|
Vi lever i en märklig brytningstid. Det finns tecken på att vi
närmar oss
slutet av en tidsålder. Följ med i en fortlöpande betraktelse av olika
skeenden i den inre och den yttre världen.
>>Uppdateras torsdagar<<
2009-01-15 Uppryckandet
En
mycket märklig och till synes obegriplig företeelse i den kristna
traditionen är vad
som brukar kallas ”uppryckandet”,
på engelska ”the rapture”. Det är en händelse då
de rättrogna kommer att ryckas upp från jorden till himlen av Gud. Exakt
vad detta är
och hur det ska ske finns det många teorier om och jag ska givetvis
tillföra ytterligare
en, utifrån ett astronomiskt perspektiv. Vår sols följeslagare; Nemesis,
ser jag såsom
en högre personifikation av Kristus/Gud. Den är på väg tillbaka från sin
djupa orbital,
nedanför ekliptikans plan. Det vi först kommer märka är denna sols
”asteroidbubbla.”
Ankomsten
av Nemesis ”Oorts moln” ser jag som inledningen
på tusenårsriket, vilket
är en fridfull period i mänsklighetens utveckling. Vi kommer fortfarande
att vistas här
på jorden men utan alla de sinnessjuka element som just nu saboterar vår
strävan mot
en bättre värld. Tusen år motsvarar grovt sett den tid det tar för solen
Nemesis att nå
sin högsta punkt på Norra stjärnhimlen och till dess den åter vänder under
ekliptikan.
Nemesis visar sig allra först vid Jupiters omloppsbana men när Nemesis åter
dalar på
himlen så blir det vid jordens omloppsbana; detta får ibland konsekvenser
för vår jord.
Jorden
blev en gång ”utplacerad” i sin bana av Nemesis och om ca tusen år kan
tiden
vara inne för jorden att ryckas upp igen, och bli en del av Nemesis
solsystem. Det går
åtminstone att tolka skrifterna på det viset men framtiden får utvisa. När
tiden sedan
är mogen så kan en annan av Nemesis planeter utväljas att bli ”jordplanet”,
möjligen
blir det återigen Nibiru, som befann sig där under människans
”silverålder”. Närmast
har vi att se framtiden an här på jorden och i vårt nuvarande solsystem. Vi
lär få hjälp
att rensa upp bland alla oroshärdar på jorden men hur det skall ske är ännu
inte klart.
Vi
befinner oss mitt i övergångstiden mellan det gamla och det nya. De
undanträngda
och mörka aspekterna av människans sinne kommer nu upp till ytan för att
försvinna
för gott. Detta sker både på ett personligt plan och i den yttre världen.
Striden mellan
de uppbyggande och de förgörande krafterna rasar för fullt och det
förefaller som om
de destruktiva krafterna har övertaget. Men när ”skogsbranden” dött ut
kommer det
nya gräset åter, ännu kraftigare. Detta är vad vi måste sikta på, en
förvissning om en
ljus framtid. Och till dess måste vi stå stadiga mitt i den hårda och
förödande stormen.
|
