|
Vi lever i en märklig brytningstid. Det finns tecken på att vi
närmar oss
slutet av en tidsålder. Följ med i en fortlöpande betraktelse av olika
skeenden i den inre och den yttre världen.
>>Uppdateras torsdagar<<
2008-07-31 Jättesläktet
Minnet
av en tid när det fanns jättar på jorden lever kvar, åtminstone i äldre
litteratur,
i mytologin, i sånger och sagor. Men envisa rykten och nyheter dyker upp
från och till
om skelett av jättemänniskor som hittas runt om i världen. Personligen har
jag varken
tvivel eller misstro till att jättarna har vandrat på jorden. Frågan som
jag tycker är mer
intressant är varifrån de kom och varför de var så stora. Faktiskt råder
det en närapå
total enighet om de frågorna. Jättarna var helt enkelt barnen som blev
följden av vissa
förhållanden mellan ”gudasönerna” och jordiska kvinnor. Vilka var dessa
gudasöner?
De
som kallade sig ”gudar” var i själva verket fysiska änglaväsen från det
solsystem
vi kan kalla Nemesis och dess största planet, Nibiru. De var storvuxna av i
huvudsak
två olika skäl: Nibiru är något mindre än Jorden vilket ger svagare
gravitation och en
tendens därför till längre väsen. Dessutom kan det atmosfäriska
förhållandet spela in;
forskare har visat att ett tätare ozonlager och en större koncentration av
syre skapar
ett klimat som gynnar storväxthet. Gudasönerna skapade genom genteknik ett
väsen
som då var helt nytt; det var människan, en korsning mellan dem själva och ”bonobon”.
Människan
var dåförtiden mycket mindre än gudasönerna, kanske endast en tredjedel
av de resliga gudarna. Sedan dess har skillnaden med säkerhet jämnats ut
något. Dock
hände något som var ett klart och tydligt brott mot etablerade regler; en
gruppering av
de gudar som levde på planeten Mars begav sig till jorden och tog sig
jordiska hustrur.
Barnen som föddes fick det genetiska anlag som styrde gudarnas längd och på
mycket
kort tid blev de högresta, de blev jättar. Förklarligt nog tydde sig detta ”rotlösa”
släkte
till sina likar och de bildade ett eget folkslag, de fanns kvar ända fram
till syndafloden.
Men
även så sent som i biblisk tid fanns det enstaka spillror kvar av jättesläktet. Det
sägs till exempel att David slogs mot jätten Goliat och vann, inte genom
råstyrka utan
genom att använda sin intelligens och smidighet. Är jättarna helt försvunna
nu? Svaret
är både ja och nej för jättarna som föddes på jorden bands till dess
livscykel. Givetvis
återföddes jättarna igen, enligt reinkarnationens lagar. Men de föddes som
människor
denna gången och de finns med oss idag. De är fortfarande jättar men mera i
fråga om
tyngden i sitt inflytande. De är kungar och politiker nu, och ännu ogillar
de människor.
|
