|
Vi lever i en märklig brytningstid. Det finns tecken på att vi
närmar oss
slutet av en tidsålder. Följ med i en fortlöpande betraktelse av olika
skeenden i den inre och den yttre världen.
>>Uppdateras torsdagar<<
2007-12-27 Giganternas
kamp
Ibland
kommer man till en punkt då man tvingas skriva om historien, detta är
möjligen
ett sådant tillfälle. Den sumeriska skapelsemyten ”Enuma Elish” berättar om
Marduk,
hjälten, som besegrade monstret Tiamat. Redan här har det skett en
sammanblandning
av Tiamat och Jätteplaneten Jupiter, som då kallades Barbaru; den strålande. Nej, det
är sannolikt Jupiter som är boven i berättelsen och som samlat på sig elva
vidunderliga
krigare (planeter) i sin närhet. Endast ett solliknande objekt kan hålla
kvar detta stora
antal planeter och Jupiter är vid denna tiden inte bara större än nu, utan
även lysande.
Marduk,
(motsvarigheten till stjärnan Nemesis), är säkerligen en hjälte på många
sätt
men i just den här historien så blir det Jupiter som vinner första slaget.
Marduk är vid
denna tid en lysande stjärna, precis som Jupiter men nu händer det fasansfulla.
Under
flera varv av Marduks omloppsbanor har Jupiter försvagat hans kraft. Och
när de vid
en speciell passage möts så sker en strid dem emellan. Först slungar de
kraftfulla och
energiska urladdningar mot varandra men så när de möts så stjäl Jupiter
materia från
Marduk och drar in det i sin egen kropp. Resultatet blir att Marduk
slocknar och dör.
Men
Marduk är inte död i egentlig mening, han har endast genomgått en
metamorfos
och blivit en mörk sol. I sitt ”imploderade tillstånd” har Marduk blivit en
dödsstjärna,
han har blivit ”Sol Invictus” och Nemesis, hämndens gudinna. Långt senare,
under en
ny passage får Nemesis viss upprättelse. Denna gång sker ett nytt slag
mellan de två
giganterna och utgången blir en annan. Nemesis går vinnande ur striden och
drar med
sig sex av Jupiters elva satellitplaneter. Jupiter är åderlåten, endast
fyra planeter ses
nu rotera runt hennes kropp. Den femte var Maldek, som etablerade en egen
orbital.
Nu
flyttar vi ännu längre fram i historien men ändå är det för länge sen.
Jätteplaneten
Saturnus har ännu inte setts i solsystemet. Nu kommer den in som en
skräckinjagande
jättekomet och går i öppen strid med stjärnan Jupiter. Striden blir
intensiv och pågår i
flera månader. Till slut får Saturnus till det vinnande slaget, gasplaneten
snuddar lätt
vid Jupiters gaskropp och sliter med sig hela dess korona. Jupiter
slocknar, den lyser
inte mer som en stjärna. Saturnus stabiliseras i sin nuvarande bana och
lugnet kan på
nytt råda. Saturnus, en inkarnation av solen, har slagit tillbaka mot sin
urgamla rival.
|
