« Hem | 11 september: Hjältinna ifrågasätts » | Galenskapen accellererar trots detta... » | En respit för Iran? Och för världen... » | Galenskapen accellererar Ett axplock från Mike Mal... » | USA:s kongress röstar för att Iran kanske måste an... » | Cheney ska hålla tal för superhemlig grupp i Utah.... » | Destruktiv ekonomi på fallrepet ? » | Kvällens samtliga löp: Madeleine i Marocko? » | Temat för idag: Det pressen faktiskt skriver om » | 11 september: Blodsbröderna »

Några av mina artiklar om pengar återskapade -- del 1

Återskapad från "gamla" bloggen, ursprungligen publicerad 19/6, 2007:

Jag tror att jag börjar förstå hur det hela hänger ihop... Kanske inte hur hela konspirationen är konstruerad, men hur den hänger ihop. Bindemedlet, klistret – eller snarare kedjorna.

Ekonomi är världens osexigaste ämne i mina ögon – till och med värre än juridik – och har jag mycket begränsade kunskaper i ämnet. Men jag inser att det måste bli ändring på det. För ju mer jag kikar på hur världen ser ut, desto mer inser jag att det allra mest respektabla i samhället, det vi alla visserligen älskar att hata, men aldrig vågar ifrågasätta, egentligen är boven i dramat:

Pengar.

(Och redan där tror jag att jag förlorade 75 procent av läsarna – jag hade i alla fall själv slutat läsa den här artikeln där, för bara några veckor sedan...)

Det som förvånar mig mest, eftersom det egentligen är alldeles uppenbart vad som håller på att ske och inte alls speciellt komplicerat, är hur "experterna" på området, nationalekonomerna, ekonomijournalisterna och politikerna, har lyckats undvika att berätta om det. Jo, jag är en konspiratoriskt lagd person, men det här är värre... Det är inte en konspiration, det är en månghundraårig organiserad brottslighet. Ett helt samhällssystem uppbyggt på att beröva oss på frukten av vårt arbete, vår lön, genom räntor, inflation och skatter...

Jag har studerat krigsindustrin, knarkmaffian, media och politik, i en förhoppning att jag ska slippa ge mig på de internationella bankirerna, eftersom det är så förutsägbart och sönderanalyserat. De klassiska karikatyrerna av feta kapitalister med cigarr och guldsmycken var helt enkelt för grova och förolämpande för mig. Tyvärr visar det sig att de nog är befogade.

(Och där försvann 10 procent till...)

Det trista med att berätta sanningen, är att det låter som om jag var en gammal kommunist. Så är definitivt inte fallet. I mina ögon är kommunismen, som den ser ut i praktiken och förmodligen därför var avsedd att se ut ända från början, istället bovarnas idealsamhälle – eftersom all produktion är kontrollerad, alla arbetare utan makt (det är ju "deras" representanter som styr produktionen) och alla friheter borttagna. Karl Marx och Freidrich Engels arbetade för familjen Rothschild och Illuminati – det kommer vi aldrig förbi.

Så, att Kina idag är på väg att bli världens dominerande ekonomi, är inte alls något som förvånar mig.

Vi har låtit lura oss att tro att det är pengar som driver storkapitalet. Ju mer de tjänar desto lyckligare är de. Det vi brukar kalla kapitalism. Men vi glömmer hela tiden att pengar bara är en symbol – ett redskap för att kunna kontrollera handeln.
Om du tar en sedel och håller den i handen, så är det ju faktiskt bara ett papper med lite tryck på...
Det är vad du kan få för pengarna som du blivit lurad att tro är det intressanta. Men om du kan få allt du vill ha utan att ens behöva köpa det, bara genom att låta andra jobba åt dig, så behöver du heller inga pengar... Pengar är något vi blivit lurade att sträva efter. De som tillverkar pengarna har egentligen minst intresse av dem.

Istället vill jag att du börjar titta på den där papperslappen som ett kvitto på hur mycket du arbetat för att få den. Din lön! Ersättningen för hårt och hederligt arbete.

Eftersom jag kommer att behöva göra en hel del egen forskning för det här, och lägga om delar av mitt pussel, kommer jag att skriva i portioner, i kapitel.

Men låt mig börja där jag själv började; med ett tal av president Lyndon Johnson i mitten av 1960-talet. Han säger ungefär att han lovar att staten ska förvalta sina skattepengar med största respekt för det hårda arbete skattebetalaren lagt ned för att få ihop till dem.

Naturligtvis var det en stor och fräck lögn, men avslutningen på meningen är fruktansvärt sann.

Eftersom jag är en egen företagare, så ser jag ju varje månad exakt hur mycket jag betalar i skatt och sociala avgifter. Ja, och omsättningsskatt, min moms.
Sedan röker jag och dricker en hel del, så där betalar jag höga punktskatter. Jag kör bil -- bensinskatt och fordonsskatt. Jag konsumerar -- moms. Jag har inte längre något hus, men på den tiden hade jag en fastighetsskatt. Och så vidare och så vidare...

Större delen av min tid går alltså åt till att arbeta ihop till skatter. (Så när jag skriver det här är jag i praktiken fri -- eller en skattesmitare! Det här gör jag på min fritid, helt ideellt.)

Men det här ska inte först och främst handla om att gnälla på skatterna, även om de ingår i detta kriminella system. Utan det ska handla om att tjäna pengar på andra människors arbete – utsugning – den marxistiska grundbulten...
Karl Marx beskrev systemet alldeles korrekt. Han erbjöd bara inte en hederlig lösning.

Här har du en bra video på cirka 45 minuter att börja med.

Länka till detta inlägg

Skapa en länk

Mikael Wälivaara

Om mig

  • Mikael Wälivaara
  • KIVIK, Skåne, Sweden
  • "Food for thought", eller tankeföda som man skulle kunna översätta det med, till andra hungrande själar, som jag.
Min profil