Tecken i skyn 69

 

”Och ett stort tecken syntes på himlen, en kvinna

  klädd i solen och med månen under sina fötter och

  en krans av tolv stjärnor på sitt huvud” Uppenbarelseboken 12:1

 

 

 

Vi lever i en märklig brytningstid. Det finns tecken på att vi närmar oss
slutet av en tidsålder. Följ med i en fortlöpande betraktelse av olika
skeenden i den inre och den yttre världen.  >>Uppdateras torsdagar<<

 

 

2007-07-05   Planetfamilj

 

Ni som har följt mina artiklar en tid vet att jag då och då förväxlar saker och ting, idag
fortsätter antagligen den trenden. Det eviga målet som jag kämpar med är att äntligen
få ihop de inbördes relationerna i den kosmiska familjen, dvs planeternas förhållanden
till varandra. Speciellt intressant är förstås planeten Jorden och tvillingen Nibiru, vilka
föddes ur en större planet kallad Anu eller Tiamat. Själva klyvningen uppstår troligen
när Anu kolliderar med den forna planeten Maldek. Denna planets yttre delar krossas
till Asteroidbältet men kärnan bevaras som Merkurius och ges en annan omloppsbana.

 

Men delen som blir till Nibiru fragmenterar och bildar två mindre avskilda segment, de
formas till månen (Luna) och gissningsvis till asteroiden ”Cruithne” (ett namn omöjligt
att uttala). Luna och Cruithne stannar inledningsvis hos Nibiru men dras efter en tid ur
sina banor och sällar sig till Jorden istället. Planeten Anu formades vid en gasjätte som
i sin tur bildades vid en blå jättestjärna. Denna stjärna delade upp sig till den välkända
Sirius A och till stjärnan Canopus. Vid uppdelningen skapades Sirius B och Sirius C ur
Canopus. Samma uppdelningseffekt har således skett flera gånger; historien upprepas.

 

Det är ur den ovan nämnda gasjätten som de planeterna Neptunus och Uranus uppstår
genom delning. Vid delningstillfället skapas planeten Triton och Pluto ur Uranus massa.
Och just som i tidigare exempel så lösgör sig Triton till slut från Uranus och närmar sig
Neptunus istället, Pluto intar en mer kaotisk bana, i likhet med Cruithne. Vi kan ana en
och samma själ i Sirius A, Neptunus och Jorden. Hos Canopus, Uranus och Nibiru anar
vi åter en gemensam nämnare. En annan sambandskedja ser vi hos Sirius C, Pluto och
Cruithne. Och var och en av dessa själslänkar kan man fortsätta att följa åt båda håll!

 

Länken Canopus-Uranus-Nibiru är inte fullständig, stjärnan Nemesis skall placeras in
mellan Canopus och Uranus. Nemesis hör till de små gula solarna, den är förstås mörk
sedan en tid tillbaka. Nemesis hörde ursprungligen till Alpha Centaruri-systemet, men
”adopterades” av Sirius A för en tid. Senare dras Nemesis in i vårt solsystem och som
kompensation får Sirius A en ny ”son”, nämligen Sirius B som hade sitt första hem vid
stjärnan Canopus. Den uppmärksamme kan se ett återkommande mönster här; såsom
ovan, så ock nedan. Planeternas förehavanden skiljer sig knappast från människornas.


 

Tidigare tecken

 

     Arkiv

 

 

 

Diem perdidi

 

Sfinxens gåta

 

Värld i fjärran

 

Retrospekt

 

Återkomst

 

Gudaätter

 

Intrång

 

Mörk solvind

 

Gräshoppor

 

Sovande gudar

 

Himmelsfärd

 

Hyksos

 

Eldstenen

 

Canopus

 

Kungadöme

 

Skriftspråk

 

Långsam invasion

 

Skärningspunkt

 

Slavplaneten

 

Blå stjärnor

 

Kolonisation

 

Energifält

 

Styrd asteroid

 

Inre jorden

 

Edens lustgård

 

Vattenapan

 

Manipulerad våg

 

Storebror

 

 

 

 

 

Bildtecken

 

 

 

Solstatus

 

Seismic Monitor

 

Ozone Maps

 

 

 

 

 

Senaste tecknet

 

 

 

Joakim R S Nilsson    

    E-post Joakim 

 

Till hemsidan

 Veckans Video

 

 

Teckenbloggare

 

 David Icke, Part 1 - 8

 

 

 

 

 

UUAA Radio

 

 

Maurycy's Blogg

 Måste-ses-Videor

 

 

Valkyrian's Blogg

 

The Great Year

 

2012 - Michael Tsarion

 

Alex Collier Interview

 

 

 

Nytt i Universum