Maila en
vän
öppnar mailprogram
|
|
12
april 2010 - Dessa
sidor är en tillfällig arkivversion. Det innebär att det kan finnas
länkar som inte fungerar. Den senaste texterna
finns på: www.staten.co.nr
Illusionen har varit en
sanning
En förklarade bild - skrönan
om förbudet
mot blått
Religion?
Sammanfattning
Vill Du lyda eller förstå? visar hur det kan komma sig att
vår skapande förmåga anses som obegriplig.
Du kan även lära dig hur du kan utnyttja dina dolda
kunskaper.
På denna sida kan du lära dig HUR illusionen att skapande
måste vara ofattbart är uppbyggd.
Precis som alla tillsynes obegripliga gåtor har även denna
paradox en enkel förklaring (när vi väl ser den).
Illusionen har varit en sanning
Vi använder vår skapande förmåga varje dag när vi skapar
förståelser och tankar. På samma gång är det en etablerad
”sanning” att vi inte kan förstå vår skapande förmåga.
Vardagligt säger vi att skapade är "flummigt". Det finns
massor med råd om "kreativitet" samtidigt som det inte
finns en tankemässig grund för vår skapande förmåga. Det är
till och med så att ett vanligt råd för att bli "kreativ"
är att INTE tänka!
Med andra ord vår skapande förmåga är idag en paradox;
obegriplig trots en central betydelse för vår förmåga att
tänka och förstå.
Paradox betyder: före tänkande. Tänkandets väg är att ta
reda på fakta - fakta som vi inte ser eller kan se när en
fråga anses som en paradox.
Men att ta till sig fakta kan vara svårt när det är en
etablerad tradition att vår skapande förmåga SKA vara en
obegriplig paradox.
Ett vanligt fenomen är därför att skydda paradoxen och
etablerade förutfattade meningar genom att undvika
besvärliga fakta som visar hur det kan komma sig att
paradoxen finns.
Visst kan det vara obehagligt att inse att vad vi har lärt
oss tidigare är fel. Men det är bra korkat att bli
förhindrad resten av livet bara för att försvara vad vi
tror oss veta just nu. Eller hur?
Tidigare i historien har det ansetts som lönsamt att inte
ta vara på och utveckla människors skapande förmåga.
Nu är det tvärt om så att ingen tjänar på att vi inte kan
förstå vår skapande förmåga. Samtidigt som den tidigare
traditionen, att människan enbart kan lyda lever vidare i
godan ro.
Att vår skapande förmåga har varit en paradox i hundratals
år beror på att den kristna kyrkan lade grunden till det vi
idag uppfattar som kunskap - genom att forma universitet
och den akademiska traditionen efter sina dogmer.
Det är viktigt att se att dessa dogmer INTE har något att
göra med kristendomen i sig. Hur det hela hänger ihop kan
du läsa om i bokens kapitel fyra och fem.
Att dogmer som dessutom inte har någon betydelse
fortfarande styr och ställer är förstås pinsamt och ett
tabu i sig. Men så är det. Det är därför som dagens
vetenskap inte kan förklara vår skapande förmåga.
Den kristna kyrkans argument var att enbart den kristna
guden kan skapa medan människan bara ska lyda; kyrkan,
kungen och senare nationalstaten.
Så långt är det en rättfram förklaring. Men det riktigt
intressanta är att när kyrkan i praktiken förbjöd
människans skapande förmåga blev även vår skapande förmåga
religiös och obegriplig.
Kyrkan och universiteten censurerade och gjorde det till
ett tabu att tala om de antika grekiska skrifter som visar
hur vi kan förstå vår skapande förmåga.
Det är därför vi än idag tvingas att tro att skapande är
religiöst, "flummigt" eller obegripligt.
För att förstå hur det kunde bli så underlättar det med en
metafor.
Upp
En förklarade bild - skrönan om
förbudet mot
blått
Tänk dig en religion som förbjöd människor att använda
färgen blått. Förbudet motiverades med att blått är
himmelens och gudarnas färg; Varför det är en färg som
människor ska undvika i respekt för gudarna.
Inte nog med att det blev förbjudet med blått för kläder,
byggnader eller saker det skulle även vara förbjudet att
tala om denna färg.
Enda sätter att tala om blått blev genom ofarliga
omskrivningar som att till exempelvis säga den "himmelska
färgen" eller "gudarnas färg". Med andra ord färgen blått
blev ett tabu.
Om det dessutom är så att denna religions kyrka samarbetade
med de världsliga makterna så att den som bröt mot förbudet
blev avrättad eller fick andra stränga straff. Det är
därför lätt att förstå att folket snabbt rättade sig efter
det religiösa förbudet.
Det finns även ett maktsyfte med det religiösa förbudet.
För den religiösa eliten tillåter givetvis sig själva att
använda blått för att kunna prisa gudarna. Prästerna får
därför en konkret maktposition i samhället - de som har
monopol på att använda blått.
Den religiösa eliten stärker även sitt förbund med den
världsliga makten genom att kungen får privilegiet att
använda blått för att visa att kungen är en del av gudarnas
makt.
Blått blir därför maktens färg. Det blir även så att alla
som använder färger som konstnärer, arkitekter och
hantverkare skapar en färgskala och ett färgseende; eller
en färgvana där blått blir opassande.
Uteslutande av blått blir på så sätt en självklarhet som
kommer att leva vidare i generationer även sedan de
ursprungliga religiösa kraven förlorat sin mening och
glömts bort.
Ingen blir längre avrättad för att tala om blått - men
sedvänjan att undvika att använda eller tala om blått lever
vidare. Det är bara några få som fortfarande använder blått
i religiösa sammanhang.
De som börjar tala öppet om att det är underligt att
människor inte talar om eller använder blått som vilken
annan färg som helst blir ansedda som konstiga eftersom de
bryter en självklar hävd.
Men inte nog med det för det finns kvar ett minne om att
blått är något som bara kan höra ihop med religion.
Det innebär att den som ifrågasätter traditionen som
förbjuder blått blir ansedd som en religiös dåre som inte
kan skilja mellan förnuft och tro. "Det vet ju alla" att
blå färg enbart kan vara något mystiskt eller
religiöst!
Alla förnuftiga människor fortsätter därför att försvara
och förstärka den från början religiösa traditionen att
undvika blått. För ingen vill ju bli ansedd som en religiös
dåre.
Den sorglustiga historien om förbudet av människans
skapande förmåga sammanfaller i allt väsentligt med denna
skröna om det religiösa förbudet av färgen blått.
Idag när det religiösa monopolet och förbudet av skapande
inte längre är tydligt lever traditionen vidare. Skapande
förknippas med mystik eller religion. På så sätt är kyrkans
dogmer fortfarande ett effektivt hinder mot att vi
utnyttjar vår tankeförmåga fullt ut.
Därtill är det ju så att många är rädda för religion. En
rädsla som inte alls har varit obefogad; när den kristna
kyrkan och den akademiska traditionen har sett till att
hindra vår möjlighet att tänka och förstå.
När vi inte kan upptäcka grunden för paradoxen att vi inte
kan förstå vår skapande förmåga är vi tvingade att se allt
som handlar om vår skapande förmåga som obegripligt och att
Jante hindrar oss.
I boken Vill Du lyda eller förstå? kan du läsa hur kyrkan
gick tillväga för att förhindra förståelse för skapande
såväl som hur dessa traditioner än idag lever vidare som
inbillad kunskap eller vetenskap.
Upp
Religion?
Eftersom religion kan vara känsligt vill jag påpeka
följande.
Jag skriver om förhållanden som är utanför religionens
område. Därtill menar jag att religion enbart kan vara en
personlig ensak som jag inte lägger mig i.
Synsättet att religion är en privatsak är faktiskt ganska
nytt. Den enklaste av alla historieskrivningar visar
tydligt att religion tidigare inte bara var frågan om en
personlig tro.
Jag har inget emot vare sig religion eller kristendom. Mitt
mål är att särskilja tro och tänkande. Jag vill inte ge dig
som är troende några argument för din tro och jag vill inte
heller ge dig som är ateist några argument.
Den kristna kyrkan har skapat grunderna för dagens
samhälle. Det är till och med så att det västerländska
tänkandet - eller snarare den västerländska lydnaden kan
sägas vara en uppfinning som konstruerats av den kristna
kyrkan.
Upp
Sammanfattning: Varför vi inte kan
greppa vår
skapande förmåga
Anledningen till att vi idag inte kan förstå vår skapande
förmåga beror på att vi lever i en epok som definierar
förstånd (vad vi kan förstå och tänka) enligt dogmer som
den kristna kyrkan etablerade på medeltiden.
Det är vrål-viktigt att förstå att dessa dogmer INTE ÄR den
kristna religionen - trots att dogmerna som förhindrar vårt
skapande har blivit dominerande.
Dessa dogmer förbjuder i praktiken kunskaper om skapande
eftersom människan enbart ska lyda.
Dogmerna har även varit grunden för den akademiska
traditionen som gäller än idag; eftersom ingen har
protesterat tidigare.
Det är därför som hindret att greppa vår skapande förmåga
är osynligt; när vi inte ser de religiösa dogmerna
Det är även därför som vi helt felaktigt tror att skapande
enbart kan förstås med hjälp av religion (som till
exempelvis österländsk mystik).
Kort sagt vi lever i en epok som blandar samman tro och
vetande (tills nu).
Upp
Läs om
Jantelagen - som avslöjar dogmerna
Ladda ner boken
|
