|
Vi lever i en märklig brytningstid. Det finns tecken på att vi
närmar oss
slutet av en tidsålder. Följ med i en fortlöpande betraktelse av olika
skeenden i den inre och den yttre världen.
>>Uppdateras torsdagar<<
2008-12-18 Guds röst
De
allra flesta människor har inte längre någon relation till Gud, och de som
säger sig
ha det dras ofta med förvanskade bilder av vad Gud faktiskt är. Är Gud ännu
med oss
i dessa dagar och hur kommunicerar han med oss i så fall? Så här ser jag på
detta: En
universell Gud existerar som enkelt uttryckt är ”summan av alla väsen”. Men
för oss
människor ligger det närmare till hands att vända oss till det väsen som
utgör det som
brukar kallas ”vårt högre jag”. Detta högre jag är en självständig själ som
går med på
vår vandring genom flera liv och som delar vår livsväg; en själ benämnd ”Helig
Ande”.
Vårt
högre jag förnimmer inte ”nuet” som vi gör, istället upplever det en
simultan bild
av det förgångna, nuet och framtiden. Men det är inte en allmän livsväg som
det högre
jaget ser utan just exakt vår personliga bana genom många liv. Helig Ande
är inte Gud
i himlen utan bokstavligen ”Gud i människan”. Meningen är att Helig Ande
ska kunna
verka genom människan på samma
villkor som vår välbekanta materiella själ. Men på
grund av långa tider av försumlighet och vanstyre har kunskapen förbleknat.
Vi måste
med andra ord återknyta kontakten med Helig Ande och på nytt få balans i
vår tillvaro.
Hur
gör man då konkret för att ”aktivera” Helig Ande? Detta är samma metoder
som
de österländska lärarna har visat genom t.ex; meditation, yoga, ki-gong och
tai-chi. En
gemensam nämnare för dessa är en strävan att ”stilla jaget”. De allra
flesta av oss har
ett extremt överaktivt ”jag”. Som bekant är detta jag utpräglat verbalt,
med ett enormt
ego som vill bestämma saker och ting. Vi behöver alltså dämpa ”pratjaget”
så att vårt
ordlösa jag (samvetet) kan etablera sig. Samvetet är dock inte identiskt
med det högre
jaget. Samvetet är vår ”autopilot” som stillsamt och troget sköter rutinerna
i vardagen.
Det
är när jaget och samvetet är i perfekt balans som vår Helig Ande, från och
till, kan
träda in i vardagen och med vår egen
röst förmedla sitt budskap. Var och en kan märka
detta någon gång, när man i ett förklarat
ögonblick uttrycker sig ovanligt klarsynt eller
profetiskt. Detta är inget att frukta, det är ju ingen obekant själ som tar
över utan bara
vårt eget överjag, ett med vår livsväg, som då och då talar genom oss. Men
denna själ,
vår bästa vän, har blivit oss så främmande att människan endast erfar den
när hon står
i begrepp att lämna livet. Då, på sitt yttersta, talar människan märkliga
profetiska ord.
|
