Syndabocken | ||||||||||||||
|
18.9.2005
Det var
Anna-Brita Leijons spontana kommentar, då hon i en tidningsintervju
ombads att kommentera nyheten om att polisen "fått tag i
en svensk missbrukare starkt misstänkt för mordet".
Hon förklarade också varför Christer Pettersson
var "idealisk" [1]
Omsider blev denne "ideale" gärningsman friad [2]. När det inte gick att fälla Christer Pettersson den juridiska vägen, gjordes ihärdiga försök att "köpa" hans erkännande! Och den som denna väg försökte nå fram till den "ideala lösningen" på mordgåtan var Robert Aschberg (nyligen utnämnd till Ledande Samhällsupplösare) sekunderad av gode vännen Gert Fylking. Således förklarade sig Aschberg sig villig att betala 500 000 kronor om Pettersson för TV3 uttalade följande 11 ord: "Det kanske trots allt ändå, var jag som sköt Olof Palme". Robert Aschberg har själv vitsordat Petterssons berättelse. Detta med följande formulering: "Om Christer Pettersson erkänner i TV så ska jag skaffa fram 500 000 kronor. Men jag tror inte att jag får den goda cigarren". Pettersson valde - efter att ha inhämtat råd från sin advokat Lars Ekman och en annan klokare och mer äkta vän än "grabbarna" Robert & Gert - att avstå från erbjudandet eller som han uttryckte det "Inte sälja min själ". Så resonerade advokaten och den äkta vännen: "Även om Pettersson med ett sådant "erkännande" inte skulle löpa någon större juridisk risk att på nytt bli åtalad och ställd inför rätta skulle han löpa en mycket stor risk att på nytt få en mycket stark opinion emot sig och att det skulle öppna en möjlighet för att någon ur "de mörka krafterna" skulle ta rättvisan i egna händer och göra processen kort med honom." Var detta Aschbergs plan? Och i så fall varför?
När Christer Pettersson inte ville "sälja sin själ" fick han betala med sitt liv. Den 29 september 2004 avled Christer Pettersson på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Detta efter en svår skallskada uppkommen, då han den 16 september vid 14-15-tiden i tillnyktrat tillstånd lämnade Beroendekliniken vid S:t Görans Sjukhus. Två personer ur vårdpersonalen - Carolin och Linda - hade följt Christer Pettersson ända till ytterdörren. Där hade de frågat honom om hans tillstånd. Han hade svarat att han mådde bra. Efter att ha släppt ut honom kom de in igen. Bara ett 10-tal meter från den dörren genom vilken Christer Pettersson hade släppts ut föll han med en duns. En vårdare - här kallad X - hade stått och rökt 4-5 meter från dörren ifråga. En av de anställda på kliniken - sjuksköterskan Line Persson - blev utkallad av denne X, som hade uppgivit att en person hade fallit omkull utanför entrén och personen ifråga hade "krampat". I förhör med polisen säger X, att han har "svårt med den exakta minnesbilden". Han hade dock sett Pettersson komma ut ur entrédörren och var således så positionerad, att detta var möjligt. Han säger sedan, att han "hörde dunsen när Christer Pettersson ramlade och tittade dit". Varifrån fick han då detta att Christer Pettersson "krampat". I förhör med polisen förklarar tillskyndande sjuksköterskan Line Persson, att hon "stack handen under Christer Petterssons huvud" och att hon då kunde "känna en handflatestor bula vid Christer Pettersson bakhuvud". Däremot fanns det inget blod från bulan. Det rann dock mycket blod från munnen. och Christer Pettersson var medvetslös, när han togs om hand. Det är oklart huruvida Pettersson återfick fullt medvetende innan han efter att en tid legat i koma avled den 29 september.
Vad framkom vid obduktionen? Vad säger obduktionsprotokollet? Detta är frågor, som inte går att besvara. i varje fall inte för närvarande. Obduktionsprotokollet är nämligen belagt med sekretess. I sig utomordentligt anmärkningsvärt. Frågan huruvida DSM skall få ta del av Rättsmedicinalverkets dödsorsaksintyg avseende Christer Pettersson skall härnäst avgöras i Regeringsrätten. Detta efter att följande tågordning betats av: * DSM tillskriver den 25 november 2004 Polismyndigheten i Stockholms län, Norrortspolisen med begäran om utlämnande av handlingar i anledning av Christer Petterssons död. * Denna begäran lämnas utan bifall den 1 december 2004 med stöd av 5 kap i § Sekretesslagen. * DSM begär i skrivelser den 3 och 9 januari 2005 prövning av Polismyndighetens beslut den 1 december 2004. Enligt gällande ordning är det samma myndighet - dvs Polismyndigheten i Stockholms län, Norrort - som avslagit den tidigare framställningen, som prövar sitt eget avslag. * Denna ånyo gjorda begäran lämnas den 22 april 2005 efter Polismyndighetens prövning utan bifall. Nu med stöd av 9 kap 17 § Sekretesslagen. Dock att undantag för de fyra sista att-satserna i rättsläkaren Carolina Olssons utlåtande 29 mars 2005. * DSM överklarar polismyndighetens beslut hos Kammarrätten i Stockholm. Detta i skrivelser per den 29 maj 2005. * I dom per den 8 juni 2005 avslår Kammarrätten överklagandet, som "inte ger anledning till annan bedömning än den Polismyndigheten gjort i det överklagade beslutet". *DSM överklagar Kammarrättens dom hos Regeringsrätten. Denna i skrivelse per den 15 juni 2005. * Vid kontakt med Ingegerd Bohlin hos Regeringsrätten har DSM inhämtat att ärendet kommer att behandlas "med förtur", vilket betyder att det kommer att avgöras inom sex månader från det att överklagandet inkom - således senast medio december 2005. Vad är då argumenteringen för att inte låta DSM ta del av obduktionsprotokollet jämte dödsorsaksintyget avseende Christer Pettersson? Först invändes av hänsyn till närstående - dvs Christer Petterssons båda systrar, som enligt en av Polismyndigheten upprättad PM förklarat att "de inte är intresserade att bekosta eller på annat sätt medverka vid begravningen". När DSM begärde att systrarnas medgivande skulle inhämtas övergick argumenteringen till att gälla av hänsyn till Christer Pettersson (!) och honom går det ju inte att inhämta medgivande från. Ett slags moment 22. Noteras kan att inget av de stora medierna, överhuvudtaget inget media eller någon journalist - frånsett DSM har på detta sätt begärt att få ta del av obduktionsprotokoll och dödsorsaksintyg avseende Christer Pettersson. Detta säger något väsentligt om svenska mediers status, när det gäller undersökande journalistik kring sådant som inte ligger på nivå taxikvitton krog- och nattklubbsrepresentation, lägenhetsmygel och annat småfiffel utan sådant som det "känns i luften" att det kan vara "känsligt" eller rentav "farligt" att röra i.
Hur kom det sig att Christer Pettersson överhuvudtget hamnade på S:t Görans beroendeklinik? Som saker och ting sedan utvecklade sig är det en högst relevant fråga. Av polisens protokoll och andra handlingar framgår att Chister Pettersson (som det står på ett ställe) den 15 september vid 14-tiden "varit stökig mot några journalister på torget" alternativt (som det står på ett annat ställe) blivit "upprörd" då "ett flertal journalister tog bilder av honom". Detta hade föranlett att väktare (här kallad Y) att tillkalla polis. Efter ett antal turer - Pettersson hade bland annat hunnit göra ett hyggligt stillsamt besök på Socialkontoret - blev han omhändertagen enligt "Lagen om omhändertagande av berusade personer". Det var så det började. Ingenting tyder på att Christer Pettersson vid detta tillfälle var mer berusad än "vanligt". Ej heller att han hade varit våldsam eller på annat sätt störande frånsett detta att han blivit "upprörd" eller - som han själv sannolikt skulle uttrycka det "heligt förbannad", när det dyker upp ett antal journalister och fotografer och börjar ta bilder på honom. Man frågar sig nu: * Hur kommer det sig att tydligen ett helt gäng journalister och fotografer dök upp denna eftermiddag? Vilka var de? Från vilka tidningar? DSM har kunnat få fram att en av dessa - som Christer Pettersson tycks ha upplevt det - var Expressenfotografen Mikael Sjöberg? Vilka var de övriga? Varför kom de på det här sättet i en hel grupp? * Kan det vara så, att deras ärende var att provocera Christer Pettersson? * Och varför griper Y in och tillkallar polis? Skulle dessa journalister-fotografer inte ha varit i stånd att värja sig? Ytterligare intressant är, att just denne Y den 1 oktober - således dagen efter att Christer Pettersson avlidit - ringer till Polisen i Solna. Hans ärende är att han vill berätta, att han är vittne till hur Christer Pettersson fallit omkull från en cykel. Enligt Y "skall Pettersson åkt i marken med huvudet före och hade slagit huvudet på något sätt". Enlgt Y skall ambulans ha tillkallats. Y säger sig "vara villig att höras närmare i sak".
Här finns nu tre scenarier: * Scenariet med X som upphov enligt vilket Christer Pettersson "krampat" (något Y uppgav för personalen på den klinik Christer Pettersson just hade lämnat oaktat att Y inte sett fallet utan bara hört en duns), vilket sedan blev den "mediabild" som ihärdigt spreds och som gick ut på att Christer Pettersson fått ett epileptiskt anfall och då fallit så illa, att han ett antal dagar senare avled. Således: dödsorsak olycksfall. * Scenariet med Y som upphov och som bygger på att samme person som tillkallat polis, som i sin tur ledde till att den av ett antal journalister-fotografer provocerade Christer Pettersson blev omhändertgen för att omsider hamna på Beroendekliniken vid S:t Görans sjukhus, vid den aktuella tiden också blivit vittne till att Christer Pettersson råkat ut för en cykelolycka och skadat huvudet. Således: dödsorsak olycksfall. * Scenariet SLAG MED TRUBBGT FÖREMÅL. Någon har stått och passat på Christer Pettrsson, när han lämnade kliniken, stigit fram och slagit Pettersson bakifrån med ett så hårt slag att han stöp i gatan. Således: mord Anmärkningsvärt nog finns det i polisutredningen ingenting, som visar att X blivit hörd om vad han menar med att Christer Pettersson "krampat", vilka iakttagelser han gjort som kan anses utgöra stöd för detta påståendet och hur han får ihop att kunna göra ett sådant påstående med uttalandet, att han "hörde dusen när Christer Pettersson ramlade och tittade dit". Innan ett sådan ingående förhör gjorts är det rimligt att klassificera uttalandest som "försök till vilseförande" alternativt "avsiktligt försök till vilseförande". Anmärkningsvärt nog finns det i polisutredningen heller ingenting som tyder på att Y:s "hjälpsamhet" och påkallade "beredvillighet" väckt intresse för en närmare granskning av vilken roll Y kan ha spelat. Vad talar för det tredje scenariet? DSM vill anföra följande: * I det preliminära obduktionsbeskedet per den 10 oktober 2004 anges helt kortfattat, att "undersökningsfynden talar starkt för att dödsfallet orsakats av skallskadan". Detta är dock inte något som motsäger de båda första scenarierna. * Men i det preliminära obduktionsbeskedet finns även en uppgift om "skadornas uppkomstsätt", nämligen: "Trubbigt våld av ospecifik karaktär". Nyckelordet är här "våld". * Om vi sedan går vidare till de lösryckta "att-satser", som avslutar det av rättsläkare Caroline Olsson utfärdade i övrigt sekretessbelagda utlåtandet per den 29 mars 2005, om vad som är "dödsfallsorsak" och som DSM fått ta del av, anses det ostridigt, att de vid obduktionen konstaterade "skall- och hjärnskadorna" är den för dödsfallet utlösande orsaken. Men sedan blir det dimmit. De två avslutande och i sammanhanget avgörande att-satserna lyder:
Att en rättsmedicinsk undersökning, som dessutom tagit sex månader (!), ger ett så magert resultat, som dessa avslutande att-satser antyder, är för lov sagt anmärkningsvärt. Det utesluter dock inte, att obduktionen kunnat utesluta epileptiskt anfall som utlösande orsak, vilket i så fall enligt uteslutningsprincipen ger ytterligare ökat stöd åt scenariet SLAG MED TRUBBIGT FÖREMÅL. Möjligen kan Caroline Olsson i sitt utlåtande också ha uttalat kritik mot polisen för anmärkningsvärd passivitet, när det gäller att fastställa "de närmare omständigheterna som föranlett dödsfallet. Den nästsista att-satsen ger en klar antydan om detta. Det ger i sin tur en mycket rimlig förklaring till (hur oacceptabel den än är och ägnad att i ett rättssamhälle ge anledning till allvarligt klander) att Polismyndigheten i Stockholms län förvägrat DSM att ta del av dödsorsaksintyg och obduktionsprotokoll.
_________ [1]
Efter att ha hittat "den ideala gärningsmannen"
var spaningsledare Ingemar Krusell snabb att "det inte
längre fanns några skäl att låta mordspaningen fortsätta
i riktning mot någon politiskt motiverad grupp av våldsmän
eller mot någon terroristgrupp". Han ansåg sig också
kunna slå fast: "Planeringen av mordet på Olof Palme
torde inte ha sträckt sig över längre tid än högst
ett par timmar före mordhandlingen". Däremed hade i
ett enda svep ett stort antal alternativa lösningar på mordet
kunnas föras åt sidan. |