|
Vi lever i en märklig brytningstid. Det finns tecken på att vi
närmar oss
slutet av en tidsålder. Följ med i en fortlöpande betraktelse av olika
skeenden i den inre och den yttre världen.
>>Uppdateras torsdagar<<
2007-08-09 Hållplats
jorden
Det
kan förefalla märkligt, närmast otroligt, men den planet som befinner sig i
jordens
omloppsbana tycks vara utbytbar. Detta beror på att Nemesis, solens
tvilling, passerar
den positionen en gång på 3661 år. Vid sådana tillfällen byts den
stationära planeten ut
under vissa omständigheter. ”Lagret” av tillgängliga planeter finner vi
bland Nemesis
sju omgivande himlakroppar. Det fanns en tid, för många tidsåldrar sedan,
när jordens
position i vårt solsystem låg öde. Vårt jordklot existerade då men hade
statusen av en
”dubbelplanet” tillsammans med Nibiru runt stjärnan Nemesis, de var
syskonplaneter.
Nibiru
var då även omgärdad av två satelliter; Luna, vår nuvarande måne och den
lilla
månen Cruithne [Krinjə]. Äldre piktogram föreställande den bevingade
disken, Nibiru,
är även försedda med två ”hjulliknande”
föremål. Den postmoderna civilisationen kan
ha känt till att Nibiru var förknippad med två
månar. Men någonting hände uppe i den
himmelska planetkonstellationen då Nemesis passerade solsystemet. Nibiru
drogs ur
balans av de andra planeterna och slungades ner i djupet (till jordens
nuvarande läge).
Jordklotet Ki blev kvar runt Nemesis men övertog den dagen styret av
Nibirus månar.
Vi
kan här ha förklaringen till att uråldriga civilisationer har berättelser
om en era när
det inte fanns någon måne på himlen. Jordklotet adopterade, fångade in, vår
måne men
detta skedde redan under ”guldåldern” då gudasönerna bebodde jorden och när
jorden
själv befann sig i Nemesis solsystem. Den himmelska planeten Nibiru var
”nedslängd”
till en jordisk tillvaro och detta kan vara ursprunget till berättelsen om
ängeln Lucifer,
som, anklagad för övermod, uteslöts från himlen: ”Hur har du inte fallit
från himmelen,
du strålande morgonstjärna! Hur har du inte blivit fälld till jorden, du
folkens förgörare.”
Men
vid en senare passage skulle Nibiru komma att återta sin tron i himlen.
Samtidigt
övertar jordklotet positionen som jordbunden planet, kanske som ett
kärleksfullt offer
(någon måste bära den tunga bördan). Denna gång följer månarna Luna samt
Cruithne
med ner i djupet och de är med oss än i dag. En bild av ett hårt arbetande
”gudateam”
börjar ta form; fadern Nibiru, modern Jorden, sonen Luna och en
kringjagande ”hund”
bistår mänskligheten. I en framtid kan jordklotet mycket väl fångas in igen
och återgå
till systemet Nemesis. Antyds detta i sädesfältformationen
där planeten jorden saknas?
|
