Info #211se: 08/19 Mordet på Anna Lindh, I

[forts. från del 07/19]

03. VAD VITTNENA PÅ MORDPLATSEN SADE OM MÖRDARENS UTSEENDE, I ETT TIDIGT
SKEDE, OCH SENARE OCKSÅ JÄMFÖRT MED HUR DEN S.K. NK-MANNEN SÅG UT
(forts.)

VITTNESUTSAGA 06A)

Susanne Malmqvist (kund på NK, stod vid Mexx nära Filippa K), 16.09.2003 kl 10.50-12.25 till Mats Hellqvist, rikspriminalpolisen, på Södra agnegatan 29, Stockholm, första och enda (re-dovisade) förhöret med henne - h-prot del 1 sid 165-168 (och skiss sid 169):

[Malmqvist hörs upplysnngsvis om sina iakttagelser på NK onsdagen den 10 sepember 2003 efter klockan 16.00.]

Aktuell eftermiddag var Malmqvist tillsammans med en väninna på NK-varuhuset för att titta på kläder och eventuellt handla. Malmqvist hade med sig en barnvagn som hon drog inne i varu-
huset. I barnvagnen fanns en 8-månaders baby. Malmkvists väninna heter Lotta Bok [Charlotta Book - se 19A), 19B)]
...

Vid den första kontakten med polis som kom till plats kort efter brottet, så var naturligtvis Malmqvist väldigt uppskakad och har sedan den här redogörelsen [som alltså saknas]
hunnit sansa sig och få perspektiv på vissa utsagor som hon då gav. Vid det här första mötet med polisen så trodde Malmqvist att hon befann sig längre ifrån händelsen än vad hon i själva
verket gjorde.

Dagen efter händelsen återvände därför Malmqvist till NK och kunde då på plats konstatera att hon i själva verket bara stod uppskattningvis två meter från brottsplatsen. Vid den första
tanken som Malmqvist redovisade så trodde hon att hon var 5-10 meter från brottsplatsen. Det rätta förhållandet insåg alltså Malmqvist dagen efter då hon återvände till brottsplatsen. Malmqvist har naturligtvis sett i TV och läst i tidningar om vad olika människor påstått och Malmqvist säger att hennes egna uppgifter inte helt överensstämmer med delar som hon läst eller sett i TV.

Sin första syn utav brottet var att hon bakifrån såg en man som liksom slog 3 - 4 gånger mot en kvinna. Malmqvist såg alltså mannen bakifrån, och hon kunde också höra något ljud
från de här slagen. Malmqvist säger att de här slagen hördes väldigt hårt och att den första tanken Malmqvist fick var att det var frågan om misshandel och att slagen tog i magtrakten
på kvinnan ifråga.

Nästa förnimmelse som kom väldigt snabbt efter den första hos Malmqvist var att det kanske i sälva verket var en kniv som mannen högg mot kvinnan. Om det nu var hugg så kom huggen underifrån och rakt mot magen på kvinnan. Malmqvist poängterar dock att hon såg aldrig någon kniv. Ändå fick hon känslan av att om det hade varit en kniv så måste knivbladet ha varit
kort.

Den här mannen vill Malmqvist minnas, han stod något hukad medan kvinnan var på väg ned mot golvet på något vis. Malmqvist poängterar att i första läget så såg hon inte att den
person som var attackerad varkligen var en kvinna. Det dröjde något i händelseförloppet innan Malmqvist såg att personen var en kvinna.

Malmqvist säger att i det första läget så låg ju inte den här personen ned fastän att hugg eller slag utdelades. Malmqvist tillfrågas om mannen som slog eller högg, om han högg med hö-
ger eller vänster hand. Malmqvist säger att hon uppfattade att mannen högg med höger hand. Hon tillfrågas vad mannen kan ha gjort med sin vänstra hand. Malmqvist svarar att hon inte är
helt säker på den här uppgiften men en svag förnimmelse säger att hennes minnesbild är att mannen kan ha hållit med sin vänstra hand om offrets högra hand eller arm.

Malmqvist säger vidare att när hon ser den här händelsen starta, så har hon förnimmelsen att mannen som attackerade och kvinnan som var offer, de var inte ensamma på en här platsen.
En vag minnesbild säger Malmqvist att det fanns ytterligare en eller två personer runt om offret och gärningsman.

Den lilla minnesbild som Malmqvist har säger henne att vid offrets vänstra sida så skulle alltså ytterligare en eller två personer uppehålla sig. Malmqvist kan inte garantera att det
här överensstämmer med verkigheten, utan det är en förnimmelse som hon har.

För att återgå till den man eller kille som utdelade huggen eller slagen, så säger Malmqvist att från början fick hon intycket att det var en sorts "hip-hop-kille" som bakifrån såg
ut att ha någon sorts jippo för sig. Omedelbart så hade alltså inte Malmqvist klart för sig vad som skedde och det hela var ju helt enkelt oförståligt.

Hon tillfrågas om hon hör någon ordväxling. Rättare sagt säger Malmqvist själv spontant, att hon på något sätt har hört en ordväxling. Hon kan dock inte garantera om det överennstämmer med verkligheten eller om hon har fått någon förnimmelse i efterhand.

Malmqvist säger att det kan ha varit en ordväxling men hon är inte hundraprocentigt säker på detta. Den minnsebild som Malmqvist dock har utav en ordväxling mellan gärningsman och of-
fer, det är att i samband med misshandeln så säger mannen ordet "euro". Om man skall ha någon ordningsföljd så vill Malmqvist minnas att först så utdelas ett antal hugg och därefter
kommer ordväxlingen som då skulle vara ordet "euro". Härefter följer ett nytt antal hugg. Den här ordningsföljden är Malmqvist inte säker på men förnimmelsen är den nyss relaterade.

Så småningom tycker sig Malmqvist också se att offret är en kvinna och att det verkligen är Anna lindh det är frågan om. Malmqvist har nu också en minnesbild av att Anna Lindh skall
säga någonting i stil med "jag har blivit knivhuggen, ring efter ambulans".

Hela händelseförloppet är ju en osannolik upplevelse så Malmqvist kan inte vara säker på att de här ordväxlingarna har inträffat. Hon är dock på något sätt ändå säker på att hon har
hört de nyss relaterade orden. Den här ordväxlingen eller rättare sagt ordet "euro" som mannen nämner, den tanken säger sig Malmqvist ha fått direkt på platsen och att det inte är någon
efterhandskonstruktion.

Malmqvist är mycket väl medveten om att det kan låta spekulativt med tanke på EMU-valet att just ordet "euro" skulle ha nämnts. ändå kan hon inte befria sig från tanken att hon just har hört det här ordet "euro" nämnas i samband med att mannen hugger mot Anna Lindh.

Maömqvist står alltså invid en stor stolpe som visar sig bara vara två meter ifrån brottsplatsen. När hon så småningom tror sig se att det är just Anna Lindh som är offret så ser hon ju
samtidigt blod och blir mer och mer varse om att det som hon har sett verkligen har inträffat.

Malmqvist vill minnas att hon då drar sig lite instinktivt bakåt i samband med att mannen sedan avlägsnar sig från brottsplatsen. Hon ser aldrig någon kniv vid någon del utav händelseförloppet. Malmqvist rättar också förhörsledaren och säger att hon aldrig såg något blod på platsen.

Malmqvist ser sedan gärningsmannen gå med raska steg ifrån brottsplatsen bort mot rulltrappan. När hon tänker efter ordentligt menar Malmqvist att hon nog inte har sett honom
springa riktigt fort. Han tar rejäla steg liksom för att starta att springa men när han sedan kanske gör det så har Malmqvist redan förlorat gärningsmannen ur sitt synfält.

I efterhand har Malmqvist sett bilder på den man som polisen
finner intressant i sammanhanget. Malmqvist tycker på bilderna
när man ser mannen bakifrån att det kan vara den man som hon
har sett utdela huggen mot Anna Lindh på NK.

Då hon ser mannen framifrån så är Malmqvist inte lika säker på att det är den här mannen hon såg på NK. Hon poängterar dock att det är en väldigt kort sekvens som hon egentligen så
mannen framifrån och från sidan.

Malmqvist kan inte utesluta att mannen hon sett bild av i media är den man som hon okså såg på NK. Malmqvist poängterar dock att hon själv iakttog en man som hade mer kläder och i olika färger än de kläder som mannen på mediabilderna har. Malmqvist säger också att mannen i medias foton, den mannen är lite för smal jämfört med den man som hon själv såg på NK.

Malmqvist säger alltså att det är för lite färger på polisens klädesbilder av mannen och att själv tycker att det är för få plagg på polisens bilder jämfört med hur många plagg mannen
på NK hade. Det kan bero på att mannen hade keps eller mössa på sig. Var det inte fråga om det så var det fråga om någon kapuschong som var uppfälld över huvudet.

Möjligen en jacka med kapuschong kan mannen ha haft. Mediabilderna visar så vitt Malmqvist minns, inte någon jacka. Malmqvist förtydligar och säger att hennes bild utav gärningsman-
nen är att var lite "sjavigt klädd". Med det menar Malmqvist inte att mannen skulle vara skitig på något sätt, utan att klädseln var mer som hon säger "hängig och slängig".

Som hon tidigare har sagt så tycker Malmqvist att mannens kläder i verkligheten på NK hade fler färger. Malmqvist vill minnads att hon har sett någon orange färg på något klädesplagg
som mannen hade. Vidare säger Malmqvist att bilden som media har av mannen gör att han i media ser yngre ut än vad Malmqvist upplevde honom i verkligheten.

[KOMMENTAR:

Den sista meningen här återger troligen inte korrekt vad detta vittne, Susanne Malmqvist, faktskt sade. Genom det helt miss-
visande användandet av pronomina "han" och "honom" här, i stället för nödvändiga preciseringar, utsäger ju denna mening
att mannen på mediabilderna "helt klart är densamme som" den person som Susanne M. såg den 10.09. Men den uppfattningen har inte hon, framgår det på andra håll i hennes utsaga.

Liksom i avsnittet under 06) ovan är det *förhörsledaren* som använder orden "han" och "honom" på ett sådant vilseledande
sätt. Och i detta fall till och med förvrängs därigenom en del av utsagan av detta vittne - som dock, kan man säga, snart
kommer med "en gruvlig hämnd" mot alla felaktiga "utpekanden" från olika personers sida inom polisen. ]

Spontant säger Malmqvist också att mannen i själva ansiktet är ganska så lik polisens spaningschef Leif Jennekvist.

[KOMMENTAR: Den "hämnd" jag avsåg ovan. Och förutom att den kan sägas vara en sådan bör denna jämförelse av Susanne M. framför allt betraktas som ett inte oviktigt tips i sökandet efter Anna Lindhs *faktiske* mördare. ]

Då undantar Malmqvist håret eftersom hon inte sett något hår på gärningsmannen. Hon nämner dock att mannen på NK hade lite gropig hy. Malmqvist tar själv upp den omständigheten att hon gärna skulle vilja se gärningsmannen [KOMMENTAR: Nu kallar denne förhörsledare alltså helt direkt den s.k. NK-mannen för "gärningsmannen". ] i rörelse för att få bättre minnesbilder och kanske lättare känna igen honom i framtiden. Hon anser sig troligen vara behjälpt med att få se mannen på någon videoskevens där han rör sig.

[KOMMENTAR:
Och sådana sekvenser hade det ju varit lika lätt att visa för Susanne Malmqvist som för Eva Franchell - jfr ovan. Att inget från ett motsvande förhör, med en sådan visning för Susanne M., finns med i protokollet, tyder på att ett sådant, om det senare hölls, bara vederlade lögnen, i justitiemordssyfte, "NK-mannen = mördaren" ännu mer än vad redan den här upptecknade utsagan av samma vittne gjorde.]

Spontant nämner Malmqvist också att hon inte håller med om vissa saker som har dragits i media. Malmqvist säger att hon absolut inte har sett gärningsmannen jaga sitt offer innan
själva knivskärningen börjar. Malmqvist tycker att det här uttalandet som hon har läst i tidningen, det är märkligt.

Malmqvist uppger att när gärningsmannen flyr från platsen så ser hon honom i profil. Hon ser aldrig mannens ansikte rakt framifrån utan möjligen lite snett framifrån. Det är då hon
får förnimmelsen av att mannen har lite gropig hy. Hon poängterar det hon sagt tidigare att det skulle vara lättare att känna igen mannen om hon ser honom röra sig på någon videosek-
vens. Malmqvist kan inte utesluta att hon kan känna igen mannen vid en sådan här konfrontation.

Vid förhörstillfället har Malmqvist inte förevisats några bilder eller fotografier. Det hon har sett och berättat om har hon tidigare sett i tidningar och TV.

Till förhöret bifogas en skiss över plan 1 på varuhuset NK. Malmqvists Väninna Lotta Bok, har enligt Malmqvist inte sett själva överfallet utan hon har sett gärningsmannen då han springer från platsen.

Malmqvist tillfrågas om hon minns hur hon själv var klädd vid det här besöket på NK brottsdagen. Malmqvist säger att hon bar troligtvis blå jeans och svart tröja. Hon hade troligen också sitt bruna hår utsläppt. Vidare drog Malmqvist på en blåsittvagn i vilken babyn satt.

Bitvis i förhöret har förhörsledaren felaktigt dikterat in Malmqvists namn såsom Almqvist. Korrekt efternamn är alltså Malmqvist. ("Förhörsutskrivaren" har dock hela förhöret igenom skrivit Malmqvist / anm. av Carina Jägborn)

Susanne Malmqvist har åhört indikteringen av förhöret och hon godkänner detsamma i befintligt skick.

Förhöret avslutat klockan 12.25

Stockholm som dag ovan

Mats Hellqvist
Krinsp

VITTNESUTSAGA 07A)

Miruna Landström (expedit på Kriss, mitt emot Filippa K), 10.09.2003 kl 16.55-17.15 till Anette Berg i lunchrum på plan 1 på NK, det första av tre förhör med henne - h-prot del 1 sid
170:

Lundström arbetar på butiken Kriss som ligger snett emot butiken Filippa K på plan 1 inne på NK.

Hon stod inne i butiken och larmade kläder. Hon hörde ett skrik och tittade upp. Inne på NK såg hon en man som såg ut som om han stod och boxade ett fleratal gånger med höger hand
mot en kvinna. Hon trodde först att det ev. var en väskryckning. Det var mycket folk därinne men ingen verkade uppfatta vad som hände.

Mannen började gå fort därifrån mot rulltrappan. Lundström följde efter och när hon hann ikapp honom vid rulltrappan såg hon att han hade en kniv i högerhanden som var blodig. Hon var ca en dryg meter från honom. Det var då hon förstod vad som hade hänt. Han stoppade ner kniven i höger byxficka. Detta gjorde att hon inte vågade göra något mer.

Hon såg inget blod på kläderna men hon såg honom bara från höger sida. Han försvann sedan nerför rulltrappan. När mannen lämnade butiken såg han väldigt samlad ut. Landström sade att
normalt brukar man ha lite uppsikt över människor runt omkring men honom hade hon inte uppfattat. Hon fick en känsla av att han hade följt efter henne. Vem kvinnan var fick hon inte reda på förrän efteråt.

SIGNALEMENT
Landström beskrev mannen som att han gav ett alldagligt intryck. Han var ca 20-35 år, normalbyggd ev. lite kraftig, ca 180 cm lång, hade mörkt ev vågigt hår i pagefrisyr med håret bakom öronen, beige eller grå byxor, ej jeans, bar en blå keps.

Landström tror att hon skulle känna igen mannen i profil. Hon såg honom aldrig framifrån.

VITTNESUTSAGA 07B)

Miruna Landström (expedit på Kriss, mitt emot Filippa K), 12.09.2003 kl 12.35-13.20 till Claes Wisdahl och Rune Carlsson i personalrum, NK plan 1, det andra av tre förhör med henne - h-prot sid 171-173 (och skisser sid 174-5, tillägg sid 176):

...

När kvinnan sjunkit ihop "höjer någon person runt om rösten" varvid mannen avbryter angreppet. Han fortsätter inte att "slå" när offret har fallit. I stället vänder han sig om och går med raska och bestämda steg mot rulltrapporna. Landström genskjuter mannen vid "mynningen" av de uppåtgående trapporna. Det kommer hela tiden folk på väg upp.

Mannen viker av snett till höger för att ta sig runt rulltrappsschaktet till de trappor som går nedåt. När han är någon meter från Landström ser hon att han försöker stoppa ned en
kniv med höger hand i sin högra byxficka. Han hjälper till med den vänstra handen att öppna fickan varför den vänstra handen korsar magen.

Jackan/tröjan är midjekort varför han inte behöver lyfta den för att komma åt fickan. Händerna är bara (inga handskar). Landström har inte uppfattat något anmärkningsvärt med händer-
na. Hon kan inte erinra sig ringar, tatueringar eller att de skulle vara onormalt håriga (eller dylikt). Knivbladet var blodigt, men Landström kan inte påminna sig att händerna eller kläderna skulle vara det.

Den kniv mannen hade i sin högra hand beskriver Landström som "en sådan som snickare/hantverkare använder". Hon tillfrågas om hon avser en s.k. Morakniv. Landström säger att hon tror att det var en sådan. Hon är 100% säker på att handtaget var rött. Hon preciserar sig till ett rött plasthandtag på en kniv av "moraknivstyp". Hon upplever dock att bladet kan ha varit något längre än på en vanlig morakniv. Landström har svårt att ange längd i centimeter på kniv/blad.

När Landström ser den blodiga kniven stannar hon. Hon ser att mannen ökar takten något och går runt till den nedåtgående rulltrappan. Landström följer inte efter mannen.

Landström säger att hon kan ha sett mannen framifrån men att hon bara minns honom i profil.

Hon beskriver honom som jämngammal med sig själv eller äldre. Är han yngre har han nog levt ett hårt liv. (Landström fyller 32 under året.) Hon tycker inte han såg "störd" eller drogpå-
verkad ut.

Mannen hade normal kroppsbyggnad. Han var inte tjock, inte klen möjligen lite bred över ryggen. Gången var med ganska små steg men han rörde sig ändå ganska snabbt. Hållningen var inte rak (och militärisk) utan snarare lite framåtböjd. Axlarna var inte tillbakadragna utan snarare något framåt. Blicken, uppfattade Landström, som relativt rakt fram men ändå utan ögonkontakt med mötande.

Mannen förde sig utan yviga rörelser.

Landström uppger att mannens hårfärg var mörk utan att vara svart. (Landström har själv svart hår.) Hon skulle beskriva den som mörkt brunt pageklippt hår. Hon kunde inte uppfatta om han hade lugg eller dylikt för att kepsen var neddragen i pannan. Håret var draget (eller kammat) bakom öronen. Det var inte spikrakt och var jämnt avhugget vid ca. halva nacken. Det
låg i alla fall inte ut på axlarna.

Mannen hade dessutom någon form av polisonger. Örat, som syntes, var vanligt, varken särskilt stort eller särskilt litet. Han saknade påtagligt skägg eller mustasch.

Mannen hade ej någon anmärkningsvärd näsa (i profil). Det var ingen spetsig näsa.

Mannen saknade påtagligt utstickande mage. Benen var möjligen kraftiga. I vart fall inte klena.

På fråga om var man kan finna personer som stämmer med Landströms minnesbild av mannen säger hon att han inte är typen som tittar på kläder. Varken på NK eller på Hennes & Mauritz.
Möjligen kan man finna honom på Mc Donalds.

Mannen ger ett alldagligt utseende [sic - RM]. Varken smutsig¨
och påtagligt avvisningsbar eller person med förkärlek för
märkeskläder. Landström påpekar att man kan bedra sig på
koppling mellan klädesval och hemmahörighet.

Mannen var av "svensk" typ med ljus hy. Han saknade drag från Sydamerika. Han hade inga slaviska drag. Han saknade drag från Syderuropa. (Landström kommer ursprungligen från Östeuropa.)

Mannen tog inte på något föremål som Landström såg. Han knuffade sig snarare fram med axlar och armbågar.

Landström ombedes försöka uppskatta mannens klädesstorlek. Hon säger att eftersom hon säljer damkläder är hon lite osäker. (I damstorlekar skulle det kanske vara XL.) I herrstorlek gis-
sar hon på 52 eller 54 (med lite hjälp av jämnförelse med förhörsledaren).

Landström uppger att mannen var klädd i en keps. Den var blå med hård tygskärm.

Lanström uppger att mannen hade en grå "munkjacka". Hon vet ej om hon såg någon huva men tyget var av samma slag som i träningsoveralljackor. Hon minns inga ränder eller tryckta märken
på "munkjackan".

Byxorna var av "ordinarie typ". D.v.s. vanliga byxor, möjligen chinosliknande. De hade beige, grå eller i varje fall någon "mesig" färg. Det var inte jeans. Hon har inget minne av att ha sett påsydda bakfickor. Hon har inte heller något minne av att ha sett något bälte. Jackans längd kan ha dolt ett eventuellt bälte. Jackan var av midjelängd.

Landström säger att hon inte minns skorna. De var dock inte några stora och klumpiga kängor eller liknande.

Landström säger sig ha fått en känsla av att mannen möjligenkom runt hörnet (från Mexx/NK Boutique hållet) innan han träffade på offret. Han har i varje fall inte kommit runt klädbordet hos Filippa K. Landström kan inte säga varför hon har fått denna känsla av hur mannen rört sig innan hon blir medveten om honom.

Landström säger att hon tror sig kunna känna igen mannen om hon får se honom i profil. Även mannens kroppsspråk och sätt att röra sig skulle hon möjligen känna igen.

Förhöret slut

Bifogas skiss

Landström har beretts tillfälle att få förhöret uppläst men avböjt

TILLÄGG (h-prot del 1 sid 176)

Vid genomläsning av tidigare signerat förhör framkommer att ett stycke bortfallit ur förhöret.

Stycket lyder som följer:

Om mannen hade något klädesplagg utanpå munk-/träningsjackan, måste det ha varit något ärmlöst plagg. Landström har ingen minnesbild av något sådant ytterligare plagg, men är säker på att hon ser munk-/träningsjackans långa gråa ärm.

Tillagt till förhöret
2003-09-16

Claes Wisdahl
krinsp

[forts. i del 09/19]