Vi lever i en märklig brytningstid. Det finns tecken på att vi
närmar oss
slutet av en tidsålder. Följ med i en fortlöpande betraktelse av olika
skeenden i den inre och den yttre världen.
>>Uppdateras torsdagar<<
2008-10-16 Dimensioner
Finns
det fler dimensioner annat än det vi uppfattar med våra fysiska sinnen; det
som
har längd, bredd och höjd? Absolut, det finns dimensioner långt utöver vad
merparten
av oss upplever som greppbart. Låt oss börja med sfärerna ”himmelriket”
respektive
”underjorden”; de är tillvaroplan som existerar i lättare ”subtil materia”
innanför och
utanför jordklotets fysiska gestaltning. Sen har vi ”drömvärlden” vilket
utgör världen
vi förnimmer när vi sover och drömmer. Även denna värld kan sägas finnas
inom alla
väsens aura men drömmaterien har en ”högre frekvens” jämfört med fysisk
materia.
Det
finns dimensioner som står i förhållande till storleken av sina väsen: Vi
finner där
att elementarpartiklar existerar i en dimension, celler i en andra och
insekter huserar
i en tredje dimension. I den fjärde dimensionen finns människan, planet- och
solväsen
ryms i den femte medan subtila stjärnhopsväsen ”befolkar” en sjätte
dimension. Den
som vågar sig på att ”betrakta” själva tomrummets struktur finner snart att
även det
kan indelas i olika ”tätheter” vilket ger upphov till materia av olika ”densitet”.
Fanns
vi till i ett ”glesare vakuum” skulle vi kunna pressa handen rakt genom en
trädstam!
Ett
annat exempel är dimensioner som saknar flödande tid; verkligheten
manifesterar
sig där såsom ”stillbilder” av livssituationer, lite som att titta på
diabilder. Sen har vi
förstås dimensioner där verkligheten upplevs ”simultant”; dvs dåtid och
framtid flyter
ihop till ett, detta till skillnad från det vi upplever som ”nuet”. Vi
måste också nämna
den existens som är ickegeometrisk och som har kallats ”Tao”. Denna värld
finns till
såsom ”idéer” till allt skapat, men ingenting har ännu tagit form. Alla
försök att binda
denna idévärld till något konkret och påtagligt måste misslyckas; den har
inte ens bild.
Det
finns planeter, solsystem och galaxer som byggs upp av materia där kärnan
inom
all materia består av antiprotoner istället för protoner. Runt antiprotonen
kretsar där
en ”positron” istället för en elektron. Världar uppbyggda av antiprotoner
är upphöjda
i sitt sätt att utvecklas; begreppet ”lycka” är där ett naturligt
tillstånd. Ett väsen som
lever där är i rätt livsmiljö, väsendets position i samhället är rätt i
jämförelse med den
individuella utvecklingsnivån. Väsendet ser allting ta form i rätt tid och
i rätt ordning;
skapelsen är fulländad. Detta var blott ett litet axplock av alla
dimensioner i Kosmos.
|