|
Vi lever i en märklig brytningstid. Det finns tecken på att vi
närmar oss
slutet av en tidsålder. Följ med i en fortlöpande betraktelse av olika
skeenden i den inre och den yttre världen.
>>Uppdateras torsdagar<<
2008-12-11 Spegelbild
Den
svenska visionären och mediet Immanuel Swedenborg berättade i sina visioner
att
fysiska städer på jorden även existerade på ett andligt plan. Det finns
således byar och
städer som i sina subtila former speglar deras motsvarighet i jordelivet. Den
sfär vi går
till efter jordelivet är indelad i två områden; himmelriket och underjorden.
Den plats vi
kallar underjorden är inte något helvete alls, den har endast en annorlunda
prägel. Den
som dras till underjorden är i regel materiellt inriktad, det mesta handlar
om att arbeta,
tjäna pengar och konsumera. Himmelriket är mer fokuserat på kulturella
begivenheter.
Jag
har nyligen fått en väldigt livfull upplevelse av att Swedenborgs
observationer helt
är i överensstämmelse med verkligheten. Givetvis ska jag inte peka ut någon
stad som
det ena eller andra utan konstaterar bara att olika städer har olika karaktär.
Den som
är van vid det rika kulturella utbudet i en ”himmelsk stad” måste givetvis
har svårt att
finna sig tillrätta i en stad av ”underjordisk prägel”. Därför är det
viktigt att intressera
sig för var man bor och undersöka om staden i fråga verkligen motsvarar ens
rådande
nivå av universell utveckling. Kanske ”dras” man bara dit man för
tillfället hör hemma.
Paradoxalt
nog så är det i underjordiska städer som individen finner störst trygghet.
En
förklaring till det är att personerna där vill ha enkla och tydliga rutiner
som sällan eller
aldrig ändras. Avigsidan av detta är förstås att stagnation blir ett
rådande tillstånd, det
händer aldrig något nytt och människor blir fastlåsta i vissa livsmönster.
Livet i en stad
som präglas av himmelska värderingar är betydligt mer dynamiskt och
levande. Det är
mycket lättare att etablera nya kontakter där för människorna är öppna och
mottagliga
för nya intryck. En ”underjordisk” person upplever dock denna tillvaro som
obehaglig.
Det
ligger förstås ingen värdering i underjordiska och himmelska städer, det är
inte på
något sätt finare att ha
dragningar till det himmelska. Men det finns likväl en riktning,
en utveckling som går från det underjordiska mot det himmelska. Personer
som vistats
länge i underjordiska miljöer börjar förr eller senare längta efter något
annorlunda, en
plats som mer motsvarar deras gryende livssyn. De har ledsnat på glädjen i
mat, dryck
och världsliga glädjeämnen. De söker en högre mening med livet och just
denna tanke
är första steget mot något nytt, vilket kanske visar sig i att de flyttar
till en annan stad.
|
