UUAA Radio

Av Lars Österman

Hade Mikael inte hamnat in på sjukhus så hade han säkert bloggat en hel del om mordet på Benazir Bhutto. Jag läste nyligen något intressant om detta - och något som pressen knappast tar fram. Den som kollar Michael Riveros WhatReallyHappened har kanske redan sett detta.


Enligt en källa kan det verkliga motivet bakom mordet ha varit det följande:

Att ordna fram en ursäkt för att flytta in amerikanska styrkor till Pakistan för att ta kontroll över kärnvapnen. Samtidigt skulle USA tillsammans med Israel då närmast totalkontrollera hela Centralasien och Mellanöstern. Detta kunde ses om ett steg i ledet att småningom uppvigla till ett anfallskrig mot Iran. Ett typiskt divide & conquer scenario enligt Stormaktsspelet.(fri övers.LÖ)

Notera även att Benazir Bhutto som intervjuades av David Frost i början av november 2007 uppgav sig veta att Osama Bin Laden skulle ha avrättats redan år 2002. BBC censurerade intressant nog denna lilla den av intervjun. Tydligen trampar man på ömma tår ifall Osama Bin Laden inte kan producera nya videon där han återigen hotar USA - och därmed rättfärdigar alla nya krigsåtgärder som George W Bush-regimen vill få kongressen att finansiera utan knorr.
(fri övers LÖ)

Urprungstexten:

"The Likely motive behind Bhutto's assassination: to move US troops into Pakistan in order to gain control of their nukes and to leave Israeli and the US in control of Central Asia and Mid-East – and as a stage, or step, building up to a War of Aggression Against Iran. It is the old Empire game of "divide and conquer." ... ...By the way, I heard this from a call-in on C-span, and have not directly checked this out, "that in an interview with David Frost Benazir Bhutto said that Osama Bin Laden was assassinated at the end of 2002" and "claimed she knew who did it, when, and how," and suggested that the subsequent bin Laden videos and audio tapes (reportedly "released by Al Qaeda") are, in fact, "high tech constructs and slick patch jobs produced by a third party."

Här är f.ö. BBC`s censurerade version av David Frosts intervju med henne. Här är den ocensurerade versionen av samma intervju.

Publicerat av Lars Osterman den 30.12.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Av Lars Österman

V i sänder alla våra krya-på-dej-hälsningar till Mikael som skall in för radikala åtgärder på sjukhus. Mikael har ju noggrannt följt med presidentvalet i USA så låt mej publicera en liten grej som hör hit. Jag blev tipsad om att Svensk tv visat en kort snutt om Ron Paul. Första grejen om honom på tv vad jag vet. Här är snutten. Jag tycker snutten är saklig och på sin plats ett blogga fram eftersom det är mycket troligt att Ron Paul kommer att uppnå tätposition i primärvalet.

Publicerat av Lars Osterman den 30.12.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Mikael Wälivaara ringde från Kristianstads lasarett och bad mig lägga ut denna nyårshälsning till UUAA Radios läsare:

Hej.

Ligger på Kristianstads lasarett med en blodpropp närmaste veckan, utan tillgång till Internet. Lämnar genom Leif denna Nyårshälsning till Er alla mina läsare, och tackar för ett mycket spännande år.

Publicerat av Leif Erlingsson den 29.12.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Årets kortaste dag. Utanför mitt studiofönster är det tveksamt om det ens kan kallas för dagsljus. Med största ansträngning har jag tagit mig ur sängen och gjort en snabb surfning för att se om det finns något att rapportera om ifrån världen -- och det fanns det, alldeles för mycket.

Men jag ska istället ta upp något jag skrev om för nästan ett år sedan: förutsägelser, profetior.

UUAA firar 2 år
När jag började blogga för nästan exakt på dagen 2 år sedan, handlade det om en enorm brådska att försöka få ut meddelandet om den kosmiska uppstigningen. Jag var helt övertygad om att det vilken dag som helst skulle vara slut på det tredimensionella spelet Människan och att våra kosmiska vänner skulle komma hit till Jorden och ta med oss tillbaka till våra verkliga, multidimensionella hem någonstans därute.

Min uppgift, som jag såg det, var att vara en ambassadör och en lugnande röst; det var inte domedagen, inte bortförandet, the rapture -- det var hemresan!

Ingen uppstigning ännu
Och, som sagt, jag trodde då, inför julen 2005, att detta bara var högst några månader avlägset.
Jag trodde att världen blivit ungefär så galen som den kunde bli, vilket borde tyda på att alla höll på att spela ut sina tilldelade roller till max. Föga kunde jag ana vidden av galenskapen som fortfarande väntade...
Men några odiskutabla tecken på att en uppstigning är nära förestående kan jag helt enkelt inte se. Det betyder i och för sig inte mer än just det. Jag kan inte se något. Det är mycket möjligt att jag inte begåvats med förmågan att se, men att andra gör det.

Lloyd Pye och medier
En av de mest balanserade kritikerna av vår vetenskapliga verklighet som jag känner till är Lloyd Pye. Jag intervjuade honom i min senaste podcast för en halv evighet sedan, om hans forskningsarbete med Starchild-skallen. Lloyd är tämligen övertygad om att det är något utomjordiskt med skallen, ja, att det är något utomjordiskt med hela vår evolution. Och jag är, som sagt, mycket imponerad av hans resonemang.
Men när han först kom i kontakt med skallen lät han bland annat ett antal medier titta på den. Inte för att han var speciellt övertygad om att det skule ge honom svaret, utan för att inte lämna några stigar oprövade. I sin bok skriver han att han besökte ett femtiotal, att många gav honom mycket fängslande och uppslagsrika beskrivningar av skallens bakgrund, men att samtliga skilde sig åt. Inte ett enda medium såg samma sak som ett annat!

Eftertankens kranka blekhet
När jag låg med mitt diskbråck förra julen passade jag på att surfa runt på olika mediers hemsidor, för att läsa vad de förutsagt om året som var på väg att ta slut. Resultatet var inte direkt upplyftande. Ingen av dessa ofta förmögna och hyllade personer prickade in någon av årets viktigaste händelser -- och det de undantagsvis prickade var mycket vagt och ovidkommande, som vad någon kändis skulle göra eller hur en aktie skulle utvecklas.
Genomgående för de flesta var snarast hur deras förutsägelser faktiskt såg ut och vad de missade. Nästan alla förutsåg stora katastrofer, som väldiga jordbävningar, översvämningar, epidemier och krig. Men ingen lyckades få rätt på när och var. Och så var det även när man började titta tillbaka på tidigare år.
Somliga var istället rent utsagt patetiska, alldeles särskilt i sina undanflykter.

James Randis miljon
En kontroversiell klassiker är ju även James Randis miljondollarutmaning. En miljon dollar till den som kan utföra något paranormalt, vad som hest, under kontrollerade former. Många hävdar att han är en bluff, att pengarna inte finns och att han ställer helt orimliga krav på försökspersonerna, ja, att han till och med påverkar dem som testas med någon form av tankekraft, så att de inte kan prestera normalt. Det sista kan jag inte uttala mig om, men på sajten finns alla anmälningar och all korrespondens mellan de som tror sig kunna göra anspråk på paranormala krafter och Randis personal, samt de villkor som Randis organisation ställer. Avgör själv.
Jag har läst de allra flesta anmälningarna och måste säga att de kanske är det mest nedslående av alltsammans. Både hur banala och meningslösa de flesta påstådda krafterna är, men också hur illa de skrivs och argumenteras.

Det är svårt att inte påminna sig scenen i den engelska komedin Badliv, med the Two Ronnies, där spådamen har stängt på grund av oförutsedda händelser...

Jag och mina paranormala vänner
Men detta är ett dilemma för mig, eftersom jag själv haft sanndrömmar och märkliga prekognitioner, har varit utanför kroppen, har starka minnen från tidigare liv och gjort åtskilliga märkliga observationer på himlen, både på dagar och nätter -- för att bara nämna en del. Och det är många personer som jag har den uppriktigaste kärlek till och respekt för, som tycks besitta mycket märkliga förmågor.
Så jag är definitivt inte beredd att avfärda det paranormala, det andliga eller det utomjordiska. Snarare är det fortfarande en mycket viktig del av min verklighetsuppfattning. Eftersom det just är så verkligt för mig!

Analytisk eller motsägelsefull?
Och det kanske är den största pardoxen -- eller motsägelsen -- i mitt tänkande. En mycket kär vän skrev bara för några dagar sedan, när jag varit skeptisk till några filmbilder på märkliga farkoster, hos en allt oftare felunderrättad Jeff Rense:

Nej Mikael, du är som sagt inte en "obotlig tråkmåns", däremot så är du väldigt analytisk, med följden att du kanske även faller för frestelsen att "alltid" värdera saker o ting från en logisk synvinkel. I normala fall vore det helt okay. I dagsläget KAN det dock göra dig aningen förblindad.
Varför? Jo, av den enkla (men otroliga) anledningen att vårt universum, såsom vi är vana att se det, håller på att krackelera.

Jag vet att flera av mina regelbundna läsare inte håller med vännen ovan, utan anser att jag har stora brister i mitt analytiska tänkande, men jag försöker i alla fall. Vilket väl kanske leder fram till en avslutning på denna midvinterfundering.

Lärdomar av bloggandet
Om det är något jag lärt mig under de här två åren -- tre, om man räknar in den forskning jag ägnade mig åt innan jag började blogga -- så är det att prövandet och omprövandet är det allra viktigaste. Att vända och vrida på frågorna och att orka stå för att en del blir fel, samtidigt som man inte heller får slå ifrån sig sådant som är, eller i alla fall förefaller vara riktigt, bara för att det inte stämmer med några förutfattade meningar.
Nästan allt jag skriver om inser jag att man kan beskriva på ett totalt motsatt sätt. Dels för att jag ofta läser vad kritikerna skriver, dels för att jag ofta själv är mycket kritisk, men kanske mest av allt för att jag vet att man inte alltid ser eller förstår vad det är man läser! Det filtreras genom förutfattade meningar, slarv i ordval och resonemang och den mycket naturliga tendensen att avfärda tankar som kommer från personer som inte följer samma tankemall som en själv.

Så kommer det även att bli med den här texten. Och det förtjänar den! Jag trevar verkligen fortfarande omkring i midvintermörker...

Ytterligare en talande filmscen dyker upp i minnet. Det är en av kommisarie Clouseaus logiska utläggningar i den andra Rosa Pantern-filmen, A Shot in the Dark:

Clouseau: Lyssna nu Hercule, så kanske du lär dig någonting. Då så, fakta i målet är: chaufförens kropp hittades i sovrummet av en tjänsteflicka. Faktum! Dödsorsak: Fyra kulor i bröstet. Faktum! Kulorna avlosades på nära håll från en .25-kalibrig Beretta automatic. Faktum! Maria Gambrelli hittades med mordvapnet i sin hand. Faktum! Mordvapnet var registrerat hos den avlidne, Miguel Ostos, och förvarades, notera det, i handskfacket i familjen Ballons Rolls-Royce. Faktum! Då så, tjänstefolket har vittnat om att Miguel Ostos slog...
[bryter sin pekpinne]
Clouseau: Idiot! Du har brutit av min pekpinne! Nu har jag inget att peka med!.. har vittnat om att Miguel Ostos slog Maria Gambrelli regelbundet. Och nu, till sist, kommer det edsvurna uttalandet från herr och fru Ballon, liksom hela tjänstestaben, alla med perfekta alibin. Då så, Hercule, vilken är den oundvikliga slutsatsen?
Hercule LaJoy: Maria Gambrelli mördade chauffören.
Clouseau: Va?! Idiot! Det är omöjligt. Hon skyddar någon.
Hercule LaJoy: Hur vet ni det?
Clouseau: Instinkt!

Publicerat av Mikael Wälivaara den 21.12.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Ja, så där skulle mycket väl historien kunna summeras om nio år, inför presidentvalet 2016, om favorittippade Hillary Clinton vinner presidentvalet nästa år. Nu bekräftas den nära vänskapen mellan familjerna Bush och Clinton ytterligare. Bill Clinton meddelar att det första Hillary kommer att göra som president är att skicka ut Bill och George Herbert Walker på en världsomspännande diplomatisk charmoffensiv, för att meddela världen att USA nu har "öppnat upp för affärer igen"...

UPPDATERAT 071219: Poppy Bush tar definitivt avstånd ifrån Clintons utspel.

År 1980 inleddes det första stora steget i monarkin USA. 1980 - 88, då pappa George Herbert Walker Bush, den före detta CIA-chefen och olje-, knark- och vapenmiljardären, utsågs till vicepresident under Ronald Reagan, anser allt fler historiker att den redan Altzheimersjuke Reagan bara var en tandlös frontfigur för den allt starkare neokonservativa falangen under Bushs ledning, som i dag har total kontroll över nästan allt i Washington.

Att den närmast föraktade GHW Bush inte var valbar var helt uppenbart, så man får väl närmast kalla det ett genidrag av neocons att lyfta fram Reagan, den lite löjeväckande men omtyckte Hollywood-skådisen och Kalifornienguvernören. För säkerhets skull, så att Reagan inte fick några idéer om att han verkligen hade något att säga till om, utsattes han tidigt under presidentskapet för ett mordförsök. Gärningsmannen, John Hinckley Jr, var son till en mycket nära vän till GHW och Barbara, John Hinckley Sr.
Syftet var naturligtvis att Reagan skulle dö -- kulan missade hans aorta med bara någon centimeter -- men tack vare hans enorma popularitet, sjukdom och obefintliga makt, lät man honom leva.

Den nära vänskapen mellan familjerna Bush och Clinton går också tillbaka långt i tiden. Åtminstone till då Bill var guvernör i Arkansas och pappa Bush, som CIA-chef, använde en liten flygplats där, i en ort som heter Mena, för omlastning av narkotika från Sydamerika.
I dag samarbetar de både expresidenterna regelbundet och visar varandra stor uppskattning. Bland annat har de länge försökt att vara de snälla farbröderna som engagerat sig för offren efter Katrina-katastrofen -- vilket de allt mer tonat ned, i takt med att ingenting görs.

Mamma Bush, Barbara, demonstrerade tidigt under katastrofen vilken syn familjen egentligen hade på offren. När hon hälsade på flyktingarna från New Orleans som kommit till idrottsarenan Astrodome i Houston konstaterade hon inför en kamera, att de nog fått det bättre än innan deras hem dränktes av de undermåliga fördämningarna:

"And so many of the people in the arena here, you know, were underprivileged anyway, so this--this (she chuckles slightly) is working very well for them."
"Och så många av människorna här i arenan, vet du, var underpriviligierade ändå, så det här -- det här (hon skrattar till lite) har ju löst sig ganska bra för dem."

Men nu kommer de tillbaka, Bill och George, hand i hand! Till stöd för Hillary, som i konservativa kretsar fortfarande betraktas som närmast en socialist. Men det beror nog mer på hennes informella, radikala stil som ung -- politiskt har hon aldrig varit särskilt radikal och äktenskapet med Bill betraktas allt mer som ett konvenansäktenskap mellan två extrema politiska strebrar.
För att bara ta ett exempel, så satsar den amerikanska militärindustrin sina största kampanjbidrag på fru Clinton. Det hade de knappast gjort om hon stod för fred och nedrustning...

Och bland citaten på Hillarys kampanjsajt hittar jag en annan pärla:

America is ready for a leader who will make fair and honest elections a priority.
USA är redo för en ledare som kommer att prioritera rättvisa och hederliga val.

Alla som fortfarande tvivlar på att de senaste valen varit riggade till Bushs fördel, alltså rent utsagt valfusk, borde kanske fråga sig varför Hillary överhuvudtaget behöver komma med ett sådant löfte?.. Och vad säger det om hennes -- och Bills med för den delen -- demokratiska hederlighet att hon inte ställt till med större väsen om detta, om hon nu varit medeten om det?

Till sist finns det anledning att väga Bills ordval lite noggrannare: "USA är öppet för affärer och samarbete igen." Vad säger det om USA:s nuvarande politik? För ett år sedan, ungefär, brast pappa Bush ut i storgråt under ett tal, när han jämförde sin välartade son Jeb, f.d. guvernör i Florida, med presidentsonen. Men det bevisar väl att de, precis som jag, bara hatar USA?..

Intressant?
Andra bloggar om: Bill Clinton, George Herbert Walker Bush, Hillary Clinton, USA-valet, presidentvalet, Ronald Reagan, John Hickley, Barbara Bush, Katrina, Mena Arkansas, CIA, knarksmuggling

Publicerat av Mikael Wälivaara den 18.12.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Finns det någon anledning att kräva att politiska journalister ska vara intresserade av politik? Är det överhuvudtaget viktigt? Jag menar, hur många läsare är intresserade?! Och det är ju läsarna som ska tillfredsställas! Ju fler desto bättre...

För några dagar sedan kritiserade jag Aftonbladets korta artikel om presidentkandidaten Ron Paul och hans fantastiska gräsrötter -- där allt handlade om hur mycket pengar hans fans samlat ihop till kampanjkassan och ingenting om den mycket annorlunda politik Paul förespråkar. (De ska förresten försöka bräcka dessa siffror i en stor kampanj i dag.)

Nu gör SvD:s Karin Henriksson samma sak; en lång artikel om Hilary Clintons kräftgång i opinionsmätningarna och Barack Obamas framgångar, trots debatten om hans ungdomssynder med kokain. Än en gång -- allt handlar om själva "tävlingen", inte ett ord om den politik kandidaterna står för.

När jag började skriva den här bloggningen hade jag i bakgrunden på Air America Radio och den mycket udda radioprataren Lionel. Just den här dagen handlar nästan hela programmet om den enorma upprördheten i USA över att ett hundratal berömda baseballspelare pekats ut som dopade i en stor undersökning.
"Man skulle nästan kunna tro att vi var i krig!" säger Lionel med bländande sarkasm.

Och ganska omedelbart insåg jag att det fanns en uppenbar koppling.
Utan att ha gjort någon vetenskaplig mätning skulle jag nog kunna gissa att en normal dagstidning innehåller minst fyra gånger mer sport än politik. På andra plats, utan alltför djärva spekulationer, kommer annan underhållning, som TV, film, kändisar och populärmusik.
Men den allvarligaste frågan om man nu skulle få för sig att göra en vetenskaplig jämförelse mellan olika ämnen i dagspressen, hur skulle man klassa en artikel som Henrikssons? Visst, den handlar om politiker, den handlar om en valkampanj, men den handlar definitivt inte om politik! Det hade precis lika gärna kunnat handla om deltagarna i Big Brother, Robinson eller Idol...

Fast å andra sidan, vad var det vi sa på 70-talet? "Allt är politik..."

Intressant?
Andra bloggar om: USA-valet, sportjournalistik, media, mediekritik

Publicerat av Mikael Wälivaara den 16.12.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

I går tipsades jag om sajten Vaccinfakta.com, av en av skaparna, P. Eftersom jag ofta lyssnar på Alex Jones' radiosändningar och då och då tipsas av engagerade läsare, har jag länge varit medveten om problemet, men bara bloggat om det vid ett par tillfällen.

Bifogat i tipset fanns detta citat från Dr Archie Kalokerinos, som, om det är riktigt, kanske visar hur allvarligt detta ämne är:

"Doctors and nurses vaccinate babies without a thought that what they are doing might be highly dangerous and abusive yet neither they nor anyone else is willing to take responsibility if something terrible happens. My final conclusion after forty years or more in medicine is that the unofficial policy of the World Health Organization and the Save the Children's Fund is one of murder and genocide."
"Läkare och sköterskor vaccinerar småbarn utan en tanke på att det de gör skulle kunna vara ytterst farligt och ett övergrepp, ändå är varken de eller några andra villiga att ta på sig ansvar om något fruktansvärt inträffar. Min definitiva slutsats efter fyrtio år eller mer som medicinare, är att den inofficiella policyn hos WHO och Rädda barnen är en fråga om mord och folkmord." [Övers. MW]

Barnvaccinering och autism
Den rikliga förekomsten av kvicksilver i moderna vacciner, obligatorisk vaccinering av unga flickor med cancerframkallande virus, den lavinartade ökningen av cancer överhuvudtaget -- detta är inte spekulationer och hysteriska larmrapporter, utan den verklighet vi lever i.
1920 dog ungefär 1/33, en trettiotredjedel, av USA:s befolkning av cancer. Förra året var 1/3 -- en tredjedel -- av dödsfallen i USA cancerrelaterade. (Källa Alex Jones)
Utvecklingen av barnautism är minst lika skrämmande och väldigt tydligt kopplad till just vaccineringar, i alla fall har massor av föräldrar vittnat om att barnen gått in i sitt autistiska tillstånd i direkt samband med en vaccinering.
Jag har också förstått att föräldrar som vägrar att låta sina barn vaccineras, av rädsla för följdverkningar, får problem med sociala myndigheter.

Amishfolket har ingen barnautism
På Vaccinfakta.com hittade jag till exempel en mycket oroväckande rapport, som jämförde förekomsten av autism hos vaccinerade repektive icke-vaccinerade barn. Det var möjligt tack vare att amishfolket i Pennsylvania, du vet de där som fortfarande åker häst och vagn och inte har elektricitet, inte heller tillåter sina barn att vaccineras. Märkligt nog har de inte heller några rapporterde fall av autism, bland fler än 30.000 barn! Utanför deras skyddade värld är antalet autistiska barn nu uppe i över en halv procent -- 1 på 166 barn drabbas idag av autism, och antalet växer snabbt.

Så här skriver Vaccinfakta, bland annat:

Det är inte längre en hemlighet att det pågår epidemier av neurologiska sjukdomar hos barn; autism, ADHD etc. Lägg där till epidemier av autoimmuna sjukdomar som t.ex. Diabetes, MS, Artrit, Astma etc. Alla dessa är kända biverkningar av vaccin. Ändå kliar läkare sig i huvudet och säger ”vi vet inte vad som orsakar denna epidemi”.
Den rimligaste förklaring till dessa sjukdomar och att allt fler barn mår sämre och sämre är enligt åtskilliga vetenskapliga studier: Vacciner. Den ständigt ökande mängd vacciner som ges våra barn kombinerat med de erkänt farliga tillsatser som de innehåller har en klar och tydlig koppling till varför barn mår allt sämre. Utbilda dig. Ta reda på så mycket du bara kan.

Myndigheten säger kategoriskt "nej"
Men svenska Smittskyddsinstitutet hävdar med bestämdhet att det inte finns några vetenskapligt hållbara bevis för att vaccin skulle kunna knytas till några som helst sjukdomar. Kvicksilverföreningar har helt slopats bland vaccinerna i barnvaccinationsprogrammet, försäkrar man, och de förekomster som ännu återstår utanför barnvaccinerna motsvarar bara ett par portioner fisk...

Skulle det verkligen vara möjligt att vacciner gör mer skada än nytta? Att läkemedelsindustrin tillåts ta väldiga risker med våra barn och att myndigheterna inte ser det -- eller ännu värre -- tillåter det att ske?

Svensk läkemedelsindustri
Det är i samanhanget viktigt att komma ihåg att Sverige har varit och fortfarande är en av världens främsta läkemedelsindustrinationer, med företag som Astra, Pharmacia, Leo och många andra. Vi är också ett av ytterst få länder i världen med ett statligt apoteksmonopol. Möjligheterna till korruption har alltså vart mycket stora.
Ja, anklagelserna är mycket allvarliga och allt annat än nya. Att våra barn mår allt sämre är det ingen som förnekar.

All skit våra barn får i sig
Och ser vi på det stora perspektivet, med barnfetma, ökat godisätande och sockerintag, ökat intag av artificiella sötningsmedel, fluor, konserveringsmedel och färgämnen, förekomsten av antibiotika i kött och ökningen av resistenta, icke behandlingsbara bakterier, kvicksilver och andra miljögifter i fisk och så vidare, så är den nya sjukdomsbilden bland barn kanske inte så konstig.

Giftiga kinesiska leksaker
Nu i juletider får vi dessutom höra att problemet med leksaker från först och främst Kina, som innehåller stora mängder bly och andra gifter, även drabbat oss i Sverige, genom ökad direktimport. I USA har detta blivit en stor och kontroversiell skandal.

Kinesiska mediciner fulla av gifter
På tal om Kina så hörde jag ett radioprogram på P1 för någon månad sedan, som handlade om den stora ökningen av aktiefonder och privatsatsningar i kinesisk läkemedelstillverkning. Vinstutvecklingen och utdelningen var tydligen fantastisk! Men det fanns en baksida. Kontrollen av vad medicinerna innehöll var i det närmaste obefintlig. Bland annat nämnde man en skandal nyligen i Sydamerika, i Colombia tror jag att det var, där kinesiska mediciner som innehöll stora mängder miljögifter hade dödat massor av mäniskor.

Kommunisterna tillverkar skiten och kapitalisterna köper den... Globaliseringen, den nya världsordningen, NWO, i ett nötskal.
Nästa sommar är det dags för den stora symboliska fusionen, de olympiska spelen i Peking.
Yippee!!!

Intressant?
Andra bloggar om: Vaccin, autism, barnhälsa, smittskydd, korruption, konspiration, konspirationsteorier, NWO, globalisering

Publicerat av Mikael Wälivaara den 16.12.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

HCA, som regelbundet bidrar med kommentarer här på UUAA har en egen blogg, Se Verkligheten, som verkligen förtjänar mer uppmärksamhet. Och inte minst kommentarer och uppmuntran. Vi kan inte få nog utav passionerade röster -- allra minst i en värld där alla traditionella massmedier säger exakt samma sak.   

Publicerat av Mikael Wälivaara den 15.12.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Det här låter förmodligen fullkomligt galet, men ge det en chans!

Det är nog närmare trettio år sedan jag hörde det nämnas i förbigående av en väninna:
"Stora öron tyder på en gammal och vis själ."
Och trots att det faktiskt finns väldigt mycket som tyder på att stora personligheter oftast har stora öron så har jag aldrig hört någon annan hävda det sedan dess. Förutom jag själv, då... Finns det någon "lära" med detta innehåll?

Och det "finaste" verkar vara stora, köttiga öronsnibbar! För även om det naturligtvis finns stora själar med små öron, så är det påfallande när man börjar tänka på det. Och jag har tänkt på det så gott som varje dag sedan jag första gången hörde det och kan inte annat än konstatera att det är märkligt... Det är lite olika för män och kvinnor har jag noterat -- stora, köttiga öronsnibbar är ovanliga bland kvinnor. Visst skulle man kunna kasta ut den brandfarliga hypotesen att det kunde betyda att kvinnokroppar oftare bebos av yngre själar, men förmodligen får det inte ens tänkas högt. Och den hypotesen står och faller ju dessutom med om det faktiskt finns ett förhållande mellan öronen och själen. Så glöm att jag sa det!

Jag själv? Tja, något större än genomsnittet, men tycker jag själv, ganska snygga...

Å andra sidan...
Om det nu är så att det inte finns någon själ, och att örats form och storlek är enbart genetiskt betingat, vad skulle det innebära för fysiologisk skillnad?
Jag har läst att ytterörat samlar in ljud, mellanörat omformar ljudvågorna till energi och innerörat skapar de elektriska nervimpulser som vi sedan tolkar som olika ljud. Du som är läkare eller zoolog kanske kan utveckla detta? Om jag har ett större ytteröra, hör jag mer då? Om mitt mellanöra är stort och voluminöst, hör jag starkare?..

Eller kanske det är som med elefanterna, att personer med stora öron håller sig svalare på sommaren?..

De som till exempel konstruerar sådana där små freestylehörlurar som man stoppar in i örat borde kanske veta mer -- för där har man ju helt gått förbi utsidan och siktat in sig direkt på hörselnerverna.

Andra bloggar om: Örat, örats storlek, hörsel, själ, själens ålder

Publicerat av Mikael Wälivaara den 14.12.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Illustration: Expressen

I Expressen kan man idag läsa om hur lejonet som prydde den svenska delen av snabbinsatsstyrkans Nordic Battle Group förbandstecken, fick offra sin penis, därför att kvinnliga soldater hade klagat. En historia som även har åtskilliga bottnar i heraldikens symboltyngda värld. [BoB Leif]

Tidigare har jag skrivit om bruket av fasces i till exempel den svenska polisens vapen -- alltså inte pistoler, utan vapenskölden. HCA har beskrivit det ännu djupar och även gjort lite undersökande journalistik.
En fascis är ett spöknippe med en instucken bila, och ordet har fått ge namn åt fascismen.
Riksheraldikern hade försvarat denna obehagliga association med att fasces, som symbol för ordningsmakten, gick tillbaka betydligt längre i tiden än till Mussolini och att det egentligen inte fanns något alternativ. Vilket väl får betraktas som ett oantastligt argument, oavsett om det fanns några andra dolda motiv...

Men vad olika heraldiska symboler står för är ett oerhört specialiserat och för vanliga dödliga närmast obegripligt språk. Varje adelsfamilj har till exempel sin vapensköld, och vad den innehåller har vägts och prövats mycket noga. För oss Illuminatijägare är just de hemliga sällskapens fanatiska bruk av symboler, dolda budskap och hemliga tecken en av de mer underhållande delarna i arbetet.

Detta är den ena sidan av historien om förbandstecknet som fick ett kastrerat lejon för jämlikhetens skull. Konstnären som formgivit tecknet är nämligen upprörd:

[...]Vladimir A Sagerlund som är expert på hur vapensköldar ska utformas.
– Ett heraldiskt lejon är en kraftfull och ståtlig symbol med genitalierna i behåll, jag kan inte stå för en beskuren bild, säger han till GP.

Så det var inte först och främst en konstnärlig upprördhet, utan en heraldisk:

[...] vapensköldar med lejon utan genitalier gavs förr till dem som förrått Kronan, säger [Sagerlund].

Till dem som "förrått Kronan"... Snacka om symbolik! Och jag vågar inte spekulera i om beslutet att snöpa lejonet bara handlade om politisk korrekthet eller om några militärer faktiskt ville göra en subtil kommentar.

Sedan skrev jag en lång utläggning om alla dessa upplevda "kränkningar" som blivit en epidemi på senare tid, men beslöt mig till sist för att radera den. Det får bli en annan bloggning...

Andra bloggar om: Nordic Battle Group, heraldik, lejon, genitalier

Publicerat av Mikael Wälivaara den 13.12.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

En av de absolut mest välskrivna bloggar jag vet -- och som jag trots detta glömt att länka till i bloggrullen -- är Jeff Wells' Rigorous Intuition. I en lång men förhållandevis lättläst post betraktar Jeff hur olika dödsfall och politiska skandaler går hand i hand, på ett sätt som borde väcka frågor men som istället avskrivs som sammanträffanden. Morden på bröderna John och Bobby Kennedy är bara ett par av de mer allmänt kända.

Men det var speciellt två bisatser i Jeffs blogg som inspirerade mig till denna reflektion. Dels att 70 procent av USA:s befolkning är övertygade om att JFK mördades på grund av en konspiration. Dels att det på 60-talet ansågs visa att man var en konspirationsgalning, om man trodde att CIA syslade med politiska mord eller paramilitära aktiviteter.
Men det var också ett uttalande av Vita husets pressekreterare, Dana Perino. Hon erkände nyligen i en intervju att hon frågat sin brittiske make om Kubakrisen och Grisbukten var samma sak...

Teorin att Oswald var den ensamme mördaren i Dallas för nästan exakt på dagen 44 år sedan, är egentligen omöjlig att svälja. (Jag påminns ständigt om ett Woody Allen-citat: "I was working on a non-fiction version of the Warren Report.") Oswalds person, hans historia, hans nätverk och hans död, den "magiska kulan" och Kennedys allt hårdare konfrontationer mot de klassiska grabbstrukturerna, Zapruderfilmen där man ser att Kennedy blir träffad framifrån inte bakifrån där Oswald befann sig, alla döda vittnen... Det finns så många motsägelser och orimligheter att det helt enkelt måste förutsättas att det var en konspiration, åtminstone tills motsatsen bevisats.
Ändå ägnade sig Warrenkommissionen enbart åt att konstruera "bevis" för att Oswald agerat helt på egen hand. Bevis som Oswald inte kunde försvara sig emot, eftersom Jack Ruby sköt honom där nere i garaget, utan att det syntes en droppe blod...
Som sagt, 7 av 10 amerikaner håller med mig.

Många som är lite pålästa och vill försvara det rationella samhället använder sig av en "bevismetod" som kallas Ockhams eller Occams rakkniv. Mycket kortfattat innebär den att man alltid bör förutsätta att den enklaste förklaringen till en händelse är den mest sannolika. Oswald är den enklaste förklaringen sägs det, alltså är han förmodligen skyldig enligt Ockhams rakkniv. Usama bin Laden och al-Qaida är den enklaste förklaringen till 11 september hävdas det, ergo Ockhams rakkniv.
Men det finns en ganska allvarlig invändning mot denna bekväma argumentation. Om det finns hundratals olika indicier som pekar på en konspiration, kan man då avfärda konspirationen genom att använda "rakkniven" på vart och ett av indicierna separat? Finns det inte en "kritisk massa", där indicierna blir så många att de helt enkelt kräver att vi måste anstränga oss lite och försöka skaffa oss en helhetsbild, snarare än att betrakta det hela som ett antal separerade, inbördes oberoende snitt? (Detta är en gammal juridisk konflikt, jag vet, men den förtjänar i alla fall att dryftas.)

När CIA:s "familjejuveler" åter kom upp till ytan tidigare i år, bekräftade det än en gång de mest välkända kriminella aktiviteterna som spionorganisationen gjort sig skyldig till historiskt. Kraftmätningarna mellan CIA och KGB under kalla kriget utgjorde ramverket till tusentals agentromaner och filmer med mångdubbelt antal dödsoffer. James Bond, i den brittiska motsvarigheten MI6, hade "rätt att döda"... Att inbilla sig att dödsoffer skulle vara en hög tröskel i den storpolitiska maktkampen är naturligtvis erbarmligt naivt.
Återigen borde det alltså vara det naturliga att utgå ifrån att det finns konspiratoriska, politiska motiv bakom storpolitiska mord. Inklusive våra egna, på Olof Palme och Anna Lind.

Vad har då Dana Perino med detta att göra? Jo, Ms Perino får väl förmodas vara en synnerligen påläst person, av den ansvarsfulla posten att döma. Kubakrisen var det närmaste vi vet att vi har varit ett globalt kärnvapenkrig. Grisbukten, å andra sidan, var ett berömt och omdiskuterat fiasko till försök att störta Castro.

Dags för lite självrannsakan igen, alltså. Om så stora politiska händelser i relativ nutid inte ens är något självklart för en politiskt intresserad person som Dana Perino, vad har man då rätt att förvänta sig att en normal läsare av denna blogg känner till? Bara för att ha ett privat minne av Olof Palme måste man vara minst 30 år gammal. För att minnas Vietnamkriget, Pol Pot, kuppen i Chile, Iran Contras-affären, Watergate och så vidare, måste man vara ännu äldre. Herregud, du måste nästan vara myndig för att ens ha levt under kalla kriget...

För mig till exempel är andra världskriget teoretisk historia, trots att jag föddes bara 10 år efter krigsslutet. För mina föräldrars generation var kriget då lika levande som något som hände på 1990-talet.

Men det är en skillnad i medvetenhet nu och då, trots bristande historiekunskaper. Tack vare det väldiga informationsflödet, alla filmer, TV-program och böcker, så är konspirationsteorier inte längre något ovanligt. Visserligen äger konspirationerna oftast rum långt ifrån oss, det är afrikanska och asiatiska diktatorer som är korrumperade idag, inte våra blodlösa politiska ledare. Men att det pågår skumraskaffärer bland våra västerländska spionorganisationer förväntar vi oss. Det förvånar inte, i alla fall.

Det finns en slags cynisk försvarsmekanism i det här, där vi skyddar oss ifrån vår korrumperade, kriminella samtid genom att oftast bemöta nya avslöjanden genom att rycka på axlarna. Det hade man ju kunnat förvänta sig, liksom. Till och med många som är övertygade om att 11 september var ett insiderbrott ser det mer som ett häftigt äventyr, en agenthistoria, där verkligheten med tusentals döda och en helt ny global säkerhetspolitik inte verkar ha sjunkit in i medvetandet.

Men farligast är ändå okunnigheten. Den självvalda okunnigheten. Att inte känna till och kunna redogöra för Kubakrisen, som Ms. Perino, är oroväckande på gränsen till katastrofalt. OM man är intresserad av politik. (Om man jobbar med det, som Ms. Perino, så är det skandalöst...)
Historielösheten blir bara större och större, eftersom vi helt enkelt inte längre orkar bry oss och eftersom vi förväntar oss att bara hitta skit. Om maktens syfte skulle råka vara att få oss att sluta vara kritiska medborgare, hade de inte kunnat skapa bättre förutsättningar.

Intressant?
Andra bloggar om: konspiration, konspirationsteorier, historia, historielöshet,Occams rakkniv, Ockhams rakkniv

Publicerat av Mikael Wälivaara den 11.12.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Igår fick USA:s legitime president, Al Gore, Nobels fredspris. Jag är mycket kritisk till skälen, men kan inte låta bli att förundras över att detta faktum nästan helt förtigits i den enorma uppmärksamhet som Gore fått under senare år. I en dokumentär på SVT igår, om filmaren Michael Moore, sjabblades denna fråga återigen bort. Ingen verkar tordas ta i den! Förunderligt...

Att Michael Moore är en viktig pusselbit i den politiska debatten är odiskutabelt. Men att kalla honom dokumentärfilmare är en sanning med stor modifikation. Han är en debattör och en underhållare, vilket gårdagens film mycket riktigt visade.

Med tanke på mitt specialintresse för 11 september så var Fahrenheit 9/11 den film jag haft störst kompetens att värdera, och mina huvudsakliga invändningar har inte varit eventuella spetsfundigheter och halv- eller osanningar, utan det han utelämnat.
Han kopplar samman släkten Bush med det saudiska kungahuset och familjen bin Laden, men han förutsätter ändå att al-Qaida genomförde dådet. Han beskriver hur GWB sitter kvar i den där lågstadieskolan i Florida på morgonen, men drar slutsatsen att det bara beror på att han är så korkad att han inte vet vad han borde göra -- men kopplar inte att hans stab och säkerhetsdetalj också står runt omkring och är lika "handlingsförlamade".
Filmen handlade inte egentligen om 11 september, ur ett internationellt och storpolitiskt perspektiv, utan var ett angrepp mot Bush på ett inrikespolitiskt plan, först och främst. Vilket också framgick av den här kanadensiska dokumentären; det var ett inlägg i presidentvalsdebatten. Och ett mycket starkt sådant.

Men det som gör mig lika förtvivlad varje gång är hur de verkligt viktiga saker han faktiskt tar upp därför också kan kollras bort, tack vare att man kan slå ned på enstaka "artistiska" friheter.

Fahrenheit 9/11 inleds med att anklaga George Bush och USA:s dåvarande republikanska ledning för valfusk i presidentvalet 2000. Flera av de intervjuade i gårdagens dokumentär bekräftade detta. (Det är egentligen ingenting som är lönt att diskutera, för så var det. Även valet därpå, 2004.) En av filmens mest hjärtskärande scener är när representant efter representant ställer sig i representanthusets talarstol, framför talmannen Al Gore, och framför samma anklagelse. Till ingen nytta.

Hur kommer det sig att vi, i den svenska debatten, helt nonchalerar detta faktum? Vi blir fullkomligt rosenrasande när det inträffar i Ukraina, men inte när det händer i USA?
Och med tanke på hur helgonförklarad Al Gore blivit, årets fredspristagare, han som alltså vann valet 2000 och skulle ha varit USA:s president istället för George Bush -- hur kommer det sig att det åtminstone inte diskuteras ur det perspektivet? Hur världen hade sett ut om Gore varit USA:s president?

Oavsett hur goda kålsupare de än är på båda sidor, så var Gore i alla fall inte polare med det saudiska kungahuset och familjen bin Laden, så vem vet... Även om 11 september kanske var omöjligt att stoppa, planerna hade förmodligen gått för långt, så hade kanske sanningsarbetet efteråt sett helt annorlunda ut? Och krigen mot terrorn, mot Afghanistan och Irak? Hur hade de sett ut? Teoretiskt, om inte annat, hade vi kunnat leva i en helt annan, betydligt fredligare värld...

Det viktiga är just dessa retoriska frågor, inte eventuella svar. (Vicepresidenten hade till exempel då blivit en galning fullt i klass med Cheney, Joe Lieberman, så visst kan detta ältas i evinnerlighet...)
Men enligt traditionell politisk analys är det ljusår mellan Bush och Gore när det gäller demokrati, allmänbildning, diplomati och politisk kompetens. Så hur kommer det sig att detta aldrig kommit upp i den svenska debatten? Och om någon försökt att ta upp det men inte fått något gehör, har det tystats ned eller har vi blivit så förblindade att vi inte inser vilken monumental politisk skandal det handlar om -- och som vi påverkas av i allra högsta grad?


Intressant?
Andra bloggar om: Michael Moore, Al Gore, George Bush, 9/11, 11 september, USA, Fahrenheit 9/11

Publicerat av Mikael Wälivaara den 11.12.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Rolf Kenneth Myhre, en av några modiga norska sanningssägare, recenserar här en bok om Bilderberggruppen, ett ämne som alltid måste finnas högst upp i vårt medvetande. Boken är skriven av den ryske journalisten Daniel Estulin och heter The True Story of the Bilderberg Group. Bilderberggruppen spelar också en central roll i Alex Jones' senaste storfilm, Endgame.

I mer än fyrtio år lyckades ett par hundra av världens makthavare träffas på olika lyxhotell, utan att dra till sig massmedias nyfikenhet. Om någon naiv journalist råkade fråga vad det var som hände bakom avspärrningarna, där lokal polis och säkerhetsvakter skyddade hundratals svarta limousiner, fick man svaret att det inte var något man skulle bry sig om -- och detta nöjde man sig med.
Först i slutet av 1990-talet började det läcka ut att detta var en osedvanlig mäktig sammanslutning, där även ett stort antal folkvalda politiker medverkade i största hemlighet. I början försökte man bagatellisera detta eller helt förneka att det ägde rum, men i takt med allt fler avslöjanden har taktiken istället blivit hävda att det är ett informellt och privat möte, där den ekonomiska och politiska makten sammanstrålar för att i största välmening jämföra erfarenheter.

Myhre namnger ett antal norska delegater, men även det svenska deltagandet är mycket påtagligt. Bland de återkommande, stående gästerna på sistone är Carl Bildt, men under alla år har vi också sett representanter för Wallenbergs Investor, för den svenska regeringen och för kungahuset. Och till min bedrövelse har kommentatorer både i massmedia och här på UUAA använt detta som ett bevis för att Bilderberggruppen inte kan vara speciellt inflytelserik -- varför skulle annars en massa svenskar vara inbjudna?
En ganska relevant motfråga skulle kunna vara: Om detta nu är så oskyldigt, hur kommer det sig att Bilderberggruppen är en av de mest debatterade frågorna i konspirationskretsar runt om i hela världen? Och varför förnekades och nedtystades detta i fyra decennier?

En av mina favoritparadoxer när det gäller Bilderberggruppen är när man möttes i Sverige 2001, i Stenungsund, inför EU-toppmötet i Göteborg. Regeringens inbjudne det året var Leif Pagrotsky. I ett mycket ovanligt försök att avväpna konspirationsteorier gick gruppens ordförande ut i svensk TV och betonade att detta var ett helt privat möte, där alla inbjudna kom som intressanta privatpersoner, inte alls i sina officiella, professionella egenskaper.
Pagrotsky replikerade i svensk TV, att det hade varit tjänstefel av honom, som handelsminister, att inte ta tillfället i akt att göra reklam för lilla Sverige. Någon visste uppebarligen inte, eller ville inte uppge vad det egentligen handlade om... Och med tanke på att det var andra året i rad som Pagrotsky deltog kan man förmoda att han inte var okunnig om det verkliga syftet. Var han där som privatperson, vem betalade då fakturan?

Till sist måste jag påminna om att gruppen har en förbluffande förmåga att även plocka blivande regerings- och statschefer. Till denna ytterst exklusiva grupp brukar man bjuda in lokala politiker som verkar osedvanligt lovande, som Bill Clinton och Tony Blair, kort innan de hamnar i den absoluta politiska makten. Så även när det gäller svensk politik.
Ett par månader innan valet 2006 var även Fredrik Reinfeldt inbjuden till BG-mötet i Kanada. Visst finns det anledning att undersöka varför man bjuder in ordföranden för ett svenskt minoritetsparti några månader innan han blir svensk statsminister? Har Sverige ett inflytande som vi inte känner till, eller är Reinfeldt en så fängslande och visionär politiker, att världens ledare bara måste träffa honom för att få veta vad svenska moderater kan tillföra världspolitiken?

Andra bloggar om: Bilderberggruppen, Bilderberg, Carl Bildt, Leif Pagrotsky, Fredrik Reinfeldt

Publicerat av Mikael Wälivaara den 8.12.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Videoinspelningar av förhören utav två al-Qaidaledare har medvetet raderats av CIA. Att de innehöll bilder på tortyr är väl känt, förhörsledarna var mäkta imponerade över vad till exempel palestiniern Abu Zubaydah kunde uthärda. Nu ska vi alltså inbilla oss att bara två förhör dokumenterats och sedemera raderats av "säkerhetsskäl".

Inkompetent teknik
Är det inte märkligt hur ofta videofilmer, data och ljudband som kan svara på viktiga frågor bara försvinner? Vi har ett 80-tal videokameror från Pentagon den 11 september, som skulle kunna svara på vad det var som träffade huset den morgonen. Ingen verkade fungera. Vi har alla övervakningskameror från 7/7-attacken, 2005 i London. De som hade kunnat visa bilder på "terroristerna" i tunnelbanestationer, på perronger, i vagnarna eller på bussen var samtliga trasiga... Radarplotten av M/S Estonias sista timmar har försvunnit. Banden från polisradion när Palme mördades är manipulerade. Det läckta men egentligen hemligstämplade "ubåtsbandet" från Hårsfjärden saknar avgörande dokumentation... Och så där kan vi hålla på.

Förutom att all personal som har i uppdrag att ta kontrollen och hantera kriser i samhället alltid tycks kollapsa och tappa huvudet när något allvarligt händer, så tycks även den teknik de använder sig av ha en mycket låg krishanteringströskel...

Medvetet raderande
Men då och då erkänner ansvariga att de raderat eller förstört arkivmaterial medvetet. Nu senast påstår CIA att de försört videofilmer av de "hårda" förhören av två al-Qaida-ledare, 2002. Detta för att skydda den inblandade personalen från repressalier, om banden skulle råka läcka ut.
Regimvänliga medier har även applåderat tilltaget eftersom offentliggörande av dessa filmer skulle kunna leda till att tillfångatagna amerikanska soldater riskerar att utsättas för samma förhörsmetoder, om USA använde sig av dem och hade godkänt dem. (De är alltså okej för araber, men inte för amerikaner...) (Jag hittar bara en kommentar i svenska medier om detta, här i DN, men det är ju förståeligt så här dagen efter Idolfinalen.)

Politiker visste -- men självklart inte Bush...
CIA försvara sig även med att de hade informerat berörda politiker i kongressen i god tid om planerna att förstöra banden. Redan 2003 bekräftar vissa av dem. Ordföranden i underrättelseutskottet, demokraten Jay Rockefeller, säger att han blev informerad 2006. Men ingen hade kommit på tanken att informera presidenten. Bush säger att han fick reda på detta i torsdags...
Som sagt, Watergate liknar mer och mer ett simpelt snatteri.

Tortyr eller inte?
I grunden för hela denna tortyrskandal återkommer en "förhörsmetod" som kallas waterboarding. I korthet går den ut på att fylla en person med vatten till den punkt där den "förhörde" är övertygad om att han kommer att drunkna. Metoden är väl dokumenterad sedan inkvisitionen. I efterdyningarna av andra världskriget lät USA avrätta japanska förhörsledare, som använt waterboarding på allierade soldater.

Skit i Genèvekonventionen
När det blev känt att waterboarding var en vanlig och godkänd förhörsmetod i "kriget mot terrorn", deklarerade Vita huset att det inte var Genèvekonventionens tortyrdefinitioner som gällde numera, utan presidentens bedömning av vad som var nödvändigt för att skydda USA. Waterboarding, sexuell förnedring, misshandel, olika sensoriska tortyrmetoder, för att inte nämna misshandel och övergrepp mot misstänktas makar och barn, allt detta var nödvändigt för att kunna få fram avgörande uppgifter om hotet från terroristerna.
Och om metoderna blev kända, hävdade man, så skulle terroristerna även kunna träna sig i att uthärda just dessa "förhörsmetoder". Hemlighetsmakeriet hade alltså ingenting att göra med att dölja eller smita undan ansvar, utan var enbart en fråga om nationens säkerhet.

Nye justitieministern ovetande
När en av ideologerna bakom att det var okej att till och med tortera små barn, förre justitieministern Alberto Gonzales, avgick för någon månad sedan, tillfrågades hans efterträdare, Michael Mukasey, om han ansåg att waterboarding var tortyr eller inte?
Mukasey svarade, upprepade gånger, att han inte kände till metoden och inte kunde uttala sig. Detta trots att frågan debatterats i USA sedan många år och varit ett återkommande tillhygge i kritiken av hans föregångare. Allt Mukasey hade behövt göra, om han var för feg för att själv prova på det, var att intervjua presidentkandidaten John McCain, som torterades på detta sätt när han var krigsfånge i Vietnam.

Mukasey kunde inte veta
Men kongressens majoritet nöjde sig med att han inte visste något och godkände Mukasey som ny justitieminister. Väl metveten om att hade Mukasey hävdat att det var tortyr, då kunde han inte godkännas, för då måste han ju ställa Vita huset inför domstol eller en krigsförbrytartribunal.

Andra bloggar om: Tortyr, Genèvekonventionen, CIA, waterboarding, kriget mot terrorn, kriget mot terrorismen, al-Qaida

Publicerat av Mikael Wälivaara den 8.12.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

I ett desperat försök att spinna de uppenbara lögnerna påstår Vita huset nu att George Bush hade blivit förvarnad om att Iran hade stoppat sitt kärnvapenprogram redan i augusti, men att han inte fick reda på några detaljer. (Think Progress) 

Publicerat av Mikael Wälivaara den 6.12.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Varsågod -- ännu en neokonservativ lögnare som kan bli president i USA. Jag säger ju att de satt det i system. (Och för tydlighetens skull -- det finns neokonservativa demokrater också...)

Mike Huckabee, en av de populäraste republikanska presidentkandidaterna just nu, ordnade som guvernör i Arkansas villkorlig dom åt en våldtäktsman, som kort därefter våldtog och mördade en kvinna. Skälet var att det första våldtäktsoffret var en avlägsen släkting till Bill Clinton och att Huckabee var övertygad om att frisläppandet skulle höja hans popularitet bland Clinton-motståndare.

Samtidigt som baptistpastorn Mike Huckabee upplever sin största framgång under presidentkampanjen utsätts han också för sin största prövning. 1999 uppmanade han att Wayne Dumond, som dömts för våldtäkten på 17-åriga Ashley Stevens, en avlägsen kusin till Bill Clinton, skulle skulle friges, under hurrarop från ett drev i den lokala högerpressen. Dumond hade då fortfarande 25 år kvar att avtjäna för dådet.
Huckabee svär sig oskyldig till att ha kunnat förutse att Dumond kort efter frigivandet våldtog och mördade minst en kvinna till, trots att det nu kommit fram uppgifter om att han fått flera brev från Dumonds tidigare offer, som alla varnade för att det var en mycket farlig man som förmodligen skulle våldta igen.

Det mesta tyder istället på att han helt tappade omdömet, eftersom detta både gav honom möjlighet att visa sitt förakt för sin företrädare på guvernörsposten, Bill Clinton, och att göra sig populär i högerkretsar i Arkansas. Och att han nu ljuger om det.

Andra källor: Carpetbagger Report, Arkansas Times,

Andra bloggar om: Mike Huckabee, presidentvalet, USA, Wayne Dumond

Publicerat av Mikael Wälivaara den 6.12.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Jag har skrivit om henne. Jag har höjt henne till skyarna. Hon brukar tituleras "The Goddess of Radio". Alltid stridbar, alltid orädd, alltid ärlig. Men först och främst, alltid påläst!
Här håller Randi Rhodes från Air America Radio ett drygt 30 minuters tal inför PEACE ACTION of Michigan, 11 november 2007. Mycket välförtjänt fick hon stående ovationer.

Kort ordlista

Shock & Awe -- "Chock och skrämsel", namnet på anfallet mot Irak 2003
Enemy combatant -- en påhittad status på fångar så att man inte behöver följa krigskonventioner eller mänskliga rättigheter
POW -- Prisoner of War, krigsfånge
Intelligence -- här, underrättelser
FCC -- Federal Communications Commission, organet som övervakar etermedia i USA
Cronyism -- att gynna sina polare
Unitary executive -- teorin att presidenten alltid har rätt att fatta verkställande beslut utan godkännande av kongressen
Signing statement -- tillägg till en lag som säger att presidenten inte behöver lyda den
Warrantless searches and seizures -- rannsakan och beslagtagande utan fullmakt från domare
Impeachment -- riksrätt. (Nixon avgick inför hotet om riksrätt efter Watergate-inbrotten, Bill Cliton ställdes inför riksrätt för att han nekat till att ha haft en affär med Monica Lewinsky. Bush och Cheney har ännu inte ställts inför riksrätt, trots att kongressen har en demokratisk majoritet...)
Oversight -- översyn, här, att tillse att politiska beslut är lagliga
Anthrax -- mjältbrand, som spreds kort efter 11 september, 2001, till bland annat demokratiska politiker och journalister, och som aldrig lett till något åtal. (Just den här aktuella mjältbrandsbakterien kunde spåras till ett laboratorium på militärbasen Fort Detrick, och som ett märkligt sammanträffande började personalen i Vita huset äta Cipro den 11/9, vilket är en medicin mot mjältbrand.)
Judicial -- dömande, ett av de tre fundamenten i den amerikanska demokratin, som tillfaller Högsta domstolen, the Supreme Court.
Executive -- verkställande, det andra fundamentet, som tillfaller presidenten
Legislative -- lagstiftande, det tredje fundamentet, som tillfaller kongressen

Andra bloggar om: Randi Rhodes, Air America, USA, demokraterna,

Publicerat av Mikael Wälivaara den 6.12.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

När du känner för att ta ut hjärnan på lite grönbete och utmana intellektuella begränsningar, så rekommenderar jag att du besöker Leif på Intelligentsians blockering, som nu gör skäl för namnet mer än någonsin tidigare.

Artikeln heter Fantasikrisen, och den har redan rönt internationell uppmärksamhet.

Publicerat av Mikael Wälivaara den 6.12.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

När de samlade amerikanska underrättelsetjänsterna i förrgår avslöjade att Iran inte hade något kärnvapenprogram var det många som frågade sig hur länge detta varit känt för Vita huset. Enligt tidningen Washington Post började ämnet diskuteras i Vita huset så tidigt som i juli månad. President Bush hävdar att han fick indikationer om att det fanns nya uppgifter i augusti, men att han inte fick reda på vilka dessa var förrän i förra veckan.

Till och med konservativa nyhetskommentatorer som Joe Scarborough på MSNBC ställde i morse frågan: "Ljuger Bush för det amerikanska folket eller är han bara dum i huvudet?" En fråga som platsar bland årtusendets mest uppenbart retoriska...

Det USA:s president vill få världen att tro, är att han blev underhandsvarnad om att det var nya uppgifter på gång avseende Iran för tre månader sedan, men att han av någon anledning inte ansågs behöva känna till vilka de var, eller att han själv inte insisterade på att få reda på dem, förrän de var helt sammanställda, vilket alltså skulle ha inträffat förra veckan.
Sammanställningen skedde istället i samråd med Bushs närmaste säkerhetsmedarbetare, som alltså inte heller läckte till sin chef under hela hösten, trots att Vita huset hela tiden höjde hotet om ett anfall.

Naturligtvis. Medan han skämde ut sig inför hela världen med att prata om iranska kärnvapen och tredje världskriget, så visste hans närmaste medarbetare att allt var osant...

Under gårdagens presskonferens sa Bush till exempel:

REPORTER: Are you saying at no point while the rhetoric was escalating, as World War III was making it into conversation — at no point, nobody from your intelligence team or your administration was saying, Maybe you want to back it down a little bit?
BUSH: No — I’ve never — nobody ever told me that.

REPORTER: Menar du att inte under någon tidpunkt medan retoriken eskalerade, som tredje världskriget började dyka upp i konversationen – inte under någon tidpunkt skulle någon från ditt underrättelseteam eller din administration ha sagt, kanske skulle det vara bäst om du höll igen lite grand?
BUSH: Nej – jag har aldrig – ingen berättade någonsin det för mig.

Jag har sagt det förut och upprepar det igen: Under de tre år jag har intensivbevakat den amerikanska politiken har jag slagits av att den neokonservativa klick som styr landet helt enkelt aldrig talar sanning! Det är inte en ovana de har, det är ett mönster, en metod, en strategi.
Inte ens när de inte behöver ljuga, som i fallet med de avskedade federala domarna, så kunde Bush och hans anhang låta bli.
Och gång efter gång visar det sig att jag och ett mycket litet fåtal andra i debatten har rätt. Jag beklagar...

Intressant?
Andra bloggar om: USA, Iran, NIE, kärnvapen, Bush

Publicerat av Mikael Wälivaara den 5.12.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

"Vem är Usama bin Laden?" frågar en ung pakistanska i 20-årsåldern. "Han är bara en påhittad figur som skapats av USA." En kille i samma ålder säger att han tror att 98 procent av Pakistans befolkning håller med honom om att UBL är en CIA-agent, som bara finns till för att ge muslimer dåligt rykte.
Detta inträffade under ABC News Good Morning America i måndags, under ett segment som handlade om vad människor tycker om USA runt om i världen. Inslaget togs snabbt ner ifrån ABC:s hemsida, men hann sparas av en tittare på YouTube.

Låt mig bara ta upp en av massor av saker man skulle kunna utveckla i samband med detta:

USA vaknade i går morse i den ohyggliga värld där Iran inte längre höll på att framställa kärnvapen. Denna centrala föreställning hade under lång tid gjort hela fiaskot i Irak nästan legitimt. Okej, det hade visat sig att det inte fanns några massförstörelsevapen i Irak, men nu, nu visste man utom allt tvivel att det jobbades på kärnvapen i grannlandet.
President Bush pratade till och med för mindre än två månader sedan om att ett tredje världskrig väntade om hörnet, om inte världen tog i med hårdhandskarna mot Teheran och den avskyvärde förintelsförnekaren, president Ahmadinejad...

Och plötsligt, som en blixt från klar himmel om vi ska tro på Bush, så kommer USA:s samtliga 16 säkerhets- och underrättelsetjänster fram till att Iran och IAEA talat sanning, och att atomprogrammet i Iran är civilt och att den militära delen lades på is år 2003.
Dessutom hjälpte Iran till att störta talibanerna i Afghanistan på amerikanernas sida och folket är känt som det mest USA-vänliga i hela regionen.

Pakistan är en annan femma. Här råder en djupt korrumperad militärdiktatur med ett stort och våldsamt inslag av fundamentalistiska muslimer, man har bevisligen kärnvapen, det är ett centralt land i smugglingen och tillverkningen av opium till resten av världen, man låter Usama och al-Qaida röra sig ostört i gränsområdet till Afghanistan och den sista checken till 11 septemberkaparna på 100.000 dollar kom från den pakistanska säkerhetstjänsten, ISI...

Men president Bush är orubblig i sin övertygelse om att detta är en pålitlig allierad, till skillnad mot Iran. Och inga ansträngningar görs ifrån amerikansk sida för att fånga in UBL.
Fast om det är så att både Pakistan och USA vill skydda al-Qaida, om de där ungdomarna har rätt, så blir det ju plötsligt fullkomligt logiskt.

Andra bloggar om: Osama bin Laden, Usama bin Laden, al-Qaida, Pakistan, 9/11, 11 september, Iran

Publicerat av Mikael Wälivaara den 5.12.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Bild från: Swingvoter.net:

För en gångs skull skrivs det om Ron Paul i svenska medier, men om vad? Jo, att hans "fotfolk" på nätet är mästerliga på att samla in pengar. Inte ett ord om att han är den ende republikanske presidentkandidaten som är, och alltid har varit, motståndare till Irak-kriget och en invasion av Iran, inte att han är den ende kandidaten som utmanar hela det finansiella systemet i USA... (Aftonbladet -- BoB Måns)

Jag är, som framgått vid flera tillfällen, inte någon större vän av Ron Paul, men det beror mer på en allmän motvilja mot laissez faire-politik i allmänhet och en ren magkänsla. (Min gästbloggare, Lars Österman, har å andra sidan uppvägt detta mer än väl.) Men att nämna fenomenet med denne distriktsläkare och kongressledamot från Texas, utan att ens antyda vilken extremt annorlunda politik han står för, det är ju faktiskt den som är orsaken till hans unika popularitet, det är verkligen bedrövlig journalistik. Att han skulle ligga långt efter i opinionsmätningarna är också en sanning med ytterst stor modifikation.

Visst spelar kampanjkassan en stor roll, men ska vi nu se det hela lite nyanserat så har till exempel Mitt Romney spenderat nästan 30 gånger mer inför primärvalet i Iowa än Mike Huckabee, och ligger ändå ordentligt efter i opinionsundersökningarna.

Och ett tips Aftonbladet: Giuliani har ingenting i presidentvalet att göra, men skulle lämpa sig ypperligt för lite gammal snaskig tabloidjournalistik. Han är definitivt körd efter de senaste avslöjandena om att han lät New York-polisen agera privatchaufför och hundvakt till Rudys dåvarande älskarinna, förutom alla avslöjanden om hans kriminella vänkrets, hans svek mot stadens brandmän innan och efter 11 september och hans skamlösa profiterande på händelserna i sig. Giuliani är ett äckel, men det lär tydligen dröja innan svenska medier inser det. Skulle han gå så långt som till att bli republikanernas kandidat, vilket till och med är mindre troligt än att Ron Paul blir det, så kommer vi att få se en offentlig avklädning som inte liknar något vi tidigare sett i amerikansk politik...

Intressant?
Andra bloggar om: Ron Paul, USA, presidentvalet, Rudolph Giuliani, Aftonbladet, mediekritik

Publicerat av Mikael Wälivaara den 5.12.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Vissa dagar borde man förmodligen låta bli att blogga. Den ackumulerade effekten av världens accellererande galenskap gör att man verkligen måste bita sig i tungan.

USA:s 16 underrättelse- och säkerhetstjänster(!) har kommit fram till att Iran inte aktivt sysslat med något kärnvapenprogram de senaste fyra åren. Iran har alltså talat sanning hela tiden! Och det betyder att någon annan ljugit om det hotande tredje världskriget... Var det därför Bush vid två tillfällen för sex veckor sedan använde uttrycket "att ha kunskapen om hur man tillverkar kärnvapen", istället för att man faktiskt tillverkade dem? ( Think Progress )

Den svenska försvarsberedningen anser att klimatet är den största säkerhetsrisken, Ryssland det största hotet mot stabiliteten och USA, visserligen lite nojigt men med goda skäl, oslagbart militärt. Med små pikanta formuleringar som:

Den amerikanska administrationen understryker att man befinner sig i krig. Det är mot den bakgrunden omfattande resurser har satsats för att öka säkerheten på amerikanskt territorium, vilket på federal nivå manifesteras av Department for Homeland Security (DHS).
Säkerhetsarbetet handlar i stor utsträckning om att förhindra att personer och gods som förknippas med hot når USA via en omfattande flygtrafik och cirka 25 miljoner containrar varje år.

USA understryker att man befinner sig i krig... Varför måste det understrykas? Antingen är man det eller inte! Det handlar ju om det Globala Kriget mot Terrorn! Det handlar om Irak och Afghanistan, där Sverige för övrigt deltar med trupp. Man hotar med att anfalla Iran, man provocerar Kina, man stöder Pakistan, Israel, Saudiarabien och baserar i stort sett hela sin ekonomi på krig och krigsmateriel. Petitesser! Cirkulera!
Och någon kontroll av containrar värd namnet, varken på flyg eller fartyg, har aldrig ägt rum sedan 11 september. Att detta nu ska ske beslutade den nya demokratiska kongressen om först i slutet av förra året, men det har inte genomförts. Det låter verkligen som om detta är något som "i stor utsträckning" präglar säkerhetsarbetet... Men hur skulle Sveriges försvarsexperter kunna veta det? Och varför betonas just detta?

Apropå kärnvapen skriver man också:

Oron för spridning av kärnvapen präglar det vidare Mellanöstern. Det finns en oro för att Iran kan komma att förfoga över kärnvapen. Det faktum att Israel besitter kärnvapen skapar ytterligare spänningar. Den politiska turbulensen i Pakistan är generellt sett allvarlig och inkluderar risken för att landets kärnvapen hamnar i orätta händer. Situationen understryker vikten av respekt för internationella avtal och IAEA:s arbete.

Jag ska inte ironisera över missen när det gäller Iran, utan istället lyfta på hatten för att man faktiskt identifierar Israel som en kärnvapennation! Men tänker man efter, vilken är nu spridningen vi ska oroa oss för?.. Är det inte tillräckligt oroväckande som det är?

Italiens före dette president, Francesco Cossiga, har öppet deklarerat att han anser att 11 september organiserades och genomfördes av CIA och Mossad. Och att detta är ett välkänt faktum i underrättelsekretsar.

Cossiga är inte vilken senil konspriationsteoretiker som helst, han var en av de ledande bakom Operation Gladio, en CIA- och MI6-kontrollerad infiltrationsverksamhet, som bland annat låg bakom flera (alla?) av de terrordåd som tillskrivits Röda brigaderna. (Källa: Prison Planet -- tack Lars Ö -- och här första delen av en stor BBC-dokumentär om Gladio.)

... och tio! Vad kom du fram till?

Intressant?
Andra bloggar om: Iran, kärnvapen, USA, NIE, försvarsberedningen, Irak, Cossiga, Operation Gladio, 11 september, 9/11, Röda brigaderna

Publicerat av Mikael Wälivaara den 4.12.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Den iranska statstelevisionen har gjort en rekordsatsning på en TV-serie i 22 avsnitt från andra världskriget, med det engelska namnet "Zero degree turn". Den har blivit en enorm tittarsuccé. I bjärt kontrast mot den uppfattning vi har här i väst om persernas förhållande till judendomen, handlar den om förföljelsen av europeiska judar under andra värdskriget och mer specifikt om en kärlekshistoria mellan en iranskpalestinsk muslim och en fransk judinna. (Länk till Wall Street Journal, via C&L.)

Eftersom även svenska medier och svenska politiker ytterst medvetet sprider lögnen om vad Ahmadinejad faktiskt sagt om Irans förhållande till judar respektive Israel, är det uppenbart att TV-serien är ett sätt att kommunicera till det iranska folket att konflikten handlar om staten Israel, inte judendomen. Irans statstelevision används mycket medvetet i propagandasyfte, så det finns ingen anledning att tro att serien tillkommit av en slump.

Eftersom både hjälten och hjältinnan förefaller vara semiter finns det ännu större anledning att uppfatta detta som ett noga genomtänkt inlägg i debatten om Irans påstådda antisemitism.


Intressant?
Andra bloggar om: Iran, Ahmadinejad, semiter, antisemitism, Israel, TV-serie, Zero degree turn

Publicerat av Mikael Wälivaara den 2.12.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

Just nu pågår valet i Ryssland. Eftersom denna nation omfattar 11 tidszoner (!), från Kamtjatka till Kaliningrad, kommer det att ta sin lilla tid. Och Putin spelar hårt på stormaktskortet. I USA fortsätter presidentkandidaterna att överträffa varandra i vansinne och mediahoreri med krig mot Iran som största manbarhetsrit. Och i bakgrunden smyger Kina, och visar allt större förakt för sin allt mer insolventa geldenär i öster.

När hangarfartyget USS Kitty Hawk med hela sin eskort, inklusive en atomubåt, ville fira Thanksgiving i Hongkong, vägrade kinesiska myndigheter att låta henne lägga till. Detta var ett smått sensationellt brott mot sedvanlig etikett länderna emellan. Normalt brukar ett 50-tal örlogsmän från USA lägga till i Hongkong varje år. (Det var förresten USS Kitty Hawk som generades av en kinesisk ubåt förra året, som jag skrivit om tidigare.)
Först ursäktade sig kineserna med att det hela hade handlat om ett missförstånd. Något Vita huset var snabba att haka på. "Det var bara en fråga om missförstånd och dålig kommunikation," sa pressekreteraren Dana Perino.

Men så ändrade sig Kina och hävdade att det inte alls var fråga om ett missförstånd, utan en protest mot att USA i oktober bjöd in och gav en medalj till den tibetanske andlige ledaren Dalai Lama. En ännu trovärdigare förklaring är att USA har sålt missilteknik till Taiwan för över 6 miljarder kronor.
Som av en slump har USA på kort tid passerat det trånga sundet mellan fastlandet och Taiwan med krigsfartyg nio gånger...

I det forna Östeuropa växer protesterna mot att USA ska sätta upp ett missilförsvar i regionen. Putin svarade med att Ryssland i så fall kommer att rikta in sitt försvar mot Europa. Han betonade att han fortfarande betraktade Ryssland som en stormakt och med tanke på tillgången på kärnvapen, att det ryska bombflyget tagits ut ur malpåsarna och Ryssland sitter på världens största olje- och gasreserver, finns det en del tyngd bakom de orden.

Även om det de senaste veckorna blivit betydligt tystare i ordkriget mellan Iran, USA och Israel, så är den pyrande krigshärden fortfarande brännhet. I kärnvapennationen Pakistan är situationen fortfarande ytterst instabil.

Det ser onekligen ut som om man laddar för ett ovanligt maffigt nyårsfyrverkeri... Gott slut, kära vänner!

Intressant?
Andra bloggar om: USA, Ryssland, Kina, Kitty Hawk, Pakistan, Iran, Kitty Hawk, missilförsvar, världskrig

Publicerat av Mikael Wälivaara den 2.12.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg

I syfte att kunna ta i med hårdhanskarna mot radikala organisationer, religiösa fundamentalister eller inhemska terrorister, röstade USA:s representanthus (en av de två kamrarna i kongressen) i veckan igenom en kraftig inskränkning i yttrandefriheten i USA. Bara 6 representanter röstade emot. Går förslaget igenom senaten, vilket mycket tyder på, så är all aktiv opposition mot regeringen i princip förbjuden...

Ibland spelar det knappt någon roll vilken rubrik man skriver, det blir bara fullständigt absurt och ofattbart ändå. Jag hade faktiskt nästan kunnat skriva "tankefriheten", men det hade bara låtit alldeles för orwellskt.
Lagförslaget har titeln: the Violent Radicalization and Homegrown Terrorism Prevention Act, eller på svenska, Lagen för förebyggande av våldsam radikalisering och inhemsk terrorism. Vill du läsa det, så heter det nu Senate Bill 1959, i representanthuset hette det H.R. 1955.

I förslaget definieras det på följande sätt:

...'ideologically based violence' means the use, planned use, or threatened use of force or violence by a group or individual to promote the group or individual’s political, religious, or social beliefs[...]
... "ideologiskt baserat våld" betyder användandet, det planerade användandet eller hotet om användade av motstånd eller våld från en grupp eller en individ för att föra ut gruppens eller individens politiska, religiösa eller sociala uppfattningar[...]

Alla former av motstånd, alltså även att bara tänka det högt, blir således utsatt för domstolars godtycke, om detta skulle bli lag.

Det verkar som om amerikanerna har glömt att landet kom till genom en revolution... Den så ikoniserade Declaration of Independence, oavhängighetsförklaringen från den brittiska kronan år 1776, säger bland annat:

--That whenever any Form of Government becomes destructive of these ends, it is the Right of the People to alter or to abolish it, and to institute new Government[...]
-- Att när helst någon form av regering börjar förstöra dessa mål [liv, frihet och sökande efter lycka], är det folkets Rätt att förändra eller avskaffa den, och upprätta en ny regering[...]

Då, 1776, hette förtryckaren kung George III. Idag heter han kung George Jr...

Andra bloggar om: USA, yttrandefrihet, åsiktsfrihet, tankefrihet, declaration of independence, oavhängighetsförklaringen, kung George

Publicerat av Mikael Wälivaara den 1.12.07 | Permalink | Kommentarer | länka till detta inlägg