalar i skatt och sociala avgifter. Ja, och omsättningsskatt, min moms.
Sedan röker jag och dricker en hel del, så där betalar jag höga punktskatter. Jag kör bil -- bensinskatt och fordonsskatt. Jag konsumerar -- moms. Jag har inte längre något hus, men på den tiden hade jag en fastighetsskatt. Och så vidare och så vidare...

Större delen av min tid går alltså åt till att arbeta ihop till skatter. (Så när jag skriver det här är jag i praktiken fri -- eller en skattesmitare! Det här gör jag på min fritid, helt ideellt.)

Men det här ska inte först och främst handla om att gnälla på skatterna, även om de ingår i detta kriminella system. Utan det ska handla om att tjäna pengar på andra människors arbete – utsugning – den marxistiska grundbulten...
Karl Marx beskrev systemet alldeles korrekt. Han erbjöd bara inte en hederlig lösning.

Här har du en bra video på cirka 45 minuter att börja med.

Publicerat av Mikael Wälivaara den 29.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Tania Head var en av bara 19 personer som kom levande ut ifrån World Trade Center efter att ha arbetat på eller över de våningsplan där flygplanen flög in den 11 september 2001. Historien har upprepats i otaliga sammanhang och har vackra romantiska övertoner. Hon påstår att hon överlevde enbart genom att tänka på det kommande äktenskapet med sin fästman Dave, som också arbetade i WTC och tillhörde de omkomna, och den vigselring hon blivit anförtrodd att rädda från en annan person som sedemera omkom.
Tania har de senaste åren arbetat som en mycket uppskattat guide vid Ground Zero och var ordförande i den ideella organisationen World Trade Center Survivors’ Network. (BoB Måns.)

Men när äntligen en tidning börjar göra sitt jobb och undersöka hennes påståenden, så visar det sig att de är ihåliga som den klassiska schweizerosten. New York Times har skrivit en lång artikel om hennes allt mindre trovärdighet. Det visar sig till exempel att varken hennes påstådda arbetsgivare eller hennes fästmans familj vill kännas vid henne...

Detta skulle kunna sopas åt sidan som bara en tragisk personlig historia om ännu en mytoman, men historien har vidare betydelse. Dels för att det äntligen kommer lite undersökande journalistik runt 9/11, efter sex års väntan, dels för att, när det väl kommer lite undersökande journalistik, så handlar den inte om riktigt intressanta öden, som fastighetsskötaren William Rodriguez eller terroristexperten från FBI, John O'Neill, eller poliserna som såg "fel" flygplan flyga mot Pentagon eller räddningsarbetaren som hörde hur man räknade ner inför sprängningen av WTC 7.
Varför väljer NYT att skriva om Ms. Head, när det finns så mycket viktigare historier som förtigits genom åren?
Som Leif Erlingsson numera avslutar alla sina mail: Den som ser får leva...


Andra bloggar om: 911, 11 september, mediekritik, William Rodriguez, John O'Neill, Pentagon, WTC 7, konspiration, konspirationsteorier

Publicerat av Mikael Wälivaara den 29.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Telefonbolaget Verizon stoppade häromdagen ett sms-utskick från en organisation som försvarar rätten till abort, men motiveringen att budskapet var stötande. Alla mottagare hade aktivt abonnerat på meddelanden från organsiationen, så det var inte fråga om någon sms-spam.

Efter massiva protester backade Verizon och tillät att meddelandet skickades ut.

Börjar vi ana att snaran runt yttrandefriheten dras åt? Nu börjar man till och med censurera sms...

Andra bloggar om: USA, Verizon, censur, sms, yttrandefrihet

Publicerat av Mikael Wälivaara den 29.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

I ett gemensamt uttalande från de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd, USA, Storbritannien, Ryssland, Kina och Frankrike, samt även Tyskland, välkomnas ett nyligen ingånget avtal mellan Iran och IAEA, FN:s atomenergiorgan.
Beslut om eventuella upptrappningar av sanktionerna mot landet kommer att skjutas upp tills tidigast i november.

Kan vi sova lite lugnare i natt, förhoppningsvis?

Andra bloggar om: Iran, FN, säkerhetsrådet, IAEA, sanktioner

Publicerat av Mikael Wälivaara den 29.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Några har kanske noterat att jag och Peter har berömt radioprataren Mike Malloy, på Nova M Radio. Jag har lyssnat på Mike i natt och under eftermiddagen och han är utan konkurrens den friskaste fläkten bland alla röster i media idag. Alla. "Det primalskrik du själv håller tillbaka," som en av hans slogans lyder.

Låt mig gå igenom något av det han pratade om igår.

På demokraternas presidentkandidatdebatt i går, fick samtliga kandidtaer frågan om de kunde lova att alla amerikanska trupper skulle vara hemförlovade vid slutet på deras första presidentperiod, år 2013? Hillary Clinton, Barack Obama och John Edwards ville inte ge något sådant löfte, medan min favorit, Dennis Kucinich svarade: “Vi kan vara därifrån tre månader efter att jag svurits in.”

Barack Obama angav till och med som skäl för att ha kvar trupper i Irak under obegränsad tid, att det behövdes för att försvara USA:s militärbaser i landet. (Du vet, de där permanenta baserna man inte skulle bygga...)

Detta säger egentligen allt om vilka lojaliteter de ledande demokratiska kandidaterna egentligen har...

För alla som tror att världens värsta övergrepp just nu pågår i Myanmar/Burma, så har även Malloy noterat att det är olja och gas som finansierar generalerna i den asiatiska diktaturen. I går försökte presidentens nya pressekreterare, Dana Perrino, förklara att det var kinesiska pengar som sponsrade landet. Att det är amerikanska oljebolag, som Chevron/Texaco, som utvinner oljan och säljer den till kineserna var hon tydligen helt ovetande om.
Chevron har mutat in sin plats i den amerikanska storpolitiken genom att bland annat ha varit arbetsgivare åt Condoleezza Rice. De döpte till och med en oljetanker efter henne, men bytte sedan namn på den för att det inte skulle genera den amerikanska utrikespolitiken...
På tal om alla röda tröjor i Stockholm just nu, till stöd för de buddistiska munkarna, är det någon som hört talas om en bojkott av Texaco?

Efter senatens krigsförklaring mot Iran med röstsiffrorna 76-22, påminde Mike oss om att USA vill stämpla delar av Irans militär som en terroristorganisation. Definitionen ska vara att Iran hjälper irakiska upprorsmakare att döda amerikanska soldater. "Utifrån de kriterier man använder, vad är då vår militär?!" vrålade han i mikrofonen. "På order av president Bush dödar våra soldater civila!"

En federal domare i Oregon beslutade igår att två delar av the Patriot Act stred mot grundlagen. Dels att man kan göra husrannsakningar utan att kunna visa på rimlig misstanke. Dels den senaste versionen av FISA, lagen om utländsk underrättelseövervakning, som nu tillåter att även amerikaner kan övervakas utan att man behöver visa på några misstankar.
Detta är åtminstone andra gången som en federal domare slagit fast att Vita Huset bryter mot grundlagen.
Men demokraterna tycker ändå inte att det finns någon anledning att kräva riksrätt mot Bush ens för detta. Trots att republikanerna tyckte att det räckte för riksrätt mot Clinton att han kanske hade ljugit om sin affär med Monica Lewinsky...
"Det skulle inte förvåna mig det minsta om de där pissmyrorna har varit inne i vårt hem," kommenterade Malloy.

Medan svenska medier skriver om att Bush trodde att han kunde köpa Saddam Hussein med en miljard dollar, så tar Mike Malloy upp den betydligt svartare historien från George Bushs möte med Spaniens premiärminister Aznar, en månad innan krigsutbrottet i Irak, 2003.
(Detta var fortfarande under den period då USA lovade att man inte skulle invadera Irak om inte FN:s säkerhetsråd gav sitt klartecken.)
Bush förklarar för Aznar att de tillfälliga nationerna i säkerhetsrådet, Mexico, Angola, Kamerun och Chile får räkna med att USA kommer att ge dem problem om de inte röstar för krigsresolutionen. Ja, han hotade till och med att göra livet surt för Ryssland, om de inte ställde upp.
Då, i slutet av februari, säger Bush att USA kommer att ha intagit Bagdad innan mars månads utgång, oavsett vad FN tyckte i saken.
Noterbart är också att ingenting av avskrifterna som jag läst har innehållit orden "massförstörelsevapen". Ja, hela samtalet är så avslöjande om Bushs lögner, att det verkligen måste läsas.

Den ärkereaktionäre radioprataren Rush Limbaugh får sig en skopa, bland annat av den svenske lyssnaren som kallar sig Anthony. Limbaugh hade i ett program kallat amerikanska soldater som protesterade mot kriget för "phony", "falska". Och detta utan att någon politiker eller sponsor reagerat. (Kom ihåg hur Don Imus fick sparken för att han kallade ett ungt kvinnligt basketbollag, som huvudsakligen bestod av svarta, för "krullhåriga horor".) Den progressiva organisationen MoveOn.org hade i förra veckan en annons där man frågade om USA:s befälhavare i Irak hette Petraeus eller Betrayus... Det fick den amerikanska senaten att rösta om ett avståndstagande mot alla som ifrågasatte militärers lojalitet.
Men Limbaugh kommer undan med det...

Ryssland hotar USA med krig om de placerar vapen i rymden, citerar Malloy från den ryska nyhetsbyrån RIA Novosti. "Om en nation placerar vapen i rymden säger krigslagarna att motmedel måste dyka upp," säger chefen för de ryska rymdstyrkorna (Russian Space Forces - vad det nu är). "Det skulle kunna leda till ett omfattande krig."

Minnesgoda läsare kommer säkert ihåg att USA för ett dryg år sedan deklarerade att inga länder fick genomföra vapenutplaceringar i rymden utan USA:s godkännande...

Detta är bara några av programpunkterna under ett avsnitt av Mike Malloys radioprogram, det den 27/7 2007. Håll med om att det låter som något man borde lyssna på? Tyvärr kostar det, 65 kronor i månaden eller 650 kronor om året, i dagens dollarkurs. Men det är det värt.

Andra bloggar om: Mike Malloy, Nova M Radio, USA, Bush, demokraterna, Irak, Rush Limbaugh, Star Wars, , El Pais,

Publicerat av Mikael Wälivaara den 28.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Med röstsiffrorna 76-22 röstade den amerikanska senaten i går igenom det så kallade Lieberman-Kyl-tillägget, som stöder kravet på att stoppa Iran, med militära medel om så krävs.

Detta är så nära en krigsförklaring man kan komma...

Enligt amerikansk grundlag är det kongressen som beslutar om landet ska gå ut i krig, inte presidenten. Eftersom den nuvarande kongressen har en demokratisk majoritet, efter valet i november, och alla tolkade detta som en folkomröstning för att sluta kriga i Mellanöstern, har cynikerna vunnit ännu en seger – det är samma intressen på bägge sidor.

Det var 19 demokrater, tre republikaner och en oberoende, Bernie Sanders, som röstade emot.

Andra bloggar om: USA, Iran, Lieberman-Kyl,

Publicerat av Mikael Wälivaara den 27.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

I morgon fredag kommer vicepresident Dick Cheney att framträda för ett "superhemligt" konservativt sällskap i mormondelstaten Utah, en grupp som kallar sig Council for National Policy och som har till uppgift att komma på politiska lösningar som gynnar den neokonservativa dagordningen. Även presidentkandidaten Mitt Romney, som ju också är mormon, kommer att delta.

Rådet har funnits sedan 1981 och har nära band till neokonservativa tankesmedjor som The Heritage Foundation.

Andra bloggar om: Dick Cheney, hemliga sällskap, Council for National Policy, Mitt Romney, konspiration, konspirationsteorier

Publicerat av Mikael Wälivaara den 27.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Av: Lars Österman

Vår utgångspunkt i skrivande stund, år 2007 måste först kunna erkännas vara den att vi som ett kollektiv ekonomiskt sett kan ses som bankernas skuldslavar. Fast frågar vi runt torde mycket få ens begripa vad frågan innebär.
Men - vem är väl en bättre slav än den som inte fattar sin usla roll utan tror sig vara fri.
Pengar är energin i sociala system. Den som kontrollerar pengarna kontrollerar också vårt öde.

Etiketter: ron paul

Publicerat av Lars Osterman den 27.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Jag tycker du ska komma ihåg den här dagen när du får för dig att kritisera mig för att vara slarvig med min research. När jag stod på ICA ikväll hade både Aftonbladet och Expressen/KvP bilden på den lilla flickan på en marockansk kvinnas rygg på förstasidorna. (Jag har, uppriktigt sagt, inte följt detta världsavgörande drama så jag kan inte alla detaljer, jag vet bara att det varit förstasidesstoff i alla världens medier i decennier... )

Nu har man hittat en högupplöst bild av barnet och det är inte Madeleine McCann. Är inte detta ett fullständigt journalistiskt moras? Dödsstöten för den massmediala trovärdigheten? Nej, inte alls. Vi fortsätter att gå på precis samma usla journalistik dag efter dag... Och vi fortsätter att betala pengar för den! Tragiskt...

Andra bloggar om: Madeleine McCann, mediekritik, bloggosfären, research

Publicerat av Mikael Wälivaara den 26.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Varför har det blivit ett sådant rabalder kring Burma/Myanmar i pressen? Detta diktatoriska land som vår kung blev så imponerad av... När demokratin kremeras i USA så skriver man inte om det, men när det blir protester i en diktatur, då kan man ägna långa analyser åt det.

Jag fick svaret av Randi Rhodes på Air America: Det finns olja i Burma...

Och mitt bidrag: Opium!!!

Andra bloggar om: Burma, Myanmar, mediekritik

Publicerat av Mikael Wälivaara den 26.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

• Vem var så dum att spekulera i att aktierna för United Airlines och American Airlines skulle rasa efter 11 september?
• Varför berättar Larry Silverstein om sitt samtal med brandchefen där de kommer överens om att spränga WTC 7?
• Varför sitter George Bush kvar i den där lågstadieskolan i Florida i över 30 minuter trots att landet befinner sig i krig?
• Varför står en grupp judar i New Jersey och filmar och jublar medan tvillingtornen brinner och sedan erkänner på israelisk TV att de hade i uppdrag att dokumentera det?

Detta är frågor som många "debunkare" – sådana som försöker avfärda alla konspirationsteorier – använder som bevis för att det bara handlar om inkompetens och sammanträffanden. Ingen inblandad skulle väl vara så korkad att göra detta med vett och vilja, med premeditation, eftersom det så tydligt skulle visa på medskyldighet.


Lasse Österman länkade i morse till en över en timma lång video som just behandlade dessa frågor, Open Complicity, Öppen delaktighet, av organisationen Ann Arbour 9/11 Truth. Först tänkte jag lägga den åtsidan för i kväll, men jag började titta och kunde inte sluta! Trots det teoretiska och mångordiga resonemanget anade jag att det här fanns synnerligen viktig information.

Så jag såg hela videon på en gång... Det som var nästan spöklikt var att jag hade kommit fram till exakt samma slutsatser som filmmakarna så sent som igår eftermiddag! Tillsammans med ytterligare en uppenbarelse: Hur var det möjligt att USA, Israel och åtskilliga muslimska länder samarbetade den här dagen? För mig blev det solklart! Även om jag inser att det inte kommer att övertyga alla.

För det är ju verkligen märkliga och motsägelsefulla fakta detta handlar om. Ingen kan göra affärer på de amerikanska börserna utan att transaktionerna lagras på börsens datorer. Det finns till och med specialprogram som automatiskt reagerar på onormala transaktionsmönster för att spåra eventuella insideraffärer. 9/11-kommissionen avfärdar hela den här historien med att det inte finns några tecken på att de inblandade i affärerna skulle haft några band med al-Qaida, utan att berätta vilka de inblandade faktiskt är.

När Larry Silverstein lät undslippa sig det famösa "Pull it – and then we watched the building collapse" på TV-kanalen PBS, inledde det en helt ny entusiasm hos 911-rörelsen. Här hade vi äntligen ett erkännande att WTC 7 sprängdes medvetet. Larry Silverstein hade bara leasad World Trade Center i ett par månader när attacken inträffade, och nu kunde han inkassera åtskilliga miljader dollar i försäkringspengar. Och hur kunde han överhuvudtaget få en försäkring mot terroristattacker, när WTC utsatts för ett attentat 1993 och ansågs vara ett av USA:s mest utsatta mål för terrorattacker? Det är ungefär som att få en brandförsäkring om du bygger ett hus vid foten av en aktiv vulkan!
Och i World Trade Center 7 fanns bland annat de amerikanska börsernas datorer...

Redan en kvart innan George Bush stiger in i klassrummet på Emma Booker Elementary har ett flygplan flugit in i det norra tornet. Det var uppenbarligen en enorm nationell katastrof, även om det bara hade handlat om en olycka, men ändå valde presidenten att fortsätta med detta lågprioriterade PR-jippo. Jag har redan behandlat detta åtskilliga gånger...
Några minuter in i lektionen kommer presidentens stabschef, Andy Card, och påstås ha viskat i presidentens öra: "Ytterligare ett plan har flugit in i tornen. USA har anfallits," för att sedan snabbt och diskret dra sig tillbaka.
Trots detta sitter presidenten kvar framme vid katedern i över fem minuter, sedan drar han sig tillbaka till ett angränsande klassrum i en kvart, för att till sist hålla en kort presskonferens och ge sig av till bilkortegen och bort till Air Force One.
Allt detta händer alltså medan okända gärningsmän från en okänd angripare anfallit USA. Ingen har en aning om omfattningen, om fiendens resurser. Presidentens besök har varit offentligt sedan minst fyra dagar så angriparna kan mycket väl befinna sig utanför eller i luften ovanför. Och där sitter landets högste befälhavare omgiven av massor av barn, föräldrar, journalister och presidentens stab, alla i uppenbar livsfara, och Secret Service lyfter inte ett finger?! Deras enda uppdrag är ju att skydda presidenten med sina egna liv om så krävs och att själva bedöma om de ska ingripa – de behöver inte invänta presidentens order. Men ingen, absolut ingen ingrep!
Dessutom säger presidenten vid två tillfällen efteråt att han såg TV-bilder på det första planet, trots att de bilderna inte blev kända förrän sent på eftermiddagen, en lögn som var ytterst enkel att avslöja.

Och så har vi de dansande israelerna... Om deras uppdrag var att dokumentera anfallet måste de till att börja med ha känt till det i förväg. Trots detta står de på en offentlig parkeringsplats och beter sig som om Israel vunnit fotbolls-VM, så att de verkligen drar uppmärksamhet till sig. Och de var inte ensamna! Under dagarna efter 11 september arresteras och utvisas ett 60-tal israeler för misstänkt underrättelseverksamhet i USA.
Detta är så ofattbart inkompetent av israeliska agenter, att man antingen måste dra slutsatsen att de helt tappat stinget, eller också ville dra till sig uppmärksamhet! Så blev ju också fallet. Grannar kallade på polis och israelerna sa till poliserna "Det är inte vi som är ert problem."

Så hur skulle man kunna förklara detta? Handlade det verkligen bara om en rad ytterst korkade personer som enbart genom sin dumhet kan avfärdas från listan av misstänkta? Finns det överhuvudtaget något att vinna med att lämna så tydliga misstankar efter sig, om de faktiskt var inblandande på något sätt?

Den uppenbarelse som slog mig igår och som Ann Arbour 9/11 Truth också kommit fram till är tredelad: dels handlar det om att, på gammalt klassiskt maffiamanér, inför medbrottslingarna visa att man törs skryta över sin inblandning och visa sitt öppna förakt för polis och lagar. Att man är en blodsbroder som går att lita på och som alltid kommer att vara lojal. Dels handlar det om att bygga upp ett spår till Israel, som automatiskt kommer att stämpla alla som törs följa det som antisionister och antisemiter...

Men hur kan detta förklara att amerikaner, israeler och araber samarbetade om detta? De påstådda kaparna var ju huvudsakligen saudier, pengarna kom från Saudiarabien, Pakistan och Dubai samt, som det påstås, saudiern Usama bin Laden i Afghanistan. Och det råder ju ingen tvekan om att de diplomatiska förbindelserna mellan USA och Israel samt USA och åtskilliga arabländer är alldeles utmärkta, trots att det för en privatperson knappt går att ha en arabisk stämpel i passet för att få komma in i Israel.
Är inte detta istället det yppersta beviset för att alla konspirationsteorier bara är trams?

Tvärtom, är detta det kanske tydligaste beviset för att det finns en avancerad och lönsam konspiration i botten av 9/11, att det för mig förklarar hur detta verkligen hänger ihop. Talibanerna plockas bort, så att opiumhandeln kan blomstra igen. Iraks olja stoppas, så att priserna kunde höjas dramatiskt. USA får en ursäkt att bygga permanenta baser mitt i Mellanöstern för att ge militärt stöd till Israel. Det militärindustriella komplexet får hundratals miljarder dollar att leka med. Israel får fritt fram att driva narkotikamarknaden och människohandeln, samt den internationella kontrollen av teleindustrin och andra övervakningsföretag. Och så vidare...

Och alla är ömsesidigt inblandade. Allas vinster står och faller med att ingen golar. Om Larry Silverstein får 5 miljarder dollar som tack för sin delaktighet kan vi bara gissa vad de andra inblandade har tjänat på detta. Alan Greenspan, den före dette chefen för den privatägda centralbanken Federal Reserve, skriver i sin nyss utgivna bok att kriget i Irak handlar om olja – något han påstår sig vara fullt tillfreds med.
Man räknar med att enbart krigen i Irak och Afghanistan kommer att kosta mer än 1.000 miljarder dollar. I början av krigen flög man in 9 miljarder dollar i kontanter för att köpa sig lojalitet från krigsherrar och lokala makthavare. Kontanter som nästan helt försvunnit, utan någon redovisning. Hur mycket tror du att man kan skapa på bankernas datorer för att ge till dem som verkligen låg bakom det här?

Titta på bilden ovan, en gång till. Jag vill som sagt inte påstå att personerna på bilden är inblandade, även om det inte skulle förvåna mig det minsta.
Men se på deras kroppsspråk. Se på deras kombinerade vördnad för varandra och samtidigt självsäkra härskarmentalitet. Se på mannen till vänster, på hans vänsterhand. Och fundera sedan på hur det ser ut på maktnivån ovanför dessa herrar...

Här till vänster har du ännu en bild att meditera till.
Lägg till att familjen Bush och familjen bin Laden är gamla kompisar. Och lägg till att familjen Bush gör sina förtjänster från olja, vapen och knark...
Börjar du ana hur de lekt med dig under de senaste decennierna?

Bli förbannad.

Andra bloggar om: 911, 11 september, konspiration, konspirationsteorier

Publicerat av Mikael Wälivaara den 25.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

av Mikael Wälivaara, 2006

Den morgonen vaknade lammet Bääbi av ett ovanligt ljud. En stor, bullrande låda kom in i hagen och ur dess stjärt kom en mörk och illaluktande rök.
Herdens hjälpreda, lille Knuff med det kraftiga, ilskna bräkandet som ingen riktigt förstod, verkade bli rosenrasande och sprang framför och runt lådan med ett ljud som nästan lät lite grand som om han var rädd. Men det förstod ju Bääbi att Knuff inte kunde vara rädd, för Knuff var aldrig rädd för någonting.
Deras gode Herde verkade däremot inte tycka att det var något konstigt med lådan. Han gick lugnt fram till den. Så var också Herden ett överlägset mycket modigare och godare väsen än Knuff. Ibland satte han sig till och med ned och klappade Bääbi och de andra lammen.
Lådan stannade och ur dess inre kom en annan herde ut, till och med ännu större än deras. De båda herdarna rörde vid varandra och tittade sedan ut över flocken. Bääbis herde pekade på flera av fåren och lammen och ur lådans andra sida kom ytterligare två herdar ut, som med bestämda steg gick fram till var och en som herden pekat ut och lyfte dem resolut in i lådan.

Bocken Hees ropade högt till flocken:
"Ta det lugnt, jag har sett det här förut! De har valts ut för att tas till herdarnas hage, där de ska lära sig gå på bakbenen och bräka som herdar. Prisad vare Herden! Lovad vare hans flock!"
Fåren och lammen inne i lådan lät inte riktigt lika övertygade – de protesterade högljutt och undanbad sig tydligen äran att få lära sig gå på bakbenen. Flera av fåren ropade att de hade lamm kvar i hagen och inte ville skiljas ifrån dem.
Men bocken ropade tillbaka:
"Oroa er inte för lammen, det finns gott om får att ta hand om dem och Herden förser oss alltid med mat och skyddar oss mot vilddjur. Var stolta över att ni valts ut och fått hamna i lådan – vi är så stolta över er!"

Och så gick det till när en liten del av flocken försvann och en konstig myt började frodas i hagen. Fåret Kaa, som alltid varit lite annorlunda, började berätta om andra gånger då lådan kommit dit:
"De herdarna var inte alls så snälla som vår. De gjorde illa både får och lamm, ja, ibland verkade det faktiskt som om det var får som var döda innan de lyftes upp. Och det är aldrig någon som kommer tillbaka."
Bocken Hees blev rosenrasande:
"De var dumma som protesterade! Så herdarna lät dem somna med sina magiska krafter, så att de skulle komma till den nya hagen utvilade och glada. De ska vara glada att de inte ratades och kastades tillbaka hit! Sluta genast att skrämma upp lammen med dina dumma berättelser, Kaa!"

Den den natten viskade Kaa till flera av lammen om andra hemskheter som brukade drabba flocken:
"Ibland kommer Herden och väljer ut flera av oss och tar vår ull! Jag vet att Hees tycker att det är det finaste vi kan ge till Herden, men det gör ont och så blir man så kall innan ullen växer ut igen."
Bääbi tittade fascinerat på Kaa. Han hade aldrig hört någon ifrågasätta Hees och Herden förut, men det var något i hela historien som faktiskt inte kändes riktigt bra.
Om det nu var så att de Utvalda skulle komma till en mycket bättre plats, hur kunde det komma sig att de faktiskt behandlades så illa på vägen? Om de nu gjort sig förtjänta av att få vara ett med herdarna, borde de väl också behandlas extra väl?
Bääbi blev nästan lika chockad som de andra, när han hörde sig själv säga:
"Är det någon som sett herdarnas hage? Hur ser den egentligen ut?"
Fåret Sääd, som stått intill och lyssnat, svarade irriterat:
"Det förstår du väl att den måste vara alldeles, alldeles underbar! Med all den makt och kunskap som Herden har, hur kan hans hage vara annat än stor och fantastisk?"

Bääbi skämdes lite, men dristade sig ändå att fråga vidare:
"Men det var ju faktiskt inte några speciella i flocken som valdes ut. Om de hade valt efter de som var klokast och vackrast, så hade de ju säkert valt ut Kaa."
"Du förstår ingenting för att du är så ung," svarade Sääd lite överlägset. "Kaa är alldeles för uppstudsig och skeptisk. De vill ha de godaste och blidaste av oss. De som har möjlighet att bli lika gudomliga som herdarna."

Kaa bräkte föraktfullt, men sa ingenting. Bääbi anade att det var mycket han egentligen inte visste, men som kändes viktigt.
Den natten sov han mycket oroligt och drömde konstiga drömmar om att lådan fylldes av den illaluktande röken, att en stor flock av Knuffs art bet lammen i lådan och att en Herde åt ett av dem.

Redan innan Bääbi riktigt vaknat insåg han att det som hänt i drömmen faktiskt kunde vara sant! Det var något så verkligt och möjligt i drömmen, att han blev riktigt upprörd över att ingen verkade han tänkt på den möjligheten. Istället förutsatte alla att herdarna alltid var goda, trots att de luktade illa och hade arga hjälpredor som Knuff.
Han trippade fram till Kaa och pussade henne försiktigt:
"Det är inte så att du faktiskt sett något som du inte velat berätta för oss andra?" frågade Bääbi med bävan i rösten.
"Det jag har sett kan jag inte ens börja berätta för de andra," svarade Kaa med sorg i rösten. "Jag har sett Herden som ingen annan sett honom, och det han gjort mot mig är något jag aldrig kommer att kunna glömma i hela mitt liv."

Den morgonen förändrades Bääbis hela verklighet. Kaa berättade motvilligt om en annan låda där blodet rann i diken och där får och lamm låg med halsarna avskurna på iskall mark. Där onda och skrikande herdar roade sig med att med våld para sig med får efter får, lamm efter lamm, medan de ibland skar halsarna av dem och till och med betedde sig så illa att Knuff sprang och gömde sig, skrikande med svansen mellan bena.

Bääbi kunde knappt tro att det var möjligt, men insåg att det stämde obehagligt väl överens med hans dröm, men att det till och med var ännu värre och ännu hemskare.
"Hur kommer det sig att du vet allt det här?" frågade han med ett darrande bräkande.
"Ett par av oss kom faktiskt levande därifrån," svarade Kaa allvarligt. "Men det är ingenting vi vågat berätta om för er andra. Och Hees skulle aldrig kunna acceptera det. Han tror ju att det är han som skyddar och försvarar oss, när han egentligen är alldeles maktlös."
"Tror du att det är det som händer med dem som försvinner i lådan?" frågade Bääbi med en växande, skräckblandad vrede.
"Jag är tyvärr alldeles säker," svarade Kaa.

Så berättade Kaa vad hon kommit fram till; att Herden inte alls älskade flocken. Han hade dem bara för att få ull och mat. Han var snäll mot dem för att de inte skulle bli oroliga, men han skickade Knuff på dem ibland för att de skulle vara rädda och lydiga.
"Jag är jätteledsen, Bääbi," sa Kaa, "men de allra flesta därute i hagen har inte en aning om att något sådant ens skulle kunna vara möjligt. Och försöker jag eller du säga något om det, så kommer de bara att säga att vi är tokiga och avundsjuka..."
"Vi kommer aldrig att få gå på två ben, är det det du menar?" frågade Bääbi desillusionerat.
"Att gå på två ben är inte något mål, Bääbi! Vi tror att det är så viktigt, eftersom vi dyrkar Herden och vill likna honom. Men herdar, min älskade Bääbi, är i grunden onda. Det finns ingenting hos dem som vi egentligen ska försöka efterlikna..."

Och Bääbi vacklade bort med ostadiga ben mot sina syskon och de andra lammen. Han såg i deras ögon att de sovit gott och att gårdagens händelse redan var glömd. Hees vandrade stolt i hagens mitt, då och då bräkandes: "Herden är vår mästare -- och jag vår herdes ställföreträdare!" Och "Den som tvivlar kommer att tappa sin ull. Den som inte finner sig i Herdens vilja straffar Knuff." Och hans favorit: "En dag kommer de bästa av oss att få gå på bakbenen i Herdens hage, medan de som inte tror på hans gudomlighet för evigt kommer att leva i en låda med väsen av Knuffs art."

De andra fåren och lammen bräkte pliktskyldigast sitt "Aaamen", medan daggen långsamt dunstade bort från markens blad och örter.

Bilder: JPButler.com och ABC Riverside
==========

Den här fabeln publicerade jag på "gamla" bloggen i februari 2006. Jag blev just påmind av Roger om dess existens och tyckte att den förtjänade att publiceras igen.

Publicerat av Mikael Wälivaara den 25.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Tysklands utrikesminister Frank-Walter Steinmeier motsätter sig USA:s och Frankrikes krav på europeiska sanktioner mot Iran, enligt Spiegel Online. Han kallar det hyckleri, eftersom både amerikanska och franska företag gör affärer med Iran genom dotterbolag i först och främst Dubai. (Krigsprofitörerna Halliburton, där Dick Cheney tidigare var vd och fortfarande är stor aktieägare, har till och med flyttat sitt huvudkontor till Dubai och har dotterbolag i Iran...)

Som exempel nämner man även franska företag som Peugeot, Renault, Total, BNP Paribas och Societé Générale, vilka inte har minskat sina affärer med Iran nämnvärt under senare tid.

Är det någon mer än jag som tycker att detta är en intressant kontrast gentemot vår svenska utrikesminister, Carl Bildterberg? Och hur har Sverige uttryckt sin upprördhet över att USA inte återinförde Habeas Corpus förra veckan?

Andra bloggar om: Iran, Tyskland, Frank-Walter Steinmeier, sanktioner, USA, Frankrike

Publicerat av Mikael Wälivaara den 25.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Pentagon har nu kommit på ett lysande sätt att avslöja om irakiska civila är oskyldiga eller egentligen förklädda terrorister; man använder sig av lockbeten. (Länk från Daily Kos.)

En grupp i Pentagon har uppmuntrat vissa prickskyttar från USA:s militär att upptäcka misstänkta upprorsmän genom att lägga ut små "lockbeten", som detoneringskablar, plastiska sprängämnen och ammunition, för att sedan skjuta de irakier som plockar upp dem, enligt dokument från militärdomstolar.

Detta var inte bara ett förslag, det genomförs i praktiken. Metoden har även utnyttjats framgångsrikt för att dölja mord på civila; militära prickskyttar har i efterhand planterat sådana här "beten" hos liken.

Man gör verkligen allt för att skydda oss från terrorister! Tusen tack!

Andra bloggar om: Irak, prickskyttar, terrorister, terrorism, kriget mot terrorn

Publicerat av Mikael Wälivaara den 25.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Fridsamhet är en nobel egenskap, men om den övergår i letargi och avsaknad av engagemang, då kan vilka övergrepp som helst passera utan konsekvenser. Saktmod och fördragsamhet är vardagens lott, men om du därmed vänder bort din blick ifrån övergrepp och orättvisor, så blir du en mindre människa, en förkrympt själ...

Här är fem saker som borde göra dig förbannad – som borde fylla dig med en konstruktiv vrede:

1. Om man avlyssnar dig och läser din post, så betyder inte det att du som har rent mjöl i påsen kan koppla av och känna dig trygg. Du övervakas därför att man inte litar på dig, därför att alla nu är skyldiga tills motsatsen bevisats, den totala antitesen till rättssäkerhet. De personer du valt att representera dig, de som får sin lön från din skattsedel, betraktar dig som en potentiell brottsling och kommer att fortsätta göra det så länge du tillåter det.

2. Om massmedia ägnar mer tid åt att underhålla dig än att informera dig, så betyder det att de inte anser att du är intresserad och smart nog att bry dig om vad som verkligen händer i världen. Deras målsättning är enbart att få dig i rätt sinnesstämning för att gynna sina annonsörer, inte att få dig att vakna upp för de frågor som berör dig som medborgare. Upplagor och tittarsiffror är måttstocken för god journalistik, och det är du som bestämmer vilka de siffrorna kommer att bli.

3. Om politiker, näringsliv och media slutar ha tydliga gränser sinsemellan, då är korruption oundviklig – både den rent ekonomiska och den vänskapliga. Hemliga sällskap eller lättsamma jippon, det spelar ingen roll, eftersom demokratins balans bygger på att näringslivet kontrolleras av våra folkvalda representanter och våra folkvalda representanter kontrolleras av journalister. Men när näringslivet äger media och våra folkvalda blir en del av kändisetablissemanget, där de måste konkurrera med nöjesindustrin om uppmärksamheten, då har den demokratiska kontrollen blivit helt tom på innehåll.

4. Om våra politiker slutar att skydda demokratin till förmån för ekonomin, då är vi ohjälpligt fast i ett samhälle där de mest omoraliska och skrupelfria dikterar villkoren. Vår ekonomi styrs av spekulation och spekulation allena, den är ett enda stort girigt spel, där den med störst resurser inte bara bestämmer spelreglerna utan också kan köpa sina medspelare. Och att hävda att vi inte har något val är självbedrägeri, eftersom kapitulation bara blir en ständig reträtt och ett frånhändande av kontroll, utan återvändo. Idag finns det bara två sätt att bli ekonomiskt oberoende som löntagare, spel på marknaden eller spel på lotterier och sport. Och i spel finns det alltid fler förlorare än vinnare. Det är själva förutsättningen...

5. Om globaliseringen betyder att vi måste tolerera sämre produkter för att få låga priser, då har vår demokratiska kontroll över marknaden helt upphört att fungera. Strålskydd, livsmedelskontroll, läkemedelskontroll, miljöskydd och arbetsrätt är kontrollmekanismer som är till för att vi ska kunna ställa krav på de produkter som marknadsförs. Det är visserligen trubbiga redskap, eftersom motparten, näringslivet, lärt sig att vi väljer lågt pris framför kvalitativa, lokala och etiskt tillverkade produkter, men utan dem har vi blivit marknadens slavar, där de både betalar vår lön och bestämmer vad vi ska göra med den.

Andra bloggar om: Demokrati, politik, ekonomi, globalisering, media, korruption, slaveri

Publicerat av Mikael Wälivaara den 24.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

En mycket mänskligare blogg än Carl Bildts har varit Isabella Lunds Att arbeta som eskort. När DN vägrade att låta henne kommentera och blockerade hennes kommentarer, enbart för att hon arbetade som prostituerad, var det självklart att jag ställde upp för henne och bojkottade DN. Vilket jag gjort sedan dess.

Nu lägger Isabella av. En läsare har hotat att avslöja hennes verkliga identitet, att "outa" henne, och ställd inför risken att hennes barn ska få reda på vad deras mamma sysslar med väljer Isabella alltså självmant att bli tyst.

Det skrämskottet kom ifrån en finsk journalist vid namn Johanna Parikka Altenstedt. En journalist, notera det. Isabella har valt att vara anonym på bloggen för sina barns skull, men har också ställt upp på intervjuer och gjort sig tillänglig för media, för att visa att hon är "på riktigt". Det förtroendet hotar nu Johanna Altenstedt att missbruka, eftersom Isabella skriver under pseudonym.

Så fruktansvärt oetiskt...

Andra bloggar om: Isabella Lund

Publicerat av Mikael Wälivaara den 23.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Carl Bildt tillhör inte mina personliga favoriter, som säkert några noterat. Jag röstade på Alliansen i senaste valet, får jag väl än en gång erkänna, men med den lite anemiska ursäkten att jag ville ge dem chansen att visa vad de egentligen stod för, bakom de tjusiga, folkliga parollerna... Socialdemokraterna hade ju redan avslöjat sig grundligt.

På Josef Bobergs inrådan besökte jag dock motvilligt utrikesministerns blogg idag. Och alla mina värsta farhågor besannades direkt.
Mellan vardagliga reflektioner om vädret och en trevlig middag kvällen innan, noterar Bildt att det pratas en väldig massa om Irak och Iran i amerikanska medier just nu. Och han noterar också att den franske "kollegan" Kouchner tagit upp Iran under sitt senaste besök. Detta korta spekulerande resulterar i en skarpsynt slutsats:

Kanske blir [Iran] 2008 års allra mest kritiska internationella fråga.

Kanske? Kanske?!!
Det är redan nu den allra mest kritiska internationella frågan och har varit det sedan flera år! Att han banaliserar detta på ett sådant här sätt är, som jag ser det, en cynism av anmärkningsvärda mått.
Antingen är han av den uppfattningen att vi är så korkade, att hans vardaglighet kommer att lugna oss på något vis, eller så är han så uppfylld av att ingå i det internationella maktspelet att han helt tappat de mänskliga proportionerna. Det tycks i alla fall inte vara något som väcker någon större politisk indignation hos honom. Några hundratusen döda och hotet att man kommer att starta ett kärnvapenkrig i Mellanöstern, vad är det för en ledande Bilderbergare?

Andra bloggar om: Carl Bildt, Alla dessa dagar, Irak, Iran, USA

Publicerat av Mikael Wälivaara den 23.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Även denna artikel är dubblerad, av samma skäl som tidigare.

Brittiska Times Online berättar idag att en grupp flygvapenofficerare, försvars- och dataexperter sedan i somras har samlats i ett projekt med namnet Checkmate. Syftet är att göra slutgiltiga planer för ett anfall mot Iran.

It is led by Brigadier-General Lawrence “Stutz” Stutzriem, who is considered one of the brightest air force generals. He is assisted by Dr Lani Kass, a former Israeli military officer and expert on cyberwarfare.
Den leds av brigadgeneral Lawrence “Stutz” Stutzriem, som räknas som en av de intelligentaste generalerna inom flygvapnet. Han assisteras av dr Lani Kass, en före detta israelisk officer och expert på cyberkrigföring.

Frankrikes utrikesminister, Bernard Kouchner, ska också ha uttalat sig till stöd för ett anfall. Enligt Times Online ska han ha sagt att det är "nödvändigt att förbereda sig på det värsta... och det värsta är krig".

Andra bloggar om: USA, Iran, USAF, Project Checkmate

Publicerat av Mikael Wälivaara den 23.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Artikeln är dubblerad, eftersom det har smugit sig in någon skitkod i den förra versionen som gör att det kommit in två grå plattor över de senaste artiklarna om man använder Firefox.

Du som använder Firefox på PC kan väl höra av dig om det ser okej ut hos dig?

Klicka här om du vill se videon.

Den nyss 71 år fyllde senator John McCain har verkligen inte haft en lätt presidentkampanj så här långt. Hans medarbetare hoppar av på löpande band och hans kampanjkassa är slut. Inte blir det bättre av att han inte tycks ha en aning om vad han själv och personer han talat med egentligen har sagt. Och att det skulle finnas videoupptagningar som kan friska upp hans minne verkar han ha förträngt.

Detta är inte någon avgörande politisk nyhet, den är väl egentligen mest tragisk. Men eftersom jag anklagar politiker för att ljuga kan det ibland vara intressant att se hur skamlöst det görs.

Andra bloggar om: USA, presidentkampanjen, senator John McCain

Publicerat av Mikael Wälivaara den 23.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Jag vet inte om det bara berör oss som har Mac, om det är något fel med senaste versionen, eller om det är droppen som får mig att lämna Blogger. Den här texten är bara till för att se om en grå platta som dyker upp i Firefox, men inte i Safari kommer att förfölja mig framöver...

Jag vet inte om det bara berör oss som har Mac, om det är något fel med senaste versionen, eller om det är droppen som får mig att lämna Blogger. Den här texten är bara till för att se om en grå platta som dyker upp i Firefox, men inte i Safari kommer att förfölja mig framöver...

Jag vet inte om det bara berör oss som har Mac, om det är något fel med senaste versionen, eller om det är droppen som får mig att lämna Blogger. Den här texten är bara till för att se om en grå platta som dyker upp i Firefox, men inte i Safari kommer att förfölja mig framöver...

Publicerat av Mikael Wälivaara den 23.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Videon är borttagen eftersom den visade sig stöka till Firefox av någon anledning. Klicka på bilden om du vill se den.

Den nyss 71 år fyllde senator John McCain har verkligen inte haft en lätt presidentkampanj så här långt. Hans medarbetare hoppar av på löpande band och hans kampanjkassa är slut. Inte blir det bättre av att han inte tycks ha en aning om vad han själv och personer han talat med egentligen har sagt. Och att det skulle finnas videoupptagningar som kan friska upp hans minne verkar han ha förträngt.

Detta är inte någon avgörande politisk nyhet, den är väl egentligen mest tragisk. Men eftersom jag anklagar politiker för att ljuga kan det ibland vara intressant att se hur skamlöst det görs.

Andra bloggar om: USA, presidentkampanjen, senator John McCain

Publicerat av Mikael Wälivaara den 23.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Brittiska Times Online berättar idag att en grupp flygvapenofficerare, försvars- och dataexperter sedan i somras har samlats i ett projekt med namnet Checkmate. Syftet är att göra slutgiltiga planer för ett anfall mot Iran.

It is led by Brigadier-General Lawrence “Stutz” Stutzriem, who is considered one of the brightest air force generals. He is assisted by Dr Lani Kass, a former Israeli military officer and expert on cyberwarfare.
Den leds av brigadgeneral Lawrence “Stutz” Stutzriem, som räknas som en av de intelligentaste generalerna inom flygvapnet. Han assisteras av dr Lani Kass, en före detta israelisk officer och expert på cyberkrigföring.

Frankrikes utrikesminister, Bernard Kouchner, ska också ha uttalat sig till stöd för ett anfall. Enligt Times Online ska han ha sagt att det är "nödvändigt att förbereda sig på det värsta... och det värsta är krig".

Andra bloggar om: USA, Iran, USAF, Project Checkmate

Publicerat av Mikael Wälivaara den 23.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Det kom in två mycket olika med starka videotips igår kväll, som förtjänar att lyftas fram från kommentarerna.



Den förre chefen för den (privatägda) amerikanska centralbanken Federal Reserve, Alan Greenspan, blir uppläxad, ja inkompetentförklarad, av den frispråkige, oberoende kongressrepresentanten från Vermont, Bernie Sanders. Vi får också se bilder från en demonstration mot Greenspan när han signerar sin senaste bok.
Sanders anklagar Greenspan, i klarspråk, för att vara en lakej för globalisterna, för NWO, och en fiende för USA:s folk... (BoB Rapidact.)

Och sedan här den vackra och starka balladen, Dear Mr. President, med Pink. (BoB Conny)



Andra bloggar om: USA, Federal Reserve, Alan Greenspan, Bernie Sanders, NWO, New World Order, Pink, Dear Mr. President,

Publicerat av Mikael Wälivaara den 23.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Att den styrande makten, och då menar jag först och främst den ekonomiska, skulle bära på en dröm att en gång kontrollera hela världen, är nog inte svårt att tro. Under de senaste seklerna har detta sammanfattats i ett gemensamt valspråk: en ny världsordning, a New World Order, NWO.

Att detta skulle vara mer än en verklighetsfrämmande illusion börjar idag bli uppenbart, allt eftersom globaliseringen sprider sig. Och att de flesta regeringar är positiva till eller i alla fall slavar under detta märks i de politiska besluten, som underlättar för företagen och gör livet svårare för det egna landets befolkningar. Och trots att detta högtidligt beskrivs som ett fredsprojekt lever vi idag i en rädsla för krig som är större än den ens var under stora delar av Kalla kriget. Och krigsindustrin gör större vinster än någonsin tidigare i historien.

Trots att de flesta jag känner bredvilligt håller med om att politik huvudsakligen är korrumperad och rutten är det få som orkar tro att det skulle sträcka sig längre än till den privata makten och plånboken. Alldeles speciellt här i Sverige. Om man antyder att politiker kunde vara köpta i större skala, till exempel för att stödja krigs- eller oljeindustrin, då är man en tragikomisk konspirationsteoretiker.
Trots att de flesta håller med om att den globala kapitalismen visar på en påfallande hänsynslöshet och girighet, vill man inte tro att det skulle finnas några formella nätverk mellan bolagens ägare. Visst känner vi till karteller och lite insiderhandel, men att det skulle finnas någon övergripande plan för att ta över hela världen det är bara paranoia.
Trots att det inte finns en enda vettig anledning att sätta någon tilltro till att det var en arabisk, muslimsk konspiration som ledde till terroristattackerna den 11 september, anses det vara en antidemokratisk konspirationsteori att tro på en alternativ förklaring.
Och så vidare.

Men igår slog det mig, att vi kanske kan söka oss till en väldigt populär psykologisk förklaringsmodell för att förstå det här – vi är alla offer för en global variant av Stockholmssyndromet!

Begreppet, för den som inte riktigt känner igen det, myntades under Norrmalmstorgsdramat 1973. Min gamla vän Kristin sa i telefon till Olof Palme att hon var mer rädd för vad polisen skulle göra än för Clark och Janne. Då gjorde psykiatern Nils Bejerot diagnosen att de blivit psykologiskt solidariska med sina kidnappare, eftersom det var deras omedelbara hopp att hålla sig vid liv.

Kanske är det samma sak här? Eftersom globalisterna håller oss alla som gisslan väljer vi omedvetet att försöka se det som händer som något i grunden rationellt och gott, eftersom tanken att vi bara lever beroende på NWO:s godtycke helt enkelt är omöjlig att stå ut med. Medan de som försöker tala om för dig att du faktiskt är på god väg in i ett totalt slaveri blir fienden, de farliga, de irrationella.

Jag förstår om du slår ifrån dig detta. Jag vet att Kristin också gör det. Hennes rädsla för polisen var högst rationell och Kristin inbillade sig aldrig att Clark och Janne var ofarliga, bara att deras syfte aldrig var att döda gisslan, medan polisens syfte var att använda dödligt våld mot gisslantagarna.
Men även om Nils Bejerots världsberömda diagnos inte var relevant i det sammanhang där den myntades, tycker jag faktiskt att den är intressant som diskussionsunderlag för det som försiggår i människors huvuden idag.

Andra bloggar om: New World Order, NWO, Stockholmssyndromet, konspiration, konspirationsteorier

Publicerat av Mikael Wälivaara den 22.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Enligt den politiske reportern Wayne Madsen ska George Bush i dag ha hävdat att Nelson Mandela är död och att han mördades av Saddam Hussein. (Jag vet inte om länken fungerar, eftersom jag betalar för att läsa där.)

Enligt Madsen ska presidenten ha givit ett mycket förvirrat intryck och sagt:

"I heard somebody say, 'Now where's Mandela?' Well, Mandela is dead. Because Saddam Hussein killed all the Mandelas."
"Jag hörde någon säga, 'Var är Mandela någonstans?' Ja, Mandela är död. Eftersom Saddam Hussein dödade alla Madelas."

Det låter onekligen som ett uselt skämt, men Madsen är en mycket trovärdig källa. Stämmer det, så har vi nu en president i USA som helt förlorat verklighetsuppfattningen.

UPPDATERAT: Här en diskussionstråd från Democratic Underground, där man kommenterar presskonferensen medan den pågår. Uppenbarligen var det ingen som fattade vad det var de hörde.

UPPDATERAT 2: En förklaring till detta märkliga uttalande, enligt den Bush-vänliga bloggen på Time Magazine, är att Bush ska ha menat att det inte kommer att dyka upp någon Nelson Mandela i Irak, som det så lyckligtvis gjorde i Sydafrika, eftersom Saddam har låtit döda alla som hade kunnat spela den rollen. Låter tack och lov inte helt orimligt. Hoppas det bara var så "enkelt"...

Nelson Mandela, 89, lever och verkar fortfarande politiskt, bland annat när det gäller frågan om AIDS i Afrika.

Andra bloggar om: George Bush, Nelson Mandela, Wayne Madsen

Publicerat av Mikael Wälivaara den 20.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Den svenska precisionsgranaten Excalibur, som tagits fram av BAE Symtems Bofors i samarbete med den amerikanska krigsindustrijätten Raytheon, används sedan i somras i Irakkriget. (Bugar och bloggar, Rapidact.)

- Den används i Irak av US Army och de är väldigt nöjda. Det är allt vi vet, säger Magnus Ingesson, vd för BAE Systems Bofors, till DinaPengar.se.

Nu har det alltså gott så långt att det inte ens är kontroversiellt att svenska vapen används i krig. Det viktigaste är att köparen är nöjd!

Granaten kan med stor precision träffa mål på upp till 60 kilometers avstånd, uppges det. Frågan som många därmed ställer sig är: till exempel en marknadsplats?
DinaPengar.se skriver:

Nu producerar Bofors och Raytheon en ny serie på över 1 000 granater för US Army som levereras fram till augusti 2008. 49 procent av arbetet görs i Karlskoga. Monteringen sker i Raytheons fabrik i USA. Parallellt fortsätter ingenjörerna att utveckla Excalibur.

Jag läste precis en kommentar från en god vän, där han hävdade att det är ungefär lika orginellt att protestera mot kriget i Irak som att protestera mot pedofiler. Uppenbarligen är det dock lite kvar att göra innan den insikten når upp på beslutande nivå. Till och med Alan Greenspan inser att det här är ett krig som saknar ett militärt syfte, det är bara en fråga om pengar.
När hörde vi senast en skarp protest från den svenska regeringen med det innehållet?

Andra bloggar om: Bofors, Excalibur, Raytheon, Irak, svensk vapenexport,

Publicerat av Mikael Wälivaara den 20.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Den 18 september var en mörk dag för frihetsälskare. Frihetsgudinnans krona, som varit stängd för besökare sedan 9/11, kommer inte att öppna igen. Man hänvisar till brandsäkerhet och byggnadsregler. Men det var långt ifrån det värsta, det var bara så symboliskt.

I den amerikanska senaten la man ned två omröstningar, på grund av att 44 republikanska senatorer hotat med en så kallad filibuster, en maratondebatt. Det behövs 60 av de 100 rösterna i senaten för att ett lagförslag inte ska kunna hindras av en filibuster.
Den första omröstningen handlade om att lagstifta att amerikanska soldater som varit i aktiv krigsstjänst skulle få minst lika lång ledighet efteråt, innan de kunde kallas in på nytt. Att en enda senator skulle motsätta sig detta är upprörande, men 44?..

Den andra var betydligt allvarligare. Den kanske allra mest grundläggande rätten i ett demokratiskt samhälle är rätten att få sin sak prövad inför domstol. Detta kallar man på latin för Habeas Corpus. I USA tog man bort denna rätt efter 9/11, trots att den finns inskriven i grundlagen, för alla som misstänktes samarbeta med terrorister. Och eftersom det är fritt fram för den amerikanska presidenten att stämpla vem han eller hon vill för att vara en så kallad "fientlig kombattant", innebar det att denna rätt i praktiken hade upphört att gälla.
I förrgår försökte man återinföra Habeas Corpus i den amerikanska senaten. 44 republikanska senatorer hotade än en gång med en filibuster och omröstningen fick läggas ner.

Trots att demokraterna vann majoriteten i både senaten och representanthuset i fjol kan alltså republikanerna på detta sätt fortsätta att sabotera majoritetsbeslut.

Den amerikanska kongressen visade också hur mycket man respekterar den suveräna staten Irak, genom att totalt förbigå den irakiska regeringens sensationella beslut att sparka ut legosoldaterna från det privata företaget Blackwater ur landet. Frågan berördes överhuvudtaget inte! (Här en länk till författaren Jeremy Scahills blogg om Blackwater, med flera videoklipp och länkar.)

President Bushs opinionsstöd fortsäter att dala, men det är fortfarande betydligt högre än kongressens. Bara 11 procent av USA:s befolkning anser enligt en nyligen genomförd opinionsundersökning att kongressen gör ett bra jobb. (För presidenten är det 28-29 procent.)
Och det är fullt förståeligt...
Trots alla högtidliga utfästelser om att valresultatet i november var en folkomröstning om kriget i Irak, har man på snart ett år inte fattat ett enda beslut som syftar till att avsluta det. Tvärtom gav man presidenten en rekordbudget och helt fria händer för den pågående truppökningen. Och båda de demokratiska toppkandidaterna till presidentvalet nästa år, Hillary Clinton och Barack Obama, anser att det finns skäl att eventuellt även anfalla Iran...

Så frihetsgudinnan har verkligen spelat ut sin roll och kommer inte att öppnas för allmänheten igen. Symboliken är hjärtskärande...

Andra bloggar om: USA, habeas corpus, frihetsgudinnan, filibuster, Irak, Iran

Publicerat av Mikael Wälivaara den 20.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Det var kanske några uppmärksamma läsare som noterade en rapport i somras där det avsöljades att den amerikanska militären, under den hyllade generalen Petraeus ledning, "slarvat bort" 110.000 automatgevär och 80.000 pistoler, samt en stor mängd skottsäkra västar och hjälmar.

Nu får vi också höra från Petraeus att USA kommer att sälja vapen för tio miljarder till Irak. Både till sunni- och shiamiliser.

För några dagar sedan gick den förre chefen för Federal Reserve, Rothschildlakejen Alan Greenspan, ut i en självbiografi och hävdade att olja var en mycket viktig faktor bakom ockupationen av Irak.

Kriget mot terrorn har i alla fall några tacksamma vinnare.

Andra bloggar om: USA, Irak, kriget mot terrorn, olja, vapenhandel, general Petraeus

Publicerat av Mikael Wälivaara den 19.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

av Leif Erlingsson
2007-09-19

Hej. Mikael har låtit mig skriva en uppföljning på Lars Vilks, Expressen och den virtuelle terroristen.

Eftersom jag i går kväll var med på ett seminarium om hur hemsk och farlig politisk islam och troende muslimer är, inför all världens TV-kameror, organiserat av Centralrådet för Ex-muslimer i Sverige och Humanisterna Stockholm.

Den aktuelle Lars Vilks - han med rondellhundarna - var förstås i panelen. Och Arne Ruth, publicist, fd redaktör på Dagens Nyheter. Och ett gäng ateistiska exiliranier samt några från Humanisterna Stockholm. Publiken på c:a 150 personer bestod till något större del av medlemmar av Humanisterna från olika delar av landet, samt av journalister och TV-kameror.

Nu visste de jag talade enskilt med, såväl journalisten och kamerakillen från FOX News, som Arne Ruth, att de här Expressen och SVT uppgifterna om hoten mot Lars Vilks och svenska företag från the Emir of the Islamic State of Iraq, Abu Omar al-Baghdadi, bygger på en enda källa - Rita Katz. Det är som om Expressen, SVT o.s.v. baserat sina nyheter på det jag skriver på min blogg, utan att göra en egen nyhetsvärdering. Det är det sista jag vill, men det verkar inte som Rita Katz har några problem med det. Eller Expressen. Eller SVT. I Rita Katz fall kan det förklaras med att hon visserligen är född i Irak, men uppvuxen och har fått sin utbildning i Israel (Middle Eastern studies på Tel Aviv University).

Dock kan jag förstå att dessa hot kan ha känts som lite opålitliga att grunda all denna islam-rädsla på, men ni behöver inte vara oroliga, för arrangörerna hade kommit överens med en speciell 'medlem av publiken', som fick tala först och fick extra mycket tid. Det var en uppenbarligen muslimsk man i traditionella kläder, med huvudduk - inte turban, som fick tillfälle att berätta att för honom var profeten viktigare än hans egen familj och barn. Det var pedagogiskt, humanisterna blev riktigt rädda för en sådan fundamentalism. Som till yttermera avslutades med på arabiska uttalade förtäckta hot mot Lars Vilks, som omedelbart översattes åt oss. Panelen myste. Humanisterna i publiken reagerade förstås med all den avsky man kunde förvänta, ville ha tyst på honom. Panelen talade om hur viktigt det var att alla fick höras. Och hur modig han var som öppet stod för vad han trodde på. Panelen applåderade föreställningen - vilket i och för sig kritiserades av delar av publiken efteråt.

Själv tänkte jag att det finns extrema fundamentalister som kan uttala förtäckta hot både här och där, men man behöver inte ställa upp dem inför alla TV-kameror, och på så sätt ge dem en plattform. Särskilt inte om fundamentalisten är muslim och USA tänker anfalla Iran - se GP och Telegraph.co.uk - och Ryssland och Kina gillar inte att det snackas om krig med Iran. Kort sagt, inte om världen är en krutdurk redo att gå i luften för minsta gnista.

Jag har stor sympati med Ex-Muslimernas antiauktoritativa hållning, att man ska kunna få säga, skriva och rita vad som helst. Vi ska inte ha någon slags hädelseparagraf. Och jag förstår att många av dem är besvikna på hur sekulariseringen av Iran, som de en gång varit en del av, vänts om mot religiös fundamentalism. Men de verkar förtränga eller vara helt omedvetna om att de just nu verkar för en utveckling som kommer att innebära atombombsregn över deras gamla hemland, och möjligen "Harmageddon". Jag tycker själv väldigt illa om falska auktoriteter, jag förstår Ex-Muslimernas känsla när 'alla' börjar lyssna på dem, med allt stöd och ryggdunk, att de nu måste känna "wow, äntligen släpper det, vi får media med oss", o.s.v.. Jag förstår verkligen att det inte är lätt att tänka klart då. Ändå behövs nu kalla huvuden mer än någonsin.

De allra mest naiva är ändå Humanisterna. Jag lyssnade på några av dem i kön. De lever verkligen i La-La land. De är rädda för fundamentalistiska muslimer som kanske ska ge sig på deras barn, om de har ritat en rondellhund, och de är jätteglada för sin plats i TV-strålkastarnas sken, men de har absolut ingen aning om att de kan medverka i att den krutdurk vi nu sitter på springer i luften.

Till sist, när publiken kunde ställa frågor så frågade en vän till mig panelen om källan till al-Baghdadi - hotet, om det fanns någon webbsite, etc. Ingen i panelen visste något om källan för hoten, man hänvisade till svenska SÄPO som 'visste att det fanns hot'. Dilsa Demirbag-Sten sa ungefär att "man vet ju att det finns hot". Att det fanns hot redan före detta. Jag själv fick ordet bland de sista i publiken, jag framhöll min sympati för Ex-Muslimernas sak men påminde att när bomberna faller över Iran är det barnen som först far illa och att i ett så känsligt läge som världen befinner sig i måste man vara mycket försiktig. Ingen i panelen önskade kommentera det.

Andra bloggar om: Lars Vilks, Ulf Johansson, Mohammed, rondellhund, islamiska staten Irak, al-Baghdadi, al-Qaida, humanisterna, humanister, Ex-Muslimerna

RÄTTELSE, 2007-09-19:  Jag kallade ursprungligen felaktigt Dilsa Demirbag-Sten för Mahin Alipour ovan, nu korrigerat.  Båda var med, men det var Dilsa som sa det där.

Publicerat av Leif Erlingsson den 19.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Ställ några obekväma frågor till en senator och räkna med att få 50.000 volt genom kroppen. Det är läxan vi kan dra efter incidenten i Florida i förrgår.

UPPDATERAT nedan

När jag såg videon på hur en 21 årig journaliststuderande i Florida blir bortknuffad från mikrofonen under en debatt med den förre demokratiske presidentkandidaten John Kerry, och sedan pacificeras med en elpistol, tyckte jag det var obehagligt och oroväckande, men ju mer jag funderar över det, desto mer upprörande blir det.

Radioprataren Rachel Maddow kommenterade händelsen på MSNBC och sammanfattar väl ganska väl vad jag också tänkte från början. Polisen överreagerade på en högljudd aktivist. Men vad gjorde till exempel senator Kerry, som inte bara varit politiker under en lång tid utan till och med är en Vietnamveteran. Jo, under tiden som ett halvdussin poliser brottar ned aktivisten försöker han lite halvhjärtat svara på någon av frågorna! Det är inte så att han skriker till poliserna att lägga av, kräver att alla ska få chansen att ställa frågor utan att motas ut ur lokalen, nej, han försöker i sin sedvanligt stillsamma röst att låtsas som om inget har hänt.

Och vad gör publiken? Jo, först när killen knuffas bort ifrån mikrofonen utav poliserna, så applåderar man! Det är inte förrän man hör det karaktäristiska ljudet ifrån elpistolen och offrets skrik av smärta, som några börjar protestera. Men Kerry står bara kvar på scenen och försöker ignorera händelsen. Efteråt har han förklarat det med att han inte var fullt på det klara med vad polisen sagt till aktivisten. Och vad spelar det för roll? Allt inträffade precis framför ögonen på Kerry.

Detta kommer säkert att få en lugnande inverkan på fortsatta politiska möten i USA. Låt oss hoppas att det även blir mer vanligt i andra demokratiska länder. Det blir så mycket trevligare om alla bara ställer snälla frågor...

UPPDATERAT 070920:
På uppmaning av Air Americas Rachel Maddow gjorde jag en sökning på Google News. Sökordet var "taser", alltså elpistol. Resultatet är skrämmande. Att "zappa" personer med 50.000 volt har blivit polisens senaste favoritsysselsättning, till och med mot personer som redan har brottats ned och försetts med handfängsel. Till och med mot personer i rullstol. Till och med mot gamla och handikappade.
Den tjusiga ursäkten var att polisen skulle använda mindre våld – men resultatet har blivit det motsatta. Det har blivit en utmärkt möjlighet att straffa "bråkstakar" lite extra...
Amnesty International har nu bett polisen att sluta använda elpistoler tills effekterna har utretts noggrannare.
Vi måste se till att samma sak inte inträffar här i Sverige, men det är nog för mycket att hoppas på.


Andra bloggar om: John Kerry, elpistol, yttrandefrihet, USA

Publicerat av Mikael Wälivaara den 19.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Mikael Cromsjö på vaken.se har lagt ut del 2 av vårt samtal den 3 september. Det är mycket grundläggande funderingar om 11 september-händelserna, huvudsakligen riktat till sådana som inte funderat speciellt mycket på frågan.

Andra bloggar om: 911, 11 september, vaken.se, Mikael Cromsjö, Mikael Wälivaara, konspiration, konspirationsteorier

Publicerat av Mikael Wälivaara den 19.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Detta är den mycket snyggt producerade, stillsamt reflektiva och tungt ifrågasättande videon från 9/11-demonstrationen i Bryssel den 9/9. Leif Erlingsson har gjord den svenska översättningen och om du vill se den eller tipsa om den på något annat språk, så finns åtskilliga språkversioner hos producenten, Nuoviso.

Andra bloggar om: 911, 11 september, Bryssel,

Publicerat av Mikael Wälivaara den 19.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Än en gång måste jag rikta ett stort tack till en uppmärksam läsare; Rapidact har lagt ned ett imponerande arbete på historien kring dödshotet mot konstnären Lars Vilks för den famösa rondellprofeten, samt chefredaktören för Nerikes Allehanda, Ulf Johansson, som publicerade bilden.

Som ansvarig för dödshotet har man pekat ut en Abu Omar al-Baghdadi, ledare för rörelsen den islamiska staten Irak. Men Expressens bild av den "fruktade" terroristen föreställer egentligen Abu Ayyub al-Masri, som representerar egyptiska islamiska jihad (samma organisation som den egyptiske CIA-agenten, Ali Mohammed tillhörde). Faktum är, om man ska tro på amerikanska officiella källor, som Kevin Bergner, talesman för den amerikanska militären i Irak, så existerar inte någon al-Baghdadi; han är en påhittad figur, en påhittad ledare för den "virtuella", påhittade terroristorganisationen islamiska staten Irak.

Den stora frågan, som Rapidact även ställt direkt till Expressen, är vad det är som driver dem att skapa sensation runt historien om dödsdomen och priset på Vilks och Johanssons huvuden. Så här kommenterade Rapidact på Expressen:

När ledarskribenten Anna Dahlberg säger citat: "att statsministern och svenska muslimer har hanterat krisen väldigt ansvarsfullt", hur tycker hon då att hon själv har hanterat den? Expressen och andra tidningar har valt att exploatera bluffen, det blir klirr i kassan för dem. Men de bör tänka på att de har ett ansvar när de agerar "budbärare" av denna typen av budskap, att någon sinnessvag kanske tar de falska orden på allvar och gör verklighet av dem?

Det mest fruktade och spektakulära terrornätverket al-Qaida klarar inte att göra en ordentlig videoinspelning. Citat Expressen: "Irakiske al-Qaidaledaren Abu Omar al-Baghdadi SÄGER på videobandet", vi får alltså inte se någon Abu Omar på bild.

Istället för att ställa upp för yttrandefrihet och utmana dessa skamfläckar för en religion, gömmer sig Expressen och resten av massmedia bakom det sensationella i att två svenskar utsatts för dödshot av förmodligen påhittade terrorister.
Man profiterar både på skräcken och på planterade, lögnaktiga uppgifter. Man hetsar karaktärssvaga och mentalsjuka att kanske försöka tjäna en hacka på att mörda ett par tämligen okända svenskar. Och man låter bli att följa den märkliga tråd som binder USA:s militär med denna påstådda terroristgrupp.
Cynismen är fasansväckande.

Andra bloggar om: Lars Vilks, Ulf Johansson, Mohammed, rondellhund, islamiska staten Irak, al-Baghdadi, al-Qaida

Publicerat av Mikael Wälivaara den 17.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Signaturen Bett R World har bett mig plugga för en fredskämpe, Jeremy på Peace One Day, som slåss för att vi ska hylla FN:s fredsdag, 21 september. En dag av eld upphör och hyllande av dialog och diplomati snarare än våld.

Som gammal totalvägrare gör jag det naturligtvis det gärna.

Och jag ska inte förfalla till cynismen, att det är det skenheliga USA som just nu hotar världsfreden mer än några andra och inte på några villkors vis kommer att lägga ner några vapen den 21:a.

Låt mig istället få prata lite kort om fred...

Det finns bara en enda möjlighet för en fredsrörelse att fungera – och det är nästan övermänskligt att begära något sådant. Du som sett filmen Gandhi vet vad jag menar. Modet att till och med offra sitt liv för freden... Alla paroller, namnlistor och demonstrationer i världen är egentligen ganska verkningslösa – till och med mitt fängelsestraff, även om jag än idag anser att det var något av det modigaste jag gjort.

Först i det ögonblick vi till och med vågar ställa oss framför stridsvagnen, därför att själva handlingen visar att vi genomskådat bluffen och och inte längre accepterar att vara systemets slavar, då skakar vi systemet i grunden. Om vi bara hyllar freden någon enstaka dag om året, men resten av tiden lever vårt lydiga, kredit- och trygghetsdrivna liv, där rädslan för döden är själva dödsindustrins drivkraft, så hotar vi inte systemet på minsta lilla vis.

För allt hänger ihop. Rädslan för att dö är det som driver Kriget mot terrorn och krigsindustrin, som driver den omoraliska medicinindustrin, som driver religioner, rökdebatten, klimatdebatten... ända ned till bantning, plastikkirurgi och tandtråd. Och så länge vi inte vågar dö för freden, så kommer den bara att bli en vacker debatt på högtidliga massmöten och civiliserade kafferep.

Andra bloggar om: fred, fredsrörelsen, pacifism, totalvägran, FN, fredsdagen, 21 september, Gandhi

Publicerat av Mikael Wälivaara den 17.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Jag fick följande länk utav Lars Österman i går, Global Warming, It's Natural, från brittiska Daily Mail. Två författare, Dennis Avery och Fred Singer, har tittat igenom 500 forskares rapporter om klimatet och kommit fram till att mycket få verkligen hävdar att detta är en fenomen som orsakats av människan. Snarare är det ett normalt, cykliskt fenomen, som ägt rum även under relativt modern historisk tid, men innan dess att människan släppte ur sig koldioxid ur annat än våra naturliga kroppsöppningar...

Vad väldigt många skeptiker länge hävdat är ju att den ökade halten av koldioxid i atmosfären alltid kommer efter historiska temperaturhöjningar, inte före – det är värmen som får den naturliga koldioxiden att stiga, inte tvärtom.

Jag överlåter åt det stora vida nätet att leda dig vidare. Jag kan inte längre hitta någon fungerande länk till den mest omtalade filmen i frågan, The Great Global Warming Swindle, varken på Google eller hos Channel 4, som producerat den. Men kanske någon annan kan tipsa om en länk som fungerar.
Men redan 1990 gjordes en dokumentär med namnet Green House Conspiracy, också av Channel 4, som i allt väsentligt hävdar samma sak som sin yngre motsvarighet. Ja, jag är nästan böjd att säga att den i stycken till och med är bättre!
Redan 1990 hävdade man att växthuseffekten var på väg att bli en religion, och, som alla religioner, baserad på tro snarare än fakta. Men detta handlade om en religion som passade både vetenskapen, media och politiker. Ja, till och med storfinansen, som jag kommer att visa senare. Alla vann på att skruva upp rädslan och domedagsprofetiorna. De forskare som försökte säga att det fanns mycket starka skäl att vara kritisk berövades sina forskningspengar och möjligheten att framföra sina resultat i media. Och så har det alltså varit under de senaste 20 åren...

För alla rättrådiga miljökämpar är kanske det ett bevis för att de nuvarande hotbilderna är de slutgiltiga och sanna, om de nu hållit i två decennier. Men fullt så enkelt är det inte. Ser det ut som om industrin plågas under hårdare regelverk och strängare krav? Verkar energiföretagens vinster ha gått ner och de alternativa energikällorna blomstrat? Eller inbillar du dig kanske att detta bevisar att ALLA vinner på en hårdare kontroll av den koldioxid du och jag och alla djur naturligt släpper ur oss vare sig vi vill eller inte? Och som växterna behöver för att överleva?

Jag är ledsen att vara mot strömmen även på denna punkt. Du håller än en gång på att bli grundlurad. Medan hundratals djurarter dör varje dag på grund av den verkliga miljöförstörelsen stirrar du dig nu vindögd på isbjörnarna. (Hur tror du att de har överlevt genom evolutionen med temperaturökningar som varit betydligt mycket högre än idag?) Medan våra barn förgiftas av fluor, mikrovågor, dåligt vatten, vacciner, usel mat och för mycket TV-tittande, oroas du av att vi kanske kommer att drabbas av malaria och lite högre vattenstånd. Medan du övervakas, avlyssnas och man bygger koncentrationsläger för att spärra in dig om du börjar ifrågasätta för mycket, tror du att den regniga sommaren var årets viktigaste fråga.

Men kom ihåg att vi inte längre ska kalla det för växthuseffekten, utan för klimatförändringen – eftersom växthuseffekten säger att det handlar om en ökning av växthusgaser, som CO2 och helt utan konkurrens vattenånga, medan "klimatförändring" bara påstår att det blir varmare, men inte pekar ut någon enstaka orsak. Och att det blivit varmare under de senaste 100 åren är ju tämligen okontroversiellt. Det kontroversiella är varför...

Så låt oss då ta det kanske vanligaste argumentet av alla: Risken att inte ta forskarna på allvar är alldeles för stor. Tänk om de verkligen har rätt och vi inte gör något, då kommer vi att ha förstört hela planeten för tusentals år framåt? Då kanske hela mänskligheten dör ut?!!

Problemet för vår planet har aldrig varit och kommer aldrig att vara koldioxid. Koldioxid är en absolut grundläggande förutsättning för livet på vår planet, det är vad alla växter behöver för att överleva. Det är ingen förorening. Enbart jordens oceaner släpper årligen ifrån sig hundratals gånger mer koldioxid än alla industrier och bilar sammanlagt.

Inte heller är värme något akut hot mot vår planet. Den här ett hot mot människan, men det, tvingas vi numer tyvärr konstatera, är förmodligen till vår planets fördel snarare än nackdel. Det finns väl ingen ekolog som kan hävda att människan behövs i det stora kretsloppet? Tvärtom!

Forska själv vidare, läs till exempel Henrik Sultans blogg, som skrivit och länkat mycket om det här. Läs bloggen Magnus Orerar, som bland annat hävdar att NASA haft en Y2K-bugg i sina program, vilket tvingat dem att – i tysthet – göra om sin statistik över de varmaste åren under det senaste seklet. Även Per Welanders blogg Moderna myter ägnar många kloka inlägg åt klimatfrågor.

Kort och gott, om du anser att detta är den viktigaste frågan för mänskligheten, lägg ifrån dig fjärrkontrollen i några dagar och bilda dig en egen uppfattning om hur det egentligen ligger till.

Andra bloggar om: klimatförändringen, växthuseffekten, globala uppvärmningen

Publicerat av Mikael Wälivaara den 16.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Den ändring av layouten som har inträffat på min blogg idag har jag definitivt inte orsakat själv – jag har inte ens varit inne i layoutdelen på över en vecka. Så antingen är det någon som jävlas med mig eller också har jag drabbats av någon förbannelse...

Det verkar inte heller ha drabbat någon annan på Blogger. Just nu är jag lite rådvill om vad jag ska ta mig till.

UPPDATERAT: Det visade sig, om jag förstår det rätt, att mallen den här bloggen är skapad utifrån har raderats, men Anna har lyckats spåra den och återställt utseendet. Ett trefaldigt skånskt leve för henne. Och mitt varmaste tack.

Publicerat av Mikael Wälivaara den 15.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Fred Thompson, skådespelaren som nu försöker upprepa Ronald Reagans framgångsrecept för att bli USA:s näste president, har under ett tal i Iowa förklarat varför det irakiska folket föredrar USA framför al-Qaida: USA vill inte förbjuda rökning!

Thompson rankades, redan innan han förra helgen hos Jay Leno tillkännagav att han hade för avsikt att kandidera i det kommande presidentvalet, som den näst mest populäre republikanske kandidaten efter maffioson och transvestiten Rudolph Giuliani. När Thompson i veckan intervjuades av Wolf Blitzer på CNN fick han frågan vad det var som utmärkte honom jämfört med motkandidaterna. Det kunde han inte svara på, eftersom han inte hade studerat sina konkurrenter så noga...

Det är faktiskt inte ett skämt!

Andra bloggar om: Fred Thompson, Irak, al-Qaida, cigaretter, rökning, Rudolph Giuliani

Publicerat av Mikael Wälivaara den 14.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Jag satt precis och gick igenom Aftonbladet.se. Det var Formel 1-skandalen, Idol, kärleksaffären mellan Gynning och Schulman, Idol, Gynning och Schulman, Gynning och Schulman, nya Lamborghinin och så:

Nakenvarning för "Madicken"
och
Megan torterades och våldtogs

Jag är ledsen, jag klarar inte mer! Från och med nu kommer jag bara att hämta mina nationella nyheter från Text-TV och Ekot.
Så om det är något av intresse i dagstidningarna, är det någon som kan tipsa mig?

¡¡¡ No màs!!!

UPPDATERAT: Det rätta svaret på rubriken är, för övrigt, "Nej!" Ingen ska behöva utsätta sig för den tortyren.

Publicerat av Mikael Wälivaara den 13.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

För några dagar sedan skrev jag om det mystiska vita plan som cirklade över Washington D.C. den 11 september 2001, minuterna innan något exploderade i försvarshögkvarteret Pentagon.

En bloggare hade kommit fram till att det handlade om det superavancerade stridsledningsplanet av typen E-4B, en ombyggd Boeing 747-200, som beskrevs som ett flygande Pentagon. Och som helt har tystats ned i den officiella rapport man hyllade så skamlöst i Sveriges Television på sexårsdagen i förrgår.

Men i tisdags, alltså på sexårsdagen, visade faktiskt CNN själva upp detta kritvita spökplan, som de gömt bilderna på sedan den dag de togs. Och journalisten låter inte särskilt nöjd med att detta har förtigits. Måns på investigate911.se har räddat reportaget för eftervärlden. Det är mycket viktigt!

Andra bloggar om: 911, 11 september, konspiration, konspirationsteorier

Publicerat av Mikael Wälivaara den 13.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Bokförläggaren Hesham Bahari, som driver det högkvalitativa förlaget Alhambra, skrev nedanstående fundering över Sveriges totala tystnad när det gäller frågor om 11 september.

Jag har i över 30 år, eller mer än halva mitt liv, bott i Sverige. Jag har älskat landet, dess människor, dess språk, seder och bruk. Jag har den största sympati för svenskarnas lågmälda, introverta och blyga sätt, som på många sätt stämmer med mitt eget temperament. Jag har inte ens försökt lära mina barn arabiska, utan lät dem växa med det svenska språket som sitt modersmål. Allt detta till trots måste jag erkänna att jag idag, 6 år efter de tragiska händelserna den 11 september 2001, är mer än förbryllad över svenskarnas likgiltighet vad gäller de fakta som så många av världens hederliga journalister, politiker, författare och experter redan har skrivit om och avslöjat beträffande inkonsekvenserna i den officiella versionen om vad som hänt denna för mänskligheten ödesdigra dag.
Nu ser jag att även Robert Fisk, en av världens mest respekterade journalister har tagit ställning i frågan och talat ut. Men var är våra annars så ifrågasättande och sakkunniga intellektuella och författare? Varför tiger Jan Guillou? Varför hör vi inte ett ord från Jan Myrdal? Varför har inte ett enda svenskt förlag, förutom Alhambra, vågat ge ut den minsta lilla skrift när världens stora förlag tävlar med att ge ut böcker som behandlar frågan. Varför tiger våra politiker när engelska, amerikanska och tyska politiker och militärer har talat ut och ifrågasatt de sagor som vi tvingats leva med de sista 6 åren?

Jag har svårt att finna mig i denna tystnad från det land som ledde motståndet mot USA:s krig i Vietnam på 60-talet. Därför skriver jag och fortsätter agitera i hopp om att någon inflytelserik skribent eller politiker vill bryta denna skamliga tystnad. Jag vägrar acceptera att Sverige skulle till den graden sakna civilkurage. Det Sverige jag har bott i så många år och där jag fick chansen att verka för solidaritet mellan folken och dialog mellan kulturerna, det Sverige jag har älskat och respekterat är inte samma land som jag ser kuvat och rädd för att ens säga ifrån, för att ens ställa frågorna, eller bara läsa om dem. Nej, mina herrar och damer som bestämmer över vad vi ska se, höra och läsa i våra svenska medier, om det är så ni vill ha det, då har ni ert Sverige och jag har mitt, precis som Gibran sa på tjugotalet till sina libanesiska bröder och systrar: "Ni har ert Libanon och jag har mitt". Att vapensäljarna och de korrumperade politikerna inte vill att sanningen ska fram förvånar inte mig. Så har det alltid varit, överallt. Men att vår intelligentsia, våra folkkära konstnärer och författare och filmare och journalister inte reagerar, det förvånar mig stort. Det gör ont i mig att se Sverige tiga och blunda. De som tror att problemet inte är vårt problem misstar sig. I globala tider finns inga lokala problem längre. I globala tider finns ett globalt samvete och en global vision.

Hesham Bahari
Alhambra

Andra bloggar om: 11 september, 911, Alhambra förlag, Hesham Bahari

Publicerat av Mikael Wälivaara den 13.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Alex har kallats för världens intelligenstaste fågel, the Bird Brain. Jag hörde nog talas om honom för bara en tre, fyra år sedan, men han gjorde onekligen ett oförglömligt intryck. Häromdagen dog han plötsligt, drygt 30 år gammal.
En intellektuell bedömning av Alex motsvarade ett förskolebarns. Han kunde räkna, han kände igen färger, han kunde abstrahera och kommunicera med tal och, den kanske märkligaste bedriften, han förstod betydelsen av noll...

Vid något tillfälle frågade hans ägarinna, forskaren Irene Pepperberg, vilken färg siffran fem hade på brickan framför Alex. Hon gjorde det bara för att retas med honom, för det fanns ingen siffra fem där den gången. Till hennes stora förvåning svarade Alex, helt spontant: "None." Ingen...

När jag växte upp var det två saker som ansågs skilja människor från de osjäliga djuren. Vi kunde tillverka redskap och vi kunde tänka abstrakt och kommunicera våra tankar med ord. Sedan kom Jane Goodall och visade att chimpanser tillverkade redskap. Så då sprack den teorin. Sedan kom gorillorna som lärde sig teckenspråk, och som kunde tala i telefon via teckentolk och som sedan mindes vad de hade talat om. En av gorillorna svarade på frågan om vad döden var: "Comfortable hole, hallo."

Men vi kunde i alla fall lita på zoologerna när de sa att guldfiskar bara hade ett minnesspann på någon minut. Därför var det så bekymmersfritt att ha de i små glasskålar. Tills någon kom sig för att testa det och försöka dressera guldfiskar och fann dem synnerligen lätt- och snabblärda för även ganska avancerade konster.

Och hur var det då med papegojor, beostarar och andra fåglar som kunde "prata"? Jo, de härmade bara sina människokamraters läten för att det var ett sätt att bli matade och omtyckta. De begrep ingenting av det de sa... Men Alex begrep, mycket.

Ja, säger man nu, han var ett undantag. Hans valnötsstora hjärna var kanske lite extrem... Jag undrar vad oddsen är för att en forskare som går ut och köper en papegoja för att experimentera med just råkar köpa den enda gojan i världen med en mätbar IQ?!

Jag har förresten konstaterat att till och med myggor är intelligenta, men där går väl i alla fall gränsen?!! De där galna ufo-troende, konspirationsteoretiska ID-galningarna kan kanske ha rätt på någon enstaka punkt, men på det stora hela är naturen stendum och bara människan har något som kan kallas intelligens.

Precis som papegojan Alex begriper naturen ingenting... Comfortable hole, Alex, hallo!

PS: Och Tisse och Skrållan...

Andra bloggar om: Papegojan Alex, intelligens, zoologi, Jane Goodall, intelligent design

Publicerat av Mikael Wälivaara den 13.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Det var från en samhällsredaktion och journalisten frågade om det var jag som hade den där bloggen. Äntligen, tänkte jag, nu ska det diskuteras! Men vad var det man ville diskutera?
Jo, rökning...
Suck!

Publicerat av Mikael Wälivaara den 13.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Den officiella förklaringen är att detta bara är en förberedelse för parlaments- och presidentvalen om tre månader, på uppfordran av premiärministern, men det finns mycket i det här som verkligen ger mig obehagliga aningar.

Tonläget mellan USA och Ryssland har blivit ganska syrligt på senare tid, trots att Bush och Putin var hemma hos mamma Barbara och lekte i somras. För någon månad sedan tog Putin ut sitt bombflyg ur malpåsen, och i förra veckan gav sig sex amerikanska kränvapenstridsspetsar ut på vift utan att någon ens saknade dem. På fredag har USA annonserat att man kommer att låta allt jakt- och bombflyg stanna på marken för att "gå igenom rutinerna", som CNN rapporterade den 5/9 – en upplysning till eventuella fiender som låter helt befängd.

Ryssland – och Kina – är idag en viktig allierad med Iran och hotet att USA kommer att anfalla har inte direkt minskat på senare tid. Vi kan bara hålla tummarna.

UPPDATERAT 070913:
Jag fick precis se Måns länk från Alex Jones Infowars om att varningssignalerna för i morgon med största sannolikhet inte är relevanta. Och till det kan jag väl bara tillägga; visst.
Men det här är inte fråga om att en massa hysteriska domedagsprofeter sitter och tyder varenda liten skiftning i kaffesumpen till ett tecken från Gud. Så sent som igår satt senator Joe Lieberman och formligen bönade general Petraeus att invadera Iran. (Generalen tackade dock nej.) Krigshotet är alltså uppenbart och om det skulle bli verklighet får vi skatta oss lyckliga om Ryssland och Kina låter bli att blanda sig i...

Men vad tjänar det till att hålla på och spekulera i det? Ja, det är naturligtvis en fråga som var och en får ställa sig själv. Vill du bli tagen på sängen eller vill du vara mentalt förberedd? Men att begära att jag ska vänta med att flagga tills jag är helt säker på min sak faller ju på sin egen orimlighet. Då har ju anfallet redan börjat.

Samtidigt bidrar jag till den mentala terrorn... Ja, jag kanske till och med utnyttjas till att sprida skrämselpropaganda? Nej, förresten, så är det inte! USA:s regering och en majoritet av kandidaterna till det kommande presidentvalet anser att det är fullt rimligt att bomba Iran med taktiska kärnvapen. Då är det min förbannade skyldighet att hålla koll på dem. Om du vill slippa läsa om det, så får jag väl rekommendera att du gör som alla andra verkar göra, engegerar dig i Madeleine McCann istället. Tänk om det var hennes föräldrar som gjorde det?!! Eller betjänten?..
Om vi jämför spekulationsnivån, så tycker jag att jag plötsligt verkar vara ganska sansad, även om konsekvenserna kanske är lite mer omfattande.

Andra bloggar om: Ryssland, Putin, regeringsupplösning, Iran, kärnvapen

Publicerat av Mikael Wälivaara den 12.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Redan minuterna efter att de två tvillingtornen hade exploderat började massmedia och experter spekulera i att det måste vara Usama bin Laden som låg bakom detta enorma terrordåd. Sansade kommentatorer, som Peter Jennings på ABC, förundrades över de enorma resurser som detta anfall måste ha krävt och att det blev så exceptionellt framgångsrikt. Fyra kapade passagerarplan irrade runt över nordöstra USA och störtade in i byggnader i sammanlagt över en och en halv timme, utan att ett enda jaktplan kom i närheten av dem.

Hade al-Qaida och UBL en enorm tur? Hade de mullvadar inne i den amerikanska ledningen? Eller har vi helt enkelt tittat på fel skyldiga? Låt mig gå igenom några av alla sammanträffanden som gynnade terroristerna den här dagen och börja sedan fundera på om detta ens är hypotetiskt möjligt.

För det första så är det väl bara här i väst som det ens diskuteras huruvida det finns någon koppling mellan USA och al-Qaida. Speciellt i arabvärlden är detta ett fullkomigt självklart faktum; CIA och al-Qaida samarbetade nära redan på 1980-talet i Afghanistan mot Sovjetunionen. CIA hjälpte till och med till att skapa al-Qaida. Det var ingen stor organisation ens 2001, om det ens kan kallas för en sådan. På sin höjd handlade det om några hundra personer, som mestadels hade en ideologisk snarare än en organisatorisk gemenskap.
Förutsättning 1: Det borde ha funnits en stor sannolikhet att CIA hade infiltratörer i organisationen, eller att andra underrättelsetjänster, som till exempel brittiska, saudiska, pakistanska, afghanska eller israeliska hade det.

När de påstådda hjärnorna bakom attacken möttes bland annat i Malaysia, i Filippinerna och i Spanien, var de övervakade och flera gånger avlyssnade. Mohammed Atta har rest in och ut ur USA under sitt eget namn, han har varit efterlyst av polisen, och på en massa sätt dragit på sig uppmärksamhet. Under 2001 kommer ett 140-tal israeliska Mossad-agenter till USA, enligt uppgift för att spåra al-Qaida-medlemmar. Trots att fler än 40 bosätter sig i området där Atta och flera andra av de utpekade kaparna bor misslyckas agenterna i sitt uppdrag och blir sedemera utvisade. Atta och flera av de andra har åtskilliga bankkonton under sina egna namn, där det bland annat trillar in 100.000 dollar från pakistanska ISI i juli 2001. De får delar av sin flygutbildning på militära flygskolor och köper simulatortid med kontanter för lektioner i planflykt med stora passagerarplan, inte start och landning. Och så vidare...
Förutsättning 2: al-Qaida måste ha haft en närmast osannolik tur att de aldrig drog misstänksamhet till sig – och till och med slapp undan israeliska agenter – trots att de var ytterst slarviga och oblyga. USA förklarar detta med att det var usel kommunikation mellan FBI, CIA och NSA. Och att USA inte tog en enda av de dussintals varningar som kom in från andra länders underrättelsetjänster på allvar. Hur kunde, nej, hur vågade al-Qaida förutsätta detta?! Även i deras ögon måste ju detta vara det största och viktigaste de någonsin varit inblandade i. Hur vågade de ta sådana idiotiskt vårdslösa risker?

Den 10 september reser Mohammed Atta och Abdulaziz Alomari till Portland i Maine för att ta ett tidigt morgonplan därifrån till Boston och flight 11, med planerad avgång 07.45. Anledningen förmodas vara att säkerhetskontrollen i Portland är mindre noggrann än i Boston.
Förutsättning 3: Alla som flugit någon gång vet hur stor sannolikhet det är att något stör även den mest väl tilltagna resplan. Här riskerar man hela operationen på premissen att man ska komma igenom säkerhetskontrollen i Portland och utan några allvarliga förseningar ta 06.00-planet till Boston-Logan. (Jag undviker här medvetet att ge mig in på de mycket trovärdiga uppgifterna att det aldrig ens lyfte någon flight 11 från Boston den dagen.)

Alla de 19 "terroristerna" tar sig igenom säkerhetskontrollerna på Boston Logan, Washington Dulles och Newark Liberty, trots att de flesta av dem specialvisiteras enligt det befintliga Computer Assisted Passenger Prescreening-systemet (CAPPS).
Förutsättning 4: Enligt uppgift var kaparna inte beväpnade med mer än fickknivar. Risken att någon metalldetektor ändå skulle snappa upp några av dessa är mycket stor. Flera av de 19 undersöks dessutom manuellt.

Någon gång mellan 08.15 och 08.20 börjar sedan kapningarna. Än en gång blir det jackpot för "kaparna". Trots att piloterna i de fyra planen är gamla stridspiloter med god träning i närstrid och utmärkt fysik, lyckas alla fyra kapargrupperna övermanna och oskadliggöra besättningarna innan någon hinner ropa på radio eller slå på kapningstranspondrarna.
Förutsättning 5: Med tanke på hur svagt beväpnade kaparna påstås ha varit och hur trångt det är i en cockpit är detta ett stort mysterium. Igen kapten med självaktning lämnar ifrån sig kontrollen över sin kärra frivilligt. Att alla fyra planen kapades utan så mycket som ett enda missöde är extremt osannolikt.

Militären påstår nu att FAA, den civila luftfartsmyndigheten, tvekar en lång stund innan de anmäler att det verkar pågå kapningar. Därför tog det så lång tid att få upp jaktflyg i luften. Och på grund av att det pågick så många militärövningar den dagen var det närmaste tillgängliga jaktflyget stationerat i Massachusets, långt ifrån New York och de kapade planen. Militären misstänker också under flera minuter att det är en övning, så den första ordern att lyfta kommer därför inte förrän cirka 08.40, bara tre minuter innan flight 11 flyger in i World Trade Center 1.
Samma sak upprepas sedan när det gäller de övriga tre planen. Enligt den officiella historieskrivningen hinner inte ett enda överljudsjaktplan ikapp något av de fyra långsamma passagerarplanen.
Samtliga fyra "kapade" plan väljer att ta mycket god tid på sig för att komma fram till sina mål. Flight 11 flyger först ända upp till Albany, innan det vänder söderut mot New York. Flight 175 går rakare på ifrån Boston, men kommer å andra sidan inte fram förrän 09.03, efter en lång sväng ut över New Jersey, alltså mer än en kvart efter flight 11. Flight 77, som kraschar i Pentagon befinner sig i luften i mer än en timme och vänder inte tillbaka mot Washington förrän långt in över West Virginia. Och flight 93, det som strax efter klockan 10 störtar i Shanksville, Pennsylvania, var ända uppe i Cleveland och vände, innan passagerarna till sist ska ha övermannat kaparna.
Förutsättning 6: Om inte kaparna var informerade om att luftförsvaret var obefintligt den här dagen, så är det obegripligt att de vågade vara så omständliga. Om målen var New York och Washington, varför inte välja flighter på närmare håll? Och, om målet var att skapa så stor förödelse som möjligt, varför inte kapa 747:or? Varför vände flight 77 först så långt bort, om det startade från Dulles, bara minuter från Pentagon? Och den stora frågan när det gäller flight 77; hur vågade kaparna vara så fräcka att de gör det dödsföraktande varvet runt Pentagon innan de väljer att störta in i den närmast folktomma delen av försvarshögkvarteret – det handlade ju om det normalt sett mest välbevakade luftrummet i hela USA?

Och så har vi de spektakulära rasen av tre höghus i World Trade Center-komplexet. Dels byggnaderna 1 och 2, de välkända tvillingtornen, som rasade på ett så gott som identiskt sätt utan att några av grannhusen förstördes irreparabelt. Sedan, på eftermiddagen, den 47 våningar höga byggnad 7, alltså nästan lika hög som Turning Torso i Malmö, utan att ha skadats av annat än nedfallande bråte. (Trots att detta är ett av de mest oförklarliga husrasen i byggnadshistorien har orsakerna till att WTC 7 rasade aldrig fått någon officiell förklaring.)
Tornen leasades av en man vid namn Larry Silverstein sedan bara några veckor – WTC 7 ägde han sedan länge – och trots att WTC utsattes för en mycket allvarlig terroristattack 1993 och ansågs som ett mycket troligt mål för ytterligare attacker, lyckades han få försäkringar på byggnaderna även för terroristangrepp, och kvitterade sedan ut dubbla försäkringsbelopp, eftersom det bedömdes handlade om två separata attacker.
Husen rasade med en så enorm kraft att ingenting fanns kvar av planen eller kaparna att undersöka. De enda bevis vi tror oss ha för att det verkligen var UBL som låg bakom detta är ett mycket tveksamt erkännande på en usel videoupptagning... Även planen som ska ha störtat i Pentagon och i Pennsylvania försvann nästan helt från sinnevärlden.
Förutsättning 7: Just husrasen är det vi alla kanske minns tydligast. Hade byggnaderna stått kvar, släckts och reparerats hade vi förmodligen aldrig diskuterat detta, som vi gör idag. Men inte nog med att det var en bild som ingen kan glömma, så var det också en käpp i hjulet för att få fram sanningen. Och en grandios avslutning på al-Qaidas totala förnedring av USA och resten av västvärlden. Resultatet kunde bara bli en våldsam hämndaktion – precis det som al-Qaida hade hoppats på.

På punkt efter punkt, och detta har bara varit de mest påfallande bland det som de flesta förmodligen minns, uppträder de utpekade kaparna, deras ledare och finansiärer ytterst klumpigt, iögonfallande och oskickligt. Hela händelseförloppet är kantat av det ena skandalösa misstaget efter det andra, från myndigheternas sida, utan att någon efteråt ens får en reprimand. De mest alldagliga små incidenter riskerade att omintetgöra hela operationen. Men även storpolitiska hot, som de 140 Mossadagenterna som finkammade USA och Florida efter arabiska terrorister.

Inte med bästa vilja i världen finns det någon möjlighet att detta kan ha genomförts utan aktiv delaktighet från personer inom den amerikanska ledningen. Att polis och underrättelsetjänster totalkollapsade just då och samtidigt. Att militären och FAA just den här dagen skulle glömma bort det normala standardprotokoll som gäller vid kapningar – vid fyra tillfällen samma morgon! Att hela östkusten den dagen var närmast oförsvarad på grund av stora militärövningar, men att just dessa övningar inte gjorde militären extra väl förberedd, utan bara extra, extremt förvirrad...
Och att det bara var en enda privatperson av dignitet som drabbades materiellt, Larry Silverstein, inga av de ytterst namnkunniga grannarna, och att han sedan kompenserades mer än rundligt. Alla hus som totalförstördes den här dagen på Manhattan hade bokstäverna WTC i namnet...
Och det viktigaste, med tanke på motiven jag skrev om igår, att detta spelade hela det neokonservativa etablissemanget och al-Qaida så perfekt i händerna.

Den 11 september inleddes det största angreppet på våra redan tidigare mycket bräckliga demokratiska fri- och rättigheter. Då påbörjades det ovinnbara "kriget mot terrorn", där offren till sist även blir du och jag.
För bankerna, militärindustrin, politikerna och brottssyndikaten var det en jackpot. För de allra flesta inblandade staterna, både judiskt-kristna och muslimska, en oförklarlig och synnerligen lukrativ symbios. För makten ovanför makten, låt oss kalla den för NWO, New World Order, det sista stora steget i en global, fascistisk rövarekonomi...

Snacka om konspirationsteori...

Andra bloggar om: 911, 11 september, konspiration, konspirationsteori

Publicerat av Mikael Wälivaara den 11.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Minnesdagen till ära ägnade sig SVT:s Gomorron åt att titta på böcker om 11 september. Marianne Rundström intervjuade bokrecensenten Magnus Utvik, som ägnat en hel helg åt att läsa på om ämnet, bland annat hela den 800 sidor långa, officiella rapporten från 11 septemberkommissionen.
"Man sitter och skakar i stolen," berättar Utvik.
Dagen till ära har det även kommit ut en serietidningsversion av rapporten.
"Det här är ju fantastiskt," tycker Utvik. "Ge den till era barn så kan de lära sig någonting om hur terrorismen fungerar."
Ja, titta på de bindgalna araberna, med en "diabolisk vision", för att återigen citera Magnus Utvik. Så ser terrorismen ut, det är bilden vi vill ha inpräntad i våra barn...

Det tog bara en helg för Magnus Utvik att förstå hela sammanhanget och att se hur det verkligen gick till. Jag har hållit på i tre år – idag...

Men Magnus ska vara glad för att det överhuvudtaget fanns en rapport att läsa. Det satt nämligen hårt åt. Bush ville inte ha någon kommission alls. När den väl tvingades fram, över ett år efter attackerna, fick man en budget på 3 miljoner dollar och en mycket stram tidsram. Det kan till exempel jämföras med att kommissionen efter Challanger-olyckan fick 50 miljoner dollar och utredningen av president Clintons affär med Monica Lewinsky fick 40...

"Det var meningen att kommissionen skulle misslyckas," säger till och med de bägge ordförandena, Thomas Kean och Lee Hamilton. "Det var vissa saker som inte skulle få komma ut."

Kommissionens sammansätning fick också hård kritik. Många av medlemmarna hade starka band till underrättelsetjänsterna, till Saudiarabien, flygindustrin och vapenindustrin. Till administrativ chef för kommissionen utsågs Philip D. Zelikow, bland mycket annat nära vän till Condoleezza Rice, den dåvarande säkerhetsrådgivaren, och en expert på moderna myter...

Så här skrev Zelikow till exempel i en artikel 1998, som beskrev vad som hade kunnat hända om attentatet mot World Trade Center 1993 hade lyckats fullt ut:

[Om attentatet hade lyckats] hade det följts av en fasa och ett kaos som vi inte skulle förmå beskriva. [...] Som efter Pearl Harbor skulle en sådan händelse delat upp det förflutna och framtiden i ett före och efter. USA skulle kanske svara med drakoniska steg som minskade medborgerliga rättigheter, utökad övervakning av medborgarna, frihetsberövning av misstänkta och dödligt våld." [Övers. Mikael W] Från Foreign Affairs, nov-dec 1998, "Catastrophic Terrorism".

Som om han hade varit och besökt oss idag...

Men det kanske mest upprörande är att det idag är bevisat att de flesta inblandade som vittnade ljög för kommissionen och att misshagliga vittnen, som till exempel transportminister Mineta, helt sonika ströks ur rapporten. Bush och Cheney framträdde visserligen inför kommissionen, men tillsammans och inte under ed. Och naturligtvis bakom lyckta dörrar...

Ingen person utpekades som ansvarig, inga reprimander delades ut till underrättelse- och säkerhetstjänsterna för denna katastrofala blunder. Det blev till och med så absurt, att chefen för CIA, George Tenet, fick medalj... Och det var först i vintras som den nu demokratiska kongressen röstade igenom att kommissionens rekommendationer skulle genomföras.

Att läsa om verkligheten bakom hur den officiella rapporten kom till är ännu mer skrämmande än vad den innehåller. Här har jag verkligen bara skrapat på ytan.

Andra bloggar om: 911, 11 september, 11 septemberkommissionen, Magnus Utvik, SVT

Publicerat av Mikael Wälivaara den 11.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

De flesta människor vill inte tro att världen skulle ledas av kriminella. Vi varken vill eller kan föreställa oss att folkvalda politiker skulle kunna mörda egna medborgare bara för att göra privata vinster till sig och sina kompisar. Själva premissen för en konspirationsteori kring den 11 september strider mot hela vår trygghet som medborgare i en huvudsakligen god och rationell värld.

Jag vill inte denna mörka dag föra in begrepp som ondska och godhet i debatten, men det är ofrånkomligt att ta med våld, kriminalitet, korruption och hänsynslöst dödande... Låt oss bara, för att inte göra det mer skrämmande än det är, konstatera att det är mekanismer som för många är så lönsamma, att de inte kan motstå dem.

Det som gör 11 september så unikt är att det som hände den dagen bara blir logiskt och förklarligt om man utgår ifrån att mäktiga krafter inom världens politiska, ekonomiska och kriminella elit ligger bakom det som hände. De som väljer att tro på den officiella konspirationen – den som säger att detta planlades och genomfördes av terrorister från al-Qaida – har en störtflod av motsägelsefulla fakta att försöka få ordning på.

Men denna sexårsdag vill jag bara fokusera på de två mest grundläggande frågorna i varje polisutredning: motiv och tillfälle.

Låt mig börja långt ute på en tangent.
Under det senaste sekelskiftet hade talibanernas opiumpolitik förpassat Afghanistan till en underordnad leverantör av råopium till heroinindustrin. Burma, landet som bland andra vår kung är så förtjust i, hade istället seglat upp som marknadsledare.
Eftersom narkotikans kontantomsättning på hundratals miljarder dollar om året är en av de viktigaste likvida motorerna i vår bankindustri, tillsammans med annan organiserad brottslighet som vapensmuggling och människohandel, var återtagandet av kontrollen över den afghanska odlingen av opiumvallmo en hög prioritet för våra ekonomiska makthavare. Idag, snart sex år efter "befriandet" är Afghanistan återigen den överlägset största leverantören av råopium i världen.

Andra länder som gör stora vinster på opiumhandel, vapensmuggling och människohandel är Pakistan, Turkiet och Israel. Pengarna tvättas i banker i USA, Israel och Förenade arabemiraten, UAE, främst Dubai.

Nästa tagent, den som brukar framhävas som den viktigaste, är olja. Även här var Afghanistan ytterst viktigt strategiskt, eftersom landet behövdes för pipelines från olje- och gasfälten i det forna Sovjet till Pakistan. Ett projekt som löstes genom avtal mellan talibanerna och företaget Unocal. (Om du har sett Michael Moores film Fahrenheit 911, så visar han en talibanledare på besök i Texas, som hånar amerikanska kvinnor. Samme kille är idag inskriven på universitetet Yale, familjen Bushs Alma Mater.)

Jag tror inte att det behövs alltför mycket text för att övertyga dig om att Saudiarabien är intressant när vi pratar om olja. Och Irak, som anses sitta på några av världens största oljereserver.

Tangent nummer tre är vapenindustrin. Jag förstår att det kan vara motbjudande att tro att vapenindustrin också har ett vinstintresse. Vi vill helst se den som något nödvändigt ont för att vi ska kunna försvara oss. Men det är, som du säkert snabbt inser, en naiv föreställning. Redan president Eisenhower varnade oss för det militärindustriella komplexets enorma makthunger.

Händelserna den 11 september var en jackpot för den organiserade brottsligheten, för bankerna, för olje- och gasindustrin och för vapenindustrin. Och för den militanta muslimska terrorismen.

Låt oss då titta på några av huvudaktörerna:
Usama bin Laden, son till det saudiska kungahusets favoritbyggmästare. Hur når man den positionen? Och vad innebär det för familjeförmögenheten? Om du studerar hur penningtvätten från narkotika- och vapenhandeln huvudsakligen går till i den här delen av världen, så går den via byggindustrin. Att inbilla sig att familjen bin Laden kommit att driva Saudiarabiens största byggföretag utan att vara inblandade i denna kriminalitet är naturligtvis ytterst godtroget...
Familjen Bush, "kungafamiljen" inom det superhemliga ordenssällskapet Skull & Bones på Yale-universitetet.
Farfar Prescott Bush framgångsrik direktör på nazisternas favoritbank i USA, Union Banking. Dömd för att ha gjort affärer med fienden, men lyckades ändå bli senator.
George Herbert Walker "Poppy" Bush, startade med pappans och svärfaderns pengar det mycket suspekta oljeföretaget Zapata Oil, som drev oljeriggar i Karibien där man lastade om kokaintransporter från Latinamerika till USA. När CIA planerade invasionen av Kuba, den misslyckade Grisbukten, fick den namnet Operation Zapata. Ett av understödsfartygen hette Barbara (efter mamma Bush?) och sedemera blev också GHWB högste chef för CIA, innan han utsågs till vicepresident under Ronald Reagan.
Kort efter att Reagan blivit president utsattes han för ett mordförsök utav den förvirrade ynglingen John Hinckley Jr. John Hinckley Sr. var en nära vän till vicepresident Bush, och sonen Neil Bush hade stämt träff med John Jr:s bror, Scott, efterföljande kväll. (Om Reagan hade dött hade alltså "Poppy" Bush blivit president.)
En CIA-agent vid namn George Bush förekommer i galleriet av märkliga personer som befann sig i Dallas vid tidpunkten för mordet på JFK, 1963. Poppy Bush har ihärdigt förnekat att det skulle vara han.
Vi måste också notera att Poppy Bush och Usamas halvbror, Shafiq, möttes på morgonen den 11 september, i Washington D.C., på ett bolagsmöte med den stora investeringskoncernen Carlyle Group. Familjen bin Laden hade vid denna tidpunkt aktier för över 2 miljarder dollar i Carlyle, som de dock sålde ut kort efter attackerna.
George Walker Bush, den nuvarande presidenten, räknas i Texas som den kanske mest misslyckade oljeprospekteraren i världen. Från en skyddad bakgrund i New England, där han bland annat tillhörde Skull & Bones på Yale-universitetet, kastades han ut i en tuff karlakarlsvärld i Texas och misslyckades kapitalt. Men han hade en oemotståndlig egenskap, han var son till "Poppy", så när han grundade sitt första lilla värdelösa "oljeimperium", Arbusto Energy, var en av huvudsponsorerna familjen bin Laden. Usamas halvbror Salem, var den som fick det personliga ansvaret att bli Bush Jr:s partner.
Dick Cheney, USA:s nuvarande vicepresident, skapade sig sin politiska plattform bland annat som försvarsmiister under Ronald Reagan. När Bill Clinton blev president utnämndes Cheney istället till verkställande direktör för försvarsindustrin Halliburton, det företag som idag skär guld i Irak, som bygger koncentrationsläger i USA och som bär ett stort ansvar för återuppbyggnadsfiaskot i New Orleans. Dick Cheneys hustru satt länge i styrelsen för Lockheed, världens största vapentillverkare.
Cheney tillhör också den neokonservativa gruppen PNAC, Project for the New American Century, som redan på 1990talet efterlyste ett amerikanskt anfall på Irak, om man bara kunde få till en katalyserande händelse, i stil med Pearl Harbor. Bland andra medlemmar hittar vi Donald Rumsfeld, Paul Wolfowitz, Jeb Bush med flera av USA:s mest inflytelserika personer idag.

Men börjar man gräva i alla de olika kontakterna, sällskapen, medlemsskapen, så märker man snabbt att alla är kompisar med alla. Alla! Även Bill Clinton spelar en mycket central roll i sammanhanget när det gäller CIA:s narkotikatrafik via flygplatsen i Mena, i Clintons hemstat, Arkansas. Ja, även lilla Sverige är ytterst indraget i detta nätverk, genom vår framträdande position i den europeisk-amerikanska skuggregeringen, Bilderberggruppen.
Allt det här kan du fortsätta att fördjupa dig i på tusentals sidor på nätet.

Så vi har världens mest lönsamma och samvetslösa industrier som kollektiva vinnare på 9/11.
Vi har ledningen i USA som direkt kopplade till bankerna, oljan, knark- och vapenindustrin. Vi pratar om värden på tusentals miljarder dollar om året... Skulle det kunna vara värt 3.000 döda i två utdömda höghus?

Så mycket för motiv. Den största, mest lukrativa terrorattacken i historien. I morgon återkommer jag med del två: tillfälle.

Här kan du läsa en bra sammanfattning av de många oförklarade händelserna runt 11 september.

Andra bloggar om: 911, 11 september, konspiration, konspirationsteorier

Publicerat av Mikael Wälivaara den 10.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Uttalandet om att Usama skulle vara "impotent" har fått Expressens nätversion att göra riktig tabloidjournalistik om den senaste videon. Inte nog med att journalisten Mattias Ek upprepar "impotent" åtskilliga gånger i artikeln, det betonas också att det kommer ifrån en "kvinnlig expert" – visserligen på säkerhetspolitik och inte mäns erektion, men det blir ju kul, liksom...

För det första, så avser inte uttrycket något sexuellt i det här sammanhanget. Det betyder att han saknar förmågan att påverka, att åstadkomma någonting, ungefär som Bush för ett par år sedan kallade Usama för "marginaliserad", vilket skulle vara Bushs huvudskäl för att inte längre jaga honom. Att Ek inte ens upplyser om detta fick mig först att misstänka att han inte insåg skillnaden själv, men det har jag svårt att tro.

För det andra, så är det en ganska grov taktisk blunder av Vita Huset. För om det nu är så att Usama är ofarlig, då finns det heller ingen anledning för oss att bli skrämda av honom. Och det har ju hela tiden varit huvudsyftet med alla dessa mer eller mindre förfalskade videosnuttar. Kanske är det så, att till och med regimen i Washington har insett att det inte längre är några som tar de här skrämskotten på allvar och att det var lite för patetiskt att sminka upp honom och färga skägget... Nu vill man att vi ska glömma bort det vi sett.

För det tredje, visar det än en gång på den totala absurditet som omger 11 september. Betänk, till exempel, hur man fortsatt att jaga krigsförbrytare från andra världskriget ända fram tills våra dagar, oavsett hur "marginaliserade" eller "impotenta" de är. Att den utpekade ledaren för den mest spektakulära terroristattacken i modern tid skulle få fri lejd på grund av att han är gammal och ofarlig, låter nästan för otroligt för att några ska falla för det. Men det verkar som om det håller på att lyckas. Nu börjar man till och med försöka göra honom till ett sexskämt...

För det fjärde. I morgon är det sex år sedan. Sex år sedan vår värld gick in i en terroristnoja som inte ens Baader-Meinhof, Röda Brigaderna eller Svarta September kunde åstadkomma med alla sina Gladiomiljoner. En större rädsla för vår säkerhet och våra liv än hela det ofantliga kärnvapenhotet under kalla kriget. En större otrygghet och oro för framtiden än någonsin tidigare, trots att vi påstås leva under skyddet av en enda, demokratisk supermakt... En enda global polismakt.

Hur kunde det bli så?

Andra bloggar om: 911, 11 september, Usama, Osama, impotent, Gladio, terror, terrorism, konspirationer, konspirationsteorier

Publicerat av Mikael Wälivaara den 10.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

För ett år sedan gjorde CNN en över 90 minuter lång dokumentär om Usama bin Laden. Man intervjuar hans barndomskamrater, hans lärare, hans vänner och flera journalister som mött honom. Det är en alldeles sagolik grundkurs i mediamanipulation.

Med hjälp av den vackra och mycket trovärdiga journalisten Christiane Anampour, suggestiva bilder och effektfulla klipp, får vi följa hur den skygge och hängivne muslimen förvandlas från en troende miljardär till en fanatiskt asket. Ett ytterst elegant och journalistiskt extremt ohederligt jobb. För att vi ska förstå hur farlig denne man egentligen är, måste Christiane verkligen ta i med sin mest apokalyptiska röst...

Inte en enda gång under reportaget lägger man fram något konkret bevis för att Usama skulle vara ledaren bakom 9/11, bara indicier och efterhandskonstruktioner. Varje svepande hot mot USA som han uttalade innan 9/11 får en skrämmande bekräftelse i det som sedan hände. Nu förstår alla äntligen vad han menade.

I "aldrig tidigare publicerade bilder" får vi se de första "stadgarna" för al-Qaida. Det påminner om ett bolag, där terroristerna till och med kan söka om semester. Vi får höra en muslimsk kvinna som förlorat sin man i en självmordsattack närmast erotiskt framföra sin kärlek till Usama. Man har verkligen ansträngt sig oerhört för att komma fram till ingenting...

Men det finns ögonblick då vi kommer sanningen på spåren. Som när man visar en kort video med Ali Mohammed, den egyptiske elitsoldaten och terroristexperten som började arbeta för USA och som även blev al-Qaida-instruktör.
Mohammed var till exempel personligen inblandad i bombningen av World Trade Center 1993. Han har arbetat för CIA, FBI och den saudiska säkerhetstjänsten, men också för al-Qaida och Islamska jihad i Egypten. Han jobbade på Fort Bragg, där man bland annat utbildar kommandosoldater. Ja, listan över allt han varit inblandad i är mycket lång...
Enligt bland annat Wikipedia ska Ali ha erkänt att han var medskyldig till ambassadbombningarna i Etiopien och Tanzania, men att det inte finns några spår efter att han ska ha blivit dömd för detta. Däremot finns det indicier på att han släppts fri efter ett personligt ingripande från den skandaliserade justitieministern, Alberto Gonzales.

Om det är någon som betvivlar att Usama är en CIA-resurs, läs om Ali Mohammed.

UPPDATERAT: Anledningen till att Ali Mohammed kunde lyckas med detta dubbelliv, förklaras i officiella sammanhang med att CIA och FBI inte hade kompetensen att koppla samman de motstridiga uppgifterna. Han hade helt enkelt en oerhörd tur i över ett decenium... Låter det bekant?
Det påminner om en tysk 9/11-dokumentär jag spelade in för några år sedan, där man konstaterar att några av kaparna bodde på samma adress som en FBI-agent som arbetade med terroristbekämpning, men att det bara var ett makabert sammanträffande.
Listan över sammanträfanden före, under och efter 11 september 2001, är närmast oändlig.


Andra bloggar om: Usama, Osama, 911, 11 september, al-qaida, ali mohammed, Christiane Anampour,

Publicerat av Mikael Wälivaara den 9.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

I vår anddäktiga väntan på vad Usama bin Laden kommer att säga i det TV-tal han ska hålla inför 6-årsminnet, har en stillbild släpps på terroristledaren, anno 2007. (Här kommenteras bilden på Prisonplanet.com)

Den åldrande, svårt njursjuke saudiern har uppenbarligen en fåfäng ådra, eftersom han nu har färgat både hår och skägg. För det kan väl inte vara så att det är någon som driver med oss? Hade jag bara fått lyda min intuition, hade jag sagt att det till och med är ett lösskägg.

UPPDATERAT 070908:
Chertoff nästan säker på att det är bin Laden

Vad är mest pinsamt? Att det är en nysminkad, hårfärgad och skäggtrimmad bin Laden eller att det är en dubbelgångare? Michael Chertoff, minister för Homeland Security, påstod igår att det mesta tyder på att det faktiskt var Usama själv vi såg.

Men vad var det George Bush sa ett drygt år efter 11 september, i Nashville - här kan du se ett kort videoklipp:

"There's an old saying in Tennessee — I know it's in Texas, probably in Tennessee — that says, fool me once, shame on — shame on you. Fool me — you can't get fooled again."
"Det finns ett gammalt talesätt i Tennessee – jag vet att det finns i Texas, förmodligen även i Tennessee – som lyder, lurar du mig en gång, då bör du skämmas. Lurar du mig – du kan inte bli lurad en gång till."

Talesättet avslutas alltså, som du säkert redan anar med: "Lurar du mig två gånger, då bör JAG skämmas."

Hur många gånger har vi låtit lura oss nu?
Al-Qaida var ursprungligen ett CIA-projekt, en databas – vilket är vad al-Qaida betyder – över militanta muslimer som var tillgängliga i striderna mot Sovjetunionen i Afghanistan och på Balkan.
Redan på sommaren 2001 låg Usama, enligt den franska tidningen Le Figaro, på ett amerikanskt sjukhus i Dubai och fick besök av den lokale CIA-chefen. Trots att han redan då var utpekad som världens främste terroristledare, med ambassadbombningarna i Afrika och missilen mot USS Cole på sitt samvete.
En av Usamas halvbröder dog i en flygolycka medan han var affärskompanjon med George W. Bush – en annan befann sig i Washington D.C. på morgonen den 11 september på ett affärsmöte med George Bush Sr. Under flygförbudet efter attentatet flögs alla Usamas släktingar som råkade befinn sig i USA ut ur landet, utan att förhöras – och på Usamas bekostnad! Det var han som chartrade planet!

Sedan dess har han varit efterlyst, död eller levande, eller hur? Men inte av FBI! FBI har till och med sagt offentligt, att man inte anser att bevisen som skulle binda Usama med 9/11 är tillräckligt starka.
Sedan har vi den rundhylte, plattnäste, högerhänte och ringförsedde bin Laden som dyker upp på "bekännelsevideon", vilken alltså även FBI avfärdar. (Muckraker Report, som även låg bakom FBI-avslöjandet ovan, anser efter omfattade forskning att videon är äkta, men att bin Laden bara tror att det var hans plan som genomfördes, när den i realiteten hade tagits ur hans händer långt dessförinnan.)
Vi kan i alla fall konstatera att det är ett mycket märkligt beteende av en terroristledare att veckorna efter attentaten, i den pakistanska tidningen Ummat, frånsäga sig delaktighet och till och med kritisera det omfattande dödandet av oskyldiga.

"I have already said that I am not involved in the 11 September attacks in the United States. As a Muslim, I try my best to avoid telling a lie. I had no knowledge of these attacks, nor do I consider the killing of innocent women, children and other humans as an appreciable act."
"Jag har redan sagt att jag inte var inblandad i 11 septemberattackerna mot USA. Som muslim försöker jag efter bästa förmåga undvika att ljuga. Jag kände inte till attackerna i förväg, inte heller anser jag att dödandet av oskyldiga kvinnor, barn och andra människor som en handling att uppskatta."

Senaste gången det dök upp en bin Laden-video var inför presidentvalet 2004 – alltså en ytterst strategisk tidpunkt för att hjälpa Bush att vinna valet. Nu kommer nästa inför 6-årsdagen och den med bäven emotsedda Bush-rapporten om hur eskaleringen, "the Surge", i Irak har lyckats. (Den kallades länge för Petraeus-rapporten, eftersom det var sagt att befälhavaren i Irak, general Petraeus skulle komma med den, men sedan några veckor har det nu beslutats att den ska skrivas direkt av Vita Huset.) Bush har begärt ytterligare 50 miljarder dollar av kongressen för fortsatt krigande i Irak, och många kommentatorer tror att de pengarna också är helt avgörande för om USA kommer att kunna anfalla Iran...

En ny video från "översteterroristen" i egen hög person var alltså viktig för att skrämma oss alla lite mer. Men han fick inte se ut som en grånad patriark, eftersom han ju även i övrigt har ett stillsamt och milt sätt – han måste göras svartmuskig och arabisk! Kom ihåg att det handlar om skrämselpropaganda.

Allt bin Laden har gjort under de senaste åren har spelat krigshetsarna i USA i händerna – och allt krigshetsarna har gjort sedan 11 september har spelat bin Laden och militanta muslimer i händerna. En win-win, med andra ord...

Andra bloggar om: 911, 11 september, Usama bin Laden, video

Publicerat av Mikael Wälivaara den 7.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

BBC filmade det, Telemundo filmade det, privatpersoner filmade och fotograferade det och ovanstående bild kommer ifrån CNN:s videoarkiv. Åtskilliga reportrar rapporterade om det. Så hur kommer det sig att du inte känner till det, att det inte nämns i 911-kommissionens slutrapport och aldrig har tagits upp i den samlade analysen? (Tack för tipset JOG)

Redan innan explosionerna i Pentagon strax efter 9.30 på morgonen kunde man mot den klarblå himlen se ett kritvitt stort flygplan som cirklade över det hårt kontrollerade luftrummet, P-56B, ovanför Vita Huset. I en lång och mycket genomarbetad rapport har Mark H. Gaffney löst problemet med vad det handlade om för flygplan. Och svaret är synnerligen intressant.

Planet är en ombyggd Boeing 747-200, med typbeteckningen E-4B. Det finns i fyra exemplar och är en flygande stridsledningscentral. I militärens egen beskrivning brukar man säga att om Air Force One är ett flygande Vita Huset, så är E-4B ett flygande Pentagon.
Och hur kan vi vara absolut säkra på att det verkligen är detta plan? Jo, på grund av den extra lilla bullen bakom den främre överbyggnaden. Den finns inte på något annat flygplan i världen. Förutom att det är vitt. Och kunde cirkla över Vita Huset den 11 september, 2001... Är du övertygad?

Men den E-4B som syns på bilderna fanns alltså i luften innan Pentagon exploderade. Inga jaktplan skulle komma dit på ytterligare en halvtimma, men världens mest avancerade flygande stridsledningscentral var redan där och övervakade händelserna...

Till historien hör också att en E-4B alltid brukar följa Air Force One, i händelse av ett krig. Just denna dag, när Bush ju befann sig i Florida, hade man brutit med denna tradition. Det förtjänar också att nämnas, att planen är stationerade i Nebraska, på Offutt AFB, dit Bush valde att flyga den här morgonen, istället för till Washington D.C.

Andra bloggar om: 911, 11 september, konspirationer, konspirationsteorier

Publicerat av Mikael Wälivaara den 7.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

I veckan var Mikael Cromsjö, "Micro" på vaken.se, här nere hos mig på Kivik i ett par dagar för att diskutera det nya upplägg han planerat för webbsidan. Vaken.se har fram tills nu fungerat som ett diskussionsforum utan något redaktionellt innehåll, men nu tycker Mikael C. att det är dags att ta ett nytt steg.

Vaken.se har för många kritiker av den rådande mediesituationen blivit en samlingsplats för allehanda konspiratoriska debatter, om 9/11, om New World Order, Illuminati, bankväsendet och en massa annat. Även en och annan försvarare av de officiella sanningarna har vågat sig dit, med heta debatter som följd.

Men det som har saknats är mer genomarbetade, övergripande artiklar, podcasts och videofilmer, som på ett grundläggande sätt kan bli en kunskapsbas för alla som inte hinner, vill eller orkar sätta sig in i alla de olika frågorna. Artiklar som kanske inte alltid tar ställning för eller emot vissa teorier, utan mer presenterar dem som "food for thought", som utgångspunkter för eget sanningssökande.

Grundtanken är alltså att gå tillbaka till grunden, att bjuda in även måttligt intresserade till detta som för oss är så viktiga frågor. Och där kommer det att behövas en massa intresserade idealister för att det ska bli meningsfullt. Alla behöver inte bidra redaktionellt, det kan räcka med att komma med bra research, viktiga kontakter och användbara uppslag. Men om du känner för att lägga ned någon dag på att presentera ditt specialområde för en normalt allmänbildad läsekrets, så är du alltså hjärtligt välkommen.

Vi spelade in några videoavsnitt av våra samtal. Det här första delen.

Andra bloggar om: Vaken, Mikael Cromsjö, Mikael Wälivaara, konspirationer, konspirationsteorier, korruption, kriminalitet, härskarstrukturer, hemliga sällskap

Publicerat av Mikael Wälivaara den 6.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Historien om den republikanske senatorn Larry Craig, som nyligen avslöjades med att ha försökt att ragga upp en civilklädd polisman på en offentlig toalett i Minnesota, har jag undvikit eftersom den först och främst är så patetisk. Craig erkände direkt något motsvarande förargelesväckande beteende, i förhoppningen att det skulle gå att hålla det hela hemligt. Men efter en knapp månad läckte det – naturligtvis – ut och Craig håller en förvirrad presskonferens där hans huvudbudskap är : I'm not gay! I never have been gay! I'm NOT GAY!!!

Det patetiska är dels att han länge pekats ut som en av alla dessa republikanska bögar som avslöjats under senare tid, trots att de utåt driver en "traditionell" familjepolitik och motsätter sig juridiskt skydd för homosexuella par. Dels är det att han aldrig begick något brott, polisen slog helt enkelt till för tidigt. Det enda Craig "gjort sig skyldig till" var att fotflirta med polismannen och sticka in sin hand under väggen mellan båsen. Ingenting av detta är olagligt. Hade Craig vågat stå för denna pinsamhet och bestridit åtalet, så hade han med all säkerhet vunnit utan minsta problem. Dels att en annan republikansk senator, David Vitter, nyligen avslöjades som en återkommande kund hos bordellmamman D.C. Madame, något som faktiskt är olagligt, men ingen i partiet har krävt hans avgång, men de flesta kräver att Craig ska avgå. Dels att den faktiska orsaken till att man väljer att kräva Craigs avgång men inte Vitters förmodligen är att Craig med all sannolikhet kommer att ersättas av en republikan, medan Vitter riskerar att ersättas med en demokrat...

Men historien tog häromdagen en ny, bisarr vändning. Larry Craig ringde fel nummer när han troligtvis försökte nå sin advokat och läste in ett mycket avslöjande meddelande på en helt annan persons mobilsvar. Han avslöjade att han fått stöd utav senator Arlen Specter, mannen som en gång i tiden hittade på historien om den "magiska kulan" som skulle ha träffat både president Kennedy och guvenör Connally i Dallas, 1963. Därför tänkte han ändra sitt uttalande under den kommande presskonferensen till att han bara skulle överväga att avgå.

I mina ögon börjar detta mer och mer likna en offentlig avrättning; en förhastad arrestering, ett onödigt erkännande, ett skandalliknande avslöjande, ett massivt avståndstagande från partikamraterna och när den utpekade börjar inse att det kanske inte gått alldeles rätt till (vi har till och med polisförhöret på band, ord för ord) och att han har en liten chans att klara sig, då kommer denna fatala "felringning"...
Det låter verkligen synnerligen välregisserat.

I andra nyheter som kanske inte är relaterade, så dog två republikanska politiker i dagarna plötsligt och i tämligen unga år.

UPPDATERAT: På Randi Rhodes radioprogram hörde jag följande intressanta spekulation.
Först en lite kort konstitutionell bakgrund. Det amerikanska parlamentet, kongressen, är uppdelad i två kammare, representanthuset och senaten. Dessa kan jämföras med det brittiska under- och överhuset, eller de svenska kamrarna förr i tiden.
Representanterna kommer ifrån varje valdistrikt, för närvarande 435 stycken, medan det bara finns två senatorer från varje delstat, alltså 100 stycken. Det är sålunda betydligt "finare" att vara senator än representant.

Arlen Specter, senatorn som stigit fram till stöd för Larry Craig, är en stark motståndare till den illegala avlyssning som pågår under skydd av kriget i Irak och mot terrorn.
Han var till exempel ordförande i senatens underrättelseutskott och är för närvarande ordförande i senatens justitieutskott, det som haft att handha förhören av bland andra justitieminister Alberto Gonzales just när det gäller illegal avlyssning.
Ska vi sedan se på senator Craig, så är han bland annat medlem i senatens budgetutskott, alltså den grupp som fördelar pengar till olika federala projekt, som till exempel krigföring och övervakning. Larry Craig är en stark förespråkare för en balanserad budget, vilket i dagens närmast epidemiska underskott måste uppfattas som en mycket kontroversiell ståndpunkt. Att bli av med en sådan gammal stofil måste komma högt upp på den republikanska prioriteringslistan.
Kan det vara så att Specter känner till att Craig blivit avlyssnad och att han reagerar på förföljelsen på grund av detta, inte främst för att han respekterar Craigs dubbelmoral?

Andra bloggar om: Larry Craig, homosexuella skandaler i Washington

Publicerat av Mikael Wälivaara den 6.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Detta är så underbart att det helt enkelt inte får passera okommenterat.
Den Nationella koalitionen av amerikanska nunnor har bett om en snar riksrätt mot president Bush och vicepresident Cheney.

“Future generations will thank you for preserving the freedom of our nation and its relation to the entire human community.”
Kommande generationer kommer att tacka er för upprätthållandet av vår nations frihet och dess relation till hela mänskligheten.

Om du till och med har blivit fiende med landets samlade nunnor, då är det kört!

Publicerat av Mikael Wälivaara den 5.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Det pratas just nu på nätet om en ny biografi om George Bush, Dead Certain, av journalisten Robert Draper. Texasbon Draper har fått göra sex långa intervjuer med GWB själv och några av avslöjandena har verkligen satt ny fart i spekulationerna att presidenten är helt bortkopplad från verkligheten.

På frågan om vad han tänker göra efter att hans mandat är över svarar han, att han tänkte ge sig ut på en föreläsningsturné för att "fylla på i kistan". Jo, det är hans första prioritet. Inte att fortsätta påverka politiskt, arbeta för fred i Mellanöstern eller något sånt tramsigt filantropiskt. Nej, nu ska han börja tjäna pengar!

Men det kanske mest hårresande är följande historia, som just nu håller på att utvecklas till en väl nedtystad skandal:
Under intervjuerna avslöjade GWB att det största misstaget i Irak var att den irakiska armén upplöstes. Det var aldrig Vita Husets politik.
Draper frågade då hur det gick till när armén upplöstes? USA:s sändebud i Irak, Paul Bremer, kunde väl knappast ha fattad det beslutet utan att det godkänts från högre ort? Och han har ju fått en medalj för sin insats?

"Jag vet inte," svarar Bush. "Säkert sa jag att 'det här var vår policy, vad hände'?"

Paul Bremer har nu offentliggjort sin korrespondens med presidenten om detta beslut. Som svar på Bremers planer att upplösa armén svarade Befälhavaren:

"Your leadership is apparent," the president wrote. "You have quickly made a positive and significant impact. You have my full support and confidence."
"Ditt ledarskap är uppenbart, " skrev presidenten. "Du har snabbt kommit att ha en positiv och viktig inverkan. Du har mitt fulla stöd och förtroende."

Andra bloggar om: George Bush, biografi, Dead Certain, Irak

Publicerat av Mikael Wälivaara den 5.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Att lyssna på Ring P1 är en utmaning som jag sällan klarar av. Som "moderator" sitter just nu Stina Lundberg-Dabrowski, vilket väl på det stora hela borde borga för en ganska god nivå på debatten, oavsett om man nu gillar henne som person eller ej.

En av de som ringde in, tyvärr inte någon lysande debattör, ville hävda att staten Israel och sionismen också kunde beskyllas för terrorism, eller kanske rent av för att vara de verkliga terroristerna i området. Stina svarade då med att säga ungefär: "Men det är väl de som spränger sig själva i luften eller placerar ut bomber bland civila som är terrorister?"

Men det slumpade sig så att just i dagarna är Mona Sahlin på ett besök hos sossarnas broder-/systerpartier i Mellanöstern. Och att hon med egna ögon fick se hur det byggts upp fler än 500 vägspärrar på Västbanken. Inte mellan Västbanken och Israel, utan mellan byarna i området! Bara för att jävlas med dem som bor där och för att förhindra ett normalt liv.


Hon fick se den på sina ställen 8 meter höga mur som just nu byggs mellan Israel och Västbanken, som israelerna kallar "separation fence", separationsstaketet. Det kommer att bli över 70 mil långt. (Se en mycket upplysande flash-presentation här.)
Och hon fick tala med en tolvbarnsfar som just fått sitt hus demolerat av israelerna, som påstod att de jagade en misstänkt terrorist.

Så här sa Mona Sahlin till P1:s Mellanösternkorrrespondent, Cecilia Uddén:

– Det är skillnad att se med egna ögon, prata med kvinnor om när vattnet stängs av, om att hjälpa sjuka barn, den vardag som föder hat och rädsla och som ärvs vidare, säger Mona Sahlin.
Du talar om palestinsk vrede, vad känner du själv?
– Ja, jag känner vrede. Det finns något som heter både ledsen och arg. Och chockad.

"Som föder hat och rädsla"... Det är själva definitionen på terrorism. Att terrorisera. Vilket varit Israels strategi gentemot palestinierna ända sedan staten bildades 1947.

I en av mina tidigare artiklar berättar kärnvapenforskaren Leuren Moret om hur Israel använde utarmat uran under terrorbombningen – se, där dyker ordet upp igen – av Libanon förra året.
Svenskar används just nu för att desarmera upp till en miljon icke detonerade splitterbomber i Libanon. (Läs den meningen en gång till.) Hur många som detonerade orkar jag inte forska i...

Vi lever i en tid där stackars lilla Madeleine McCann är en större och viktigare nyhet än detta. Där till och med en rutinerad journalist som Stina Lundberg-Dabrowski fått begreppen så tillrättalagda i sitt huvud, att när hon hör ordet terrorist, så tänker hon på en arabisk självmordsbombare, inte på det urgamla bruket av terror som ett sätt att kontrollera och kuva hela stater.

The War on Terror – det är ju så man kallar det. Kriget mot rädslan, direkt översatt... Det största hotet i mänsklighetens historia. Det viktigaste krig vi någonsin haft att utkämpa. Den största anledningen till att USA:s presidentkandidater nu trillar över varandra i kraven på att USA (och Israel) måste anfalla Iran.

Och för att vi ska mobiliseras till att uppfatta detta som legitimt och viktigt, för att vi ska acceptera att bli visiterade på flygplatser, videofilmade överallt, avlyssnade och summariskt arresterade, få våra bankkonton konfiskerade och våra ID-handlingar utrustade med små RFID-sändare, måste vi bli ordentligt uppskrämda. Till och med av våra egna ledare.

Och hela denna storslagna skräckpropaganda inleddes den 11 september 2001. Om några dagar är det sex år sedan. Vilket, till exempel, betyder att det finns personer på Guantánamobasen i Kuba som suttit i sex år utan rättegång och under konstant psykisk och fysisk tortyr. Varför tror du att de sitter där? För att vi behöver beskyddas ifrån dem, eller för att vi ska bli påminda om vad som kan hända om vi väljer att känna sympati med dem.

Som Benjamin Franklin sa 1759:

De som kan ge upp grundläggande friheter för at köpa lite tillfällig säkerhet förtjänar varken frihet eller säkerhet.

Eller denna lysande insikt utav ingen mindre än Richard Nixon:

Kom alltid ihåg att andra kan hata dig men de som hatar dig vinner inte om inte du hatar dem. Och då förstör du dig själv.

Men det viktigaste citatet kommer ifrån mannen med fingret:

Antingen är du med oss eller med terroristerna.

Andra bloggar om: Terror, terrorism, kriget mot terrorn, Israel, USA, Iran, Palestina, Västbanken, Mona Sahlin, Stina Lundberg-Dabrowski, Ring P1, 911, 11 september,

Publicerat av Mikael Wälivaara den 5.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

När jag kom i kontakt med Scientology i slutet av 1970-talet måste jag säga att deras representanter i Stockholm bara gjorde ett gott intryck på mig. Jag lät mig aldrig lockas till att bli medlem, men jag fick flera vänner i rörelsen.

Idag har de då värsta tendendenserna i "kyrkan" vuxit fram till att blivit de mest framträdande. Det som skulle vara en teknik för att bland annat lära sig kommunicera har istället utvecklats till ett utpräglat hemlighetsmakeri, ett geschäft och en maffialiknande organisation av hot, uppskjörtning, personregistrering och en mycket skum affärsverksamhet. Att kommunicera med kritiker är det sista scientologer vill idag.

Nu har en åklagare i Belgien, där Scientology har sitt europeiska huvudkontor, efter tio års utredande beslutat att åtala kyrkan för bedrägeri och utpressning. Men de är också åtalade för att vara en rent "kriminell organisation", för att citera den belgiska federala åklagarmyndigheten.

Men Scientology är också ökända för att älska att dra saker inför rätta och att ha en ypperlig juridisk assistans, så vi får nog inte ha för höga förhoppningar på en dom inom det närmaste decenniet...

Andra bloggar om: Scientology, Belgien

Publicerat av Mikael Wälivaara den 4.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Delstatsregeringen i Kalifornien har beslutat att det inte ska vara tillåtet för en arbetsgivare att kräva att få RFID-märka sina anställda.
(RFID är en liten radiosändare som bland annat används för att märka varor och husdjur. Nya tongångar från makthavare är att även vi människor ska RFID-märkas, så att vi alltid kan lokaliseras och identifieras.)

Andra bloggar om: RFID, Kalifornien

Publicerat av Mikael Wälivaara den 4.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Leuren Moret håller ett föredrag under 2007 Vancouver 9/11 Truth Conference -- på temat "Depleted Uranium: 61 years of Uranium Wars", "Utarmat uran: ett 61 år långt urankrig."
Måste ses om du bara har bandbredden. Tidsbrist godkänns inte som laga förfall. (BoB Lars Ö.)

Moret är en geolog som arbetat med kärnvapenforskning. Efter att hon, som hon själv uttrycker det, insett vilken sjuk verksamhet det var fråga om, hoppade hon av och har sedan dess ägnat hela sin tid åt att forska om kärnvapen, kärnkraft, radioaktivt nedfall, följdsjukdomar av radioaktivitet och... den globala konspirationen.

Bland hennes många kontroversiella teser kan nämnas, att hon pekar ut Storbritanniens drottning, Elizabeth, som världens största privata ägare av urangruvor, tätt följd av familjen Rockefeller. Kärnvapenprogrammet startade som ett led i en planerad befolkningsminskning – men inte främst av bombernas explosioner utan av det radioaktiva nedfallet, som till exempel kan förklara förekomsten av flera olika cancerformer, men även diabetesepidemier!

Just nu fokuserar hon sin energi på att bekämpa användandet av utarmat uran, depleted uranium, DU, i modern ammunition och i smutsiga bomber. Detta noterades redan under Balkankriget, bland annat med höga doser radioaktivitet över norra Europa, under Kuwaitkriget och nu, i Irak och Afghanistan.

Observera att filmen inte innehåller några obehagliga eller skrämmande bilder. Det är budskapet som är tillräckligt skrämmande i sig självt.

Andra bloggar om: Utarmat uran, smutsiga bomber, kärnvapen, kärnkraft, radioaktivitet, Leuren Moret

Publicerat av Mikael Wälivaara den 4.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Detta är ingen nyhet, och jag håller precis på med en större intervju i ämnet, men det är såpass intressant och så föga diskuterat, att jag ändå ville dela med mig av det.

En av CIA:s mest samvetslösa och hårdhänta spioner och agenter var E. Howard Hunt, mest känd som en av de som ledde inbrottet i Watergate. Men han var också ansvarig för att störta misshagliga regeringar i Latinamerika, han var med i planeringen av den misslyckade invasionen av Kuba i Grisbukten, och så vidare. Hunt var sändigt på resa runt hela jorden för att utföra mer eller mindre smutsiga uppdrag åt CIA och USA. (Det påstås att det var efter Hunt som Ethan Hunt, Tom Cruises roll i Mission Impossible-filmerna, formades...)

Hunts son, St. John, hävdar nu att han är i besittning av ett dokument, där fadern bekänner på dödsbädden att han varit delaktig i planeringen av mordet på John F. Kenedy i Dallas 1963. Historien publicerades först i Rolling Stone i mars i år.


Bilden i mitten föreställer en av de "luffare" som fotograferades i Dallas samma dag som Kennedy mördades. Många har redan hävdat att det var Howard Hunt och sonen påstår att han är helt övertygad om det. Men Howard själv hävdar i sin bekännelse att han inte var aktivt delaktig på något sätt, utan att han till och med avböjt att vara med.

St. John, kallad Saint, berättar i en radiointervju med Alex Jones att det rådde en mycket hårt Kennedyfientlig stämning i familjen Hunts hem. Under en tid delade St. John skola med Kennedybarnen och beskriver relationen som att han "hatade dem", på grund av påverkan hemifrån. Howard Hunt skulle också flera gånger ha sagt att han hoppades att någon skulle knäppa JFK:s bror, Bobby, också.

Faderns ideologi beskriver sonen som antikommunistisk och patriotisk. Inga medel var för brutala om de gagnade målet, att hindra kommunismen och gynna USA. I familjen rådde det ingen tvekan om att JFK var kommunistvänlig och ett potentiellt hot mot landet.
Vad Saint anser sig ha fått berättat av fadern var att det var JFK:s vicepresident, Lyndon B. Johnson, som var den som ledde mordkomplotten. I Crime Magazine listas ett antal av de andra personer som Hunt pekar ut som delaktiga.

Det finns vissa som ifrågasätter de här uppgifterna. Saint har alltid haft ont om pengar och många misstänker att han nu försöker tjäna en hacka på faderns död. Men dokumentet han påstår sig ha fått ifrån fadern tycks förefalla äkta. Andra säger att Howard Hunt valde att berätta en friserad version av händelseförloppet för att inte själv framstå som aktivt delaktig i mordet – och inte heller som någon simpel luffare i händelsernas utkant.

Men att det var CIA som låg bakom mordet, med eller utan hjälp av maffian, är det allt fler seriösa forskare som kommit fram till. Motiven och de utlösande orsakerna är det fortfarande delade meningar om, men av den research jag just nu håller på med, så fanns det ett stort antal olika krafter som ville se honom död. Sovjet, Kuba, bankirer, maffian, aerikanska antikommunister...
Att Oswald verkligen var vad han påstod sig vara, en "patsy", en sydabock, verkar också tämligen solklart. Och så har vi det märkliga uttalandet från fotografen som tog bilden där Jack Ruby skjuter ihjäl Oswald i polisgaraget, där han hävdar att det inte fanns en enda droppe blod på platsen efteråt.

Jag inbillar ig inte att detta lilla inlägg i en gammal konspiration kommer att ändra någons uppfattning i frågan, men det är spännande med ett potentiellt nytt erkännande från graven, som än starkare bekräftar det de flesta av oss misstänker.

Andra bloggar om: John F Kennedy, JFK, E Howard Hunt, St John Hunt,

Publicerat av Mikael Wälivaara den 4.9.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg