|
Vi lever i en märklig brytningstid. Det finns tecken på att vi
närmar oss
slutet av en tidsålder. Följ med i en fortlöpande betraktelse av olika
skeenden i den inre och den yttre världen.
>>Uppdateras torsdagar<<
2007-03-22 Canopus
Ett
ämne som jag ofta återkommer till är gudaväsen som nedstiger i materien i
syfte att
vandra vid människornas sida, ge dem inspiration att utvecklas. Gudarna
själva är klara
med sin egen utveckling, men har valt att återvända som ett kärleksfullt
offer. Det som
nedstigningen i praktiken innebär är att gudaväsendet besitter ett stort
antal kosmiska
gestaltningar, allt ifrån gigantiska hypermoln, galaxhopar, galaxer,
stjärnhopar, stjärnor
och ända ner till den mänskliga formen. När väsendet inträder i en mindre
existensform
försätts den större gestaltningen i vila; väsendet upplever endast en
gestaltning i taget.
Bland
de gudar som är extra intressanta i sammanhanget är det väsen som kan
sättas i
samband med Kristus, Buddha, Muhammed och Krishna. Bakom dessa identiteter
kan
vi, menar jag, urskilja en och samma gud. Denna gud återföds regelbundet
men förstås
till olika länder, folkslag och kulturområden. En av gudens högre
gestaltningar har jag
identifierat med den bebodda planeten Nibiru, vilken kretsar runt solens
mörka tvilling
Nemesis. Ännu högre upp trodde jag ända till nyligen att stjärnan Sirius
var en av hans
existenser (Osiris). Men den stjärnan hör nog trots allt till Isis; en
annan i gudaskaran.
Stjärnan
Nemesis är också en i raden av gudens kosmiska kroppar. Detta är en mindre
stjärna men vi behöver även en kandidat bland de större stjärnorna. Den
kandidat som
just nu är hetast (ursäkta skämtet) är stjärnan Canopus som är belägen
något nedanför
Sirius. Stjärnan är av tradition förknippad med Osiris och namnet översätts
ibland med
”hundens öga” vilket antyder en relation med Sirius, hundstjärnan. Det
finns dessutom
en koppling mellan Canopus och de dödas gud vilket återigen är Osiris.
Canopus utgör
polstjärnan på södra stjärnhimlen och den har svårigheter att stiga upp
över horisonten.
Varför
då bry sig om vilka stjärnor som förknippas med vilka jordiska
gudomligheter?
Svaret är att det kan hjälpa oss att uppnå ett högre medvetande. Det är
inte frågan om
att etablera en tillbedjan i vanlig mening. Men om vi känner identiteten av
vissa stora
himlakroppar blir deras energi också tillgänglig för oss, vi kan då ta in
de gynnsamma
krafterna och låta dem verka i oss. Gudamänniskorna är här för våran skull,
att hjälpa
oss att tränga igenom illusionerna. Det paradoxala är att gudarna själva
inte alltid har
kännedom om sina högre gestaltningar, detta får kanske människan upplysa
dem om.
|
