Vi lever i en märklig brytningstid. Det finns tecken på att vi
närmar oss
slutet av en tidsålder. Följ med i en fortlöpande betraktelse av olika
skeenden i den inre och den yttre världen.
>>Uppdateras torsdagar<<
2008-03-27
Tolkningsrätt
Är det bara experter och
klassiskt utbildade människor som äger rätten att teoretisera
och ställa frågor inom naturvetenskap, fysik och kemi? Denna frågeställning
dyker upp
då och då, ofta i samband med sidor som den här. Jag själv har ingen
formell utbildning
men skriver ändå eftersom jag anser mig ha informell kunskap och eftersom jag anser
mig ha något att säga. En person som ihärdigt hävdar att endast
vetenskapligt skolade
personer bör få lansera teorier är den i övrigt strålande professorn James
McCanney.
Ständigt talar han illa om personer som har mage att publicera
icke-vetenskapliga rön.
Det
skulle vara en mycket allvarlig situation om det vore så att endast
människor med
en erhållen ”licens” hade rätt att uttala sig i olika frågor. Man kan inte
jämföra fysiker
med exempelvis elmontörer. Att vara elektriker är något mycket konkret, du
måste ju
koppla jordkabeln till chassiet och inte göra på annat sätt, annars kan
apparaten i fråga
bli strömförande. Men naturvetenskapen har många och stora vita fläckar på
sin karta.
Bara för att man gått en utbildning i teoretisk fysik betyder det inte att
man faktiskt är
på det klara med hur allt fungerar, man har endast studerat vissa rådande
världsbilder.
Det
är en myt att det på jorden skulle finnas någon kunskap ”skriven i sten”
och utan
något inbyggt tvivel. Vad vi har är en samling ”tendenser” som pekar åt
vissa håll; på
dessa tendenser bygger vi vår vetenskap. Inte ens vetenskapen är dock något
enande
rättesnöre för den beskriver faktiskt bara halva verkligheten, den andra
halvan måste
med nödvändighet beskrivas med intuitionens språk. Dessutom har folk i
allmänhet en
alldeles för stor respekt för böcker. ”Det måste ju vara sant för det står
ju beskrivet i
den här boken.” Men böcker skrivs av människor och dessa har, som alla vet,
brister.
Som
vanligt så handlar allt detta om att vi försöker avhända oss vårt ansvar.
Vi skulle
helst vilja luta oss tillbaka och låta experterna fatta alla svåra beslut;
de beslut som vi
själva borde ha tagit inom politiken, på arbetsplatser, inom vården och i
skolan. Ingen
skall tolka verkligheten åt oss, vi måste göra det själva. Vi måste samla
informationen
från olika platser och sedan ur detta sammanhang göra ett urval av de
källor vi menar
har störst tillförlitlighet. Det finns inga genvägar, för i
tolkningspositionerna, där sitter
de som vill föra oss bakom ljuset i olika frågor; detta missförhållande
måste få ett slut.
|