|
Vi lever i en märklig brytningstid. Det finns tecken på att vi
närmar oss
slutet av en tidsålder. Följ med i en fortlöpande betraktelse av olika
skeenden i den inre och den yttre världen.
>>Uppdateras torsdagar<<
2008-06-19 Leva
kaotiskt
Vi
står på tröskeln till en turbulent och kaotisk tid. De gamla och välordnade
mönstren
och strukturerna bryts ner allt snabbare och ersätts av oordning och
ovisshet. Emedan
det inte är frågan om någon tillfällig förändring så måste vi finna
lämpliga sätt på vilket
vi kan hantera detta tillstånd. Vi måste vara flexibla och ha ett öppet
sinne, för att bara
avvakta och förvänta sig att ”ansvariga” ska återställa ordningen kommer
inte fungera
av sig självt. När något har rasat samman så måste vi ställa oss utanför situationen
och
objektivt utvärdera vad som faktiskt har hänt, sedan måste vi anpassa oss
till det nya.
Det
är mycket farligt om vi stannar upp, sätter oss ner och beklagar oss över
den forna
rikedomen som försvann. Vi kan känna sorg och saknad över det vi tappat,
kanske har
alla materiella tillgångar sopats bort i ett slag, närstående kanske har
rest bort eller till
och med avlidit. De kommunikationsvägar som vi har vant oss med kan ha
förstörts för
att inte återuppstå, kanske har de bara förändrats. Människor är vanedjur,
vissa mera
utpräglat än genomsnittet. Personer som är beroende av att saker och ting
utförs på ett
bestämt sätt kan få problem framöver men bara om de envist håller fast vid
det gamla.
Ofta
låser vi fast vårt tänkande utifrån förprogrammerade visioner av våra mål.
Skulle
några förutsättningar sedan ändra sig så får vi genast problem att ”tänka
om”. Det går
givetvis att utföra saker på olika sätt, ibland måste man försöka ”känna in”
vad det vi
håller på med ”själv vill”. Hur vill projektet själv gestalta sig, vad för
material drar det
till sig, vilken energinivå lägger det sig på? Kanske har vi kommit till en
tid när allt det
forna överflödet förbytts i sparsamhet, utan att för den skull innebära
fattigdom. Alltid
när det materiella är på tillbakagång så får andliga värderingar ett naturligt
uppsving.
När
kaos råder behöver vi tillit, en tro på vår egen kraft och
urskillningsförmåga. Men
även en förtröstan om att det fortfarande finns goda krafter som vill
hjälpa oss och leda
oss på rätt väg. Som vanligt så är det hjärtats röst som vi ska förlita oss
på, på gott och
ont är förnuftets era slut. Till kaos hör även ovisshet, att inte veta någonting
om dagen
som kommer. Men egentligen, har vi någonsin kunnat sia om morgondagen?
Tillvaron
blir precis som den vill, våra planer till trots. Det finns en kraft att
hämta i detta, vi ska
inte försöka styra våra liv i en viss riktning; vi behöver bara gestalta vår givna livsväg.
|
