|
Vi lever i en märklig brytningstid. Det finns tecken på att vi
närmar oss
slutet av en tidsålder. Följ med i en fortlöpande betraktelse av olika
skeenden i den inre och den yttre världen.
>>Uppdateras torsdagar<<
2008-09-11 Urtidshistoria
I
en nyligen ”publicerad” artikel, Solsystrar, lade jag ut texten
om hur vårt solsystem
kan ha uppstått en gång i tiden. Nu börjar jag dock grunna lite på att
ändra något vad
gäller vilken sol som var ”först på plan”. I berättelsen är det vår egen
sol som tändes
först och som sedan fick sällskap av en sekundär sol; ”Barbaru”, sedermera
gasjätten
Jupiter. Men det har visat sig att logiken haltar en smula. Vår sol, i
berättelsen kallad
Re, existerar i flera ”inkarnationer” samtidigt; som Solen, som Saturnus, som
Venus,
som en måne m.m. Inkarnationerna har alltid kommit in i handlingen efter en viss tid.
Det
lutar alltså åt att vår urtidshistoria hade följande tågordning: Först
skapades den
stora lysande solen som Sumererna kallar ”Barbaru”; den strålande. Hon
alstrar ett
större antal planeter (11 st) genom att dra in dem från sitt ”Oorts moln”.
Barbaru gör
sig dock känd för att ha ett ”brutalt styrelseskick” och en ”ny sol” kallas
in för att ge
solsystemet en ny ordning. Detta är dock inte vår sol (Re) utan solen
Osiris/Nemesis.
Nemesis går i kamp med Barbaru och drar åt sig inte mindre än sex planeter
från den
stora skara hon skapat. Barbaru får endast fyra planeter kvar men lyser
fortfarande.
Först
i det här skedet kommer vår nuvarande sol in i handlingen. Den kommer in
med
syftet att överta tronen från den åldrade Barbaru. Detta sker inte utan
viss turbulens
och strid. Varifrån solen Re hade sitt ursprung är inte känt men troligtvis
härstammar
den inte från Centaurisystemet och inte heller från Siriussystemet. Men
dess infart är
inte okomplicerad; den rör sig först helt planlöst genom solsystemets
planeter, till sist
snuddar den vid Barbarus yta och drar med sig stora delar av hennes korona.
Detta är
orsaken till att Barbaru slocknar och blir till gasjätten Jupiter; Re har nu
tagit makten.
Kanske
tänds Re först i detta ögonblick och blir en lysande sol, kanske hade hon
varit
aktiv redan tidigare. I det här skedet skapas gasjättarna Neptunus och
Uranus, och så
efter ytterligare en tid anländer Saturnus och historien upprepas. Saturnus
ger sig ut i
strid med Jupiter och häver dess makt på nytt. Planeten Mars skapas, men
åter knyts
historien ihop då planeten Venus ”näpser” Mars, som är inkarnationen av
Jupiter. Vi
ser alltså hur händelser sker på ny kula men i allt ”anspråkslösare former”,
en metod
som Universum tycks använda i sin utveckling; cyklerna blir allt mindre när
tiden går.
|
