* Tsunami
* 9/11
* Bilderbergare
* Frimurare och illuminater
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Mordet på Olof Palme
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU

26.6.2006

Skrivet av Jan Gillberg, DSM

Det är nu 20 år sedan Olof Palme mördades.

          Tidningen Journalisten har i en enkät tillfrågat 16 personer, som i sin profession haft att följa den massmediala bevakningen av insatserna för att finna mördaren och slutgiltigt fastslå vem som mördade Olof Palme. Av de 16 är 15 journalister - och var det redan 1986. Den 16:e är Sven-Erik Alhem - då statsåklagare, nu överåklagare i Malmö.
          På frågan om de tror, att någon kommer att dömas för mordet, svarar samtliga 16 ”nej”.

          En fråga som inte ställdes i enkäten men som hade fått den att kännas både aktuell och fräsch är: ”Tror du att Christer Pettersson mördades?”  Inte heller ställs någon fråga på det tema, som Gunnar Wall i sin dubbelvolymbok ”MÖRKLÄGGNING. Statsmakten och Palmemordet” gjort den mest genomlysande granskningen. Ännu mindre om det rimliga i att tro, att alla de personer - ett 15-tal - som mer eller mindre plötsligt avlidit på resans väg och som haft kopplingar till sökandet efter sanningen, dött en naturlig död. ”Hur många tror du fick sätta livet till i mörkläggningsarbetet om vem som mördade Olof Palme och varför?”, hade varit en betydligt mer intressant fråga än typ: ”Hur tycker du att medierna i allmänhet skött bevakningen av mordet på Olof Palme?”

Den egenrättfärdige Mårten Palme

I stället ges stort utrymme åt att låta Mårten Palme (MP) i en och samma person agera målsman, polis, åklagare och domare samt såväl Pressombudsman som Domstolsverk. Faktiskt rätt mycket på en gång. Och detta utan att någon med en mer oberoende och kritisk inställning får komma till tals.

          Att Lisbeth Palme (LP) utsattes för kritik, då hon med stor arrogans satte sig över de regler, som gäller vid en vittneskonfrontation (den misstänktes advokat förvägrades att närvara) liksom allmänt villkora sin medverkan i utredningsarbetet, är självklart. MP menar att behandlingen av LP var ”riktigt ruggig”. Ändå lyckades kritiken aldrig fullt tydliggöra, att inte ens den som proponerar på rollen som ”Statsfru” kan göra anspråk på att i en utrednings- och rättsprocess få följa sina egna exklusiva regler.

          Det var också ”ruggigt”, när ”Anna Lindmarker i Aktuelltstudion snörpte på munnen och sade att vad som hänt i Stockholms tingsrätt var unikt i svensk rättshistoria”. Detta efter att LP mot regler och praxis vägrat bandning av rättens förhör med henne.

          Även om MP är professor i nationalekonomi och inte i processrätt, borde han inse att det ”ruggiga” var hur än den ena efter den andra inom polis- och rättsväsendet - med ett modernt uttryck - ”vek ner sig” inför Statsfru Palme.

Mårten Palme: ”Medierna drev fram friande dom”
 
LP:s medverkan i en helt uppenbart feijkad vittneskonfrontation utnyttjas nu av MP till att driva tesen, att medierna genom att kritisera denna fejkning ”drev fram en friande dom mot Christer Pettersson”.

          Tidningen Journalisten låter också MP säga, att ”han utifrån sina egna och sin mammas iakttagelser vet att det var Christer Petterssons som mördade Olof Palme”. Därmed sätter sig MP över den enda dom som finns gällande Palmemordet - hovrättens av Christer Pettersson frikännande dom. Läs också Rebekka Bergs artikel ”Polisen mörkade Christer Petterssons alibi” (DSM 2-3/2004).

          Vad som i sammanhanget är - för att använda ett av MP:s stående uttryck - verkligt ”ruggigt” är, att MP dessutom anklagar en person, som inte bara är för brottet frikänd utan också död och därför inte kan försvara sig. Helt uppenbart i strid med vad lagen stadgar om förtal av avliden (Brottsbalken 5:4). Även en alkis skyddas av svensk lag. Eller?

Regeringsrättenbiträder mörkningen

Till detta kommer nu att både polis och domstolar valt att mörka omständigheterna kring Christer Petterssons död, som följd av en skada han fått i bakhuvudet när han lämnade S:t Görans beroendecentrum - se vidare artikeln ”SYNDABOCKEN” (DSM 6/2006). Efter att DSM gått hela den rättsliga vägen för att få ta del av obduktionsprotokollet har Regeringsrätten den 22 december 2005 beslutat att inte meddela prövningstillstånd.