|
Vi lever i en märklig brytningstid. Det finns tecken på att vi
närmar oss
slutet av en tidsålder. Följ med i en fortlöpande betraktelse av olika
skeenden i den inre och den yttre världen.
>>Uppdateras torsdagar<<
2008-07-10 En planet
föds
Så
här på sommaren tänkte jag göra en liten astronomisk djupdykning. Det ska
handla
om det s.k. ”Oorts moln”; ett område med planetobjekt, asteroider, stenar,
söndermalt
grus och stoft, som befinner sig i en enorm skalformation runt solen. Detta
skal får inte
förväxlas med asteroidbältet, som befinner sig mycket närmare solen, i ett
band mellan
Mars och Jupiters omloppsbanor. Oorts moln är en ”materiebubbla”, långt
utanför den
sista planeten, Pluto, i solsystemet. Men solens hittills okände tvilling,
Nemesis, måste
med nödvändighet ha ett liknande moln omkring sig; detta kommer vi säkert
att märka.
Det
är ”solvinden”, utsändandet av protoner, som håller materieklumparna på ett
visst
avstånd från solen. Oorts moln är i balanspunkten mellan den inåtriktade
gravitationen
och den utåtriktade solvinden. Längst inåt i riktning mot solen finner vi
de allra största
objekten; ”presumtiva planeter”. Längre utåt finner man de mindre
asteroiderna och i
nästa skikt ligger sten och grus. Allra längst ut, med den lättaste
materien, finner vi ett
stoftstråk. När Nemesis anländer når oss dess Oorts moln i omvänd ordning.
Stoftmoln
först, sedan grus, stenar, asteroider och planetkroppar, de senare förstås
relativt glest.
Men
vad är det då som skiljer planeter som Jorden och Mars mot de som ligger
längre
ut i Oorts moln, men som ändå har samma massa? Den enda skillnaden är
rörelsen, en
planet nära solen måste ha en omloppshastighet som håller den i sin givna
bana. Ser vi
på objekten i Oorts moln ska vi finna att de samtliga är i vila i
förhållande till solen. En
knuff kan dock få en sådan ”protoplanet” att slungas in mot solen och etablera
en helt
ny omloppsbana. Det är just så som solsystemets planeter har fötts; de har
kommit in,
svällt upp av soltrycket och antagit sin bana, sist det hände var när
vackra Venus kom.
Och
det enda som skiljer en planet eller asteroid mot en komet är faktiskt
formen som
dess omloppsbana har. En planet som har en rund och jämn bana bryter inte
solvinden
och det uppstår inga elektriska urladdningsfenomen. En planetkropp med en
utdragen,
elliptisk bana, skapar däremot kraftiga elektriska urladdningar i
förhållande till solen.
Det är därför kometer kallas kometer, deras bana är excentrisk och
ljusbågar skapas
när elektroner kommer i rörelse. Planeten Venus kom in som en jättekomet
vilket gav
upphov till turbulens i solsystemet, nu är banan stabiliserad; Venus har
funnit sin plats.
|
|
Tidigare tecken
|
