|
Vi lever i en märklig brytningstid. Det finns tecken på att vi
närmar oss
slutet av en tidsålder. Följ med i en fortlöpande betraktelse av olika
skeenden i den inre och den yttre världen.
>>Uppdateras torsdagar<<
2007-06-14 Vattenapan
Människorna
består till större delen av vatten och vi lever i en atmosfär bestående av
mestadels kväve och syre. Men kanske är det så att människans naturliga
livsmiljö är
vattnet; utomjordiska ”civilisationer” har upprepade gånger mixtrat med
vårt DNA så
att vi fjärmat oss allt mer från vårt ursprung. Tanken är att människan
utvecklas inom
vattnets domän, från kristallina väsen, mot fasta väsen, plastiska väsen
och vidare till
vattenväsen. Det genetiska experimentet med införlivandet av chimpansgener
hos en
vattenlevande art kan ha skapat sidospåret homo sapiens, ett vattendjur på torra land.
När
vi nu träder in i Vattumannens tidsålder är det kanske meningen att de som
så att
säga ”kvalificerat sig”, ska leva som luftväsen,
men fortfarande i elementet vatten. En
bekant till mig hade en speciell dröm om framtiden där vi levde under
vattnet, utan att
för den skull vara fiskväsen, vi hade helt enkelt vår boning i vattnet och
vistades i den
miljön. Det måste förstås till en transformation innan dess men en sådan
kan sannolikt
gestaltas från en dag till en annan. Det är troligt att jordens vattenyta
stiger med flera
meter när Nibiru/Nemesis drar förbi och att den förhöjda vattenmängden blir
konstant.
Flera
av mänsklighetens tidiga ledare och lärare sägs ha varit amfibiska varelser
med
fiskstjärt i stället för fötter. Åtminstone har de varit tvungna att med
jämna mellanrum
återvända ner i vattnet för att vila och hämta kraft. Bland dessa finner vi
de välkända
gudomligheterna Dagon, Oannes och även Enki. Dessa väsen kan ha varit
precis lika
fysiska som människan är men åtminstone en del av dem, (reptilfalangen)
sägs ha sitt
ursprung i en högre dimension med annorlunda energifrekvens. Vattumannens
tidsera
kan leda till att människan ”hinner ifatt” sina skapare och möter dem på
lika villkor.
Vart
tar då människorna vägen som ännu inte är redo att lämna dualismens
tidsålder?
Svaret är att de inkarnerar till planeter som är likvärdiga med de
förutsättningar som
jorden nu fjärmar sig från. Inkarnera innebär rakt på sak att dö och återfödas,
i detta
fallet på en annan planet. Var och en bör se upp med utomjordingar som
stiger ner en
vacker dag och erbjuder transport till en ”bättre plats”. Transporten kan i
praktiken
vara en enkelbiljett till slaveri, ond bråd död eller ännu värre. Oavsett
hur långt man
har hunnit i utvecklingen så är detta ett säkert ”stalltips”: Stanna kvar
här på jorden!
|
