|
Vi lever i en märklig brytningstid. Det finns tecken på att vi
närmar oss
slutet av en tidsålder. Följ med i en fortlöpande betraktelse av olika
skeenden i den inre och den yttre världen.
>>Uppdateras torsdagar<<
2008-05-22 Kunskapens
träd
”Av
alla andra träd i lustgården må du fritt äta, men av kunskapens träd på
gott och ont
ska du inte äta, ty när du äter av det, skall du döden dö.” Är det möjligt
att översätta till
vår tid vad detta hotfulla uttalande kan betyda? Kanske blir det något i
stil med det här:
”Alla förlustelser på jorden må du fritt ta del av; spel och dobbel,
shopping, sport, mode,
bilar, båtar, sex, sprit, droger och frosseri. Men att söka efter sanningen,
på gott och ont,
må du icke åstunda, ty när du gör det, skall du döden dö.” Ät drick och
förlusta er, säger
denna världens härskare, men ifrågasätt inte er situation och vår makt, då
måste ni dö.
Människan
är inte fri, hon lever i ett fascistiskt paradis där makt och våld är
budorden
i det dagliga livet. Många tror att fascismen ebbade ut och dog vid andra
världskrigets
slut, men i själva verket antog den bara en mer ”rumsren” form. Världen
styrs nu med
”vadderade batonger” och poliser som gått charmkurs. De italienska
maffiafamiljerna
har istället blivit ”familjeföretag” och kulsprutan som vapen har ersatts
av det smidiga
valutavapnet. Ordet demokrati sägs betyda ”folkstyre” men begreppet ”pöbeln
råder”
beskriver situationen bättre; konsten att styra en pöbel har numera blivit vardagsmat.
”Ingalunda
ska ni dö”, säger den listiga ormen. ”Men era makthavare vet mycket väl,
att när ni äter av kunskapens träd, och genomskådar lögnen om hur tillvaron
ser ut, då
skall era ögon öppnas och ni skall se sanningen.” Vad är då sanning? För
det första är
alla människor jämlika, ingen kan åberopa mer makt än någon annan. För det
andra är
vi fria, vi behöver inte arbeta för att rättfärdiga vår existens och vi
står inte i skuld till
någon. För det tredje är vi inte ensamma, universum sjuder av liv och vi
har alla del av
gemenskapen. Det finns inte heller någon död; själen är evig och den kan
aldrig förgås.
Jordens
makthavare är som domesticerade kossor; om arbetare och tjänstefolk upphör
att mata, mocka och valla dem så klarar de sig inte. Detta är en stor
skräck för makten
och dess representanter, de måste ständigt kuva folket utan att kväva dem.
Men vi står
inför en tid, den har redan börjat, när hög och låg måste kämpa på samma
villkor. Då vi
nått kulmen av den processen slås alla välkända strukturer till spillror.
De som inte kan
anpassa sig till en ny situation får svåra problem. Människor som är vana
att kämpa för
brödfödan upplever ingen större förändring men de välbärgade kan råka i
stort bryderi.
|
|
Tidigare tecken
|
