UUAA Radio

Mosuldammen, den största dammen i Irak, hotar att brista. Om det inträffar kan staden Mosul dränkas under 20 meter vatten och Bagdad drabbas av översvämningar på upp till fem meter. Men USA:s militära ledning har bestämt att det klokaste är att inte berätta något för irakierna, eftersom man inte vill oroa dem. Upp till 500.000 personer riskerar att dö. (Källa: Washington Post via C&L.)

Ingenjörstrupperna i Irak har klassat dammen i Mosul som den "farligaste i världen". Om det minsta lilla problem uppstår riskerar den att brista. Marken i området ska bestå av gips, vilket naturligtvis gör motståndskraften mot vatten mycket dålig. Och pengar som avsatts för att säkra dammen påstås inte längre finnas.

Vad var det Bush sa i januari i år: "Det irakiska folket står i en stor tacksamhetsskuld till det amerikanska folket." Ja, dessa otacksamma muslimer...

Andra bloggar om: Irak, Mosuldammen

Publicerat av Mikael Wälivaara den 31.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Bild: Mikael W i närradiostudion på Gotlandsgatan i Sthlm, 1980, intervjuad av Röster i radio & TV. Rubriken var "Vad håller på att hända i etern?" Klicka på bilden för förstoring.

Joakim och jag började i morse diskutera hur viktiga bloggarna har blivit för vår nyhetsinhämtning. Jag hävdade att det var ett mycket bräckligt alternativ, eftersom omfattande, grävande journalistik kärver någon form av lön och kostnadstäckning. Joakim liknade det, mycket träffande, vid ett mediekrig...
Men frågan är så viktig, att jag tar upp den som ett separat inlägg.

Till vänster ser du en faksimil av en artikel som Röster i radio & TV gjorde om närradion i Sverige, året efter att den startat, 1980. Historien kring deras besök i studion var lite lustig.
Journalisten ringde och frågade var jag höll till. Jag gav honom adressen. "Frågar vi efter dig i receptionen, eller?" frågade journalisten... Han hade uppenbarligen inte en aning om att man kunde sitta och sända radio från en liten källare på Gotlandsgatan, helt ensam. Så mycket hade Radiohuset format hans verklighetsuppfattning.

Nåväl, redan på den tiden talade man i högtidliga ordalag om att radion blivit mer demokratisk. Och vi hade massor av lyssnare! Men det var en "föreningsradio", vi fick inte sända reklam eller sponsrade inslag. Och det fanns kostnader, både till Televerket, som tillhandahöll ledningarna, till Stim och till inköp av teknik, band och en massa annat.
Jag var bara 25 år vid den här tiden, så jag försörjde mig på studiebidrag, städjobb på DN/Expressen och trubadurspelningar på stans pubar. Någon lön från närradion hade jag inte. Sex dagar i veckan och enstaka nätter sände jag och min mentor, C-A Linge, samt några andra glada idealister kulturprogrammet Sams närradio, live.

Och runt omkring oss på 88 MHz hade vi massor av vital, udda pratradio, allt ifrån det paranormala i Nya Dimensioner, via nyandlighet som Hare Krishna och Scientologerna, till inkorrekt politik som Sverigedemokraterna och Radio Islam. Och sedan en mängd annat av mer traditionell karaktär.

Men är det någon som talar om närradion idag? Den "fria" radion är nu till stor del genomkommersialiserad och uppköpt av samma mediekonglomerat som tidningar och TV. Det är musik, reklam, musik, reklam, musik och så lite flams och tävlingar... Hur kan vi se till att inte samma sak utvecklas i bloggosfären?

För vi är på väg dit. Med stormsteg! De mest besökta bloggarna är antingen proffs eller kraftigt sponsrade. De ägnar sig åt skvaller, mode och prylar -- små wannabes till kommersiella massmedier. I USA, som jag mest följer, är de stora seriösa bloggarna antingen stöttade av organisationer och stiftelser, kommersiella eller på väg att gå under ekonomiskt.

Så här inledde Joakim vår korta dialog, som jag hoppas fler kommer att delta i:

[...] Själv får jag inte mindre än 90% av de nyheter jag bedömer trovärdiga från olika bloggar och bloggliknande källor, de övriga 10 procenten ser jag på enbart för att kunna "läsa mellan raderna" och på så sätt få ut information.

Jag svarade:

[...] Men vi har ett problem; det behövs någon form av journalistkår för att hålla igång även en privat, småskalig nyhetsförmedling. Och de måste kunna överleva på något sätt. Det går inte att enbart förmedla nyheter via hörsägen...
Hur hittar man ett bloggformat där jag till exempel skulle kunna få råd att köpa en modernare dator eller en ny videokamera? (För att inte tala om en bit falukorv?)

På det sättet är bloggarna ytterst sårbara och saknar varje form av ekonomisk uthållighet. För att inte tala om att det kräver en elektronisk infrastruktur... Hur länge kan vi räkna med att den kommer att finnas kvar?

Varpå Joakim skrev:

I någon mening befinner vi oss i krig, ett mediakrig. Det manipulerade ordet står mot det fria ordet men det manipulerade ordet förvaltar merparten av alla ekonomiska resurser. Det hela liknar ett gerillakrig, vi kan inte förvänta oss att bli sponsrade, vare sig av staten eller av fristående företag. Jag tror att de små bloggande enheterna måste kämpa vidare, med små medel och från varierande basstationer (datacentraler). Motattacker från eliten kommer att dyka upp på olika sätt och då gäller det att vara flexibel i tanke och handling. Till slut kan det hända att trenden vänder och då, förhoppningsvis, blir det bättre tider för de små nyhetsförmedlarna.

Jag tror man måste köra med lite fula (smarta) metoder. Man kan ansöka om pengar i olika sammanhang, i fonder till exempel, men inte specifikt ange att syftet handlar om nyhetsverksamhet. Ohederligt? Tja, allt handlar om hur man formulerar sig när man bedriver sin verksamhet. Kunskap är makt, det gäller i synnerhet kunskapen om ordens värde.

Är det någon som har några förslag? Ska vi försöka få bidrag? Ska vi bilda föreningar? Ska vi leta efter fonder eller mecenater? Hör av dig!

Andra bloggar om: bloggosfären, bloggar, finansiering, närradio,

Publicerat av Mikael Wälivaara den 30.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Enligt personer med tillgång till National Security Agency-arkivet CRITICs, finns ett meddelande från 11 september 2001, som beskriver hur två F-16-plan från Andrews Air Force Base upptäckte och "fångade in" -- intercepted -- ett civilt passagerarplan över Pennsylvania. Detta berättar Wayne Madsen Report (kan kräva prenumeration).

Artikeln hävdar att detta CRITIC är mycket välkänt i underrättelsekretsar och att man fått uppgifterna bekräftade från flera håll.

Varför är detta intressant? Jo, om flygvapnet sköt ner flight 93 så ändrar det hela historieskrivningen om vad som faktiskt hände den 11 september. USA:s regering är plötsligt ansvarig för att ha dödat ett 50-tal av sina egna medborgare, eftersom det fanns en order från Vita huset att skjuta ner kapade plan.
Men det är samtidigt en bekräftelse på att en totalt förfalskad historieskrivning har kunnat skyddas i mer än sex år. En historieskrivning som till exempel innehöll den heroiska propagandamyten om hur passagerarna övermannade kaparna för att störta planet, när man insåg deras ondsinta planer.
Om man kunnat ljuga om detta, vilka andra lögner har man gjort sig skyldiga till? Och om uppgiften är riktig är det en dramatisk upprättelse av 911-rörelsens trovärdighet.

Andra bloggar om: 911, 11 september, flight 93, Shanksville,

Publicerat av Mikael Wälivaara den 30.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

I en unik dom i Washington D.C. har organisationen Coalition for Freedom of Information, CFi, fått ett krav godkänt om offentliggörande av historiska uppgifter från NASA, om Kecksburg-incidenten, 1965. (BoB David.)

Näst efter Roswell-incidenten är det väl ingen annan UFO-krasch som är lika full av goda vittnesmål och fantastiska detaljer som den i Kecksburg, Pennsylvania. Ett meteorliknande föremål observerades av tusentals personer när det kom in över södra Kanada, över Michigan för att sedan landa -- inte störta -- inför förbluffade vittnen i den lilla orten Kecksburg. Vittnen har beskrivit föremålet som stort som en mindre personbil, med hieroglyfliknande symboler på höljet.
Kort därefter är armén på plats, spärrar av området och fraktar bort föremålet i en täckt lastbil. Allt detta bevittnades av ortsbefolkningen och lokala reportrar. (Här även en länk till Wikipedia.)

2003 intresserade sig Sci Fi Channel för händelsen och begärde fram uppgifter ifrån NASA tillsammans med CFi. NASA ändrade då sin ursprungliga hållning, att detta bara rörde sig om en meteorit, till att det var fråga om en störtad rysk satellit, men vägrade att lämna ut några data om det inträffade. Detta har de nu blivit beordrade att göra av en domstol... Det ska bli mycket intressant att följa fortsättningen.

Andra bloggar om: UFO, Kecksburg, NASA

Publicerat av Mikael Wälivaara den 29.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Professor Bob Carter vid James Cook University och University of Adelaide, i bland annat maringeologi och miljöfrågor, är mycket kritisk till forskningen om AGW, mänskligt förorsakad global uppvärmning. Henrik Sultan har lagt upp videolänkar på sin nya blogg.

Jag skulle faktiskt vilja citera hela professor Carters inledning, eftersom den säger exakt det jag har försökt att säga om och om igen, utan att ha kunskaperna att sätta det i ord.

Jag är lika intresserad av att ta hand om vår planet och vår miljö som John Newcombe [vet ej vem det syftar på] verkar vilja se ut att vara.
Jag är inte, däremot, intresserad av att slösa bort viktiga förmögenheter på bortkastat välmenande, som Kyotoprotokollet, speciellt med tanke på att flera miljarder människor på den här planeten fortfarande saknar rinnande, rent dricksvatten, sanitet och billig energi.
Som de flesta klimatrationalister kallas jag för en klimatskeptiker. Jag är inte skeptisk på något annat sätt än att jag är en vetenskapsman och alla vetenskapsmän är skeptiker. Jag är egentligen agnostisk när det kommer till den mänskligt orsakade globala uppvärmningen, jag har inga förutfattade meningar. Låt fakta få komma fram som de kommer.
Vetenskap handlar inte om konsensus, om samstämmighet. Vetenskap handlar om att testa hypoteser och den hypotes vi testar idag är om mänskligt orsakade koldioxidutsläpp leder till farliga klimatförändringar. Det är hypotesen vi läser i tidningen varje dag.
Nej, detta är inte en hypotes om föroreningar. Koldioxid är ingen förorening. Det handlar inte om svaveldioxid eller (?) eller kolpartiklar, som samtliga är saker vi borde oroa oss för och göra något åt. Den globala uppvärmingen vi diskuterar handlar inte om föroreningar.
Till sist, den almänna debatten är förbannad av en brist på sammanhang och balans."
Professor Bob Carter, övers MW.

Gå nu till Henriks sida och se filmen -- detta är fakta som vi alla borde känna till, men som vi vägras att få ta del av i den offentliga debatten.

Andra bloggar om: Växthuseffekten, globala uppvärmningen, klimatförändringen, professor Bob Carter

Publicerat av Mikael Wälivaara den 29.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

När jag såg Marta Costello på The Gnooze fick jag lust att försöka göra en lite proffsigare videoblogg, jag också. Dels för att testa om det gör någon skillnad för dig som tittar, dels för att se hur mycket arbete som krävs och dels som ett genrep inför lite mer ambitiösa filmer.

Innehållet är några tankar kring dagens stora debatt i bloggosfären om politiska bloggar är en flopp – och jag länkar fortfarande av princip inte till Dagens Nyheter. Bertil Torekull, tidigare chefredaktör på bland annat DI och SvD, har passande nog skrivit en debattartikel om tidningarnas ledarsidor, som ju är en fråga som verkligen är nära kopplat till bloggarna – även den på DN. Och till sist ännu en urvattnad och ryggradslös artikel i SvD om USA:s krigshot mot Iran.

Längden på videon är lite drygt 9 minuter.

Andra bloggar om: bloggosfären, politiska bloggar, videoblogg, ledarspalter, Bertil Torekull, SvD, USA, Iran

Publicerat av Mikael Wälivaara den 29.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Arkiverat under avdelningen självironi:
När man kopplar ihop ett par nyheter kan resultatet bli ännu intressantare. Think Progress hade i går två inlägg, som var läsvärda var för sig, men tillsammans blev ett mycket intressant exempel på det jag själv gjorde mig skyldig till nyligen: Naiv optimism.

Dels citerade man kolumnisten på New York Times, som utifrån president Bushs kroppsspråk(!) gjorde bedömningen att han inte tänkte anfalla Iran.

Dels jämförde TP skriverierna i Washington Post just nu och 2002, innan anfallet mot Irak. Då ansåg man att risken för ett krig var mindre än inför Kuwaitkriget 1991, att Bush verkligen ansträngde sig för att undvika ett anfall. Idag skriver man också att Vita husets politik syftar till att undvika krig, inte starta det.

För ett par dagar sedan höjde USA krigshotet till en nivå omedelbart under krigstillstånd, genom att utpeka bland annat Irans revolutionsgarde som en terroristorganisation. I krigsbudgeten har vi nu också fått reda på att närmare 100 miljoner dollar ska gå till så kallade MOB:s, Massive Ordnance Penetrators, eller Bunker Busters, bomber speciellt avsedda att slå ut anläggningar under jord.

Allt pekar på att USA inte vill starta krig mot Iran, eller hur? Vad tycker det nya, nya arbetarpartiet om det?

Andra bloggar om: USA, Iran, Think Progress

Publicerat av Mikael Wälivaara den 28.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Ni får tro vad ni vill, men jag har äntligen hittat en nyhetsuppläsare jag inte tror att jag kommer att kunna somna utan... (BoB Måns)

Marta Costello på The Gnooze – G:et är stumt – är en medelålders nyhetsjunkies dröm, det går inte att uttrycka det på annat sätt. Snygg chroma key.

PS:
Jag har besparat dig mina Woody Allen skämt, något jag beklagligtvis är ökänd för i sociala sammanhang, men här krävs det ett:

"En kompis till mig skulle gifta sig. Han var knarkare, en junkie, och skulle gifta sig med en... junkette. Men jag kunde inte komma på någon bröllopsgåva till en junkie som har allt, så jag köpte en komplett uppsättning matsilver, av enbart skedar... Tyckte att det uttryckte mina känslor så väl."

Andra bloggar om: The Gnooze, Marta Costello, TV-nyheter

Publicerat av Mikael Wälivaara den 27.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

TT har faktiskt skrivit om det här, men det är definitivt värt att kommentera.

I tisdags höll den amerikanska katastrofmyndigheten, FEMA, en presskonferens för att meddela hur läget såg ut för flyktingarna i södra Kalifornien. Det har nu avslöjats att inga journalister deltog vid presskonferensen, utan bara FEMA-personal som låtsades vara reportrar.

Inbjudan till media gick bara ut 15 minuter i förväg, så pressen inbjöds i stället att lyssna på konferensen via telefon, men kunde inte ställa frågor. (Lite längre artikel på engelska.)

Vita husets pressekreterare, Dana Perino, sa att agerandet viasde på bristande omdöme och att Vita huset aldrig skulle göra något liknande. Hon kan kanske skylla på att hon är ny på jobbet, men det har väl aldrig förekommit att presidenten till exempel hållit offentliga möten där kritiker varit välkomna? Man har till och med skrivit en speciell handbok i hur man ska hålla demonstranter i schack.
Många minns väl TV-utfrågningar av soldater i Irak, där de tränats i timmar i förväg på vilka frågor de skulle ställa, och kan ana den delikata självcensur som äger rum i Vita husets pressgrupp – för att inte tala om den homosexuelle prostituerade, Jeff Gannon, som ackrediterades för att finns tillgänglig för snälla frågor och andra tjänster...

Andra bloggar om: USA, bränderna i Kalifornien, FEMA, fejkad presskonferens

Publicerat av Mikael Wälivaara den 27.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Utrikesminister Condoleezza Rice meddelade igår USA:s nya och hårdare bestraffningar av Iran. Bland annat har man deklarerat att det iranska revolutionsgardet är en terroristorganisation, men även infört sanktioner mot iranska banker, företag och myndigheter, som påstås stödja terrorister eller arbeta för det iranska kärnvapenprogrammet. (BoB, Lars Ö)

Det är bland många andra medier den brittiska tidningen The Independent som skriver om detta. Och man citerar Rysslands president Putin, som kallar detta "ett verk av en galning med en rakkniv i handen". Kina har gått ut och meddelat att man inte tänker stödja USA:s sanktioner och till och med Storbritannien väljer att bara ge åtgärderna ett principiellt stöd. Som sig bör håller den svenska regeringen tyst. (Är det inte märkligt att vi har den mest artikulerade och inflytelserike utrikesministern någonsin, men ingen utrikespolitisk debatt?)

I en ny uppvisning i orwellskt nyspråk anklagar Rice Iran för att inte ställa upp på öppna samtal, vilket alla som följt utvecklingen vet är en ren lögn. Iran har åtskilliga gånger välkomnat förhandlingar, medan det är Bush som har vägrat. George Bush gav förresten sitt bidrag till denna absurda "krig är fred och frihet är slaveri"-argumentation, när han förklarade att Iran var terrorister eftersom man tillät unga människor att gå i döden i attacker mot USA. Jag undrar hur man skulle beskriva vad amerikanska ungdomar i Irak tvingas ägna sig åt?..

Med de nya rättigheter som USA:s president givit sig själv innebär detta att det nu är fritt fram för USA att anfalla Iran, eftersom man nu officiellt stämplat delar av militären som terrorister. Sanktionerna mot iranska banker beror med all sannolikhet på att Iran nu helt slutat handla olja med dollar...

Oljan passerade förresten 90 dollar fatet, en uppgång med 30% sedan i augusti, medan dollarn fortsätter att rasa.

PS: Har jag nämnt att familjen Bush skapat sin förmögenhet på bankverksamhet, olja och vapenhandel? Ja, och knark förstås...

Andra bloggar om: USA, Iran, sanktioner, Condoleeza Rice, Condi, Rice

Publicerat av Mikael Wälivaara den 26.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Microsoft har köpt in sig i den senaste tidens enorma internetsuccé, Facebook. Visserligen bara med blygsamma 1,6 procent, men för det betalade man 240 miljoner dollar, vilket motsvarar en värdering av hela företaget till 15 miljarder dollar! (BoB Paul.)

Microsoft hoppas att Facebook kommer att bli upp till 300 miljoner användares operativsystem på internet, att allt surfande, allt konsumerande och en stor del av interagerandet kommer att ske inom Facebook-gränssnittet. Microsoft har genom sitt köp fått ensamrätt på reklamen i communityn.
Helsingborgs Dagblad varnar samtidigt för att Facebook har en mycket lömsk policy, och får stöd av Pär Ström, integritetsombudsman på tankesmedjan Den nya välfärden.
När du går med i Facebook överlåter du rätten till allt material du publicerar om dig själv och familj och vänner till Facebook. Alla uppgifter kan säljas till kommersiella intressen och dina uppgifter kan även användas för polisiär spaning, genom att kartlägga din vänkrets.

— Skriver jag en dag att jag är nere kan det visas reklam för antidepressiva medel. Det är väl okej, men det finns en risk att jag hamnar i en databas för människor i behov av antidepressiva medel och att den i sin tur säljs vidare. Det kan till exempel leda till att jag inte får en försäkring. Det finns även risk för läckor och hackerangrepp, säger Pär Ström till HD.

Stefan Widmark, jurist på advokatbyrån Mannheimer Swartling varnar i HD även för att Facebook kan följa allt ditt surfande med hjälp av så kallade cookies. Ytterligare en möjlighet att profilera dig och bedöma vilken reklam du ska se eller vilka företag man kan sälja dina uppgifter till.

Jag vill inte påstå att jag själv är särskilt försiktig av mig när jag surfar eller skriver på bloggen. Google, som äger Blogger, har en synnerligen god koll på vad jag tänker och tycker, eftersom de till exempel mellanlagrar mina blogginlägg medan jag skriver dem. Så även om jag skulle skriva något radikalt, som jag sedan väljer att radera, så har det redan sparats hos Blogger/Google, som en gång i tiden startades med finansiell hjälp från CIA.

Men det är alltid bra att känna till hur sårbara och utsatta vi är, även i den fantastiska, svindlande cybervärlden. Facebook undviker jag, tills vidare.

Andra bloggar om: Facebook, Microsoft, Per Ström, övervakning,

Publicerat av Mikael Wälivaara den 25.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

När amiral Mike Mullen utsågs till ordförande i den amerikanska försvarsstaben var det många som höjde på ögonbrynen och anade ugglor i mossen. En sjömilitär i den högsta ledningen, när USA utkämpar två landkrig?! Det oroväckande var att detta sammanföll med stora flottsammandragningar i Persiska viken, medan krigstrummorna för ett anfall mot Iran blev allt högljuddare.

Amiral Mullen har dock visat sig vara uttalat kritisk till USA:s militära politik. För några veckor sedan förbjöd han sin personal att någonsin använda uttrycket "det globala kriget mot terrorn". Dessförinnan hade han offentligt erkänt att kriget i Irak inte var någon politisk framgång. Nu har han sagt sig vara ytterst kritisk mot ett anfall mot Iran(!). (Källa: C&L.)

President Bush har under många år följt Josef Stalins taktik ifrån andra världskriget, att sparka kritiska officerare. Det har blivit många genom åren – och i stort sett alla har sedan ställt sig i opposition mot överbefälhavaren.
Min teori om motivet bakom attacken på Pentagon den 11 september var att tvinga militären på knä och få dem att ställa upp på ett anfall mot Irak. Något de redan under Kuwait-kriget visste var vansinne. (Ironiskt nog även dåvarande försvarsministern, Dick Cheney...)

Kanske är det så att Pentagon nu äntligen har fått nog? Det är väl lite för tidigt att spekulera i det, kanske är det bara ett försök att få oss att bli mindre misstänksamma, men jag är en obotlig optimist!

Andra bloggar om: USA, Irak, Iran, Bush, Cheney, Mike Mullen

Publicerat av Mikael Wälivaara den 25.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

I fredags utsattes komikern och TV-personligheten Bill Maher för ett "attentat" ifrån publiken. Ett halvdussin personer från 911-rörelsen hade tagit sig in i studiopubliken för det direktsända programmet och började ropa slagord. (Se videon nedan.) Bill fick ett spel och rusar ut i publiken för att själv hjälpa till att kasta ut orosmakarna, under våldsamt svärande.



Vid flera tillfällen på senare tid har Maher uttalat att han "stöder presidenten" när det gäller 11 september. Allt prat om "inside job" eller "controlled demolitions" anser han vara idioti. Och det är väl hans ensak, kan man tycka. Eller?

Nja, fullt så enkelt är det inte. Bill Maher är känd för att på sitt coola och rättframma sätt häckla Vita Huset och president Bush. Men av någon anledning har han dragit en gräns vid 9/11 och många debattörer på vänstersidan har börjat ifrågasätta hederligheten i detta och spekulera i andra orsaker.

Sajten TvNewsLIES.org har gjort en intressant analys, som jag sett och hört kommenteras i flera andra sammanhang. När Maher fick sparken från TV-bolaget ABC, 2002, var orsaken att han, lite förenklat, kallat kaparna modiga och USA:s reaktion feg. Efter ett år i kylan fick han en show på kabelkanalen HBO. Det är inte omöjligt att ett av villkoren för att han skulle få jobbet var att han inte talade om 11 september.

Det TvNewsLIES konstaterar är också att det här utbrottet är så olikt hans normala, distanserade personlighet. Varför, av alla kontroversiella ämnen han ägnat sig åt, inte minst som programledare för Politically Incorrect, är just denna fråga så tabu? Varför inte bjuda in representanter för rörelsen och utmana dem i direktsändning? Är han medvetet ute efter att trycka ned en debatt, alltså en grindvakt, en gatekeeper, eller är han bara rädd för att förlora jobbet?

Jag har i alla fall betydligt svårare att lyssna på podcasten från Real Time, efter det här...

Andra bloggar om: 911, 11 september, Bill Maher

Publicerat av Mikael Wälivaara den 24.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

UPPDATERAT nedan:

Jess Solstrimma ringde mig just med en skrämmande men synnerligen plausibel tanke: Är de stora bränderna i Kalifornien just nu det nya 9/11 som så många har varnat för? (Jag har givit Jess status som gästskribent, så om hon får lite tid över hoppas jag att hon kan dela med sig av de länkar hon hittat. I länken ovan har hon ännu inte heller skrivit om detta. Jag är tyvärr upptagen med annat ikväll.)

Kopplingarna är många. En av de orter som drabbats värst är det lilla samhället Potrero, utanför San Diego. Det är här som företaget Blackwater vill bygga en träningsanläggning för sina legosoldater, men som ännu väntar på en lokal folkomröstning i frågan i mitten av december. I dagarna ska röstsedlarna komma till Potrero, men ett av husen som brunnit ned till grunden är det lokala postkontoret, och de Blackwaterkritiska invånarna har evakuerats från sina hem. (Blackwater-knektar anlitas också inom USA, till exempel för att "hålla ordning" i New Orleans efter Katrina-katastrofen.)
I söndags utlyste nazistkramaren, guvernör Schwartzenegger undantagstillstånd (fel av mig) katastroftillstånd i södra Kalifornien. President Bush har meddelat Arnold att han är redo att ställa upp med hjälp.
Eftersom så stor del av det amerikanska nationalgardet har satts in i Irak och Afghanistan finns det inte tillräckligt med lokala trupper att mobilisera. Brandbekämpningen kan därmed bli en federal fråga, om inte delstaten själv kan klara av katastrofhanteringen.
Enligt en ny lag har USA:s president idag rätt att införa nationellt undantagstillstånd, om till exempel en stor epidemi eller en naturkatastrof kan anses hota nationens säkerhet. Lagen innebär i praktiken att presidenten får diktatorisk makt och kan använda militär mot den egna befolkningen.

USA:s federala katastrofberedskapsmyndighet, FEMA, har i stor hemlighet förberett sig för ett nationellt undantagstillstånd, genom att bland annat bygga väldiga koncentrationsläger runt om i USA. Man har också engagerat tusentals lokala präster för att predika för sina församlingar om hur trygga de kan känna sig, även om Bush skulle bli diktator...

Det är många trådar som hänger ihop, med andra ord. Och det är alldeles uppenbart att Bush och Cheney drömmer om en sådan här möjlighet. Nu får de till och med Hollywoodkändisar i Malibu att berätta om hur desperat det behövs mer hjälp till området.

Det ska bli mycket intressant att följa utvecklingen.

UPPDATERAT 071024:
TV-bolaget FOX News är också tveksamt till att detta enbart är naturens verk. Men de riktar istället misstankarna mot al-Qaida, efter ett PM från FBI, 2003, som varnade för att terrorister kunde starta bränder i västra USA.
George Bush har utlyst undantagstillstånd katastroftillstånd i södra Kalifornien och kommer själv att besöka området i morgon. Det är inte något anmärkningsvärt i sig, det hade varit otänkbart att inte göra det, men besöket kommer att bli dyrbart, eftersom den redan utarbetade och hårt ansträngda lokala polisen måste släppa det de håller på med för att skydda presidentens liv...


Andra bloggar om: 9/11, 11 september, USA, Kalifornien, skogsbränder, gräsbränder, San Diego, Potrero, Blackwater, undantagstillstånd

Publicerat av Mikael Wälivaara den 23.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

CIA-agenten som Vita Huset ska ha röjt bara för att hennes man avslöjat att vicepresidenten ljugit om Iraks köp av uran från Niger, berättade i en intervju i söndags, att hennes arbetsuppgift var att förhindra att Iran tillskansade sig kärnvapen. (Källa: Think Progress.)

När Dick Cheney beslöt att röja Valerie Plame Wilson, 2003, utgick alla experter ifrån att han gjorde det bara för att straffa hennes make, Joseph Wilson, som på CIA:s uppdrag – på beställning av Cheney – kommit fram till att Saddam Husseins påstådda köp av vapenuran från Niger var en förfalskning utav den italienska underrättelsetjänsten.
Och när det senare blev känt att Valerie arbetade med frågor som gällde spridning av massförstörelsevapen, WMD, var det några, däribland jag, som började ana en större och lömskare bild. Vi trodde att Valeries täckmantelföretag kommit på att USA på något sätt var inblandat i hemliga leveranser av WMD till länder i Mellanöstern och att det var det som var det egentliga motivet bakom att röja henne.

Nu berättar hon alltså själv att hennes huvuduppdrag var Irans kärnvapenprogram. Och eftersom hela företaget, Brewster Jennings & Ass., röjdes tillsammans med henne upphörde i praktiken hela CIA:s verksamhet inom området.
Så, förutom att det är högförräderi att röja en egen hemlig agent, kunde Bush och Cheney nu i lugn och ro invänta rätt ögonblick för att anfalla, utan att CIA gick in och satte käppar i hjulet...

Som Mike Malloy sa i natt, finns det ingen större anledning att tycka synd om CIA, de har gjort tillräckligt mycket jävulskap genom åren. Men cynismen i spelet om Mellanöstern är verkligen förbluffande. Man upphör aldrig att förundras. (Hoppas jag.)

Andra bloggar om: Valerie Plame, Valerie Wilson, CIA, Brewster Jennings, Iran, USA, Cheney, massförstörelsevapen, kärnvapen

Publicerat av Mikael Wälivaara den 23.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Av Lars Österman

Jag surfar ofta runt på mina favoritsidor om penningreform bl.a. brittiska Monetary Reform Party med en rätt enkel och informativ hemsida. Ja, tro det eller inte, men det handlar faktiskt om ett riktigt registrerat politiskt parti. Och ett parti som bara finns till för att informera den brittiska allmänheten om det ruttna och omöjliga i dagens skuldbaserade penningsystem. Samtidigt berättar man på ett begripligt sätt om hur en annan bättre värld vore möjlig genom en penningreform som fråntar bankerna deras hysh-hysh-privilegium att skapa pengar. Och inte bara pengar utan helt och hållet nya pengar - genom en enkel bokföringsoperation. Eller "out of thin air" som det heter på engelska.

Kolla gärna deras websajt: http://www.moneyreformparty.org.uk/

Hur som helst så ville jag egentligen denna gång bidra med en liten dikt jag hittade på nämda sidor. En dikt om läget i världen, en dikt om dej och mej - och om framtiden. Dryga sex minuter lång men..tro mej - "you are worth it" ! Tror inte jag har så mycket mer att tillägga.

The Matrix

Add to My Profile | More Videos

Publicerat av Lars Osterman den 22.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Jag hade tänkt att skriva om Hillary Clintons stora fadäs under uppsegling, men ju mer jag forskar i ämnet desto tydligare inser jag att det aldrig kommer att dyka upp i media. När till och med Fox News försvarar henne, då vet vi att hon har fått beskydd från högsta ort. Så jag ska forska vidare innan jag skriver om det.

Istället tar jag en lite mindre fadäs utav Hillary som har bjudit in representanter från USA:s landsbygd till en lunch för att presentera sitt djupa engagemang i landsbygdsfrågor. För att verkligen markera detta i symboliska termer äger mötet rum i Washington D.C. och i lokaler som ägs av företaget som driver lobbyfrågor för Monsanto. Snygg hjärnblödning, Hillary! (Källa: Rachel Maddow och Daily Kos)

Mitt favvohatobjekt, transvestiten och maffioson Rudy Giuliani, har basunerat ut att han minsann har fått officiellt stöd av Jeb Bush! Men inte The Jeb Bush, presidentens bror och nyligen avgången guvernör i Florida, utan Jeb Bush Jr., presidentens brorson, han som åkt fast några gånger genom åren för sina spritproblem. Men det kanske hade varit värre om det varit Noelle Bush, Juniors syster, som åkt dit för narkotikamissbruk och receptförfalskning... (Källa: ABC, Wonkette och CBS.)

Men det mest ledsamma är ändå omröstningen om S-CHIP, det nya förslaget att ge allmän sjukförsäkring även till barn i lägre medelklassen. Förslaget har enligt opinionsundersökningar stöd bland 70 procent av USA:s befolkning och ett brett stöd inom båda husen i kongressen. Men eftersom president Bush la in sitt veto mot programmet, för att det var alldeles för socialistiskt, krävdes det 2/3 majoritet i kongressen för att gå igenom. Två av de politiker som röstade emot förslaget, så att det föll trots en majoritet, var många av mina läsares favorit, barnläkaren(!) och libertarianen Ron Paul, och min favorit, Dennis Kucinich... (Källa: Mike Malloy och Health Care BS (BS=Bull Shit -- stödjer presidenten.))

Älska fostret -- hata barnen.

Andra bloggar om: Hillary Clinton, Giuliani, Ron Paul, Dennis Kucinich, S-CHIP, USA, presidentvalet

Publicerat av Mikael Wälivaara den 19.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

En av mina djupaste meningsskiljaktigheter med den judiskt-kristna guden är hans småaktighet, elakhet, lynnighet och allmänna inkompetens. Lite grand som en av hans avbilder, George Bush, alltså...

Om man får som gesällprov att skapa sig en egen värld, med ljus och mörker, hav och land, djur och växter och sin egen avbild på toppen, då kan jag acceptera att det ser ut som det gör och att Jehova ångrade sig.
Men då kan jag å andra sidan inte dyrka honom som allsmäktig.

Om Jorden däremot var ett mästarprov i gudarnas frimurarloge, då vete katten om jag kan godta Syndafloden... I alla fall inte utan att kräva tillbaka mästarbrevet. Antingen vet du vad du sysslar med eller också håller du bara på och chansar. Du har inte rätt att kalla dig Gud om du inte ens kunde förutsäga att människor med fri vilja skulle kunna använda den till att vända dig ryggen...

Sedan är det ju inte inne för tillfället att prata om helvetet, men det förundrar mig också. Vadan denna frizon för Lucifer, dit Jehovas makt inte når? Eller skulle Jehova kunna förgöra Satan om han bara ville? I så fall måste Jehova tycka att det är helt okej att tortera en buddistmunk eller en imam i all evighet – vilket väl gör Burma och Guantánamo till Gudi behagliga platser – eller också är han inte allsmäktig...

Men mest av allt störs jag av de tio budorden... Det är bara tio saker han begär av sina trogna. Den kortaste och tydligaste lagboken av alla – som Han för säkerhets skull högg i sten!
Du ska tro på Honom och ingen annan, du ska inte svära, du ska inte jobba på söndagar, du ska lyssna på dina föräldrar, du ska inte döda, du ska inte ligga med någon annan om du är gift, du ska inte ta saker som inte är dina, du ska inte begå mened, du ska inte vara avundsjuk på din granne och inte drömma om hans fru...

Jag tror att det är ganska uppenbart, även för en hängiven kristen, att en Gud som bryr sig borde vara ganska förbannad vid det här laget... Och att han borde ta George Bush och Dick Cheney i öronen och vråla: "Vad är det i orden 'Du skall icke dräpa' som ni inte förstår?!!"

Den gudabenådade komikern George Carlin säger det så mycket bättre. Titta åtminstone på de första 90 sekunderna.

Publicerat av Mikael Wälivaara den 19.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

En av många "Jag mötte Lassie"-episoder i mitt liv är att jag en gång i tiden var ihop med Dean Martins revisors dotter, den synnerligen begåvade men numera avlidna och djupt saknade Liz H... (I'm so glad she married you, Bill!)

När Dean Martin ombads att göra en komedishow på TV ställde han fullständigt orimliga krav bara för att slippa. Bland annat krävde han att han aldrig skulle kallas in till repetitioner, utan alltid få sina repliker på skyltar, så kallade cue cards.
Till Deans stora förvåning gick TV-bolaget med på detta. Och det utvecklades till ett internt skämt, där Dean hamnade i situationer där han inte fick se vad motspelaren skulle säga, utan fick bara sina egna repliker.

En av höjdpunkterna var denna sketch med Foster Brooks, The Airline Pilot.

Andra bloggar om: Dean Martin, Foster Brooks

Publicerat av Mikael Wälivaara den 19.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

UPPDATERAT nedan:

Har vi blivit så totalt hjärntvättade att det är viktigare att läsa om den franske presidentens skilsmässa än om en maktgalen amerikansk presidents hot om globalt kärnvapenkrig?
Ja, att döma av vad media skriver om idag, så är det här inte ens värt en notis:

"But this -- we got a leader in Iran who has announced that he wants to destroy Israel. So I've told people that if you're interested in avoiding World War III, it seems like you ought to be interested in preventing them from have the knowledge necessary to make a nuclear weapon. I take the threat of Iran with a nuclear weapon very seriously."

"Men det här -- vi har en ledare i Iran som har uttalat att han vill krossa Israel. Så jag säger till människor att om ni är intresserade av att undvika tredje världskriget, då förefaller det som om ni borde vara intresserade av att hindra att de har kunskaperna som krävs [MW:s förstärkning] för att bygga kärnvapen. Jag tar hotet om Iran med kärnvapen på stort allvar." (Säger Bush hånfullt småskrattande... Källa: Vita Huset)

Inte bara förekomsten av kärnvapen, utan kunskapen om hur man tillverkar dem, är alltså tillräckligt för att USA ska anfalla. Och detta är definitivt ingenting som bara den amerikanske överbefälhavaren säger, utan hela det neokonservativa politiska etablissemanget i Washington, inklusive flera demokratiska presidentkandidater.

Vad Ahmadinejad faktiskt sa om Israel
Skulle det i alla fall inte vara intellektuellt hederligt om någon tidning kunde redogöra för vad Ahmadinejad faktiskt har sagt om staten Israel? Att han citerade Khomeini och talade om "regimen som ockuperar Jerusalem".

"Imamen har sagt att regimen som ockuperar Jerusalem måste försvinna från tidens boksidor."

Brott mot freden
Och att man sedan såg till att jaga politiker med blåslampa, som hotar världsfreden genom att propagera för kärnvapenkrig baserat på en lögn... I internationell rätt finns det inte bara krigsförbrytelser, utan även fredsförbrytelser.
1950, efter Nürnbergrättegångarna, definierade FN fredsförbrytelser på detta sätt:

(i) Planning, preparation, initiation or waging of a war of aggression or a war in violation of international treaties, agreements or assurances;
(ii) Participation in a common plan or conspiracy for the accomplishment of any of the acts mentioned under (i).
(i) Planläggningen av, förberedelsen för, inledningen eller utropandet av aggressionskrig eller krig som bryter mot internationella avtal, överenskommelser eller utfästelser;
(ii) Medverkan i en gemensam plan eller konspiration för att genomföra några av de handlingar som nämns under (i)

Som internationella fördrag gäller dessa regler över de nationella lagarna, om jag förstår saken rätt. Det är en stadfästelse i själva fördragen. Om ett land som undertecknat FN:s stadgar bara skulle deklarera att de inte längre anser sig bundna till dem, som princip, så är det ett brott mot internationell rätt.
Detta var en av lärdomarna vi skulle ha fått oss till livs efter Nürnbergrättegångarna. En annan var att ingen soldat kan frånsäga sig ansvar för krigsförbrytelser enbart därför att man lydde en order.

Vi lär ju också ha hundratals misstänkta krigsförbrytare som legala invandrare i Sverige. Men sådana brott säljer ju inte lika bra som försvunna småflickor i Portugal eller kanadensiska pedofiler...

UPPDATERAT 071020: Jag föreslår att alla som tror sig ha lite fantasi föreställer sig vad våra politiker här i Sverige, i Europa och i USA hade sagt, om presidenten i Iran, Ahmadinejad, hade sagt något som skulle kunna låta som ett hot om ett tredje världskrig... (Se bara på hur vi har indoktrinerats bara för att han sa något som kunde tolkas som ett hot mot Israel!)

USA låtsas inte ens tveka inför bruket av kärnvapen. Man hotar med det helt öppet!
Och vad gjorde Putin i veckan? Han åkte till Iran och uttalade sitt stöd för landet. Vad tror du att den lilla gesten var tänkt att skicka för budskap till Washington? Och när gjorde Bush uttalandet som jag citerar ovan? Jo, efter Putins besök i Teheran...


Andra bloggar om: USA, Iran, tredje världskriget, George Bush, Ahmadinejad, krigsförbrytelser, fredsförbrytelser, FN

Publicerat av Mikael Wälivaara den 18.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Tanken var att jag skulle tagit en minisemester i Stockholm idag och fram till söndag, men eftersom jag just nu gör allt för att komplicera min tillvaro så missade jag flyget från Sturup... Istället gav det mig möjlighet att lyssna på P1 i tre timmar, vilket jag inte förmått att göra på länge. Det gör helt enkelt fysiskt ont att höra journalister, vilkas lön jag betalar, så konsekvent ägna sig åt snömos.

Uppenbarligen har vi fortfarande en riksdag här i landet, och partiledarna drabbade tydligen samman i förmiddags med stora visioner och lysande demagogi. (De kommenterande ledarskribenterna från AB och SvD var rörande eniga om att alla partier idag är socialdemokratiska.) Det pratades lövkrattning och andra avgörande ideologiska frågor, men, enligt kommentatorn, inte ett ord om till exempel utrikespolitik.

I denna mediestyrda verklighet är det ofattbart att vi inte oftare diskuterar hur ytterst medvetet detta måste vara planlagt – att våra ledande politiker gör sig så små, fjuttiga och färglösa med vett och vilja. Jag har ju själv arbetat som talkonsult , både när det gäller det skrivna talet och själva framförandet, och jag kan garantera att de har tränat sig i att vara så bleka och oansenliga det bara går, utan att man direkt ska kunna anklaga dem för att vara ointresserade av sina jobb.

Vi lever ju i en tid där det verkligen finns möjlighet att vara politiker, där man kan ägna sig åt stora framtidsfrågor, som EU, energi och ekonomi, krig, konstitutionella inskränkningar och kärnvapen – och konspirationer – för att bara ta två bokstäver – utan att behöva bli kritiserad för att vara demagogisk... Men inte ens Carl Bildt passar på att fylla tomrummet och stjäla rampljuset.


För övrigt: "Virvelpedofilens" dagar är nu räknade, påstår media, eftersom han blivit efterlyst över hela planeten. Mitt tips är att han får söka sig till Pakistan och börja jobba för Usama bin Laden...
Frågan är om man ska låta honom jagas ett tag för att mjölka historien ytterligare, eller om man istället ska satsa på att skriva om honom efter att han åkt fast. Visa att polisen faktiskt kan skydda oss när det krävs.

Publicerat av Mikael Wälivaara den 17.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

I natt kom David Ickes senaste nyhetsbrev. För somliga, som för mig, är det en verklig högtidsstund. För kanske lika många är det en galnings sanslösa spekulationer. Men för de allra flesta säger det förmodligen ungefär lika mycket som om jag berättade att det kom ett nyhetsbrev från en gatuarbetare i Mumbai...

Det här ska dock inte handla om vem David Icke är – för om du tycker att jag är knäpp kommer du förmodligen inte att ha någon glädje av att känna till det. Men om du tycker att det ligger något i det jag säger, men ännu inte bekantat dig med honom, så går du direkt till hans hemsida och prenumererar på nyhetsbrevet. Direkt!

Ickes senaste brev handlade om vad som är syftet med till exempel en blogg som denna. (Och än en gång kommer vi tillbaka till den fundamentala drivkraften bakom allt vi gör, STS eller STO -- Service to Self eller Service to Others.) Frågan är alltså: bloggar du eller är du en aktivist för din egen skull och ditt behov av uppmärksamhet eller gör du det för att bidra till en allmän kunskaps- och medvetandehöjning? David kallar det "Big Game Player" eller "Little Game Player".

Med risk för att jag blir lite sentimental, så uppfattar jag att diskussionerna här på UUAA faktiskt har kommit väldigt långt på vägen till STO eller till "Big Game Players". Alla bidrar med insikter och kunskaper för en ökad medvetenhet, inte att först och främst driva sina teser och hitta fel i andras.

Det är inte så att jag vill kväva en faktadebatt eller påstå att allt det som sägs här alltid är rätt, men det som gjorde mig så glad när jag läste Icke och tänkte tillbaka på de senaste månaderna här på UUAA, var att debatten här präglas av respekt, osjälviskhet och mycket gedigna kunskaper. På mängder av andra politiska eller filosofiska bloggar pågår pajkastningar och personliga förolämpningar, men egentligen inte alls här. Inte ens om det blir meningsskiljaktigheter urartar de till förolämpningar eller sårade egon, utan det känns som om vi alla inser att det vi försöker sprida är viktigare än att själva alltid ha rätt. Och det är mycket ovanligt i debattsammanhang!

Så, trots vad jag berättat om mina bekymmer uppfattar jag att UUAA är alldeles för viktig för att stå eller falla med min privatsituation. Det vore verkligen att slänga bort något mycket värdefullt i "det stora spelet".
Mitt varmaste tack till alla alltså! Även till er som ännu inte kommit er för att kommentera, eftersom även de anonyma besökssiffrorna är en stimulans att jobba vidare. Men först och främst till alla som bidrar – vi håller på att skapa något ganska unikt!

Publicerat av Mikael Wälivaara den 14.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Bilden ovan kommer ifrån ett forum på Democratic Underground. Den visar hur isen i Arktis bredde ut sig för 28 år sedan jämfört med idag.
Det kanske är onödigt, men jag vill ändå betona det än en gång: Det råder ingen tvekan om att klimatet håller på att förändras. Det råder ingen tvekan om att vi måste sluta att skita ner moder Gaya.
Det råder däremot mycket stor tvekan om huruvida det vi ser på bilden är ditt och mitt fel eller något helt naturligt, eller kanske till och med resultatet av en betydligt mer illasinnad plan.

Att utvecklingen är oroväckande är nog alla eniga om! Men vi är många -- fler och fler känns det som -- som inte är eniga om orsakerna och slutsatserna. Det passar helt enkelt alldeles för perfekt in i den nya världsordningens agenda, och faktaunderlaget har alldeles för många propagandistiska och tveksamma inslag. En som kan mycket mer om detta än jag är Per Welander på bloggen Moderna Myter. Även Henrik Sultan gör en hjältemodig insats. För att bara nämna några.

Jag kan inte låta bli att tänka på det världsberömda mediet som förutspådde våldsamma översvämningar längs USA:s östkust, samma år som han köpte en dyr strandvilla i Florida...

Sanning eller konsekvens, alltså!
Om alla som begriper något nu är helt eniga om den kommande katastrofen, om industrin är redo att ta sitt ansvar, om alla skeptiker bara är klimatologiska förintelseförnekare -- var är de stora, revolutionerande besluten? Var är de heroiska utfästelserna, de stora utförsäljningarna av strandtomter, nedstängningarna av alla kustnära kärnkraftverk, den globala enigheten om att vi slutar producera för profit och satsar allt på att vända utvecklingen och rädda planeten?
Bill Gates, Ingvar Kamprad, Rockefeller och allt vad ni nu heter, hur många av era miljarder tycker ni att det är värt att satsa på att Jorden ska överleva? Put your money where your mouth is, med andra ord!

Sanning eller konsekvens, alltså!
Eller är det så obekvämt att acceptera denna obekväma sanning, att till och med alla som förlöjligar oss skeptiker inte riktigt tycker att det är dags att visa att man tror på detta i praktiken. För läpparnas bekännelse kostar ju ingenting.

Jag tror inte att Steelneck misstycker om jag citerar honom från en annan blogg, där han tyvärr blev raderad:

Appropå det, är det verkligen ingen som ifrågasätter hur fredspriset helt plötsligt kunnat göras om till ett miljöpris, tog det helt plötsligt slut på fredsaktivister så att de var tvungna att hitta på någonting annat?

Andra bloggar om: Klimatet, global uppvärmning, växthuseffekten, Al Gore

Publicerat av Mikael Wälivaara den 13.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Detta exceptionellt obehagliga tips fick jag av den exceptionellt behaglige Peter. Slut på det lättsamma, tyvärr...

Den världsberömde aktivisten Ralph Nader höll ett tal i torsdags, där han bland annat berättade om den växande rörelsen att kärva riksrätt mot president Bush och vicepresident Cheney direkt via lokala stormöten. Speciellt framgångsrikt har detta varit i nordöstra USA, New England, i delstaterna Maine, Vermont, Massachusetts och Connecticut.

När 13 städer i Massachusetts överlämnade sina krav på riksrätt till den demokratiske kongressledamoten John Olver, med begäran att han skulle föra fram kravet på riksrättsåtal i kongressen, vägrade Olver "eftertryckligt", enligt Nader.

Olver sa, att om demokraterna skulle inleda riksrätt mot Vita Huset, kommer man att

"... attackera Iran, utlysa en internationell nödsituation, införa undantagstillstånd och avblåsa valet 2008."

Det spelar alltså ingen roll att minst två federala domare och ett stort antal politiska experter anser att det finns upp till 5 åtalbara brott som Bush och Cheney gjort sig skyldiga till, som skulle leda till långa fängelsestraff om de befanns skyldiga. Demokraterna, trots att man nu har majoritet i kongressen, vågar helt enkelt inte ta risken för demokratins skull...

Andra bloggar om: USA, valet 2008, undantagstillstånd, Ralph Nader, riksrätt

Publicerat av Mikael Wälivaara den 13.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Allt här i världen är tack och lov inte globala konspirationer med syfte att störta mänskligheten i fördärvet. Man kan nästan förstå hur sådana planer till och med kan tyckas humana, om man betraktar hur huvudlösa vi människor ibland kan vara, alldeles på egen hand.

Låt mig börja med ett citat ifrån en självutnämnd "liberal" bloggare, som jag uppmärksammades på av helt andra skäl utav en vän, Astrid. Bloggaren heter Kurt G Rantzén och bor i Vellinge här nere i Skåne. Så här kommenterade Kurt att ännu en kvinna dristat sig att inträda i bloggosfären...

Vi manliga bloggare får nog passa oss innan vi konkurreras ut av alla dessa rappa kvinnliga debattörer! Blogens format lämpar sig för en förhållandevis grund och pratig analys, vilket torde passa kvinnofolk bättre än oss mer eftertänksamt lagda män.
Så vi liberala bloggare får nog vara på vår vakt framöver!

Menar du inte "vi liberala, manliga bloggare", Kurt, du eftertänksamme, testosteronosande karlakarl, eller betyder "liberal" att man automatiskt inte kan vara kvinna? Alla killar som är osäkra på sin manlighet – eller liberalism – bör i alla fall rusa dit och ta lärdom.

David uppmärksammade mig i ett mejl på att gurun Sri Chinmoy har avlidit vid 76 års ålder i hemmet i New York. Det enda jag egentligen kände till om denna gudomliga avatar här på Jorden var att han varit den andlige mästaren för gitarristerna John McLaughlin och Carlos Santana.
Men efter att ha läst om hans fantastiska underverk ibland oss, underverk som alltså gått mig och säkert många andra helt förbi, inser jag att vi gått miste om stor underhållning...
Lyssna till exempel till denna gudomligt inspirerade celloimprovisation, från en person de påstår aldrig har fått någon musikalisk skolning överhuvudtaget, utan bara kanaliserar sfärernas harmonier... Jag är förstummad! (Ja, det är bland det mest patetiskt skrattretande jag bevittnat...)
Sri Chinmoy predikade avhållsamhet bland sina lärjungar men var tydligen själv i stort behov av sexuell ömhet, vilket många vittnat om.
Han var även världens starkaste man, påstås det. Han kunde vicka på en hantel som vägde över 115 kilo – och då menar jag bokstavligen vicka, den rörde sig knappt märkbart i hans knä – vilket förvisso är mycket imponerande för en äldre herre, men inte fullt så imponerande som när jag bevittnade den ryske zigenaren Michail bänkpressa över 200 kilo vid 67 års ålder...
En före detta medlem i kulten berättar här om hur det brukade gå till när mästaren genomförde sina underverk...
Och denne charlatan ansågs av godtrogna personer över hela världen att vara den mest gudomliga varelse i människoskepnad. So it goes...

En ytterst tragisk aspekt är dock hur dessa sekter påverkar barnen som dras med i föräldrarnas hjärntvätt. Många slår väl bakut om jag nämner katolska kyrkan i samma stycke som religiösa kulter och sekter, men oavsett hur man kategoriserar katolicismen, så har den givit sexuella övergrepp på barn i Guds namn en helt ny trovärdighet.
Organisationen FACTnet, som arbetar mot olika former av hjärntvätt, har ställt samman en omfattande lista över religiösa grupper som påstås ägna sig åt olika former av övergrepp på barn...

Men tillbaka till det mer lättsamt huvudlösa, nämligen presidentkandidaten Rudolph Giuliani, som fått mig att lova att lämna planeten om han skulle vinna presidentvalet:
Några kanske minns att jag skrivit om Rudys älsklingsmaffioso, Bernie Kerik, som avancerade från att ha varit Giulianis privatchaufför till att bli polischef i New York och nominerad till ministerposten för Homeland Security. Men när han hade avancerat så högt att det började krävas kongressförhör för att få tillträda, upptäckte man att Kerik hade ett minst sagt skumt förflutet och ljusskygga kompisar. Så nomineringen drogs snabbt tillbaka.
Giuliani kunde dock inte släppa sin "made man", så han fick trots detta fortsätta att vara med i Giulianis företag som partner i något år, innan även detta blev en belastning för den topprankade presidentkandidaten.
Nu kommer det att väckas åtal mot Kerik, för skattefusk och olaglig avlyssning, så deras små kramfester kommer åter att synas i debatten. "Jag borde kanske ha kollat upp honom lite noggrannare," säger den före detta borgmästaren i New York. Tyvärr blir det extra ihåligt, eftersom bolaget där Giuiani och Kerik samarbetade just arbetade med rekrytering av chefer till känsliga poster...
Så min hädanfärd från Tellus verkar i alla fall vara tryggad en tid framåt. Giuliani kommer inte att bli USA:s nästa president!

Andra bloggar om: Sri Chinmoy, Rudolph Giuliani, Bernie Kerik, religiösa övergrepp mot barn

Publicerat av Mikael Wälivaara den 13.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

På en webbsida och i helsidesannonser i New York Times, i liberala och progressiva medier, överallt hörs nu ropen att dagens fredspristagare ska ställa upp som presidentkandidat i USA.

Om USA hade varit en demokrati hade Al Gore med största sannolikhet varit USA:s president i dag. Eller, som en god vän som är statsvetare från USA beskriver det, USA:s konung. Hur annorlunda världen hade sett ut i så fall kan vi bara spekulera i, men jag har en känsla av att det aldrig fanns en chans att han skulle vinna, så spekulationerna känns ganska meningslösa. Alla USA:s presidenter har varit utsedda i förväg sedan 1964, åtminstone. Men erkänn att det är en fascinerande tanke att föreställa sig en värld där aldrig 11 september, kriget mot terrorn eller allt det andra fruktansvärda som följt med Bushadministrationen hade inträffat...

Gore och Clinton, det stiliga radarparet, gled isär ganska tidigt under åren i Vita Huset, 1993 - 2001. Exakt vad detta berodde på lär vi väl aldrig få veta säkert, men två av anledningarna var Bills sexliv och Hillary Rodham, presidentens inflytelserika hustru. Biografier menar att Bill hade lovat att Al skulle få ovanligt stort inflytande som vicepresident, men att det snabbt blev uppenbart att Hillary var den som påverkade presidenten mest.
Riktigt illa blev det sedan under Gores presidentkampanj, 2000. Bill Clinton var handlingsförlamad på grund av riksrättsåtalet, men ägnade sin energi åt att jobba för Hillarys senatskampanj i New York, istället för sin vicepresident och tronföljare.

Men så inträffade alltså det skandalösa valfusket i Florida, som till slut ledde till att Högsta domstolen utsåg George Bush till president, inte valresultatet. Och Gore vek sig omedelbart, "för nationens bästa" som han uttryckte det. Alla som sett Fahrenheit 911 kommer ihåg hur ett antal ledamöter från representanthuset ville ogiltigförklara valresultatet, men saknade formell behörighet att göra detta eftersom inte en enda senator hade civilkurage nog att skriva under en sådan begäran.
Jag har inte sett någon som sätter ihop dessa båda konstigheter, men säkert är det inte bara jag som noterat det. Dels att Al Gore vägrade att slåss för ett hederligt valresultat och dels att varenda senator, inklusive samtliga demokrater, också slog ned blicken och lät sig köras över av Bush-maskineriet.
Om inte det låter uppgjort så vet jag inte vad...

Upp dyker denna "obekväma sanning", den globala uppvärmningen, som Gore och FN idag blivit fredspristagare för. Istället för dricksvatten, istället för tungmetaller, istället för skövling av regnskogar, istället för genmanipulation och förgiftning av våra livsmedel, istället för kärnkraftsavfall -- när Jorden drabbas av ännu en i raden av klimatförändringar, som den aldrig haft några problem att genomleva förut, inklusive ett flertal istider(!) så är plötsligt detta den enda fråga som gäller.
Och ser du något mönster i detta resonemang? Jo, alla de andra sakerna jag räknade upp har industrin ställt till med och måste själv reda ut -- men klimatet, det kan man skylla på alla oss små världsmedborgare, eftersom släpper ifrån oss koldioxid i parti och minut till och med när vi sover...

Eftersom denna fråga blivit ett skyttegravskrig, där ingendera sidan längre för någon dialog med den andra, talar jag nog bara till redan frälsta när jag tar upp det här. Inte ens det frapperande faktumet att den sataniska, superdefensiva oljeindustrin kapitulerat och erkänt sig skyldiga utan mer än ett symboliskt motstånd, får igång några varningssignaler hos folk! Man tycker bara att det är ännu mer generande för oss skeptiker, om vi inte ens kan inse det som de skyldiga erkänner!

Ingen välartad medborgare kan tänka sig möjligheten att det faktiskt går att vinna något på den uppkomna situationen, även för oljebolagen. Massor! Ingen lägger ihop den pågående debatten med att oljebolagen just nu gör de största bolagsvinsterna någonsin. Ingen tänker på att isläget på Nordpolen öppnar upp tillgången till nya väldiga oljefält. Ingen tänker på att hela oljepolitiken just nu -- alldeles speciellt i Mellanöstern -- handlar om att bromsa oljeleveranserna för att höja priserna, inte om att öka dem. Den globala uppvärmningen är i detta sammanhang den perfekta distraktionen från en mängd betydligt viktigare frågor.

Nobelkommittén nu konstaterat att klimatet är en fredsfråga! Eller kanske menar de tvärtom? Ju svalare desto fredligare, i alla fall... Men i praktiken torde effekten bli den motsatta; nya, strängare globala koldioxidregler kommer än en gång att drabba de fattigaste länderna hårdast. Motsättningarna mellan de rikaste och de fattigaste kommer att öka! Dricksvattenfrågan, som sedan länge anses vara den absolut största rättvisefrågan i hela världen, kommer att späs på med begränsningar för jordbruk, industrier, elektrifiering, transporter... Men alla måste ta sitt ansvar, även de fattigaste, eftersom detta är en global fråga, samtidigt som svenska kvällstidningar, så sent som i går, skriver om den ökande efterfrågan på lyxbilar från den allt rikare överklassen.

Den politiska konsekvensen om Al Gore skulle få för sig att ställa upp som presidentkandidat -- och vinna -- är också mycket intressant. Visst kan människor förändras, men Al Gore har redan tydligt visat att han inte är någon kämpe direkt; han kapitulerade mot Bill och Hillary och han kapitulerade mot Bush. Det finns stor anledning att misstänka att han inte är den verkliga ledaren bakom klimatrörelsen, utan att han fått detta uppdrag från krafter som vi nog helst inte vill känna till. Krafter som identifierat den perfekta marionetten: en välkänd politiker utan alltför mycket skit i bagaget, en loser som väcker snälla miljökämpars medlidande, en loser som egentligen är den moraliska segraren, vilket får många att unna honom en revansch...

När det enda vi med säkerhet kan säga om honom som statsman och ledare, är att han hittills inte visat sig vara mycket att hålla i handen när det blåser snålt...

Andra bloggar om: Al Gore, fredspriset, klimatförändringen, globala uppvärmningen, växthuseffekten, presidentvalet i USA

Publicerat av Mikael Wälivaara den 12.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Det är snart två år sedan jag började blogga. Mycket sällan skriver jag om min egen vardag, det en blogg väl egentligen förmodas handla om. Inte för att jag är blyg, utan för att det sällan känts viktigt, jämfört med de globala och kosmiska frågor jag tagit upp.

Men just nu har mitt liv ställts lite på sin spets – på onsdag i nästa vecka kommer kronofogden hit för utmätning – så det börjar bli dags för någon slags plan för framtiden. Jag är 52 år gammal, vilket i min bransch är detsamma som arkeologisk, så det är hög tid att försöka hitta ett sätt att överleva detta sista halvannat decennium, innan jag får "hoppa av" ekorrhjulet.

De 22 månaderna som jag gjort UUAA har det varit en principsak att inte ta betalt. Det ska inte finnas den minsta misstanke om att jag gör detta för att tjäna pengar, att jag bara spekulerar i människors intresse för konspirationsteorier. Jag har till och med undvikit de små smulor man kan få in genom att ge utrymme till annonser, eftersom det inte heller ska finnas några kommersiella beroendeställningar.

Samtidigt är det, som alla säkert inser, en helt verklighetsfrämmande inställning. Jag tillbringar åtta till tolv timmar per dygn, sex till sju dagar i veckan, åt att läsa och skriva om det jag tycker är viktigt.
Jag är egenföretagare, så även "på jobbet" sitter jag ensam framför en dator...
Ingen företagare har råd att ägna huvuddelen av sin vakna tid åt sådant som inte ger några intäkter. Ingen med känslor och drömmar kan sitta framför en dator större delen av dygnet utan att träffa andra människor. Så jag står dels inför vägskälet att behöva börja tjäna pengar igen och dels inför det rent mentala behovet att börja leva, möta andra människor och skratta...

Det är uppenbart när man ser sig omkring i bloggosfären, att det är omöjligt att få läsare att betala ens för sånt de tycker mycket om. Jag är inte ett dugg bättre, jag betalar sammanlagt cirka 500 kronor i månaden till några olika bloggare och radiostationer, först och främst för att de är så viktiga källor för mitt bloggande. Så du ska inte känna något som helst krav att komma rusande till min undsättning. Detta är inget tiggarbrev. Jag vill bara att du ska veta hur jag har det. Det här är en situation jag försatt mig i helt på egen hand.

Men... Kanske finns det någon som behöver hjälp med sitt företags reklam, med en film, en radiospot eller någon text eller inläsning av något slag?.. Jag måste ju i alla fall fråga, hur obekvämt det än känns. (Har du tillgång till magasinet Skåne, så har jag förresten skrivit huvudartikeln i senaste numret – paradoxalt nog, beroende på vad jag skrivit hittills, en stor artikel om njutningar...) Kanske någon har tillgång till någon förening eller sammanslutning, som skulle kunna ta emot en kunnig och tankeväckande föreläsare? Jag ger även mycket uppskattade kurser för enskilda eller grupper i presentations- och talteknik.

Ja, så ser min verklighet ut just nu. Ingen ska känna sig det minsta illa till mods för min skull, det här är mitt eget val och mitt eget problem. Jag älskar att hålla på med bloggen och få alla intelligenta och engagerade kommentarer – bara sedan i måndags har jag fått sammanlagt över 200 kommentarer och privata mejl! Den senaste veckan har drygt 1700 läsare tittat in. Jag känner mig alltså inte ensam, oälskad och bortglömd! Bara vankelmodig, ekonomist pressad och lite lappsjuk...

Publicerat av Mikael Wälivaara den 11.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Den tyske meteorologen Karsten Brandt har polisanmält förekomsten av enorma, artificiella moln i luftrummet över Tyskland och Nederländerna. Molnen består av polymerer och metaller och är upp till 350 kilometer långa. (BoB Roger.)

Den tyska militären har medgivit att man gjort "krigsövningar" från flygplan, tydligen med det officiella syftet att störa radarsignaler, men hävdar att medlen som använts är helt ofarliga för människor.

Publicerat av Mikael Wälivaara den 11.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

I gårdagens republikanska presidentvaldebatt fick kandidaterna frågan om de skulle söka kongressens stöd för ett krig mot Iran om USA:s säkerhet krävde det. Senator John McCain avslutade sitt svar på ett synnerligen ödesmättat sätt:

"Jag tror att [ett anfall mot Iran] är en tänkbarhet som är mycket närmare verkligheten än vad vi diskuterar här ikväll."

Andra bloggar om: USA, John McCain, Iran, Mellanöstern

Publicerat av Mikael Wälivaara den 10.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Hur många minns inte president Reagans dröm om ett strategiskt missilförsvar i rymden, det så kallade Star Wars-programmet, i mitten av 1980-talet? Det var i slutet av kalla kriget, Sovjetunionen fanns fortfarande, och även om alla experter skakade på huvudet, så kunde man väl i alla fall ana någon logik i galenskapen.

President Bush, ivrigt påhejad av först och främst sin före dette försvarsministern Rumsfeld, har satt programmet i drift under påfallande tystnad. Det är det dyraste militärindustriella projektet genom tiderna och beräknas bara i år kosta närmare 700 miljarder kronor (Rättelse: Det är 70 miljarder i år, 700 miljarder sammanlagt). För vad då, kan man undra?

Det är tidningen Rolling Stone som berättar om "The Shield", Skölden, i en lång artikel av Jack Hitt. När Bush plötsligt beordrade att systemet skulle tas i bruk var det långt ifrån färdigt – det lär det förmodligen aldrig bli – helt oprövat och extremt kostsamt. För att inte tala om att det inte finns något faktiskt hot som det skulle kunna användas emot.

Jack Hitt berättar att Rumsfeld tillsatte en utredning för att se om det förelåg något interkontinentalt kärnvapenhot mot USA vid sekelskiftet, efter det kalla krigets slut. Svaret blev negativt – eller positivt om man så vill – något sådant hot förelåg absolut inte. Så utredningen sparkades och man tillsatte en ny, som kom till samma resultat. Trots detta klara besked beslöt man ändå att fortsätta.
Men då hade man i alla fall Nordkorea, som visserligen inte kunde skjuta missiler mer än några tiotal mil, men de försökte så gott de kunde. Idag är det politiska och militära motivet bakom denna enorma investering fullkomligt obefintligt. Systemet drivs också helt fristående från de fyra vapengrenarna, utanför de normala kontrollinstanserna.

Den SBX som nu är i bruk ska finnas i närheten av Alaska vilket för en konspirationist ganska oundvikligt knyter detta till andra superhemliga "rymdprogram" som finns i krokarna, först och främst HAARP. Och, som jag förstår det, ingår även HAARP i det strategiska försvarsinitiativet...

Cyniker skrattar säkert och ser ännu en galenskap från Vita Huset. Jag vågar inte vara så lättsinnig. Utan hot, utan att bevisat fungera för sitt påstådda ändamål, förefaller det som om den officiella användningen inte är den tilltänkta. SBX har ett annat syfte, misstänker jag. Är det någon som vet mer är jag mycket nyfiken.

Andra bloggar om: Star Wars, SBX, strategiska försvarsinitiativet, Bush, Rumsfeld, HAARP, kärnvapen

Publicerat av Mikael Wälivaara den 10.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Det börjar nu bli tydligt att allt fler har nappat på begreppet 911 fatigue, 11 september-trötthet. Ett mycket bekvämt och ganska oantastligt argument för att inte "orka" bry sig. Men de som försökt lansera det här begreppet har glömt något; för att kunna tröttna så måste man först ha ägnat sig åt det. Och av min erfarenhet att döma, som ju är ganska omfattande på just den här punkten, så är det inte så väldigt många som kan hävda något sådant... Eller har jag fel?

Onsdag 07-10-10: Under natten till idag har det kommit in ungefär 50 förslag på frågor... Det verkar som om vi får göra det här till en underavdelning i Trivial Pursuit!
Men hur begåvade än alla dessa frågor är, så har jag nog misslyckats lite med att förklara "formatet", eftersom det är minst lika viktigt med ett underhållande eller tänkvärt svar -- eller kanske mer korrekt uttryckt, svarskommentaren. (Vi vill ju inte heller framkalla 11 septembertrötthet med alltför tunga och knepiga frågor, eller hur?)
Så jag ska titta igenom förslagen och se om det kanske är en idé att göra detta till en återkommande punkt på programmet, eller om det ska ställas samman på något annat sätt. Kanske någon som är händig med Flash skulle kunna tänka sig att göra detta till ett frågespel?
Stort tack för gensvaret, hur som helst!

Om du stöter på någon som drabbats av 11 septembertrötthet, eller om du själv tror att du fått det, så kan du ju kolla med detta enkla test. Några bra frågor att ställa på en hyggligt enkel nivå (svaren i slutet av artikeln):

1) Hur många dagar efter 11 september tog det innan FBI efterlyste Usama bin Laden som den misstänkte?
a) 5 dagar
b) 45 dagar
c) Han är inte efterlyst för 11/9

2) Vad har alla stålförstärkta höghus som genom historien ska ha rasat på grund av brand haft gemensamt?
a) Alla tre hette något som började på World Trade Center
b) Alla tre rasade den 11 september 2001
c) Alla tre träffades av flygplan

3) Vilka var Saddam Husseins kopplingar till 11 september, enligt president Bush?
a) Han tillhörde finansiärerna.
b) Han hade träningsläger för al-Qaida på irakiskt territorium.
c) Inga alls.

4) Varför dröjde det så länge innan luftförsvaret över USA, NORAD, kom igång efter kapningarna?
a) En av jaktpiloterna hade svårt att stänga sin G-dräkt
b) Trafikledaren glömde att ringa och säga till
c) De öppnar inte förrän 09.00

5) När inträffade anfallet mot Pentagon?
a) 09.43
b) 09.37
c) 09.32

6) Dagen innan, den 10 september, anklagade försvarsminister Rumsfeld sitt eget försvarshögkvarter för att ha slarvat bort en del pengar. Hur mycket?
a) 2,3 tusen miljarder dollar
b) 2,4 tusen miljarder dollar
c) 2,5 tusen miljarder dollar

7) Vad hette den saudiarabiske finansiären bakom George Bushs första egna företag, Arbusto Energy?
a) Salem bin Laden
b) Shafiq bin Laden
c) Usama bin Laden

8) Hur länge stannade George Bush kvar inne i lågstadieskolan, efter att hans stabschef Andy Card viskat i hans öra att de bägge tvillingtornen attackerats och USA befann sig i krig?
a) 5 minuter
b) 8 minuter
c) 26 minuter

9) Charles F. Burlingame III, en före detta stridspilot och kapten på det plan som påstås ha kraschat i Pentagon, genomlevde ett märkligt sammanträffande den här dagen. Vilket?
a) Han hade precis 911 dagar kvar till pensionen.
b) Han hade precis konverterat till islam.
c) Han hade specialstuderat effekterna av om ett kapat plan kraschar in i Pentagon.

10 - ändrad) När det här planet ska ha flugit in mot Washington flög det rakt mot Pentagon. Vad hände sen?
a) Piloten dök direkt ned i byggnaden för att minimera risken att bli nedskjuten innan.
b) Piloten tog sikte på huvudentrén för att åstadkomma så stor förnedring som möjligt.
c) Piloten flög nästan ett helt varv runt huset för att träffa den del av Pentagon som var under ombyggnad och nästan tom på personal.

≈≈≈≈≈≈
Svar:
1) Rätt svar: c.
Den var ganska enkel. UBL är inte efterlyst för 11/9, eftersom FBI anser att bevisen ännu är för svaga. Men det är ändå ganska intressant, eftersom bevisen ansetts tillräckliga starka för att starta några krig...

2) Rätt svar: a och b.
Kanske lite lurigt. De tre hus som rasade den dagen var de hittills enda stålförstärkta höghus som någonsin, varken förr eller senare, ska ha rasat på grund av brand. Det var World Trade Center 1, 2 och 7...
Alternativ c är lite extra lurig, men vi nöjer oss idag med att konstatera att i alla fall WTC 7 inte träffades av något flygplan och hade mycket begränsade skador av rasmassor...

3) Rätt svar: c, "Inga alls!"
Vid ett par tillfällen under de fyra och ett halvt år som kriget i Irak har pågått, har Bush fått frågan om vilken Iraks inblandning var i 9/11. Bägge gångerna har Bush svarat "Ingen alls".
Man kan dels fråga sig varför han inte får den frågan varje dag, och hur det kan komma sig att ungefär hälften av USA:s soldater i Irak tror att Saddam Hussein var medskyldig och att det är därför de är där...

4) Rätt svar: b.
Trafikledarna glömde att ringa NORAD, världens mest avancerade militära luftförsvar, vilket innebar att NORAD inte hade en aaaaaaaaaaning om vad som pågick under tjugo minuter... Det påstår i alla fall NORAD.
Och vi tror naturligtvis på att det är så det har gått till? Man bygger ett enormt övervakningscentrum djupt inne i ett bergrum någonstans i USA, det mest avancerade i hela världen, och väntar sedan på att någon ska ringa och säga att USA har anfallits.

5) Rätt svar: alla... eller ingen?!
Märkligt nog stannade klockorna i den del av Pentagon där explosionen ägde rum redan klockan 09.32, så ingen kan bedöma om det är den första tidpunkten som offentliggjordes, 09.43, eller den senaste, 09.37, som gäller. Och övervakningskameran på parkeringsplatsen säger att det inträffade den 12:e, så vi står helt enkelt bara och gissar.

6) Rätt svar: tack och lov bara a!
Under ett tal den 10 september anklagade Rumsfeld sina egna chefer för att inte kunna redovisa utgifter på 2,3 tusen miljarder dollar. Därför var det också en himla tur för alla inblandade, att det var Pentagons ekonomiavdelning som förstördes vid attacken morgonen därpå.

7) Rätt svar: a (Vad tror ni? Att jag är nån jävla konspirationsteoretiker?!)
Salem bin Laden är bara en halvbror till Usama. Shafiq, en annan halvbror till UBL, var affärskollega med pappa Bush, George Herbert Walker. På morgonen den 11 september 2001, träffades förresten dessa båda på ett möte med militärkoncernen Carlyle Group i Washington D.C.
Inget att se alltså -- cirkulera!

8. En liten slamkrypare! Rätt svar: c!
De flesta pratar om den här händelsen som om den tar slut när Bush lämnar klassrummet, efter ungefär 6 minuter, klockan 09.12. Men sedan stannar han ju kvar i skolan fram tills presskonferensen, 09.30, och lämnar inte byggnaden förrän ett par minuter efter halv, eller precis när klockorna stannar i Pentagon. Först då kan barnen, lärarna och föräldrarna andas ut. Världens attraktivaste terroristmål "had left the building"...

9) Rätt svar: c
Inte nog med att kapten Burlingame hade lett seminarier om hur Pentagon skulle kunna drabbas om någon kapade ett plan och störtade det i försvarshögkvarteret, han var också gammal stridspilot och välutbildad i närstrid. Det är lite märkligt att han kunde överrumplas tillsammans med sin andrepilot utan att ha gjort något motstånd. Vilket naturligtvis även gäller för de andra tre planen som ska ha kapats. Kaparna hade bara kartongknivar, kom ihåg det...

10) Rätt svar: c – så klart!
Det här inträffar ungefär 45-50 minuter efter den första attacken mot World Trade Center i New York och nästan en halvtimma efter den andra. Man har flugit i perfekt väder, fullt synliga, rakt mot huvudstaden i över 30 minuter. Det borde vara självklart för "kaparna" att de upptäckts, att de förföljs av jaktflyg eller av luftvärn på marken. Att de ens nådde fram till D.C. borde de ha betraktat som ett mirakel.
Av alla teorier om vad som hände flight 77 så är den officiella den minst rimliga, logiska och trovärdiga. Men att säga detta är vansinniga konspirationsteorier...

Andra bloggar om: 11 september, 911, 11 septembertrötthet

Publicerat av Mikael Wälivaara den 9.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Eskorten Isabella Lund, som inför hotet från en journalist att få sitt riktiga namn offentliggjort hoppade av bloggandet, har börjat skriva igen. De två har tydligen pratat med varandra och grävt ner stridsyxan.

Vi är många som applåderar detta, Isabella.

Andra bloggar om: Isabella Lund

Publicerat av Mikael Wälivaara den 8.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

För en månad sedan fick vi via notiser höra att sex kryssningsmissiler som transporterats från North Dakota till Lousiana för att destrueras råkade bära kärnvapen.

Från början tappade alla hakan! Hur kunde man vara så ansvarslös att man inte kollade om utrangerade missiler var kärnvapenutrustade eller inte?! Men ju mer information som kom fram desto tydligare blev det att det fanns många "gravade hundar" i den här historien.

Till att börja med är det i praktiken helt omöjligt att kärnvapenstridsspetsar skulle ligga lagrade på ett sätt som gör det möjligt att de "råkar" flyttas någonstans överhuvudtaget. Reglerna för att hantera dem är oerhört noggranna och byråkratiska. Att de kunde flyttas av misstag och sedan befinna sig på vift i mer än 10 timmar är omöjligt – eller en av de största militära skandalerna någonsin...

För det andra är det helt emot alla regler att transportera utrangerade missiler i stridsläge , hängande under vingarna. Och att de som hanterade missilerna inte kunde se att de var utrustade med stridsspetsar är ungefär lika trovärdigt som att en bilreparatör inte noterar att om bil har motor eller ej...

För det tredje är Barksdale Air Force Base i Louisiana, där B52:an med missilerna (mellan)landade, den flygbas som används för vapentransporter till Mellanöstern...

Allt tyder på att någon inom flygvapnet golade för vår och Irans skull. Missilerna skulle inte alls destrueras, de skulle till Mellanöstern, till amerikanska eller israeliska mottagare. Typen var så kallad AGM, Air to Ground, alltså offensiva missiler, inte defensiva.

UPPDATERAT 07-10-10:
Det är, som debatterats i kommentarerna, en typ av missil som bara kan avfyras från B-52:or, eller mer exakt B-52H. Det är bara USA som har den typen av flygplan. Men lite mer intressant är det om man tittar under "huven" på en AGM-129.

Bilden föreställer den termonukleära stridsspetsen i bland annat en AGM-129. En så kallad W80, som är en liten vätebomb, med en maximal effekt av 150 TNT, eller motsvarande tio stycken Hiroshimabomber. (Källa Wikipedia.) Denna lilla "sötnos", som bara väger 132 kg, verkar vara liten nog för att kunna placeras i ganska diskreta vapenbärare.

Men vi kan bara spekulera. Det är min personliga misstanke att vi var mycket nära ett nytt, termonukleärt 11 september, den här gången, men att det av någon anledning avslöjades och avblåstes. Mats på forumet Brännpunkt Jorden påminner också om att det här inträffade bara dagar efter det mycket skarpt formulerade varningsbudskapet från Kennebunkport, där man talade om "massiva bevis" för en kommande, ny 9/11-liknande händelse, inom en mycket nära framtid.
Var det detta de varnade för?

Andra bloggar om: Borttappade kärnvapen, Barksdale AFB, USA, Mellanöstern, Iran, Israel, AGM, kärnvapenmissiler

Publicerat av Mikael Wälivaara den 8.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Jag ägnade hela dagen igår åt att ligga i sängen, dricka god whisky (Highland Park, boken till ära), lyssna på klassisk musik och läsa Madame Terror, den senaste Carl Hamilton-boken av Jan Giullou.

Det är den fjärde Hamilton jag läser och jag förbluffas varenda gång över hur talanglös denne överklassprätt är, som skönlitterär författare. 416 sidor förutsägbar och karikerad verklighet, med kanske sammanlagt en sida riktigt intressanta historiska inblickar. Nej, förresten, säg tre, för huvuddragen i Kursk-ingressen är också viktig att påminna sig.

Inte nog med att han skapar ett scenario där genomädla palestinier får ett militärt övertag inte bara gentmot Israel utan även USA, vilket utgör själva sagan, men dessutom denna oerhört, närmast kväljande rättfärdige och felfrie Hamilton, som aldrig begår ett enda misstag, utan istället till och med förbluffar författaren själv med sin genialitet och vältalighet!

Tro nu för böveln inte att jag vill demonisera palestinierna! Det gör faktiskt Guillou så bra själv, när han målar upp hela den palestinska drivkraften till att vara självmordsbombare, att dö för sitt folks sak, så att de nästan blir besvikna över att det finns hopp om att de ska komma levande ur sitt anfall mot den israeliska flottan.
Och när dramaturgin utvecklas till att man ombord på U1-Jerusalem, chevalereskt drillade av Hamilton, genomlider sitt svåraste moraliska dilemma när man ombeds lämna blod till israeliska krigsfångar, och under några förorättade sekunder tvekar, då oroar jag mig för att min diabetes ska bli akut...

Från de putslustiga inblickarna i Vita Huset förstår vi ganska snabbt Guillous sympatier, när presidenten och utrikesministern alltid omnämns med sina fullständiga namn, medan vicepresidenten och försvarsministern genomgående kallas Dick och Rummy...

Inte en enda sekund är boken spännande eller oförutsägbar. Det är väl bara Guillous våta dröm, Condoleezza Rice, som beskrivs någorlunda multidimensionellt. (Hur många har hört talas om att hon äger ett hus och har banklån ihop med en annan kvinna, vid namn Bean? Sorry Jan, eller höjer det kanske hennes dragningskraft ytterligare?)

Men för den som är intresserad av befälsgången och officersgraderna inom marinen är det en ytterst gedigen grundkurs. Pedantisk...

Andra bloggar om: Jan Guillou, Madame Terror, Israel, Palestina, Gaza

Publicerat av Mikael Wälivaara den 7.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Craig Venters, mannen som på eget initiativ (och i samarbete med Compaq) slog den samlade forskarvärlden i kartläggningen av det mänskliga genomet, har än en gång skapat genetisk värdshistoria: I samarbete med ett 20-tal forskare har man skapat den allra första helt artificiella livsformen. (BoB David.)

Mycoplasma laboratorium kallar man skapelsen, som är en ytterst rudimentär bakterie. Men det Venters nu "hotar" med, som verkligen sätter skräck i mig och några till, är att han vill patentera den här tekniken.

Bloggen CrunchGear:
The idea that something that can be used to create just about anything else can be legally owned and controlled by a single human being is terrifying at best.
Tanken att något som kan utnyttjas för att skapa i princip vad som helst kan ägas och kontrolleras av en enda privatperson är skrämmande för att uttrycka det försiktigt.

Andra bloggar om: Mycoplasma laboratorium, Craig Venters, artificiellt liv, genetiska patent, organiska patent

Publicerat av Mikael Wälivaara den 7.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

I ett "kraftfullt" agerande från utrikesminister Condoleezza Rice, besvaras nu kravet från den irakiska regeringen att kasta ut legosoldaterna från företaget Blackwater, med att man istället ska utrusta företagets bilar med videokameror.

Det är lätt att sådana här stunder påminna sig vad som händer med videokameror i kritiska lägen, som vid Pentagon, 2001, eller i London den 7/7, 2005... De upphör plötsligt att fungera, så snart det finns terrorister i närheten. Det är märkligt, men inte märkligare än att berörda myndigheter inte finner det värt att ifrågasätta. (I fallet London 7/7 har man inte ens ansett att det behövs någon parlamentarisk utredning...)

Andra bloggar om: Irak, Blackwater, videokameror, Pentagon, London 7/7

Publicerat av Mikael Wälivaara den 7.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

En femteklassare i Austin, Texas, angavs av en klasskamrat, fick en reprimand av sin lärarinna och skickades till rektorn för att han tittade på Alex Jones'"terroristsajter" på skolans dator. (BoB Steelneck.)

Detta är en illavarslande berättelse av flera skäl:
Att läsa kritiska hemsidor om 11 september uppfattar till och med amerikanska barn idag som ett "tankebrott". Det är okej att ange kamrater som gör detta och detta belönas av läraren med att den angivna eleven blir tillrättavisad inför klassen och skickad till rektorn, som i sin tur sanktionerar detta angiveri med att skälla ut barnet.

Så djup är den demokratiska fernissan... Knappt 450 personer har sett den här videon på tre månader. Ingen verkar tycka att det är speciellt anmärkningsvärt.

Andra bloggar om: åsiktsförtryck, angiveri, tankebrott, Alex Jones

Publicerat av Mikael Wälivaara den 7.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Så har det hänt! tänker någon. Mikael har balanserat på gränsen farligt länge nu – det var bara en tidsfråga tills han trillade över kanten, rätt ut i galenskapen.
Men i så fall får du räkna in Scott Adams, skaparen av serien Dilbert, i fallet samt åtminstone en av hans läsare, för det är därifrån jag fick denna tankeställare.

Resonemanget bygger på 4 enkla premisser:
1. Det går inte att se hur verkligheten ser ut genom någon annans ögon.
2. En verklighet det inte går att förflytta sig till är, per definition, en annan dimension.
3. Du upptar exakt 100 procent av din dimension.
4. Om hela universum i din dimension är du, är du definitionsmässigt Gud i din dimension.

Att blogga är ett mycket bra exempel på sanningshalten i detta resonemang. Dagligen ser man mängder av exempel på hur vi misstolkar varandra helt eller en smula. Många är dessutom så övertygade om sin egen gudomlighet, att de förutsätter att alla som inte ser verkligheten som de lever i någon form av illusion. Verkligheten ser ut som jag ser den! Fattar du inte det, så är du dum i huvudet!

En mycket stor grupp anser att vi alla kan och ska komma fram till samma verklighetsuppfattning som deras. Och denna verklighetsuppfattning tillskriver de ofta just Gud – den "objektiva guden" – som de och kanske ett fåtal andra har hittat och tror sig ha förstått, men som alla andra måste lära sig uppfatta på exakt samma sätt som de, eftersom gudar är svartsjuka av sig och inte gillar att man har en avvikande uppfattning...
Somliga uttrycker detta som vi alla är ett, och att alla upplevelser av att det skulle vara på något annat sätt bara är brister i vår andliga mognad – ju mer upplysta vi blir, desto mer inser vi att vi alla bara är en massa olika uttryck för den enda och sanna, allsmäktiga Guden...

Denna "objektiva gud" kan förvisso också kallas "vetenskap".

Sedan finns det en massa människor som uppnått den gudomliga visheten att de tillåter andra att vara gudar i sin egen dimension. Och en undergrupp av dessa, som tror att om man bara är snäll och tolerant mot alla, så kommer alla förr eller senare att se allting på exakt samma sätt... Med undertexten att om du inte gör det kommer du att brinna i helvetet eller i alla fall straffas på något sätt.

Det bästa jag kan säga, utifrån mitt privata elfenbenstorn, är att jag inte skulle vara mycket utan alla er andra. Även om jag inte alltid begriper mig på er, så tycker jag på det stora hela om de flesta av er och lär mig att se saker på nya och spännande sätt tack vare er. En liten strimla där och en stor munsbit där... Min verklighet utvecklas hela tiden, tack vare andra människors påverkan.

Men att jag någonsin skulle hitta luckan in i John Malkovichs huvud, det tror jag inte... Vem vet?

Andra bloggar om: Gud

Publicerat av Mikael Wälivaara den 7.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Iraks president, Talabani, meddelade för några dagar sedan att man tröttnat på att vänta på vapen till den irakiska polisen från USA och nu istället beställt dem från Kina. Ordern ska vara värd 100 miljoner dollar.

Än så länge är detta dock bara småpotatis i det stora hela. Irak har skrivit kontrakt med USA om vapenköp för 1,6 miljarder dollar med avsikt att köpa för ytterligare 1,8 miljarder. Den totala kostnaden för det kommande årets ockupation av Irak beräknas uppgå till närmare 200 miljarder dollar – till stor del lånade från Kina...
För bara någon månad sedan avslöjades det att det "slarvats bort" nästan 200.000 automat- och handeldvapen från USA i Irak. (Källa: Washington Post)

Publicerat av Mikael Wälivaara den 7.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Av Lars Österman

I kommentarerna till min artikel om Ezra Pound har det bl.a konstaterats att man tydligen inte får rubba grunderna för vårt ekonomiska system. Och så är det. Pengarna och ekonomisystemet fungerar som blodet eller energiflödet i den dynamiska samhällsorganismen. Centralbanker och andra kommersiella banker fungerar som parasiter och tappar systemet på energi genom nuvarande accepterade räntepraxis och närmast obefintliga krav på kassareserv - som kunde vara 100%.

Genom att kontrollera centralbanken, lagstiftning över bankpraxis, bankernas kreditvillkor och penningmängden, kan man enkelt strypa flödet, öka flödet eller styra dess riktning och virvlar. De som sitter vid spakarna torde därmed avsiktligt förorsaka organismen olika symptom typ "syrebrist", "anemi" eller "hjärtklappning". Här avses olika fluktuationer i ekonomin med vilka man avsiktligt styr saker och ting så att det gangnar maktelitens ekonomiska intressen. Fluktuationerna kallas högkonjunktur, lågkonjunkturer, konjunkturväxlingar, svåra ekonomiska depressioner eller ekonomiska överhettning.

Fundera på vilken effekt en räntehöjning på t.ex 2-3 % har på hela samhället. Vad betyder det ?
Pengarna (=lånen) blir dyrare och de börjar nu minska från cirkulation i 2-3 % snabbare takt . Alla som vill behälla sitt ekonomiska läge måste börja jobba mera, längre tid - eller effektivera, dra in på svångremmen, minska på uppköpen, konsumtionen. Någon kanske tar ett extra kvällsjobb för att klara ekonomin. Många förlänger också lånets återbetalningstid eller lånar mer.

Många företag blir tvungna att klippa kostnaderna, sanera verksamheten, permittera personal, kämpa ännu mer mot billigimport och i värsta fall råkar företaget i kris och konkurs. Arbetslösheten ökar, bostadsmarknaden stagnerar osv. Samhällets pengar som till 98% lånats ut som krediter mot ränta lever ett tuffare liv. Amorteringarna skall göra som förr och räntan den måste dessutom samlas in som tidigare. Men nu blir det en ännu hårdare kamp mot alla andra som även dom försöker kämpa för att klara sina räntebelagda lån. Betänk hur mycket mera blod, svett och tårar som denna räntehöjning orsakar. Både personliga och familjetragedier ökar i samma proportion. (tippar jag)
Försök se det som att samhällsorgansmens parasiter nu tappar det på ännu mera energi. Alla klarar inte den nya situationen, man bara inte orkar.

Ifall du sett filmen Matrix och minns hur människorna de fakto tappades på energi i den stora inkubatoranläggningen samtidigt som de levde i en drömvärld som dom trodde var livet, kanske även du kan dra vissa paralleller till resonemanget ovan.


I vårt ekonomiska system, som det mycket förenklat beskrevs ovan, strävar vissa maktcenter naturligtvis att bibehålla läget under kontroll. Alla hotbilder torde aktivt registreras och analyseras. Vem som i praktiken gör det är svårt att veta, men det att någon gör det är nog helt säkert.

Kontrollorganisationen som övervakar systemet har säkert sina rapportörer och vakthundar, småchefer och större chefer lite varstans i samhället. De torde även ha en viss kontroll över domstolar och ordningsmakt, säkerhetspolis, den viktigaste storindustrin, dags- och kvällspressen mm.
Maktklicken torde också ha sina villiga lakejer som politrucker på centrala poster i högskolor, universitet, statsförvaltningen och de stora partiernas ledning. Ytterligare kunde man anta att de också torde ha en viss kontroll över tv-program, filmproduktion, bokutgivning mm.


Hemliga sällskap som t.ex. frimurare kan ha en större eller mindre roll. Det måste finnas flera utomparlamentariska organ och forum för dessa ändamål (Bilderbergmötet, Davosmötet )
Troligen rapporteras det regelbundet om alla lite större hot till någon Storebror i London - eller var vi kan tänka oss att högkvarteret ligger. Mindre hotfulla ärenden sköts av administratörer som delar ut jobben åt olika kända opinionsbildare med tillgång till media. Resultatet kan bli att något konstuktivt reformförslag blir nedsablat i en tidningskolumn eller att någon ledande politiker utan dess mera motiveringar kallt avböjer något som ekonomiskt omöjligt, icke aktuellt eller bara "ointressant just nu". Jämför med hur makteliten skötte t.ex Estoniakrisen.

Större hot mot systemets status quo kanske leder till att statens utländska kreditorer justerar sina lånevillkor, sänker landets kreditvärdighetn eller delegerar det hela till ECB, EU-kommissionen, Nato, IMF, WTO, Världsbanken. Någon av systemets frontmän, som George Soros kan troligtvis bli tilldelad något uppdrag. Och så får vi kanske igen läsa om ett nytt hotfullt angrepp mot valutan ? Eller så sker det en olycka, en bilkrasch eller ett mord som aldrig uppklaras. Tänk på Palme, Anna Lindh eller Ivar Kreuger. Eller de sex amerikanska presidenter som stupat i kampen mot Penningmakten.


Men man frågar sig kan verkligen den lilla klick som utnyttjar systemet och övervakar det idag, verkligen stoppa alla försök till utbrott och frigörelse i all oändlighet ?

Den mindre klick som idag kontrollerar centralbanken, övriga banker och därmed pengarna och krediten känner sig säkert rätt så maktfullkomlig. Och kontrollsamhället hjälper till då det behövs. Kreditkort, personnummer, registernummer, IP-adress, kameror , mobiltelefoner gör det lättare för dom.


Var finns då möjligheterna för utbrytning ?

1. Våra medborgerliga friheter och rättigheter är en möjlighet som borde kunna utnyttjas så länge vi ännu har dem. Samlingsfrihet, åsiktsfrihet, frihet att föra fram argument osv.
Kritik mot ränta, banking, centralbankirer som Rotschilds - och det ekonomiska systemet har tyvärr ofta skickligt manipulerats till att bli antisemitism, hets mot folkgrupp, rasism etc. Ezra Pound, C.H. Douglas, Mussolini, Hitler och en hel bunt andra har kallt stämplats med adjektiv från förra meningen. Med dylik taktik kan nästan vem som helst tystas eller över en natt göras politiskt inkorrekt varvid den stora allmänheten lägger dövörat till. David Icke är ett färskt exempel på en person vars samhällskritik mycket lägligt stämplats som antisemitism. Men alla som känner honom och varit på hans föredrag vet bättre än så.

2. Internet är utom elitkontroll än så länge. Kan inte låta bli att framhålla att t.ex Ron Paul har dragit mycket stor nytta av internet. Men även vi alla som skriver och kommenterar här på UUAA-radio och Vaken m.fl. utnyttjar nätet. Här finns kanske dock ännu en del outnyttjade möjligheter som. Problemet är väl närmast att få en bredare publik. Och överhuvud- taget att få folk att ens veta att det finns helt andra möjligheter än riksdagens 100 år gamla vänster- högeraxel.

3. Demonstrationer, affisher, plakat och "word of mouth". Här tänker jag till exempel på hur presidentkandidat Ron Pauls många anhängare jobbar för att sprida budskapet. Massmedian nobbar ju fortfarande dr Paul, så folk har självmant, på eget inititativ och med egna pengar tillverkat hundratalstusen skyltar som dom har på sina bilar, sina husväggar, sina plank, i sin trädgård, som placeras ut längs vägar om natten, fästs vid trafikmärken och på andra mindre lagliga ställen. Men det fungerar ! En enorm gräsrotsrörelse har väckts till liv.

4. Den politiska demokratin. Här avses t.ex det att man som riksdagsledamot borde kunna ta upp frågor kring systemet som i praktiken är omöjliga att besvara utan att medge att vi frivilligt har gett ifrån oss den principiella statliga rättigheten att kontrollera pengarna.

En bra och aktuell åsnebrygga till att kontakta riksdagsmän (och kvinnor) är Ron Pauls framgångsrika valkampanj i USA och argumenten han framför: "stäng centralbanken och upphör med inkomstskatten ".
Man kunde mycket väl offentligen fråga någon demokratiskt vald folkrepresentant hur han/hon ställer sig till dessa frågor för vårt lands del. (förutom kaffet i vrångstrupen, hickan, kallsvetten, kroppsdarrningarna - borde varje riksdagsledamot kunna komma med en kommentar som visar att han/hon inte är helt omedveten om dessa nyaktualiserade frågor.

Det man i varje fall borde avkräva dem är en god motivering till hur det blivit som det är idag ?

Kanske man även kan kräva någon på att kläma fram en orsak till att inget har gjorts åt denhär stora samhälleliga olägenheten ?


5. Vissa tidskrifters chefredaktörer kunde troligen övertalas att nobba censuren och behandla dessa samma frågor. Ställa politiska beslutsfattare direkta frågor om pengapolitiken och pengarnas kontrollmekanismer. Tänk er att läsa en svensk en intervju med en bankdirektör där han erkänner, "nya pengar, ja dem skapar vi dagligen på Nordia". Månne inte en och annan
läsare med 25 år kvar med amorteringar skulle rynka pannan och börja fundera över saker och ting. Som bilkungen Henry Ford lär ha sagt på 1920-talet(ungefär):

"Ja det är en himla tur att folk inte begriper hur dethär med banking och pengar fungerar, för annars hade vi en revolution på gång innan morgonen gryr"

6. Någon orädd tv- eller radioredaktion kunde kanske övertalas att ta upp dethär till diskussion i nåt program. Tänk er en direktsänd tv-debatt där bankdirektörer eller nationalekonomer inför 800.000 tittare medger hur det ligger till med banking, räntor och samhällets ekonomiska fluktuationer. Tänk er att få se filmen Money As Debt på tv med svensk textning. En paneldiskussion strax efteråt kunde lägligt placera hela scenariot på svensk mark och erkänna vilka stora outnyttjade politiska möjligheter som trots allt finns.

7. Hitta själv på mera idéer. ;-)


Hur som helst så tycker jag det vore angeläget att försöka sig på att få igång en analytisk samhällsdebatt om dessa viktiga frågor.

Själv har jag rätt nyligen frågat en MEP i Bryssel. Svaret var kort: "inte kan vi göra sånt nu då vi lyder under Maastrichtfördraget och Europeiska Centralbanken..."
Där tog diskussionen slut. Några flera kommentarer lyckades jag inte mjölka fram. Skall man nöja sej med det ?

PS. Bilden högst upp är lånad från en artikel på Henry Makows websajt. www.savethemales.ca/
Makow har flera högintressanta artiklar om just dessa penningekonomiska frågor på sin sajt.

Publicerat av Lars Osterman den 6.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Enligt de mycket knapphändiga uppgifter som läckt ut bombade israeliskt flyg en kärnanläggning i Syrien den 6 september i år. Anfallet var uppenbarligen så kritiskt, att Syrien inte ens protesterat... Och fortfarande, en månad efteråt, vet vi egentligen inte vad det var som inträffade. (BoB Roger.)

För ett par dagar sedan bekräftade visserligen Israel att man hade bombat inne i Syrien, men inte vad det handlade om. TT har mycket kort sammanfattat det officiella informationsläget. Här kan du se ett ganska läbbigt nyhetsinslag ifrån BBC.

Men i det brittiska magasinet The Spectator spekulerar man betydligt längre.
"We came so close to World War Three that day", Vi var så nära ett tredje världskrig den dagen, är deras mardrömslika underrubrik... (Den ene av artikelförfattarna, Douglas Davis, var tidigare redaktör på Jerusalem Post.)

Och man stöder rubriken på följande uttalande från en hög källa i den brittiska regeringen:

‘If people had known how close we came to world war three that day there’d have been mass panic. Never mind the floods or foot-and-mouth — Gordon really would have been dealing with the bloody Book of Revelation and Armageddon.’
"Om människor hade vetat hur nära vi kom ett tredje världskrig den dagen hade det utbrutit en enorm panik. Glöm översvämningar och mul och klövsjuka – Gordon [Brown] hade fått ägna sig åt den blodiga Uppenbarelseboken och Harmagedon."

Utgångspunkten för artikeln är att det är märkligt att detta anfall har kunnat förtigas på det sätt som ägt rum. Det är i sig ett tydligt indicium på att något mycket allvarligt inträffade. The Spectator beskriver, mycket nedbantat av mig, händelseförloppet så här:
Ett nordkoreanskt fartyg lastat med någon typ av kärnmaterial la till i Syrien den 3 september. Lasten transporterades till den lilla staden Dayr as Zawr, nära den turkiska gränsen. Israeliska kommandosoldater tog sig in i Syrien och kom fram till att det handlade om någon form av kärnmaterial. Den 6:e anföll israeliskt bombflyg staden och jagades sedan tillbaka av syriskt luftvärn.

Artikelförfattarna behandlar det säkerhetspolitiska läget när det gäller Syrien mycket djupare än jag har tid att göra här. Men det fatum att Syrien inte protesterat mot det inträffade tyder onekligen på att man höll på med något som man inte ville rikta världens uppmärksamhet på. Det behöver i och för sig inte vara kärnvapen eller kärnvapenmaterial; det kan även handla om att man ställt upp på att gömma kärnmaterial undan de pågående inspektionerna och avstängningarna av kärnkraften i Nordkorea. Men eftersom Nordkorea hävdar att man har kärnvapen, så finns det all anledning att misstänka att det pågår en riktigt otrevlig upptrappning av krigshotet i Mellanöstern.

Vi ser alltså tydliga tecken på ett scenario där stora delar av Mellanöstern hotas av kärnvapenkrig. Visserligen kan detta leda till någon form av terrorbalans i regionen, men då måste vi lita på ett antal mycket labila politiska ledare, inte minst George Bush och hans rådgivare. Steget till att Ryssland och Kina dras in är inte heller speciellt stort, och att i alla fall Ryssland mobiliserar råder det ingen tvekan om.

Eftersom Kina betalar USA:s militär med sina lån och kredituppköp, och eftersom Kina ska vara värd för OS 2008 – en oerhört viktig symbolisk manifestation för världens nya ekonomiska stormakt, har de möjlighet att sätta stopp för det här. Det kommer att kosta dem enorma summor i ett ras för dollarn, men Kina har så god ekonomi idag, att de till och med har råd med det.

Men så har vi de globala antikinesiska stämningarna på grund av det som händer i Burma... Där amerikanska och franska olje- och gaspengar är minst lika stor skuld i det som händer.

Läget är onekligen oroväckande.

Andra bloggar om: Israel, Syrien, 6 september, Nordkorea, USA, Kina, Ryssland, The Spectator, tredje världskriget, Mellanöstern

Publicerat av Mikael Wälivaara den 5.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Av Lars Österman

Att prata poesi och poeter betraktas ofta som förnämt tidsfördriv och högkultur. Och högkultur är väl direkt inget för oss tuffingar som till vardags drar våra modiga slutsatser om världens hemliga maktstrukturer och troliga konspirationer. Så varför vill jag blogga om ett för de flesta helt okänt namn, som Ezra Pound ?

Ezra Loomis Pound föddes 1885 i Hailey, Idaho, studerade språk, är närmast känd för sin imagism samt för att ha varit andlig mentor till bl.a. de stora amerikanska författarna James Joyce, Ernest Hemingway, D.H. Laurence, T.S Eliot
Uppslagsverken vet dessutom att berätta att Ezra Pound fängslats för landsförräderi efter Andra Världskriget och tillbringade tolv år, 1946-1958, på St Elizabeth Hospital (avsett för kriminella galningar) i Washington, DC.

Vid sidan av det uppslagsverken avslöjar, så sysslade Ezra Pound även med mycket annat mindre känt. Man kunde förenkla det hela genom att uttrycka som att han ägnade en stor del av sitt liv för att bekämpa tyranni och orättvisa.
Han intresserade sig bl.a. för statsfinans och ekonomi, och blev tidigt attraherad av det som idag kalla Social Credit -- en rörelse som en viss brittisk major, C.H Douglas startade. Social Credit avslöjade orsakerna till den ekonomisk misären efter sekelskiftet.
Ett elände med fattigdom och arbetslöshet trots ett överflöd av varor och ett samhälle redan då fullt med tjänster att köpa. Social Credit avslöjade också varför krig var ekonomiskt lönsamt för vissa kretsar -- samt varför samhällets pengar inte kan betraktas som en simpel vara, utan måste förbli en måttstock för produktivitet och kreativitet.

Ezra Pound begrep hur destruktiv verkan de kommersiella penningintressena har, och hur nationen och dess kultur förr eller senare offras på ekonomins altare. C.H Douglas många böcker, Economic democracy(1920) The Monopoly of Credit (1931), The Use of Money (1935) ,The Alberta Experiment (1937), förklarade orsakerna till att samhällets bästa kreativa krafter inte ges möjlighet att blomstra.

Första Världskriget hade i själva verket sina upphovsmän bland internationella kapitalister, vars rivalitet och hämnlystnad drivit fram onskefull propaganda, som i sin tur motiverade olika hemliga kretsar att konspirera mot tsaren i Ryssland samt tronföljaren i Österrike-Ungern. Den s.k. ryska revolutionen var ingen folkets revolution utan den internationella finanselitens kupp.

Ezra Pound hörde definitivt till den relativt lilla intellektuella skara som begrep krigshetsarnas dolda ekonomiska motiv. Och den Stora Depressionen 1923 visade för Pound att de internationella bankirna inte skydde några medel i sin girighet efter allmänhetens förmögenhet och samhällets egendomar.

Ezra Pound omfattade C.H. Douglas ekonomiska teori, som påvisade att ett alternativt ekonomiskt system med statliga räntefria krediter (social credit) skulle öka hela befolkningens köpkraft och därmed både frigöra samhällelig kreativitet vid sidan av att frånta bankirerna och finansiererna den oskäliga destruktiva makt de med tiden kommit över. Ezra Pound insåg vilken potential en dylik penningreform hade och omfattade därför hjärtligt Social Credit - rörelsens samhälleliga lösningar.

Äntligen hade han kommit på hur Penningens Makt, som omintetgjort kulturen, nu kunde avväpnas!

Under 1930- och 1940-talen författade Pound en serie pamfletter om ekonomi och politik. Bland dessa kunde speciellt nämnas America, Roosevelt and the Causes of War, 1944, som publicerades i Mussolinis Italien.
Han hade nämligen attraherats av nyheter om ovanliga ekonomiska program som genomfördes både i 1930-talets Tyskland och Italien. Följaktligen hade Pound känt sig tvungen att resa dit där historia skapades.

Mussolini hade i offentligheten talat sig varm för samma slags monetära reformer som Social Credit-rörelsen omfattade. Därför söker sig Pound till "il Duce" och blir imponerad över hans enorma energi och löften om reformer. År 1933 har Pound ett sammanträffande med Mussolini personligen och utbyter synpunkter om drastiska penningpolitiska reformer. Pound tolkar situationen som en tidernas chans att i praktiken genomföra det ekonomiska reformprogram som major Douglas utstakat.
C.H. Douglas hade mött starkt politiskt motstånd i sitt hemland, Storbritannien och hans modeller hade ännu inte blivit testade i praktiken.

Att eliminera räntan och dess fördärvande verkan på kreativiteten i samhället var Pounds första och främsta projekt. Den som (ännu) inte begriper vidden av vad en dylik räntereform skulle åstadkomma kan ha svårt att inse varför Ezra Pound formligen var så innerligt trollbunden av dessa konstruktiva samhällsreformer.

Vid sidan av sin politiska och ekonomiska aktivism åstadkom Pound sina största litterära verk under tiden i Italien 1924-1946. Av dessa är det ambitiösa storverket The Cantos i klass för sig. Canto LXV som har namnet "With Usura" (svensk översättning, Vid Ocker). Dikten är för lång att citeras i sin helhet. Följande exempel belyser stilen:

WITH USURA

wool comes not to market
sheep bringeth no gain with usura
Usura is a murrain, usura
blunteth the needle in the the maid's hand
and stoppeth the spinner's cunning.

Vi har, tack vare internet, även förmånen att kunna få lyssna på författaren, som här själv läser sin dikt WITH USURA. Lägg märkte till det lidelsefulla uttryckssättet och med hurudan känsla en sann upplyst humanist betraktar räntans destruktiva betydelse i det mänskliga samhället.

Pound insåg rätt tidigt att Andra Världskriget var i anstiftande och gjorde allt han kunde för att upplysa sina landsmän om den uppenbara konspiration Penningmakten utövade. Pound ansåg sig tvingad att med alla medel verka för att undvika en katastrof. Hans desperation blev i praktiken ett hundratal radioprogram, och efter att han förvägrades sända sina program från hemlandet, åkte han till Italien och sände dem på kortvåg från Rom till USA med stöd av fascisregimen i Italien 1941-1943.
Han försökte på ett pedagogisk sätt undervisa sina landsmän om var det verkliga problemet fanns, vilka som stod bakom krigshetsen i USA och vilka motiv de hade. Inte att undra på att han senare (med facit på hand) har stämplats som både judefientlig, antisemit och landsförrädare. Pound blev gripen år 1945 av amerikanska armén och placerades på samma läger som andra fientliga "krigsförbrytare". Han förpassades senare till Washington, dömdes aldrig utan ansågs vara ett mentalfall och tvingades vistas på anstalt i 12 år. Hemingwayoch flera andra av hans närmaste vänner försökte i olika lägen plädera för hans frigivning. En annan samhällsfalang mera destruktiv krävde i ett skede dödsstraff åt honom. En källa skriver så här om den här tiden:

" By 1953 Pound had still not been formally diagnosed. Enquiries form the Justice Dept. solicited an admission that at most Pound had a "personality disorder."

En annan källa konstaterar:

" Franklin D. Roosevelt had personally ordered Pound's indictment, spurred by the demands of his three personal assistants, Harry Dexter White, Lauchlin Currie, and Alger Hiss, all of whom were subsequently identified as being connected with Communist espionage."

Under sin tolv år långa tvångsvistelse i St Elizabeth Hospital kom Pound i kontakt med den unga författaren Eustace Mullins. Pounds anställde honom för tio dollar om dagen att i Library of Congress (det amerikanska kongressbiblioteket forska i hur det gått till då den privata centralbanken Federal Reserv System kom till.

Mullins själv beskriver sitt möte med Ezra Pound så här:

"In 1949, while I was visiting Ezra Pound who was a political prisoner at St. Elizabeth's Hospital, Washington, D.C. (a Federal institution for the insane), Dr. Pound asked me if I had ever heard of the Federal Reserve System. I replied that I had not, as of the age of 25. He then showed me a ten dollar bill marked "Federal Reserve Note" and asked me if I would do some research at the Library of Congress on the Federal Reserve System which had issued this bill. Pound was unable to go to the Library himself, as he was being held without trial as a political prisoner by the United States government."

Publicerat av Lars Osterman den 5.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

George Bush beslöt i går att lägga in sitt fjärde veto som president. Två gånger har han hindrat stamcellsforskning, en gång har han hindrat truppminskningar i Irak, nu vill han hindra sjukförsäkringar till barn från låginkomstfamiljer. Trots att lagförslaget hade brett stöd i senaten och 70 procent av befolkningen enligt en opinionsundersökning nyligen.

Samtidigt som den amerikanska regeringen fick nästan 150 miljarder dollar för att fortsätta ockupera Irak i ett år till, ville senaten också att man skulle vika 35 miljarder dollar över fem år för att garantera att USA:s fattiga barn hade en rimlig sjukförsäkring.

George Bush deklarerade stolt att han absolut inte kunde gå med på detta. Motivet skulle vara, att USA inte har råd och att systemet kommer att missbrukas av föräldrar som egentligen skulle ha råd att bekosta privata sjukförsäkringar för sina barn. De där miljarderna behövs istället för att fortsätta mörda kvinnor och barn i Mellanöstern...

Nu är det i och för sig kanske en rent hypotetisk fråga, eftersom det i alla fall bara handlar om lånade pengar. USA:s utlandsskuld uppgår nu till över 9 tusen miljarder dollar. Det som blir mer och mer uppenbart är att detta inte handlar om ett galopperande vansinne, utan om en mycket medveten och cynisk politik att köra USA:s ekonomi i botten.
Därnäst kommer Europa.

It's not personal, strictly business...

Publicerat av Mikael Wälivaara den 4.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Minst tre personer dödades i går när en konvoj med den polske ambassadören råkade ut för ett bakhåll i ett av Bagdads "säkraste områden". Ambassadören räddades dock efter en heroisk insats av Blackwaterpersonal, som först släpade honom till säkerhet och sedan flög honom ur området. (Källa Think Progress.)

Ett filmteam från Associated Press råkade befinna sig på plats och filmade delar av händelsen. Deras film har konfiskerats av amerikanska myndigheter!

Det är inte ens patetiskt, det är sjukt! Tre personer fick sätta livet till för att Blackwater behövde en vacker PR-historia som visade vilken viktig uppgift de gör i Irak.

Jag minns inte nu var jag läste det, på Huffington Post tror jag, där någon kolumnist frågade sig om det var särskilt underligt, att personer som frivilligt valde att bli legosoldater också hade lite konstiga värderingar när det gäller liv och död... Uppenbarligen.

Andra bloggar om: USA, Irak, Blackwater, legosoldater

Publicerat av Mikael Wälivaara den 4.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Av Lars Österman

Synnerligen intressant avsnitt på Boston Legal. Bakgrund: Melissa Hughes vägrade betala sina skatter till IRS (Internal Revenue Service, den amerikanska skattemyndigheten). Alan Shore drar en sällsynt vågad politisk slutplädering där han kritiserar etablissemaneget för situationen i USA.

Boston Legal Stick It

Add to My Profile | More Videos

Slutpläderingen väcker många frågor om hur man - om alls - kan demonstrera och få fram sin åsikt om regimens maktmissbruk.

Publicerat av Lars Osterman den 3.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Den anakronistiske murveln Greg Palast på BBC, har givit oss en ny vinkel på några av president Bushs senaste krokodiltårar.
För ett par veckor sedan, när Bush var på väg till APEC-mötet i Australien (som han av misstag (?) kallade OPEC i Österrike, Austria) mellanlandade han på en hemlig flygbas i Anbarprovinsen i Irak. Där lät han sig fotograferas med en viss shejk Abu Risha, som skulle ha gjort en imponerande insats för att mäkla fred mellan de lokala krigsherrarna och USA.

Kort efter Bushs besök sprängdes shejk Risha ihjäl i ett anfall som tillskrivits al-Qaida. President Bush höll ett känslomässigt tal till minne av sin kompis.

Men Greg Palast har undersökt historien och kommit fram till att shejken är uppdiktad och så även det påstådda al-Qaida attentatet.

• Risha var inte en shejk
• Det var inte al-Qaida som dödade honom
• Det fanns ingen överenskommelse mellan lokala krigsherrar och USA.


Andra bloggar om: USA, Irak, George Bush, Abu Risha, Anbarprovinsen, al-Qaida

Publicerat av Mikael Wälivaara den 3.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Erik Prince, grundaren av legosoldatbolaget Blackwater, satt i förhör i kongressen igår efter att hans anställda dödat mellan 11 och 20 civila irakier för ett par veckor sedan. Trots att Erik hävdade att Blackwater bara fick använda våld i självförsvar kallade han detta för en olyckshändelse, där hans mannar bara handlade efter bolagets regelbok.

Sedan 2005 har Blackwaters anställda varit inblandade i 195 situationer med "upptrappat våld" som det kallas. I över 150 av dessa har legosoldaterna skjutit först. Med tanke på fiendens förslagenhet har detta varit nödvändigt, säger Prince.

Avseende "incidenten" där en berusad Blackwateranställd sköt ihjäl den irakiske vicepresidentens livvakt, beklagade Prince det inträffade och påstod att bolaget gjort allt man kunnat för att straffa den skyldige. Straffet blev att han fick sparken och själv fick bekosta hemresan till USA. Det är nämligen så, att Blackwater inte lyder under irakiska lagar i Irak, utan under amerikanska. Och någon amerikansk utredning av det inträffade har inte ägt rum.

(UPPDATERAT 071007: Den skyldigen, Andrew Moonen, återvände två månader efter dödsskjutningen till Mellanöstern, närmare bestämt till Kuwait, nu som anställd av ett annat legosoldatföretag, Combat Support Services Associates, enligt detta PM från kongressrepresentanten Henry Waxman, ordförande i de pågående kongressförhören om Blackwater.)


Men det som faktiskt fick min mage att vända sig allra mest var när jag hörde om spelet bakom den senaste skottlossningen. Blackwater hade tänkt betala de omkomnas efterlevande med 250.000 dollar vardera. Men amerikanska myndigheter ansåg att 15.000 dollar var en lämpligare summa, eftersom man annars kunde riskera att irakier frivilligt skulle låta sig dödas, för att familjen skulle tjäna pengar på det...

Med tanke på det märkliga nazistiska spelet i USA just nu, förtjänar det också att nämnas, att denne Erik (med k) Prince även är grundaren av en neokonservativ stiftelse med namnet "Freiheit Foundation".
Som tack för 200.000 dollar i bidrag till republikanska politiker har Blackwater nu regeringsuppdrag i Irak för minst 1 miljard dollar...

Andra bloggar om: Blackwater, Erik Prince, legosoldater, Irak, USA

Publicerat av Mikael Wälivaara den 3.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Det där låter väl som en rubrik som kvällstidningarna borde kasta sig över och spekulera kring i några veckor? Eller hur? Va?
Och, tro det eller ej, historien är faktiskt sann. Den legendariske, för att citera Wonkette, transvestiten Dean Johnson, HIV-positiv och metamfetaminmissbrukande, över två meter lång och flintskallig, hittades död i Washington D.C. i förra veckan. Glamrockaren från New York befann sig i huvudstaden för att ordna ett sexparty för en okänd saudiarabisk miljonär. En återkommande kund sedan länge, enligt uppgifter på den avlidnes dator.

Men när man tänker efter, hur PK, politiskt korrekt, skulle det vara? En HIV-positiv bög? En muslimsk miljonär?? I USA:s huvudstad, med potentiella politiska undertoner???

Nåväl, ännu ett scoop här på UUAA...

Andra bloggar om: mediekritik, skandaljournalistik, PK, politiskt korrekt, PC i Sverige

Publicerat av Mikael Wälivaara den 3.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Två kära vänner har gått samman i ett försök att presentera den mest auktoritativa informationen som finns tillgänglig om det extraterrestriella, det utomjordiska. Anna Sundström och Rolf Kenneth Myhre lanserade idag webbsidan ET/V Nordic.

Jag har bara hunnit skumma igenom deras plattform, men på de flesta punkter är jag helt enig med dem. Det finns sedan länge helt överväldigande vittnesmål om utomjordisk närvaro på vår planet, och att förneka dessa är, i mina ögon, bara till skada för oss som kosmiska varelser.

Sedan jag började blogga och göra podcasts för två år sedan har jag ändrat uppfattning om många utomjordiska aspekter:
• Jag tror inte längre att vi ska räkna med någon ET-intervention, utan vår karmiska uppgift här på Jorden är nog, tyvärr, att vi får fixa det vi har ställt till med själva.
• Jag betvivlar idag att vi befinner oss i en kosmiskt predestinerad "uppstigning", där alla får välja om de vill gå vidare ut i nya densiteter eller stanna kvar här på Jorden.
• Bland annat eftersom jag så sent som för några veckor sedan såg mitt sjunde UFO är jag inte det minsta tveksam till deras fysiska närvaro, men jag är mycket tveksam till deras syften; om de huvudsakligen är jordiska konstruktioner, baserade på återskapad UJ-teknologi för att skrämma oss, eller en kombination, som tyder på att det pågår kontinuerliga utomjordiska aktiviteter runt omkring oss med politikernas och militärens tysta godkännande. Eller att detta bara är ytterligare ett sätt att frammana terror för en kommande global diktatur.
• Till skillnad mot de allra flesta som "tror" på UJ, är jag fortfarande ytterst tveksam till tidsresande, att kunna förflytta sig i fjärde dimensionen. Eftersom en sådan kapacitet skulle göra det möjligt att om- och återskapa historien på det mest fördelaktiga sättet, som till exempel Isaac Asimov beskriver det, och inga tecken tyder på att något sådant försigår, förutsätter jag för närvarande att de enda skillnaderna mellan oss och UJ handlar om olika energinivåer.

Men det är min absoluta personliga övertygelse att jag levt tidigare liv på andra planeter, i andra solsystem, förutom åtskilliga här på Jorden. Därför förutsätter jag att samma sak gäller för alla andra runt omkring mig. Vi är alla en del av en kosmisk, universell skapelse, där den fysiska verkligheten är underordnad vår andliga uppgift. Jorden behöver alltså inte vara någon "verklighet", utan bara en matris, en artificiell skapelse, där begränsningarna har skapats för att testa vår styrka att klara av dem.

Jag börjar nu dyka väldigt djupt ned i min egen kosmologiska tro, som för många kommer att te sig helt oförståelig. Det grundläggande, det enda du som inte tror som jag behöver förstå, är att jag tror att universum, kosmos, sjuder av evigt liv, där det både finns en universell och en subjektiv uppgift.

En uppgift som gäller att hjälpa oss alla att nå en högre medvetenhet, och en som hjälper mig som individ att bli duktigare på att arbeta för det gemensamma.

Jag hoppas att jag hinner utveckla detta djupare i något framtida inlägg. Men besök tills vidare ET/V Nordic och följ de länkar som finns där. Jag lovar att det kommer att bli en upplyftande upplevelse.

Andra bloggar om: ET/V Nordic, UFO, utomjordingar, kosmos, kosmologi, universum, evigt liv, reinkarnation

Publicerat av Mikael Wälivaara den 2.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

I en uppdatering av artikeln om John Bolton noterade jag denna slående likhet mellan en biträdande rådgivare på försvarsdepartementet i USA, Debra Cagan, och en viss ledare för en rasistisk ideologi i Tyskland (ena mustachen ditritad). Debra Cagan har skapat sig världsberömmelse genom att, inför en grupp besökande brittiska parlamentsledamöter i Pantagon, deklarera att hon "hatar alla iranier".

Många kommentatorer har försökt att nedvärdera hennes klavertramp, med att hon bara har en rådgivande funktion i DoD. Men inte så många inflytelselösa rådgivare får en kommendörsordern av den ungerske ambassadören.

Jag skulle kunna skriva betydligt mycket mer om detta, men låt mig avrunda med att det är anmärkningsvärt många nazistiska kopplingar till det sionistiska Vita Huset...

UPPDATERAT: Jag önskar att jag var så mycket en gentleman att jag kunde förbise detta mardrömslika ansikte och söka hennes inre godhet, men det är helt enkelt omöjligt. Inte med den frisyren, inte med den klädseln, inte med det uttalandet. Hon är helt enkelt precis den hon försöker utge sig för att vara. Läs alla underbara kommentarer om "Frau Blücher" (SFX: hästar som gnäggar) här på Wonkette.

Andra bloggar om: Debra Cagan, Hitler, lika som bär

Publicerat av Mikael Wälivaara den 2.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Programledaren på Air America Radio, Rachel Maddow, som verkar "fostras" för en TV-karriär på MSNBC, debatterade igår Iran med den gamle ärkereaktionären Pat Buchanan.
Från början var den debatten tänkt att vara huvudnumret under sändningen, men när det visade sig att Britney Spears förlorat vårdnaden om sina barn, flyttades Rachels och Pats diskussion till slutet av programmet. Naturligtvis en helt korrekt journalistisk bedömning.
Jag vill minnas att Britney-nyheten nådde förstasidan på minst en av våra kvällstidningar också.

Andra bloggar om: Rachel Maddow, Iran, Britney Spears, mediekritik

Publicerat av Mikael Wälivaara den 2.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Jag satt med några vänner igår och pratade om ditten och datten. Efter ett tag ursäktade jag mig för att gå hem "och skriva lite om familjen Rothschild", som jag uttryckte det.
Mina tre vänner, som definitivt inte är några dumbommar, tvärtom, misslyckades samtliga med att ens placera namnet.

Jag försöker ofta påminna mig att 35 procent av amerikanerna inte vet vad deras egen vicepresident heter, eller att 50 procent inte kan hitta USA på en jordglob. Om det är så illa ställt i USA kan man förmoda att det inte ser så enormt mycket bättre ut här i Sverige. Inte för att jag därmed anser mig förmer än en normal läsare, eller att detta är anledning att se ner på någon, det är bara ett faktum som beskriver hur olika vi prioriterar vilken kunskap som vi anser vara väsentlig. Och att mina vänner inte kunde placera namnet Rothschild beskriver väl först och främst med vilken framgång Rothschilds önskan att inte synas (i bägge betydelserna: beses och undersökas) har åtlytts av media och akademia.

Desto större anledning att beskriva denna världens främsta härskarfamilj än en gång. Kanske blir det dagens pensum...



Men här kommer ett filmtips från Lars Ö, One Nation Under Siege, En nation under belägring, som jag inte hade sett tidigare. (Om någon har tipsat om den tidigare, så ber jag om ursäkt – jag hinner inte med alla fina tips jag får...)
Filmen sammanfattar mycket av det vi diskuterat på senare tid – och den handlar inte om ekonomi, utan om diktaturen som håller på att skapas runt omkring oss – och hur just okunnighet är förutsättningen för att denna diktatur ska kunna förverkligas.
Men den är lång, nästan 1 1/2 timme, så börja inte titta förrän du har tid. För om du börjar kan du inte sluta...

Andra bloggar om: Okunnighet, diktatur, Orwell, Rothschild, One Nation Under Siege

Publicerat av Mikael Wälivaara den 1.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

UPPDATERAD nedan:

John Bolton, USA:s förre FN-ambassadör, mannen som offentligt har sagt att ingen skulle märka om FN-skrapan sprängdes, har nu återigen visat sitt rätta ansikte. (BoB Roger.)
I ett tal inför tory-politiker i Storbritannien sa han rent ut, att det inte längre finns något alternativ till ett förebyggande anfall mot Iran, berättar Jerusalem Post:

Bolton said that the fact that only partial intelligence about Iran's nuclear activity existed should not be used as an excuse not to act. "Intelligence can be wrong in more than one direction... Responding after they (nuclear devices) are used is unacceptable."
Bolton also said the UN was "fundamentally irrelevant".

Bolton sa att att det faktum att det bara finns spridda underrättelser om Irans nukleära aktivitet får inte användas som en ursäkt för att inte handla. "Underrättelser kan vara felaktiga i fler än en riktning... Att svara efter att de (kärnvapnen) har använts är oacceptabelt."
Bolton sa också att FN var "fundamentalt irrelevant".

John Bolton är en av George Bushs och Dick Cheneys närmaste förtrogna. Ta hans ord som en hälsning från absolut högsta ort.

UPPDATERAD : Storbritanniens premiärminister Gordon Brown anser att ett bombangrepp mot Iran är en strålande idé (ordvitsen medveten). Den brittiska tidningen Daily Mail fortfarande känner att landet förolämpades av Iran när de spionerande soldaterna återbördades som en humanitär gåva och att Iran måste straffas för detta. Så än en gång verkar det som om USA och Storbritannien gör sällskap i britternas gamla sandlåda.

Världens mest livsfarliga sandlåda...

UPPDATERAD 2:

"Jag hatar alla iranier," säger Irakrådgivare till Vita Huset

I det subtila diplomatiska spelet mellan USA, Storbritannien och resten av världen blir tonläget och ordvalet allt våldsammare. Debra Cagan förbluffade några gästande brittiska parlamentsledamöter i går med att uttrycka att hon "hatade alla iranier" och anklagade britterna för att svika i Irak.
Debra Cagans uppgift i Vita Huset är att hålla samman den sönderfallande koalitionen i Irak, och att döma av kommentarerna från de besökande brittiska politikerna så var Ms. Cagan ganska exakt så som man kan föreställa sig av bilden ovan. (Biden är tagen vid en mottagning på Ungerns ambassad i Washington D.C. där Debra Cagan mottog en hedersmedelj iklädd denna smakfulla klädsel och associationsrika frisyr... Undrar hur hon skulle se ut om man kladdade dit en liten mustach under näsan?..)



Andra bloggar om: USA, Iran, John Bolton, Gordon Brown, Debra Cagan

Publicerat av Mikael Wälivaara den 1.10.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg