|
Vi lever i en märklig brytningstid. Det finns tecken på att vi
närmar oss
slutet av en tidsålder. Följ med i en fortlöpande betraktelse av olika
skeenden i den inre och den yttre världen.
>>Uppdateras torsdagar<<
2008-11-20 Kosmiskt ägg
De
gamla lärosatserna om hur vår värld är beskaffad faller nu en efter en. Vi
har fått
lära oss att solen genom fusion omvandlar väte till
helium. Detta är enligt nya rön om
plasma inte en korrekt beskrivning.
Solen liknar mera ett slags ”elektronrör” där en
positiv anod (solen) drar åt sig negativa partiklar (elektroner) från
rymden, samtidigt
som solens positiva kärnpartiklar (protoner) utsänds och accelererar bort
från solen.
I gränsskiktet (solens korona) uppstår fotoner (ljuspartiklar) när
partiklar med olika
laddning möts och samverkar. Den högsta temperaturen finns inte alls i
solens kärna!
Om
en sol lyser eller inte beror därför inte alls av hur stor massa stjärnan i
fråga har,
det som är viktigt i sammanhanget är hur stort ”laddningsöverskott”
stjärnan bär på
i form av protoner, bundna genom s.k. ”stark växelverkan.” En
neutronstjärna, eller
om det vill sig, ett svart hål, har omvandlat de flesta av sina protoner
till de neutrala
kärnpartiklarna ”neutroner”. Därmed dämpas även utflödet av protoner,
respektive
intaget av elektroner. Vid en viss gräns i den processen upphör bildandet
av fotoner
i stjärnans korona och en ”mörk sol” skapas; stjärnan Nemesis antas vara en
sådan.
Men
plasmateorin har även mer långtgående konsekvenser: Om rymden mellan alla
stjärnor i en galax domineras av negativa elektroner (vilket kan
förväntas), då måste
det även existera ”antigalaxer”. Solarna i en antigalax består istället av
kärnpartiklar
vars protoner har negativ laddning. Rymden mellan stjärnorna i en sådan
galax måste
således domineras av anti-elektroner; s.k. ”positroner”. Då uppstår bums
frågan hur
och när ”neutral plasma” delar upp sig i materia respektive antimateria.
Detta sker i
stora områden med alla kategorier; protoner, antiprotoner, elektroner och
positroner.
Jag
har beskrivit fenomenet i en äldre artikel: ”Spiralgalaxer
bildas i par.” Där visas
hela processen vari galaxer skapas. Det som inte framgår är emellertid att
galaxerna
säkerligen föds i familjegrupper också. Ett ”hypermoln”, bestående av såväl
materia
som antimateria kan inte sammandra sig i en stor enhet. Istället uppstår
mindre celler
där materia och antimateria ”processas” och skiljs åt. Det ursprungliga
hypermolnet
av blandad plasma blir en födelseplats; ett kosmiskt ägg, där en storfamilj
av galaxer
tar form. Ett exempel på en av de mest närbelägna storfamiljerna är ”Perseushopen”.
|
