UUAA Radio

Visst kan man förstå att oljebolagen lider under vår nya miljömedvetenhet. Eller?

Publicerat av Mikael Wälivaara den 31.1.08 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Det är nog mer än ett halvår sedan jag deklarerade att om Rudolph Giuliani (eller 9iu11ani, som han numera kallas, eftersom allt han hade att komma med i sina tal var hur otroligt duktig han var den 11 september, 2001) blev USA:s näste president skulle jag lämna planeten.
Det kan tyckas som en lågoddsare, men kom ihåg att han för bara några månader sedan var storfavorit, endast hotad av skådespelaren Fred Thompson, som hoppade av för någon vecka sedan. 

Men anledningen till mitt hot var betydligt allvarligare: Rudolph Giuliani är inte bara en skamlös profitör på de 3.000 oskyldiga som dödades den 11 september, han är förmodligen den mest skräckinjagande politiker som räknats som en seriös presidentkandidat någonsin. En tvättäkta fascist, en månglare i terror, med en stab omkring som får blodet att isa sig... Ja, som får filmen Gudfadern att likna en romantisk komedi...

Publicerat av Mikael Wälivaara den 30.1.08 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Presidentvalet 1960, mellan den redan då djupt föraktade Richard M. Nixon och den långt ifrån populäre katolske playboyen John F. Kennedy, avgjordes med bara drygt 100.000 rösters marginal. I delstaten Illinois var marginalen bara 9.000 röster. Men i Cook County, där staden Chicago ligger, som på den här tiden styrdes av den mäktige och korrumperade demokratiske borgmästaren Richard Daley, vann JFK med 450.000 röster! Valfusk, vrålade republikanerna. Men inga undersökningar kunde bekräfta att något sådant förekommit i en skala som kunnat ändra slutresultatet. Fortfarande tror dock många, även så respekterade personer som journalisten Seymour Hersh, att Nixon egentligen var den verklige vinnaren.

I förra veckan visade Kunskapskanalen på SVT en mycket slarvig dokumentär om Richard Nixon, med undertiteln Mannen vi älskade att hata. När det dramatiska och historiskt ödesmättade valet 1960 kom upp -- och avklarades på ett par minuter -- konstaterade speakerrösten att man idag vet att miljardären Joseph Kennedy köpte valet i Illinois till sin son.
Eftersom detta till och med för mig är länge sedan har jag forskat lite grand i historien och funnit att den definitivt inte är klarlagd och att flera frågetecken kvarstår.

Två märkligt svaga kandidater
Att valet kom att stå mellan dessa två högst kontroversiella figurer är, till att börja med, ett av historiens stora mysterier. Nixon hade varit vicepresident under Eisenhower, men innan George H. W. Bush (under Ronald Reagan) och alldeles särskilt idag, med Dick Cheney, var detta en anonym och huvudsakligen representativ post. Presidenter ansågs välja sina vicepresidenter som en slags livförsäkring: "Titta vad ni får om ni gör er av med mig!"
Nixon personifierade verkligen en sådan vicepresident och var redan då en driftkucku i både politiken och i pressen. (Hur många minns pappa Bushs vicepresident, Dan Quayle, som gav intryck av att vara en fullkomlig idiot?)

Föraktad även av Eisenhower
Men Eisenhowers förakt för Nixon var ovanligt tydligt, även om han halvhjärtat stödde "Tricky Dick" i valkampanjen. Hans uttalande till pressen, när han ombads att berätta om Nixons starkaste sidor, är en klassiker:

[G]ive me a week, I might think of one, I don't remember.
Ge mig en vecka så kanske jag kommer på någon, jag minns inte.

Bildsköne överklassonen JFK
På den demokratiska sidan fanns så den unge och bildsköne rikemanssonen John F. Kennedy. Visserligen var han lite av en krigshjälte och välutbildad, men han var katolik, ung och ökänd för ett utsvävande och promiskuöst liv, och väckte därför ett stort motstånd hos breda grupper amerikaner. Men detta räknas som det första riktiga TV-valet och Nixon, med sin flackande blick, sin kraftiga skäggväxt och sin benägenhet att svettas, påstås inte haft en chans mot sin hjärtekrossare till motståndare.
Även Nixon gav ett klassiskt uttalande efter sin valförlust, som visar vad han själv ansåg om hur han behandlats i media:

You won't have Nixon to kick around anymore...
Nu har ni inte Nixon att sparka på längre...

Ett av de tätaste valen i historien
Men detta får bara mina misstankar att öka ytterligare. Nixon hade mer eller mindre gjort bort sig som vicepresident, han hånades i pressen, han gjorde dåligt ifrån sig i TV-debatterna – ändå förlorade han valet med en av de minsta marginalerna i modern tid. (Al Gore "vann" till exempel det ifrågasatta presidentvalet 2000 med ungefär en halv miljon röster – ändå förlorade han...)
Ja, som sagt, många hävdar fortfarande att Nixon i verkligheten vann!

JFK – en av historiens största?
JFK, å andra sidan, beskrivs i vår officiella historia som den kanske störste presidenten USA haft, trots att han bara fick knappt tre år på posten, innan han mördades i Dallas, 1963.
Visst pratar man om hans kvinnoaffärer, till exempel med Marilyn Monroe, men de uppvägs mer än väl av hur han drog igång USA:s satsning på en bemannad månfärd, hans sätt att hantera Kubakrisen, och hur han var på god väg att reformera Federal Reserve och CIA och avsluta USA:s inblandning i Vietnam. (Så säger alltså den officiella historien, som definitivt inte är oemotsagd...)
Hur kunde det komma sig att denna avgrundsdjupa skillnad i statsmannaskap inte framgick tydligare, redan när de debatterade mot varandra?

Min konspirationsteori
Låt mig få komma med en skisserad, konspiratorisk hypotes: I Seymour Hershs bok, The Dark Side of Camelot, beskrivs en helt annan sida av John F. Kennedy och det mytiska sagorike man i dag skapat runt hans tid i Vita huset. Till tidningen The Atlantic säger Hersh bland annat:

Kennedy was much more corrupt than other post-war Presidents, by a major factor. Much more manipulative, though Nixon was a close second. There's nothing wonderful about Nixon, Watergate proved that, but I think that Nixon was an amateur compared to Kennedy.
Kennedy's beauty made him more corrupt. He was above the law; he didn't think anything could stop him.

Kennedy var mycket mer korrumperad än andra efterkrigspresidenter, med bred marginal. Mycket mer manipulativ, även om Nixon kom som god tvåa. Det finns inget underbart med Nixon, något Watergate bevisade, men jag anser att Nixon var en amatör i jämförelse med Kennedy.
Kennedys bildskönhet gjorde honom mer korrumperad. Han stod över lagen; han trodde inte att något kunde stoppa honom.

Enorma krafter i bakgrunden
På den här tiden härskade inte bara Daley med tveksamma metoder i Chicago. FBI, den federala polisen, styrdes som ett skräckvälde av den paranoide transvestiten J. Edgar Hoover.
Det är allmänt känt att Hoover höll hemliga dossierer på politiker i utpressningssyfte, och att man hjälpte fram politiker med en massa skit i bagaget, så att man kunde ha kontroll över dem. (En tradition som lever i allra högsta välmåga än i dag.)
Detta kan mycket väl vara en av förklaringarna till det märkliga valet av presidentkandidater... De var båda så komprometterade, att det ansågs att de skulle bli ytterst lydiga maraionetter.

Det "militärindustriella komplexet"
President Eisenhower är i dag mest känd för att han i sitt avskedstal, 1961, var den förste att använda uttrycket "det militärindustriella komplexet", som han varnade var på väg att ta över kontrollen i landet. Nu riktades deras allt mer glupande aptit mot Sydostasien och mer bestämt Vietnam.
USA levde också fortfarande i efterdyningarna av McCarthy-eran, den antikommunistiska, patriotiska utrensning som Nixon varit nära knuten till och som även Kennedy tagit djupt intryck av.
Sist, men definitivt inte minst, så var detta förmodligen Kalla krigets kulmen. Hela världen hukade under kärnvapenhotet och rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjetunionen var en illa maskerad forskning för att utveckla nya och effektivare missiler .

Frågor som påverkar än i dag
Det var i denna verklighet som näste president skulle verka. Att inbilla sig att dessa oerhört mäktiga krafter som styrde i bakgrunden inte hade kapaciteten att lyta fram sin favorit, är naturligtvis naivt. Visserligen bevisar det inte att det verkligen förekom fusk på den nivån, men presidentvalet 1960 är onekligen en punkt i historien som väcker massor av obehagliga frågor, ända fram till vår tid.

Intressant?
Andra bloggar om: Presidentvalet 1960, Richard M. Nixon, John F. Kennedy, JFK, valfusk, Richard Daley, Illinois, Chicago, McCarthy, J. Edgar Hoover, korruption, konspiration, konspirationsteorier

Publicerat av Mikael Wälivaara den 28.1.08 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Den svenska bloggosfären innehåller faktiskt många riktiga pärlor. Några av dem har jag listat i min bloggrulle här till höger. Besök alla! Varje besökare är viktig, för att bloggare med ett viktigt budskap ska synas i statistiken, bland mode, skvaller och shoppingtips.

Men just idag vill jag speciellt rekommendera Jan-Olov Wikhalls blogg, med undertiteln Samhällsdebatt och tankerevolution, som inte innehållit en enda artikel på sistone som inte varit högst läsvärd.

Publicerat av Mikael Wälivaara den 26.1.08 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Några notiser som fångade min uppmärksamhet under förmiddagen:
Min favoritkandidat till presidentposten i USA, Dennis Kucinich, har beslutat sig att hoppa av som kandidat. Det officiella uttalandet ska komma idag. Det var inte förvånande efter att han förvägrats att delta i flera av de demokratiska debatterna på sistone och bland annat därför fått väldigt låga primärvalsröster, men det var likafullt tråkigt.
Inte heller hans begäran om att ställa president Bush inför riksrätt, som han kommer att presentera för representanthuset på måndag, lär resultera i någonting. Den demokratiska talkvinnan, Nancy Pelosi, har från allra första början deklarerat att riksrätt inte "finns på bordet" och har till och med hotat Kucinich, att han inte får använda uttrycket att presidenten har ljugit.
Kucinichs kommentar till detta var:
"Om riksrätt inte finns på bordet, då finns inte heller sanningen på bordet."

Kom ihåg att president Clinton ställdes inför riksrätt för att han ljugit om en avsugning.

En tragikomisk notis som jag hörde på gårdagens Rachel Maddow Show. För att minska på luftföroreningarna i Beijing till de olympiska spelen i sommar har de kinesiska myndigheterna beslutat att genomföra massor av radikala beslut, bland annat att förbjuda privatbilism, tillfälligt stänga en massa fabriker med mera.
Men en medicinsk konsult till den amerikanska truppen rekommenderar ändå att truppen inte tilbringar en dag mer i Kina än absolut nödvändigt och att man alltid, även när man tävlar, bär ett speciellt munskydd, som släpper in syre men filtrerar bort flera av föroreningarna...

Jag håller helt och fullt med Rachel när hon undrar hur det kommer att se ut på massmediatäckningen. Vad kommer det att betyda för Kinas förväntade PR-triumf? Snacka om en nedslående bild av tillståndet i den blomstrande kinesiska ekonomin (> 11% i BNP-ökning i fjol!) om gästande idrottare uppträder i munskydd?! Jag förmodar att amerikanerna kommer att förbjudas att genera värdarna på det sättet från officiellt håll, precis som handelsexperter sagt att man inte bör förbjuda förgiftade leksaker från Kina, eftersom det skulle kunna innebära att kineserna blev sura...
"Och de är förmodligen våra bästa vänner, just nu," som experten sa. (Jag hittar inte länken i hastigheten, men det kommer ifrån en TV-intervju på något av de stora bolagen i höstas.) UPPDATERAT: Länken är här, och den som uttalade sig var ekonomijournalisten Erin Burnett på CNBC.

Andra bloggar om: Dennis Kucinich, riksrätt, Kina, OS, luftföroreningar

Publicerat av Mikael Wälivaara den 25.1.08 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Svenska massmedier har de senaste dagarna skrivit om två fantasieggande händelser ovanför våra huvuden: den märkliga "humanoiden på Mars" och en underlig dementi om ett stort UFO-fenomen i Texas. Men asteroiden TU24 börjar nu till och med NASA mörka om.

Det har alltid fascinerat mig, som stjärnklara nätter ofta får nackspärr av att beundra den magnifika stjärnhimlen, hur ointresserade de flesta är av rymden. Det är ovanligt att ens träffa på någon som kan lokalisera polstjärnan, som vet skillnaden mellan en stjärna och en planet eller som kan peka ut var på natthimlen man en riktigt mörk natt kan se Andromedagalaxen, det största och mest avlägsna objekt synligt för blotta ögat (ca. 2 miljoner ljusår bort). Ibland tror jag att det handlar om att vi helt enkelt självmant valt dessa virtuella skygglappar, eftersom vår kollektiva "hemlängtan" annars skulle bli olidlig, som den ofta är för mig...

Gubbar på Mars och UFO:n
Men "gröna gubbar på Mars" och UFO-galningar brukar alltid locka fram halvtaskigt skrivna spydigheter i kvällstidningarna. Och två sådana nyheter har lockat svenska tidningar i veckan. (Se länkar i ingressen.) Dels har man hittat en märkligt mänsklig -- eller i alla fall humanoid -- "överkropp" på en bild ifrån Mars, dels har en stor UFO-observation ifrån Texas efter två veckor plötsligt fått en mycket märklig dementi från det amerikanska flygvapnet. Och för ovanlighetens skull skriver man faktiskt om detta med i alla fall en liten anings förbehåll för att det faktiskt är ganska märkligt...
[Uppdaterat: Den utmärkta bloggen Populär Astronomi hävdar att "figuren på Mars" bara befinner sig några meter från kameran, vilket skulle betyda att den är några centimeter hög. Så är det inte en UJ-pyssling är det nog troligast att det är en fantasieggande sten. Emily Lakdawalla på The planetary Society förklarar också att färgbilden är en sammanslagning av tre olika svartvita bilder med olika filter, tagna under flera minuters tid. Figuren måste alltså ha stått stilla hela tiden, och därmed borde väl spekulationerna om detta vara avslutade... ]

Närkontakt med asteroiden TU24
Men när det gäller asteroiden TU24 är det märkligt tyst. Det är en relativt stor asteroid, enligt NASA ungefär 300 meter, som runt den 28-29/1 kommer att passera oss på ett avstånd som är obetydligt större än Månens. Risken att vi ska träffas är alltså mikroskopisk, men det finns en betydligt större risk att TU24 är magnetiskt laddad och då skulle den faktiskt kunna ställa till en hel del bekymmer ändå, när den kommer in i Jordens magnetfält. (BoB Roger och David)

NASA mörkar och släcker satellit
Det NASA nu "mörkar" om, är asteroidens fysiska egenskaper. Enligt den här länken, som jag inte kan bedöma trovärdigheten på, ska asteroiden ha ett mycket starkt magnetfält -- någonting astronomer inte har några problem att identifiera på avlägsna stjärnor, men uppenbarligen inte förmår avgöra på en stor asteroid som bara är dagar avlägsen oss.
Men det räcker inte i denna fantasieggande, konspiratoriska historia. Enligt samma länk som ovan, ska den satellit som som skulle kunna följa TU24 under hela passagen, Goldstone DSS-14, stängas av för underhåll från 25/1 - 15/2... Passagen sammanfaller också med avslutningen av World Economic Forum i Davos, Schweiz -- en av de säkraste platserna att befinna sig på, om en naturkatastrof skulle inträffa.
Även denna länk som jag också fick från Roger, från 2003, är intressant att reflektera över. Experterna är oense om hur man ska förhålla sig till allmänheten, om man vet att en stor och katastrofal rymdkollision är nära förestående...

Jag hade, något visare av erfarenhet, inte tänkt att skriva om TU24, eftersom osäkerheterna och spekulationerna är så många. Men tillsammans med de andra två nyheterna blir det intressant rent nyhetsmäsigt.
Tidningar skriver om sådant som de tror lockar läsare. Och det är de onekligen oerhört duktiga på. Därför är det minst lika intressant att notera vad de inte skriver om, trots att det garanterat skulle kittla läsarnas både högre och lägre drifter...

Intressant?
Andra bloggar om: UFO, Mars, TU24, NASA, Texas, asteroid

Publicerat av Mikael Wälivaara den 25.1.08 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

UPPDATERAT nedan

Det amerikanska Centret för offentlig integritet har räknat ut att Bushadministrationen ljugit om Irak och Saddam Husseins hot mot världsfreden 935 gånger under de två första åren efter 11 september, 2001. Detta är en nyttig påminnelse om hur illa det är ställt. Och trots att vi är många som pekat på dessa lögner, är det först nu som svenska massmedier tar det ordet i sin mun. (BoB Mats W.)

När Lars Görling på 1950-talet ville beskriva ett Sverige som helt tappat kontakten med all moral, skrev han den lysande boken 491. Titeln var hämtad från Jesu ord, att man måste förlåta sin broder, inte sju, men sjuttio gånger sju gånger. Lars Görlings fråga var, vad händer när även den siffran passerats?..
Här på UUAA har jag åtskilliga gånger skrivit att Bush och hans neokonservativa hejdukar helt enkelt inte kan tala sanning -- eller snarare, att man medvetet använder lögnen som en metod att trötta ut och frustrera.
Inte ens när det inte finns något att dölja, som till exempel när Bush utyttjade presidentens privilegium och sparkade ett dussin federala domare, kunde han nöja sig med sanningen, utan var tvungen att hitta på att de fick sparken på grund av inkompetens. När det egentligen handlade om att de inte ville specialutreda demokratiska politiker inför kongressvalet 2006.

Centret för offentlig integritet konstaterar försiktigt, att de efter omfattande studier funnit minst 935 uttalanden av George Bush, Dick Cheney, Condoleezza Rice, Donald Rumsfeld och fyra andra i presidentens närhet, som tyder på medvetna lögner om läget i Irak innan invasionen. Och det bara under perioden 2001 till 2003. Alldeles speciellt gäller detta påståendena att Irak var i besittning av massförstörelsevapen, men även att det skulle finnas kopplingar mellan Irak och al-Qaida. (Hussein var en sekulär president och var därför en stark motståndare till al-Qaidas fundamentalistiska retorik.)

Exakt samma taktik använde Vita huset sedan för att piska upp krigshetsen mot Iran. Man samarbetade med al-Qaida och låg bakom många attacker på amerikanska soldater i Irak, president Ahmadinejad var antisemit och förinteseförnekare och ville förinta Israel och Iran hade ett långt framskridet kärnvapenprogram.
När samtliga 16(!) amerikanska underrättelsetjänster förra året konstaterade att Iran skrotat sitt kärnvapenprogram 2004, ljög Bush igen om att han aldrig blivit informerad i förväg om det. Detta för att dölja lögnerna om att Iran var ett större hot mot världsfreden än till och med Irak – ja, han talade faktiskt om ett hotande tredje världskrig – även efter att den nationella säkerhetsrapporten kommit till sin omvälvande slutsats, men innan den offentliggjorts.

Detta är långt ifrån enbart en moralisk fråga. Invasionen av Irak, enligt dåvarande generalsekreteraren i FN, Kofi Annan, genomfördes i strid med FN:s stadgar. En invasion av ett land som inte visat någon aggression mot angriparen, är en krigsförbrytelse. Att ägna sig åt krigshets är en fredsförbrytelse. Och resultatet är att hundratusentals, kanske så många som en miljon irakier mist livet och åtskilliga miljoner tvingats i landsflykt från det allt mer krigssargade landet.

Om nästan exakt ett år ska en ny president flytta in i Vita huset. Irakkriget kommer då fortfarande att pågå. Trots att man nu medger att man agerat på felaktiga grunder – men i god tro, man vilseleddes bara av CIA – så försvarar nästan alla kandidater att kriget fortsätter med att man nu har ett ansvar att återställa det man råkade förstöra. Men eftersom vi vid det här laget borde veta att Irakkriget bara har miliärstrategiska och energipolitiska orsaker, så är detta en skamlös lögn det också. Och den här gången av Bushs efterträdare. Så traditionen går vidare...

Den senaste tidens ekonomiska nedgång har inneburit att Irak inte längre är högst på dagordningen i valdebatterna. Men de neokonservativa fortsätter, sin vana trogen, att ljuga även om detta. Så sent som i slutet av december, när alla redan insåg att USA var i långt framskriden recession, sa president Bush själv att USA:s ekonomi var i strålande form... Den hade aldrig varit bättre!

Men det är inte fråga om mytomani! Vita huset råkar inte vara hemvisten åt en klick patologiska lögnare. Det är en medveten politisk strategi. Samma politiska strategi som ligger bakom lögnerna om 11 september, Katrina-katastrofen, Valeri Plame-skandalen, sexskandalerna med unga pojkar i kongressen, raderandet av hundratusentals e-postmeddelanden från Vita husets servrar och så vidare. För vem vill tro att USA:s ledare skulle ljuga ettusen gånger om något så allvarligt som att starta ett krig mot ett oskyldigt land?

Fast kan man ljuga så skamlöst om det, vad är det som får oss att tro på någonting annat de säger? Någonting alls?

UPPDATERAT:
Think Progress meddelar att det brittiska utrikesdepartementet blivit beordrat att offentliggöra sina uppgifter från hösten 2002 -- ett halvår innan invasionen -- om att Irak hade massförstörelsevapen. Bland annat ska man ha hävdat att "Saddam Hussein hade kapaciteten att avfyra massförstörelsevapen inom loppet av 45 minuter". Whoops...

Dennis Kucinich, min mycket orealistiska favorit till presidentposten, [han har den 24/1 hoppat av som presidentkandidat] kommer i slutet av januari, i samband med SOTU, presidentens årliga tal om tillståndet i landet, att lägga fram sitt krav på riksrätt mot president Bush, berättar radioprataren Mike Malloy. Anklagelseakten omfattar över 50 punkter, att jämföra med Nixons, som hade färre än en handfull...

Vita huset, genom taleskvinnan Dana Perino, kommenterar uppgiften om lögnerna med att det är orättvist att peka ut Vita huset i denna fråga. Missuppfattningen delades av stora delar av världen (inte minst Sverige, min anm). (Men av någon outgrundlig anledning inte Frankrike, Tyskland och Ryssland...)

Vi får inte glömma, att Carl Bildt anställdes av neokonservativa lobbygrupper i USA för att propagera i EU för invasionen av Irak.

Intressant?
Andra bloggar om: 935 lögner, Vita huset, USA, Irak,

Publicerat av Mikael Wälivaara den 24.1.08 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

För ett par veckor sedan skrev jag om den turkiska FBI-translatorn, Sibel Edmonds, och hennes avslöjande att flera toppar inom den republikanska administrationen i USA hjälpt till att sprida amerikanska kärnvapenhemligheter till Turkiet och Israel, för vidareförsäljning till högstbjudande. Via bloggen Daily Kos (BoB Lars Ö) kommer nu upplysningar som föga förvånande knyter ihop denna jätteskandal med röjandet av CIA-agenten Valerie Plame Wilson och det täckmantelföretag hon officiellt jobbade för, Brewster Jennings.

När president Bushs före detta pressekreterare, Scott McClellan, avslöjade att han blivit förd bakom ljuset av bland andra president Bush och vicepresident Cheney när det gällde Valerie Wilson, handlade det inte om något normalt politiskt taskspeleri. Att röja en av sina egna hemliga agenter är landsförräderi. Att göra det för att hämnas på en sanningssägare, Valeries make, ambassadör Joseph Wilson, är en politisk skandal av betydligt större mått än Watergateskandalen. Men precis så gick det till...
Valerie Wilson arbetade med frågor om kärnvapenspridning, via CIA:s täckmantelföretag Brewster Jennings, och röjandet av både henne och hennes täckmantel innebar allra minst att massor av kompetens gick förlorad. Förmodligen innebar det även döden för både flera av Valeries kolleger och källor.
Misstanken att det fanns fler skäl att röja den här grenen av CIA, till exempel för att förhindra Brewster Jennings att avslöja illegal amerikansk spridning av kärnvapen, har jag också skrivit om här på bloggen för länge sedan.

När Sibel Edmonds, via brittiska Times, äntligen fick internationell publicitet för sina avslöjanden att bland andra två talmän i det amerikanska representanthuset tagit emot mutor för att hjälpa till att skydda smugglingen av amerikanska kärnvapenhemligheter till kriminella grupper i Turkiet och Israel, hindrades hon av den munkavle hon beordrats till av FBI och domstol. Men andra, som inte har hennes inskränkningar, har plockat upp stafettpinnen och nu kommer avslöjandena i allt tätare takt.
Bland annat att FBI ljugit om att man undersökt Edmonds historia i flera år.

Det råder inte längre något tvivel om att "kriget mot terrorn", som även kostat oss svenskar stora inskränkningar i våra fri- och rättigheter, bara är ett politiskt spel för att gynna krigsindustrin och ge politikerna oinskränkt makt över traditionella demokratiska principer.
Det som gör mig mest bedrövad är att så få tycks bry sig av oss som drabbas. Istället är vi tacksamma för att man skyddar oss...

Men kom ihåg att okunnighet är ett självvalt tillstånd. Det finns ingen annan du kan skylla på än din egen lättja. Bli provocerad!

Intressant?
Andra bloggar om: Sibel Edmonds, Valerie Plame Wilson, FBI, CIA, kärnvapen, USA, Brewster Jennings, kriget mot terrorn, konspiration, konspirationsteorier

Publicerat av Mikael Wälivaara den 23.1.08 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Vatikanens kontroversiella "hemliga polis", jesuiterna, fick idag en ny ledare, spanjoren Adolfo Nicolas. Han efterträder den diskrete men kraftfulle holländaren Peter-Hans Kolvenbach, även kallad von Klovenhoof, som oväntat bett att få avgå, officiellt av åldersskäl. Adolfo Nicolas har under nästan hela sin verksamma tid befunnit sig i Ostasien och var bland annat professor i teologi vid Sophiauniversitetet i Japan, och de senaste åren ledare för jesuiterna i Ostasien och Oceanien. Generalsposten i jesuitordern, som även brukar kallas Svarte påven, innebär en enorm maktposition inom den katolska kyrkan och utnämningen är först och främst politisk. Att man utser en ny ledare från Asien, passar väl in i den nya världsordningens maktgeografi.

När Ignatius av Loyola grundade Jesu sällskap för mer än 450 år sedan handlade det om att fostra en både akademisk och militär elitgrupp inom katolska kyrkan. Meningen var att infiltrera etablissemanget i främst protestantiska länder, för att i lönndom kunna utföra alla möjliga order som gynnade den heliga stolen i Rom. Och medlemmarna fick lära sig att både skaffa sig inflytande genom ett fridfullt och världsvant beteende, och samtidigt kunna leda konspirationer, starta krig och utföra politiska mord.
Genom jesuiternas radikala och på papperet vetenskapligt högtstående skolor och universitet fick de ofta den politiska maktens söner som sina elever och kunde välja och vraka bland de mest lämpliga rekryterna, att indoktrinera för sina syften.

Tidvis innebar detta att Vatikanen kände sig hotad av jesuiternas fanatiska och blinda lojalitet. Illuminati grundades till exempel 1776 på det jesuitiska universitetet i Ingolstadt, under en tid då jesuiterna var bannlysta. Grundaren, Adam Weishaupt, var de först icke-jesuitiska professorn i kanonisk rätt på skolan sedan flera generationer. (Kanonisk rätt kan beskrivas som katolska kyrkans motsvarighet till muslimernas sharia.) Bannlysningen upphävdes dock 1814 och sedan dess anser många att den Svarte påven haft minst lika stor makt inom den katolska världen som kyrkans officielle "papa".

General Kolvenbach kom till makten för att fungera ihop med den polske påven Johannes Paulus II. Det är inte svårt att misstänka att Kolvenbach hade betydligt svårare att komma överens med nazistinkvisitorn Joseph Ratzinger, numera påve Benedictus XVI och att det varit det fakiska skälet till hans beslut att stiga åt sidan.

Varför man nu utsett Adolfo Nicolas till general för Jesu sällskap, trots både hög ålder och en låg politisk profil, kommer säkert att bli tydligare under de närmaste veckorna, när valet hunnit analyseras närmare. Men det är synnerligen intressant att jesuiternas asiatiska gren nu kommit upp till en position som när det gäller exekutiv makt är jämförbar med självaste påvens. Visst speglar det på ett påfallande sätt hur den geopolitiska makten svänger även på alla andra områden...


Intressant?
Andra bloggar om: Jesuiter, Jesu sällskap, Adolfo Nicolas, Peter-Hans Kolvenbach, Svarte påven, Vatikanen, Illuminati, Johannes Paulus II, Benedictus XVI

Publicerat av Mikael Wälivaara den 19.1.08 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Lätt redigerad av Leif Erlingsson, från foruminlägg på ett diskussionsforum.

Min vän Gunnar Thorell har läst Naomi Wolfs "The End of America", och med hans tillåtelse lägger jag här ut hans tankeväckande kommentar till boken, en bok som jag anser förtjänar bästa möjliga spridning bland läskunniga och tänkande personer.  För att om möjligt inte Sverige ska följa Förenta Staterna in i vansinnet och kollapsen.

"The End of America: Letter of Warning to a Young Patriot -- A citizens call to action"
av Gunnar Thorell
2008-01-17

Vad ska man säga efter att ha läst "The End of America: Letter of Warning to a Young Patriot -- A citizens call to action" ?

Vi har växt upp med detta USA, sett upp till det.  Vi har en svensk "nation" placerad i USA / ca 11 miljoner ättlingar till svenskar... (vet ej var jag fått siffran från).  Kanske inte konstigt att Sverige är att likna vid ytterligare en stat i Förenta Staterna.

Vi har tagit intryck av jazzen, beat generation, hippie, medborgarrätt, terapier, bilar, hollywood, demokrati, företagsamhet.  De intellektuella har beundrat den amerikanska konstitutionen - dess "checks and balances", som varit konstruerade för att utesluta uppkomsten av förtryck mot medborgarna.

Vi delar också en återkommande misstro mot de amerikanska regeringarnas militärmakt - säkert samma misstro som majoriteten av det amerikanska folket: mot Macarthyismen, den inbyggda rasismen, CIA, krigsvansinnet (mot Latinamerika, Korea, Vietnam, Afghanistan, Irak mm).

Här kommer en ung intellektuell som Naomi Wolf och säger att: nu är det mer eller mindre kört för USA som liberal stat, om inte folket reser sig och återupprättar demokratin.  Det finns bara en sista chans att ta sig ur det järngrepp som fascisterna i Washington skapat.

Den måste tas inom den närmaste tiden - annars har vi ett liknande scenario som för Tyskland på trettiotalet, Sovjet på tjugutalet.  Människor i medierna och i arbetslivet kommer av rädsla att trakasseras o förlora jobben, börja anpassa sig till att passivt betrakta de övergrepp och kränkningar som statsmakten utför mot oppositionella.

Det är förfärande att läsa vad som redan har utförts i den vägen.  Tortyren i Guantanamo som legaliserats.  The Patriot Act med olika tillägg, som ger presidenten rätt att utpeka och utan laglig procedur på obestämd tid fängsla människor såväl inom som utanför USAs gränser.  Den omfattande övervakningen som ger statsmaktens rätt att på grund av "säkerhetsskäl" göra intrång i medborgarnas privaliv.  Upprättandet av den korporativa armén Blackwater med väpnad kapacitet för att slå ut andra stater i världen / o verkställa förföljelse mot amerikanska medborgare.  Koncentrationsläger är redan byggda.

För att tydliggöra sina resonemang drar Naomi Wolf paralleller med det som hänt i de kommunistiska och fascistiska diktaturerna.  Samma sekvens av repressiva händelser inträffar.  Ibland kommer snarlika begrepp till användning.  "Illegal combattant" är konstruerat som Stalinismens "Folkfiende".  Diffusa anklagelser mot människor som inte får veta vem som pekat ut dem, vad de anklagas för.  Men det rör sig genomgående om folk som visat opposition mot krigen och som kritserat Bush-regeringen.  Syftet enligt Naomi Wolf är att bygga upp offentligheten till ett "skådespel" som sprider skräck.

Oberoende journalister och mediearbetare har arresterats och trakasserats i Irak.  Flertalet har släppts men hoten mot dem kvarstår, ingen av dem har  officiellt friats från "misstankar" eller gottgjorts, trots att inga lagbrott verifierats.  En del av dem har torterats och misshandlats.  Flera Al Jazeera medarbetare har dödats av amerikansk militär.  Greg Palast som skrivit "The Armed Madhouse", väntar på rättegång för att han filmade ett industriområde vid katastrofen i New Orleans.  Ett stort antal intellektuealla och akademiker i USA har på så sätt trakasserats, förlorat sina jobb.  Ingenting av detta nämns i svenska medier.

Kan vi hoppas på att demokratin kan upprättas i USA 2008?  Det är ovisst vad som kommer att hända vid presidentvalet.  Men det är inte presidenterna som kan rädda demokratin utan folket.

Vad kan vi göra?  Göra oss av med tendensen att urskulda diktatur eller att se krig-inbördeskrig som problemlösning.  Stödja det fria ordet, de demokratiska krafterna.

Gunnar Thorell
2008-01-17

Publicerat av Leif Erlingsson den 17.1.08 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

I en frågestund i det japanska parlamentet för en vecka sedan, utfrågas flera ministrar om vad Japan gjort för att ta reda på sanningen om vad som hände den 11 september, 2001. 24 japaner dog den dagen och frågaren, Yukihisa Fujita från Japans demokratiska parti, ville veta om japansk polis eller underrättelsetjänst gjort några egna efterforskningar om detta brott. "Vi litar på de amerikanska uppgifterna," påstår den japanska regeringen. (Här en länk till samtliga klipp från utfrågningen.)

Mig veterligen är detta första gången som 11 september debatterats utifrån alternativa teorier i något parlament i världen. Ledamoten Fujita går under 20 minuter igenom de allra vanligaste oklarheterna från den officiella 9/11-kommissionen, som attacken mot Pentagon, raset av WTC 7, det totala fiaskot för USA:s luftförsvar, men pressar också den japanska regeringen på besked om vilka initiativ man själva tagit för att utreda sanningen. Svaren är minst sagt svävande.

Till och med från min egen familj har jag på senare tid fått höra att det där med 11 september är så uttjatat att man stänger av bara ämnet kommer på tal. Och när jag ser på de här videoklippen är det en annan vanlig reaktion som jag påminns om -- det arroganta förakt som oftast möter kritiker av den officiella konspirationsteorin. Hånleendena, idiotförklaringarna, ifrågasättandena av kritikernas mentala hälsa.

Den 11 september dog ca. 3.000 personer, huvudsakligen civila. Massmordet blev startskottet för det "Globala kriget mot terrorn", där även Sverige är inblandat med trupp i Afghanistan och vapen i Irak.
Med hänvisning till terrorhotet efter 11 september har vi tvingats acceptera allt större inskränkningar i våra fri- och rättigheter, allt grövre skräckpropaganda och allt extremare planer på ett rent orwellskt kontrollsamhälle.

Men att ifrågasätta grunderna för detta politiska och militära övervåld anses fortfarande vara pubertala konspirationsteorier. Att utmana den ytterst knapphändiga bevisning som finns, de hundratals luckorna i argumentationen, de otaliga "sammanträffandena" som gjorde hela denna händelseutveckling möjlig, det är det avvikande. Men att så kallade experter och proffstyckare kan sitta och hånflina, raljera och göra sig viktiga på bekostnad av tusentals döda -- hundratusentals, om vi ska räkna in alla krigsoffer -- och hotet om demokratins död, det är respektabelt och sansat.

Till och med du som fortfarande tror att det var Osama bin Laden och al-Qaida som låg bakom händelserna kan väl inte nöja dig med detta, när det står klart att al-Qaida är en CIA-skapelse och bin Laden är son till en av Saudiarabiens mest inflytelserika företagare, som dessutom är nära vän med familjen Bush?
Till och med du som är övertygad om att fyra långsamma passagerarflygplan kapades av nybörjarpiloter med kartongknivar, måste ifrågasätta att inte ett enda amerikanskt jaktplan kom i närheten av kaparna under de två timmar som dramat pågick.
Till och med du som önskar att världen bara styrdes av goda och kloka ledare, som aldrig skulle kunna döda sina egna medborgare med vett och vilja, måste känna tveksamhet inför tanken att världens största brottsplats, Ground Zero, städades ren på eventuella bevis innan någon undersökning genomförts och sedan såldes som skrot till Asien, med likdelar fortfarande kvar i bråten.

Och till och med du som tycker att det känns tryggt att man filmar dig, avlyssnar dig och kroppsvisiterar dig måste någon gång ställa dig frågan: Om detta är resultatet av 11 september, vilka var det egentligen som vann?.. De som älskar friheten eller de som "hatar" den, för att använda Bushs egna ord?

Det måste till en ny, opartisk undersökning av vad som hände den dagen som demokratin lade sig på rygg och gav upp. Initiativet i Japan är ett utmärkt exempel på att ifrågasättandet sprider sig, men också att det är lång väg kvar att gå. I min högerspalt finns flera bra länkar för dig som inspirerats till att forska vidare på egen hand.

Intressant?
Andra bloggar om: 9/11, 11 september, Japan, konspirationer, konspirationsteorier

Publicerat av Mikael Wälivaara den 16.1.08 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Primärvalet i Michigan blev ett stort antiklimax. På grund av att valdagen flyttats fram valde de flesta demokratiska presidentkandidater att bojkotta valet, och dagarna innan valdagen konspirerades det vilt inom de demokratiska leden hur man skulle utnyttja situationen på bästa sätt. Många förespråkade att man skulle rösta på republikanen Mitt Romney, eftersom det skulle tvinga honom att fortsätta sin dödsdömda kampanj och göra livet surt och dyrt för hans konkurrenter. (Svenska MSM-kommentarer här och här.)

Den legendariska motordelstaten Michigan, där alla de stora biltillverkarna lägger ner fabrik efter fabrik och arbetslösheten är den största i hela USA, är inte republikanernas och globalisternas starkaste fäste. Men på grund av att man tidigarelade primärvalsdagen, då de bägge partierna skulle välja vilka kandidater delstaten skulle stödja, hoppade de flesta demokrater av, med undantag för Hillary Clinton och Dennis Kucinich.

Michigans demokrater hade flera olika förslag på hur man skulle utnyttja situationen; vissa ansåg att man skulle passa på att rösta på Kucinich, för att ge honom ytterst behövlig uppmärksamhet, vissa ansåg att man skulle kryssa för att delstatens representanter på det kommande partikonventet skulle få rösta obundet och andra tyckte att man skulle passa på tillfället att rösta på en republikan, som kunde göra livet surt för de andra kandidaterna. Och den lämpligaste att spela ett sådant spratt med, var den totalt ryggradslöse guvernören och mormonen Mitt Romney, som på det stora hela finansierat sin kampanj med egna pengar. En seger för Romney skulle tvinga honom att stanna kvar i valkampen inför "supertisdagen" den 5 februari, då nästan hälften av alla delstater kommer att hålla primärval.

Mike Huckabee vill ersätta konstitutionen med Guds lag
Trea bland de republikanska kandidaterna kom den evigt skojfriske, kristne fundamentalisten Mike Huckabee. I ett bejublat tal inför valet i Michigan efterlyste han att man skulle skriva om grundlagen -- som det är presidentens jobb att upprätthålla -- så att den bättre stämde överens med Bibeln. (Han har tidigare propagerat för att man ska isolera AIDS-sjuka och krävt att kvinnor underordnar sig sina män, samt att äktenskap måste vara mellan man och kvinna och gälla för resten av livet...)

Jag har motståndare i valkampen som inte vill ändra i konstitutionen. Men jag tror att det är mycket enklare att ändra i konstitutionen än att ändra i orden från den levande guden. Och det är vad vi behöver göra, att ändra konstitutionen så att den följer vad gud kräver snarare än att försöka förändra guds krav så att de passar ihop med moderna åsikter om hur vi behandlar varandra och hur vi behandlar familjen.

Och så försöker de skrämma resten av världen med faran från fundamentalistiska muslimer... En aktiv mormon och en fanatisk baptist -- och däremellan en 72-årig stridspitt, John McCain, som vill att USA ska stanna i Irak för evigt och anfalla Iran med kärnvapen.

Obama och Clinton har "Iraklik" i garderoben
I turbulensen efter primärvalet i New Hampshire, där Hillary Clinton "överraskade" experterna och opinionsinstituten med att vinna demokraternas majoritet, pågår nu en smutsig och avslöjande pajkastning.
Obama har levt högt på att han var en motståndare till anfallet mot Irak på den tid han inte var senator, medan Hillary Clinton i senaten röstade för att ge president Bush tillstånd att starta kriget. Till Obamas nackdel talar dock att han i sin senatskampanj, 2004, strök sina Irakkritiska uttalanden från sin hemsida och istället hävdade att han helhjärtat stod bakom Bush(!).

I en kommentar till detta sa Bill Clinton nyligen, att Obamas beskrivning av sitt krigsmotstånd var en "saga", som snart skulle vara slut. Men massmedia (och Obamas hustru) vred detta uttalande till att Clinton försökte förlöjliga den svarte presidentkandidatens hela kampanj och att den före detta presidenten varit rasistisk.

Sandlåda? Nej, politik som handlar om vem som ska bli världens mäktigaste ledare! Får man inte en känsla av att några gör allt för att vi ska tappa intresset för alltsammans och överlåta åt andra krafter att utse "våra" representanter?

Intressant?
Andra bloggar om: USA, USA-valet, Mitt Romney, Mike Huckabee, Hillary Clinton, Barack Obama, Michigan

Publicerat av Mikael Wälivaara den 16.1.08 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Dagarna innan primärvalet i New Hampshire i tisdags räknade alla opinionsinstitut och medier med en storförlust för Hillary Clinton. Till och med Hillarys egen stab! Barack Obama ledde med över 10 procent i samtliga mätningar. Men när resultatet var klart hade Hillary gjort en historisk återhämtning och vann över Obama med 3 procentenheter. Alla häpnar, opinionsinstituten ber om ursäkt och slår knut på sig själva i olika mer eller mindre långsökta förklaringar, men ingen ifrågasätter att endast en av fem röster räknats för hand -- 80 procent finns bara i ökänt lätthackade, privatägda datorer...

UPPDATERAT 080116: Den demokratiske presidentkandidaten Dennis Kucinich har lyckats samla in tillräckligt mycket pengar för att genomdriva en manuell kontrollräkning av röstresultatet i New Hampshire. Den kommer att inledas idag. Vi ska kanske inte ha för höga förhoppningar på att ens detta kommer att gå rätt till, men det är i alla fall positivt att en av kandidaterna gör något.
Den stora faran är att stickproven inte kommer att hitta några fel, vilket då kommer att tas som intäkt på att röstdatorerna är pålitliga och kan fortsättas användas även i president- och kongressvalen i november...

Misstankarna om oegentligheter i presidentvalen 2000 och 2004 är något som det pratas om allt mer. I centrum finns de olika datorer som används mer och mer, där man antingen röstar genom att trycka på en pekskärm, eller där röstsedlarna skannas i datorer, som sedan sammanställer slutresultatet. Flera fristående organisationer och universitet har kommit över dessa datorer och visat att till och med måttligt drivna programmerare kunde hacka valresultaten på bara någon minut.
80 procent av rösterna i veckans primärval i New Hampshire räknades i sådana datorer och har aldrig kontrollerats av en levande människa...

Det är inte bara den historiska opinionssvängningen som ger anledning att ana oråd. Jämför man resultaten från de distrikt som räknar för hand med de som räknas elektroniskt, så skiljer det nästan fem procent för Hillary Clinton i slutresultat. I de handräknade distrikten vann Obama, men inte i de datorräknade...
Anmärkningsvärt är också att opinionssiffrorna för alla andra kandidater förutom Clinton och Obama stämde exakt med valresultatet -- det var bara mellan dessa två som allt plötsligt svängde. Eftersom dessa kandidaters väljare har så totalt olika demografi är detta ännu mer oförklarligt. Clintons genomsnittliga väljare är en pensionerad kvinna, Obamas en kille i 20-årsåldern...
Det har även kommit rapporter från valdistrikt där ingen ska ha röstat på republikanen Ron Paul, där väljare påstår att de visst har röstat på Paul och att deras röster därför måste ha kastas.

Vi har alltså ett valresultat som är ytterst anmärkningsvärt statistiskt, levererat av privata företag som det finns all anledning att ifrågasätta, inhämtat från datorer som bevisligen är oerhört lätta att manipulera. Men ingen av kandidaterna, inga nyhetsmedier, antyder ens att detta skulle kunna vara otillfredsställande.

Huruvida det är fråga om ett av tidernas största fiaskon för opinionsmätningar, en historisk sista-minuten-svängning eller valfusk är omöjligt att svara på, eftersom ingen begärt en manuell rösträkning. Varken bland kandidaterna eller medierna. Och det är kanske det mest skrämmande.

UPPDATERAT:
Till och med MSM reagerar nu. Chris Matthews på MSNBC hävdar att även vallokalsundersökningarna, alltså intervjuer med personer som just röstat, pekade på en klar seger för Obama, läser jag hos den bästa amerikanska valfuskkällan, the Bradblog.

Intressant?
Andra bloggar om: Hillary Clinton, Barack Obama, USA-valet, New Hampshire, valfusk, Diebold

Publicerat av Mikael Wälivaara den 10.1.08 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Ett nätverk av spioner, under beskydd av mutade amerikanska toppolitiker, har ägnat sig åt att kopiera, stjäla och sälja amerikanska kärnvapenhemligheter till alla som varit intresserade, däribland Nordkorea och kanske till och med al-Qaida, hävdar den sparkade och nedtystade översättaren på FBI, Sibel Edmonds. Det kunde röra sig om flera affärer i månaden, berättar hon i bland annat brittiska Timesonline. Edmonds historia har länge figurerat i konspiratoriska kretsar, men detta är första gången som den publiceras i traditionella massmedier.

Det tyngsta argumentet för att öka kontrollen och övervakningen av oss, att begränsa våra fri- och rättigheter, har varit risken för att terrorister skulle komma över smutsiga bomber eller till och med kärnvapen. Det påstådda hotet om massförstörelsevapen var anledningen till att Irak invaderades, och grunden för hotet om ett kärnvapenanfall mot Iran. Den röjda CIA-agenten Valerie Plame Wilson arbetade med frågor om kärnvapenspridning. Det finns ingenting som skrämmer oss så mycket som konsekvenserna av atombomber...

Därför borde det slå ned som en bomb, om uttrycket ursäktas, att talmannen i representanthuset och åtskilliga andra amerikanska toppolitiker och chefspersoner inom militären och underrättelsetjänsten har beskyddat ett nätverk av internationella spioner, som ägnat sig åt att systematiskt sälja alla kärnvapenhemligheter de kunnat lägga vantarna på. Det rörde sig främst om turkiska, pakistanska och israeliska agenter (alltså samma gäng som sköter den asiatiska delen av den internationella knarksmugglingen), och det var i egenskap av turkisk translator hos FBI, som Sibel Edmonds fick inblick i affärerna.
Men hennes anställning varade inte i mer än ett halvår, eftersom hon gick till sina chefer och krävde att uppgifterna skulle utredas. Då fick hon omedelbart sparken och avkrävdes ett totalt tystnadslöfte av myndigheterna.

Att nyheten släpps i den Murdoch-kontrollerade, brittiska tidningen Times är också anmärkningsvärt. Det finns anledning att misstänka att det pågår en hel del manövrerande bakom kulisserna inför det stundande presidentvalet i USA, där de inblandade försöker rädda sina skinn genom att läcka till media. Times hade inte publicerat historien om de bara haft Edmonds som källa, det kan vi vara helt säkra på.

Här en länk till en av de fylligaste bloggposterna om historien, från Brad Friedman på The Bradblog.

Intressant?
Andra bloggar om: Sibel Edmonds, kärnvapen, spionage, smuggling, FBI, Pakistan, Turkiet, Israel,

Publicerat av Mikael Wälivaara den 8.1.08 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Av Lars Österman


Enligt amerikanska källor påstås det ju som känt att en liten grupp på fem av det iranska revolutionsgardets patrullbåtar provocerat tre av USA-flottans enheter i Hormussundet. Iranierna lär enligt uppgift ha stört radiotrafiken och betett sig "hotfullt" och "fientligt". Amerikanerna var enligt samma källor fem före att avfyra vapen då patrullbåtarna fann för gott att vända om. Klicka för CNN rapport.

Incidenten kom mycket lägligt då Bush råkade vara i trakten och fick skäll av krigshetsarna i Israel. Många ironiska bloggare tänker sig att israelerna troligen tuggar fradga av ilska över att Bush inte hindrat CIA från att publicera National Intelligence Estimate som nyligen friade Iran från alla misstankar om att landet skulle förbereda sig för att tillverka kärnvapen. Enligt CIA har iranierna tydligt isat ner alla sådana planer redan i medlet av år 2003. Minst sagt genant för alla israeliska generaler som bett sina mannar ladda vapnen med ammunition bestående av utarmat uran. Trist för alla flygare som hoppats få sprida lite mera klusterbomber - av samma typ man lemlästade kristna libaneser sommaren 2006.

För övrigt är det värt att notera att flera strategiska sakkännare offentligt uttalat sina misstankar om att det när som helst kan komma raporter om falska anfall av samma slag med vilka Lyndon B Johnson lurade amerikanerna att godkänna en upptrappning av Vietnamkriget.
"Incidenten i Tonkin bukten" hänvisade man till och inledde därefter fullskaligt mot krig.
Redan i ett tidigt skede fanns det misstankar om att Tonkinbuktincidenten var krigspropaganda och ett påhitt med vilken allmänheten grundlurades. Senare har misstankarna bekräftats och utgör idag ett skolboksexempel på amerikanska krigshetsares falskspel.

Det finns flera liknande exempel: fartyget ms Lusitania som avsiktligt offrades 1916, "Pearl Harbouröverraskningen" 1942, "Kuweitbebisar som ryckts bort från syretält" 1991, "Folkmord" i Serbien 1996 - och sist men inte minst "9/11" 2001. Israeal åter berättigade sina bomdräder mot södra Libanon 2006 med att Hizbollah kidnappat några israeliska soldater.

Prison Planet skriver så här:

"Numerous respected public figures, from Ron Paul to Zbigniew Brzezinski have warned that a Gulf of Tonkin style stunt could be pulled as a pretext for air strikes on Iran."

Smoking Mirrors bloggens funderingar:

"I’m waiting to hear about another related but under-reported event which involved a handful of Iranian schoolboys throwing rocks at a Navy submarine. This event seems to have resulted in the submarine coming within minutes of launching a Tomahawk missile at the boys."

Hur som helst - spännande tider vi lever i. Jag har en känsla att 2008 tyvärr blir ett år vi kommer att minns framöver - av olika orsaker. Bush-administrationens neo-konservativa kretsar har bara detta år kvar att forma världen enligt sina prioriteringar. Israels och Mossads roll skall inte underskattas. Men vi skall inte heller underskatta vikten av att uppskattningsvis 70% av amerikanerna har fått nog av irakkriget och helst ser att trupperna tas hem.

För att runda avdet hela - notera även det att iranierna redan bestämt dementerat den påstådda incidenten. Men räkna inte med att amerikanska media skriver om det för sina läsare.

Uppdatering: Artikel om hur USS Vincennes år 1988, sköt ner att iranskt passagerarplan och dödade 290 oskyldiga civila från sex olika länder. Bland offren fanns 66 barn. Exempel på hur USA har vid flera tillfällen avsiktligt provocerat Iran.
Uppdatering 13.1 -08 : Hufvudstadsbladets artikel(Hbl) om saken i fråga. Man kan med befog fråga sig om inte detta luktar nödlögn...

Publicerat av Lars Osterman den 7.1.08 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Publicerat av Mikael Wälivaara den 6.1.08 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Av Lars Österman

Den första i ordningen blir Iowa - inkommade torsdag kväll. Ja det handlar om att primärvalen i USA närmar sig och alla hugade röstare i delstaten Iowa planerar säkert redan nu att visa den lokala avdelningen av sitt respektive parti, vilken av alla tänkbara kandidater man själv vill ge sitt förtroende till. Det blir en spännande valprocess eftersom vissa svarta hästar kan ställa till det för de av main stream median utnämnda huvudkandidaterna. Hundratals miljoner dollar har redan nu spenderats för att påverka väljarna inför omröstningen. Så de bägge storpartiernas registrerade medlemmar åker iväg och avger sin röst....

Men vad händer sedan ? Christopher Bollyn frågar sig om någon alls funderar på att granska dem som räknar ihop och sammanställer slutresultatet av rösterna från alla 1,993 lokalavdelningar i Iowa. Hur kan man försäkra sig om att allt går rätt till ?

Det lär bli svårare än svårt misstänker han. Speciellt om partierna använder sig av samma utomstående databolags tjänster som man gjorde tidigare år. Då meddelade lokalavdelningarna sina resultat med knappvalstelefon till ett israeliskt bolags callcenter i Atlanta, Georgia. Bolaget Voxeo Corporation var baserat i Orlando, Florida och hade då - och har fortfarande kopplingar till försvarsindustrin i Israel. Moderbolaget heter idag Elron Electronics Industries och styrs av kretsar som kunde benämnas maktfullkomliga israeliska affärsmän.

"Elron is constantly and actively looking at new exciting ventures in order to continue and build tomorrow's global leaders." (ett plock från deras hemsida)

Är det kanske här man sist och slutligen avgör hur primärvalet utfaller och vilka två kandidater demokraterna och republikanerna ställer upp mot varandra ? Var finns den behövliga transparensen och öppenheten som garanterar att allt går rätt till ?

Christoper Bollyn skriver i ett brev till det ena partiets lokala ledning:

"I'm not going to go into great detail at this point, but this procedure of using an out-of-state computer company to tally the precinct results for the Iowa Democratic Caucus lacks the transparency and openness that one might expect in this exercise in grass-roots poll"

Det är ju ganska uppenbart att ifall någon ville fingera slutresultatet så vore det enklast att åstadkomma det genom datasystemen i Orlando, Florida. Partifunktionärerna i Iowa skulle aldrig komma att veta något, ifall man inte t.ex. senare jämför dataresultatet med det verkliga resultatet som går att kolla upp genom att manuellt räkna valsedlarna för varje kandidat för sig på ett öppet och hederligt sätt.

Bollyn konstaterar att det handlar om ytterst viktig information som amerikanerna behöver få veta, och sådant som de nog inte får sig serverade i massmedian som tyvärr verkar vara i det närmaste totalkontrollerad av sionistiska intressen. Man måste inse att hela valprocessen i USA är en svekfull bluff. Och vad värre än så, en bluff som genomförs av israeliska försvarsindustrietablissemanget mot den ovetande och naiva amerikanska allmänheten.

"This is important information that Americans need to know and which they will not find in the Zionist-controlled media in the United States. It needs to be understood that the entire election process in the United States is a fraud. More than that, it is a fraud that is being perpetrated by the Israeli defense establishment on the naïve and gullible American public. "

Bollyn avslutar med att konstatera att det bara finns ett pålitligt och trovärdigt sätt att räkna ut valresultatet och det är att det sker offentligt inför de röstberättigades ögon och med medians representanter närvarande.

Att på minsta vis försöka kompromissa eller ta snedsteg i denhär fundamentalt viktiga processen där medborgarnas övervakning verkligen är av nöden kan inte godkännas under några som helst omständigheter.
Amerikanerna måste återgå till pappersvalsedlar som handräknas och redovisas för inför allmänhetens vaksamma öga. Och så måste ske i precis alla valdistrikt.

Ingenting annat skyddar den demokratiska process man kallar omröstning i USA - ingenting !

OBS Iowa har 2,9 miljoner invånare - men i valet år 2000 röstade endast 59,000 republikaner och 87,000 demokrater. År 2004 ställde demokraterna upp med 124,000 man. Läs mera.

Uppdatering: Texten ovan baserar sig helt på Bollyns artikel. Och nu finns det befog att anta att den kan vara behäftad med felaktiga slutledningar. Här är ett exempel på en kritisk röst. Här är ett annat exempel.
Det finns t.o.m de som påstår att artikeln är helt olik Bollyns stil och att den kan vara skriven av någon annan. Bollyn själv är svår att få tag på eftersom han råkat ut för otrevligheter till följd av sina artiklar om 9/11. Men det oaktat finns det alla skäl att vara synnerligen misstänktsam mot diverse valresultat i USA. Valresultaten från år 2000 och år 2004 har bevisligen riggats. Det är bara att googla bush-stole-the-presidency.

Publicerat av Lars Osterman den 2.1.08 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg