|
Vi lever i en märklig brytningstid. Det finns tecken på att vi
närmar oss
slutet av en tidsålder. Följ med i en fortlöpande betraktelse av olika
skeenden i den inre och den yttre världen.
>>Uppdateras torsdagar<<
2008-02-28 Existentiell
stress
Flertalet av dagens människor
lever under oerhört pressade förhållanden. Men denna
stress kommer inte så mycket från samhället som man skulle kunna tro.
Istället är det
individerna själva som sätter upp mål som i praktiken är omöjliga att nå.
Orsaken kan
vi finna i det ideal som kallas självförverkligande,
det anses inte fint nog att enbart äta,
sova och tralla på en glad melodi. Någon eller något har dessutom inpräntat
i oss att vi
även måste lämna ett varaktigt avtryck av vår vistelse på jorden, annars
har allt varit
förgäves. Men därmed har bordet också dukats för oerhört konfliktfyllda
situationer.
I
vår strävan att bli dessa gudalika personer ger vi oss in i en karusell av
utbildningar,
effektiviseringar, struktureringar och introspektioner. Var och en av oss
har intressen
som skulle kunna sysselsätta tio personer. Det är många saker som vi helt
uppriktigt
skulle vilja pröva på och förkovra oss i. Men därmed blir vårt problem
plötsligt tydligt
och klart; det finns helt enkelt inte
tid att göra allt inom en och samma livstid. I detta
skede uppstår fenomenet ”existentiell stress”; vi tänjer oss till
bristningsgränsen och
försöker ändå klara det omöjliga. Frågan är om det finns en väg ut ur denna
paradox?
Här
gäller det verkligen att ha lite mer tilltro till skapelsens inneboende
intelligens. Vi
är mer än bara torra löv som far dit vinden blåser; det är i själva verket
ingen skillnad
på Gud/Kosmos och oss själva, vi är medskapare av våra liv. Det finns en
osynlig mall
som arbetar i bakgrunden och som styr vår utveckling. Denna mall låter sig
omöjligen
begränsas till ett enskilt liv; den verkar över flera livstider för vi är
eviga varelser i en
ändlös rymd. Vi börjar sakta ta oss ut ur den bubbla vi levt i under så
långa tidsepoker.
Onda krafter har fått oss att tro att vi bara lever en gång men tillvaron
är större än så.
Varje
livstid har för varje enskild person en särskild prägel eller kvalitet. För
den som
lyckas urskilja denna kvalitet och även tillämpa den kan tillvaron bli
mycket gynnsam.
När vi gör det vi kan och älskar så sker allt till synes med oerhörd
lätthet. Och så lätt
är det också för den som utövar sin hemliga kallelse. Alla är givetvis
olika, en person
kanske begränsar sig till en färdighet medan en annan bemästrar tio.
Viktigast av allt
är ändå att vi inte känner stress att prestera, då låser vi oss istället.
Vi måste urskilja
var vårt fokus ska ligga; ”om man har för många järn i elden blir inget av
dem varmt.”
|
