|
Vi lever i en märklig brytningstid. Det finns tecken på att vi
närmar oss
slutet av en tidsålder. Följ med i en fortlöpande betraktelse av olika
skeenden i den inre och den yttre världen.
>>Uppdateras torsdagar<<
2009-01-08 Ont från
öst?
Många
personer i Sverige bär på en oproportionerligt stor rädsla att ”ryssen”
någon
gång ska komma och erövra vårt land. Det är visserligen sant att ryska
trupper, från
och till, gjort raider mot kustnära områden. Detta är dock ingenting mot
vad danskar
har åstadkommit i Sverige genom historien, och Danmark ses ju idag som ett
mycket
närstående land, ett brödrafolk. Så varför denna oförklarliga rädsla mot
ryssar? Vad
var det som hände en gång i tiden, som skapade detta spänningstillstånd
mellan olika
folkgrupper i Skandinavien och i Ryssland? Jag tror att de flesta inom sig
vet svaret!
Ryssarna
(Ruserna)
kom ursprungligen från de östra delarna av Skandinavien, en del
menar att faktiskt härstammar från Roslagen. Under resorna österut
grundlades flera
bosättningar längs de stora floderna. Helt naturligt så beslöt sig vissa av
resenärerna
för att slå sig ner permanent på de nya orterna. Men vid något tillfälle
har en oenighet
uppstått mellan bosättarna i Ryssland och folket i Sverige, en schism blev
följden, vars
känslomässiga verkningar kvarstår än idag. Var det kanske så att de mer
djupsinniga
personerna drog sig österut medan det mer materiellt inriktade folket
stannade kvar?
Människor
i ryssland har alltid haft ett intresse för det ockulta och paranormala,
med
en radikalt förändrad syn på tillvaron som följd. Materiella människor är
nästan alltid
misstänksamma mot detta sinnelag vilket kan förklara den inneboende avoghet
vi har
mot vårt broderfolk i öst. Men allt går som bekant i cykler och folk som
skils åt måste
en dag mötas igen, frågan är under vilka former. Världen står idag farligt
nära ett nytt
storkrig och det är inte otänkbart att ryssar, under vissa omständigheter,
kan komma
att överta styret av de nordiska länderna. Kan vi vara säkra på att detta
är av ondo?
Vi
lever idag i ett råkapitalistiskt, ett illa förklätt fascistiskt samhälle,
där invånarna i
vårt land piskas att arbeta och konsumera sig till döds. Vatten, mat och
läkemedel bär
på giftiga substanser, myndigheter ser sig mer manade att kontrollera och
kuva oss än
att stödja och hjälpa oss. Allt inom skola, media och litteratur präntar
ständigt in i vårt
medvetande att det är lyckoriket vi lever i, men varför är då så många
nedstämda in i
själen. Kanske kommer räddningen ur denna misär på ett sätt som vi aldrig
kunde ana.
Kanske har vi varit blinda för vår situation, behöver vi till och med
”avprogrammeras”?
|
