|
Vi lever i en märklig brytningstid. Det finns tecken på att vi
närmar oss
slutet av en tidsålder. Följ med i en fortlöpande betraktelse av olika
skeenden i den inre och den yttre världen.
>>Uppdateras torsdagar<<
2007-03-15 Eldstenen
Innehöll Förbundsarken i
själva verket en kraftfull kristall vars verkningar inte fullt ut
kunde kontrolleras? Nya uppgifter som jämför hebreiska och egyptiska
skrifter verkar
tyda på det. Kristallen själv var varken ond eller god men kunde brukas
olika beroende
på användarens sinnelag. För en balanserad och initierad person var stenen
en utmärkt
förstärkare för att komma i direkt kontakt med det kosmiska medvetandet
(Gud). Men
om en ovan och obalanserad person närmade sig stenen kunde den plötsligt,
utan någon
förvarning, ladda ur sig och bringa ”inkräktaren” om livet med en ljungande
stark blixt.
Uppenbarligen var stenen en
slags naturlig eller artificiell kondensator som genom sin
kristallstruktur genererade ett kraftigt elektrostatiskt fält omkring sig.
Här får arken
sin uppgift och sin förklaring; arken var tillverkad för att utgöra en
isolator som gjorde
att stenen kunde transporteras. Förbundsarken av trä var därför belagd
innan och utan
med ett guldlager och den fick endast bäras med de båda trästängerna. Vid
ett tillfälle
råkade en bärare komma åt själva arken med handen och blev omedelbart
likviderad.
Men ”rätt använd” kunde stenen fungera som ett vapen; fienden förpassades
till stoft.
Det fanns dock en annan
karaktär hos stenen som tjänade ett betydligt nådigare syfte.
Om den inneslöts i en lämplig byggnad fördelade sig energin jämnt och
balanserat med
vitaliserande och medvetandehöjande effekt. Den stora pyramiden i Giza var
möjligen
konstruerad just för att hysa denna sten. Infattad i kungskammarens
sarkofag började
stenen lysa klart och även brumma dovt. Landet runt omkring och kanske även
jorden
i sin helhet blev därmed inhöljd i ett förklarat skimmer av kosmiskt
medvetande. Detta
var säkert en ovärderlig skatt för härskaren, vem kunde rubba eller
överträffa honom?
Likafullt blev stenen ändå
stulen vid ett tillfälle. En sumerisk skrift som uppvisar vissa
slående paralleller berättar om att guden Enzu lyckades stjäla
”ödestavlorna” när Enlil
(en annan gud) intet ont anande emottog Enzu i ”Ekur” (hus som reser sig
likt ett berg).
En strof från skrifterna lyder; ”tystnad rådde, Helgedomens glans var
borta”. Tilltaget
vållade bryderier, vem skulle återbörda formlerna? Det var känt att den som
motsatte
sig innehavaren blev ”såsom lera” (till stoft). Men till slut; hjälten
Ninurta tar tillbaka
föremålet. -- Tack till Maurycy Domaradzki för videorna del 1,
del 2
och för intervjun.
|
