|
Vi lever i en märklig brytningstid. Det finns tecken på att vi
närmar oss
slutet av en tidsålder. Följ med i en fortlöpande betraktelse av olika
skeenden i den inre och den yttre världen.
>>Uppdateras torsdagar<<
2007-12-06 Demonernas
paradis
Det är tydligt nu att vi kommit
till en period när människans dolda rädsla, aggressioner
och begär kommer upp till ytan. Det går inte längre, på gott och ont, att
dölja anblicken
av den man verkligen är. För de som har ”stor last i bagaget” och en
betydande mängd
”lik i garderoben” så är det en mycket jobbig tid. Människor upplever
kriser i en aldrig tidigare skådad mängd. Befattningen eller positionen i
samhället tycks inte spela någon
roll, rik som fattig drabbas lika. Emellertid så kan processen vara lättare
för dem som i
ett tidigare skede redan granskat sig själva; de vet hur de ska hantera en
krisprocess.
En
accelererad tidscykel bidrar till att våra svagheter blottas, det finns
helt enkelt inte
något utrymme att dölja saker längre. I vardagen utspelar sig händelser
slag i slag som
skulle få vilken manusförfattare till såpoperor som helst att bli
avundsjuk. Katastrofer i
livets alla skeden är idag så vanliga att vi knappt reflekterar över dem,
för övrigt så är
det inte läge att reflektera; vi har fullt upp med att klara av dagens alla
krav. När man
lägger sig på kvällen så tänker man; nu kan det inte bli mycket knäppare.
Döm om ens
förvåning när dagen efter blir sju resor värre, till slut kan man bara
skratta åt eländet.
Det
är egentligen inte så mycket i det yttre som problemen uppstår, striden
rasar inom
oss men manifesteras i det yttre. Kanske är detta den sanna betydelsen av
det begrepp
som kallas ”Armageddon”; slutstriden i ”Megiddos dal”. Denna dal är kanske
i själva
verket just skiljelinjen mellan den fysiska och den andliga världen.
Striden står mellan
människan och hennes ”demoner”, de mytiska väsen som är konfliktskapare och
som
kan identifieras med ”djinner” i den arabiska kulturen. Just nu rasar
demonplågan för
fullt, vi lever i ”demonernas paradis” och dessa väsen har bråda dagar att
förinta oss.
Ett
gott råd är att ligga ”steget före” och undersöka sitt skuggjag under kontrollerade
former. För när man drabbas av en kris i dessa hektiska dagar så är det
inte alltid lätt
att finna kompetent hjälp (de som skall hjälpa har ju själva samma
problem). Ett annat
råd är också att försöka undvika att gå in i alla känslostormar som nu
rasar. Men hur
lätt är det inte att dras med i frustrationens och uppgivenhetens orkaner.
Dock gäller
det att kunna ställa sig ”lite vid sidan” av det som händer och betrakta
förloppet som
om det var en film. Vi behöver inte nödvändigtvis leva oss med i alla livets skådespel.
|
