Info #211se: 06/19 Mordet på Anna Lindh, I

[forts. från del 05/19]

03. VAD VITTNENA PÅ MORDPLATSEN SADE OM MÖRDARENS UTSEENDE, I ETT TIDIGT
SKEDE, OCH SENARE OCKSÅ JÄMFÖRT MED HUR DEN S.K. NK-MANNEN SÅG UT
(forts.)

VITTNESUTSAGA 02E)

Eva Franchell (Anna Lindhs väninna som var med henne på NK),

15.09.2003 kl 17.30-18.13, till Lilian Brunn (F) på polishuset i Stockholm, Kungsholmsgatan 37, det sjätte förhöret med EF - h-prot sid 135-139 (bilaga med 2 bilder sid 140-141):

[Brottsmisstanke/Anledning till förhöret: Franchell - Hallgren förevisas en upptagning från bevakningskamera 7 och 9 plan 2 NK]

F: I och med att vi startar visningen skall du försöka sätta
ord på dina tankar.

EF: Mm.

Filmen startar med en sekvens från kamera 7.

EF: Ja, alltså bakifrån så kan det mycket väl vara samma kille. Fast håret stack ut och axlarna var på ett helt annat sätt. Jag ser inte ögonen på honom riktigt. Jag tyckte ögonen
...

Filmen övergår till att visa kamera 9.

EF: Mössan är i vägen. Det kan mycket väl vara han, men jag tycker det är svårt när man inte ser hans ansikte.

Avsnitt från kamera 7 visas åter.

EF: Alltså byxorna stämmer och tröjan kan stämma att det är ...den är gråare än jag mindes den. Fast den är... va... Kan man stanna lite. Så jäkla grå är den inte. Nej den är "beigeare" ser du, den är inte så himla grå. Jag uppfattade den som ganska beige hans tröja (gärningsmannens), och sen tyckte jag först att den är grå (mannens på bilden), men den är rätt beigegrå.

F: Den vi ser på bilden menar du?

EF: Den som vi ser på bilden på den här killen som går fram och tillbaka. Jag tycker att det är svårt när jag inte ser. Jag såg mannen från sidan, han vände aldrig bröstet mot mig utan bara en del av bröstet. Det kan mycket väl vara hans tröja, men jag vill se hans ögon eller hans ansikte bättre.

F: Nu ser vi från kamera 9.

EF:

Här är mössan ännu längre ner. Här går han ju upprätt som en vanlig människa. När jag såg den här killen som attackerade Anna så hade han ju en helt annan kropp. Den var ju hopkurad och ärmarna nerdragna. Jag tror att de var väldigt nerdragna. Kanske därför jag inte såg kniven. Jag tycker det är svårt att inte se hans ansikte och ögon. Kan man stanna någonstans så
att man kan se ansiktet lite grann.

(Visningen övegår till att stanna filmen på olika sekvenser.)

Det kan vara han... Vad gör han, är han bara ute och går liksom. Håret stämmer. Bak. Frisyren stämmer. Fast han ser förfärligt mycket mer civiliserad ut i hållningen...

Har han djupt liggande...Ja, det kan vara han. Det kan vara han. Det finns ingenting som säger att det inte är han. Jag vill ju inte döma någonting på bara det här, men det kan mycket väl vara han. Ögonen ser ut att ligga så djupt som hans.

Jo då det kan alltså vara han. I sådana fall är det som jag uppfattade också som...Jag har ju inte sett någon ansiktsbild på den här killen tidigare. Bilderna var publicerad i morgontidningarna hos oss i morse. Min man gick upp och ritade över alla med tuschpenna. Men det som jag fantiserar, tänker nu, så är det att jag tyckte att han hade någonting som hängde ner på sidan, men han har ju polisonger som är där, ser jag.

F: Är det det det du kan ha sett?

EF: Ja, det är inte uteslutet i varje fall. För det var något som jag såg på sidan som hängde. Han hade, om han nu hade mössan, vilket jag mindes bakifrån då att han hade. Så hade han...jag såg honom i ögonen...antingen så är jag så himla liten att jag såg under skärmen på honom eller så satt den lite längre bak.

F: Hur lång tror du att han var?

[KOMMENTAR:
Omedvetet eller medvetet, ett typiskt lömskt sätt för en förhörsledare att ställa en fråga på i detta läge, nämligen utan att skilja mellan "Anna Lindhs angripare" eller "den person du såg 10.09", på den ena sidan, och "personen på kamerabilderna" på den andra, och i stället bara säga "han", vilket åtminstone antyder "klart det är samma person". ]

EF: Han var ju framåtböjd när han rusade. När han kom liksom med med attackkastningen mot Anna då var han ju framåtlutad. Då såg han inte så lång ut. Jag tror att han var kortare än
min man som är 1,83 eller 1,81. Lite kortare än min man.

F: Och själv är du?

EF: Jag är 1,56. Så jag är väldigt kort, vilket gör att jag, även om han är framåtböjd så ser jag honom nerifrån. Han tittade mig i ögonen. Jag uppfattade det som...Ja, just det, men
det kan vara polisonger. Som det ser ut på bilden, så kan det vara det jag såg. Han vände sig om, nu ska jag försöka förklara, han vände sig, vi tittar på den här bilden (bild på man-
nen när han just går genom larmbåge). Om man tänker sig att Anna Lindh stod framför honom och sedan så när jag slog honom där ungefär.

F: På armen.

EF: På hans vänstra arm då hade han inga bara armar nertill utan då hade han tröja. Och då vände han sig mot mig med ansiktet, inte så mycket med kroppen som med ansiktet. Då är det
möjligt att det är hans högra polisong som jag har uppfattat som det här rasta-aktiga. Det var något liksom tovigt hår som jag uppfattade det, det kan vara polisong, det *kan* vara det.

F: Du är säker på att han inte hade ärmarna uppkavlade då?

[KOMMENTAR:
Se föregående kommentar. Samma "han" igen]

EF: Nej det är jag inte, men jag minns inte...jag såg ju inte kniven det är därför som jag tror att han hade ärmarna nere. Fast han stod ju långt inne i Annas mage liksom. Alltså det är
ju så här att man tror saker, och ser inte så, jag börjar känna så. Men där jag rörde honom var det tyg.

F: Nu sa du så här att du sett kepsen bakifrån, eller missuppfattar jag...

EF:

Nej, nej, det ringde jag till någon och sa för flera dar sen på någons telefonsvarare här. För att först så mindes jag absolut ingen keps, men sedan när jag började tänka på själva, man får ju olika flashbacks från från själva attacken.

Sen när jag började se Anna framför mig så förträngde jag i början rätt mycket. Då ser jag hur Anna tar fram väskan för att skydda sig och sen ser jag hans nacke, snett bakifrån där jag står, baksidan, och då tror jag att han hade en mössa på sig. Håret stack ut liksom så, mellan...och det kan ha varit den där kapuschongen, det var något bylsigt och sedan stack håret ut som lite spretigt och då kan han *mycket* väl...jag tror att han hade mössa på sig då.

Det är bara det att när jag ser honom i ögonen så minns jag ingen mössa, men då minns jag å andra sidan väldigt lite, annat än hans ögon just *den* sekvensen som jag kan tänka mig,
så var det mest hur kan kisade ihop sig.

F: Skall vi titta på honom då bakifrån.

[KOMMENTAR:
Nu, av förhörsledaren, efter de två "han", som har kommenterats ovan och som i båda fallen "i huvudsak" bör ha syftat på "den person du, EF, såg 10.09", nu även ett "honom", som i stället syftar på "personen på kamerabilderna"; detta "honom" antyder nu, just ihop med dessa båda tidigare "han" också, ännu starkare: "klart att det är samma person"]

EF:Han ser ju ung ut...När jag såg honom så tyckte jag att han absolut inte såg ut som under trettio, men när jag ser honom ser han ung ut på gången. Han kan väl vara... Han är ju ingen
tonårspojke. Här kan han ju vara vad som helst mellan 25-35. Då tyckte jag att han såg äldre ut än när jag ser honom gå här. Nu ser jag ju inte ansiktet ordentligt.

Sen är det ju så att när jag såg honom det var ju precis före under och efter att han högg ihjäl Anna och då hade han ju ett helt annat ansiktsuttryck än han har nu. Om det...jag vet inte vad jag ska säga, det låter som jag säger "där är mördaren". Jag tror att det kan vara mördaren, men jag vet ju givetvis inte 100 procentigt att det är det förrän jag kan se ansiktet ordentligt. Jag tycker inte att jag ser det så tydligt. Men när jag ser det här (pekar på en bild på mannen bakifrån).

Om man tänker att han skjuter upp axlarna väldigt mycket och böjer sig framåt då skulle håret sticka ut precis som det gjorde när han högg Anna i magen. Anna är ju rätt liten, hon *var* ju rätt liten hon också. Anna var 1,61 eller 1,62 så att...ja... det kan absolut ha varit han. Det finns *ingenting* som säger att det *inte* är han. Och jag vill inte sätta dit någon i onödan s.a.s. Fast han ser ju väldigt...det är ju en vansinnig skillnad när en människa går runt så där och svassar och när man hugger ihjäl någon. Då får man en annan kropps...Det som jag har fäst mig vid det är hans kindknotor, det som jag har kallat mongoliskt innan och att han kisade när han tittade på mig och att han hade raka ögonbryn, de var inte välvda. Sedan kanske han gjorde miner också när han stod och mördade någon just då...

(Ett antal filmsekvenser stoppas fortsättningsvis.)

EF: Det är svårt att se...Var han orakad eller är det skuggor ...jag minns inte att han vara orakad, jag minns att han hade dålig hy...nej, det är skuggor. Nej, det kan mycket väl vara
han.

Är det ränder i fodret som han har i kapuschongen. Om jag uppfattade det som att det stack ut så kan man undra vad det är för ränder där. Men om han hade en vanlig Nike-tröja så hade
han någonting annat under. Titta får du se, det kan vara det som är bylsigt. Det finns ingen Nike-tröja med randigt foder. Eller hur, han har någonting annat där....Det ser så konstigt
ur tycker jag...han har något under...

Ett av de klaraste minnena jag hade i ambulansen det var att han var bylsig, att han var påklädd. Det hävdar jag fortfarande att jag tyckte att han var. Nu var han ju framåtböjd
och så där, men det ser ju ut som att han har ett par lager där i alla fall. Jag tror inte att det finns någon Nike-tröja med foder...

F: Det här är ju en skaplig bild.

EF: Jaa, jag vill titta på ögonen också. Hur ser man ögonbrynen?...Ja, det kan mycket väl vara han...Jag tycker att kläderna stämmer. Jag minns inte Nike-märket, det gör jag fortfa-
rande inte. Jag såg honom antagligen inte rakt framifrån utan mer från sidan, när han tittade på mig. Så att...nacken är sådant som jag minns den och han ser ut att ha den typ av
kinder. Så tydliga är de inte att jag kan gå i god för att det är han. Kolla där får du se, han har någonting under där.

Om han gör så här (skjuter upp axlarna) och håret sticker ut där det är randigt där så kan det bli ännu mer så där stickigt.

F: Om det är tjockt i nacken, menar du?

EF: Ja, det bylsiga intrycket alltså. Men det är en annan kropp.

F: Hur menar du?

EF: Jag menar när mördaren kastar sig fram mot Anna är han ju liksom hopkurad. Extremt aggressiv i kroppen liksom ett raseri. Den här går ju rätt upp, men det är klart han springer ju
runt så där jämt om det är han. Han ser ju yngre ut i kroppen den här, eller avspändare i varje fall. Det kan vara rasta-håret det där.

F: Polisongerna?

EF. Polisongerna. Det som jag uppfattade det som rassligt i sidan. För han vände ansiktet mot mig så att jag såg ögonen och mer av hans högra sida egentligen än den vänstra. Han hade kroppen mot Anna fortfarande, så vände han ansiktet mot mig och sen backade han liksom.

F: Du bedömer honom till vilken ålder då?

EF: När jag såg honom så tyckte jag han var över 30, kanske 35. Jag minns honom som liksom rätt grov i hyn, men inte 25. Sen så var det ju så att han hade ju...alltså helt jättespänt,
helt manisk ut, helt galen ut. Det kan jag så här intellektuellt efteråt så här efteråt säga att där såg han ju inte ut som någon normal människa. Men jag uppfattade honom som över 30 i varje fall, det gjorde jag, fortfarande när jag tänker på det, över 30, jaa, men inte i min ålder utan mycket yngre. Pojkar i 20 årsålder är ju släta...tunnare också
kanske.

F: Om du skulle våga dig på en procentsats, hur skulle den se ut?

EF: Att det är den här killen som dödade Anna?

F: Jaa.

EF:...alltså med tanke på...nu kan ju jag inte ta bort sådana tankar som att han var precis där...jag kan ju inte se det helt neutralt...jag vet ju att han var på våningen över och att han hade nära till, och att han påminner mycket. Jag kan säga 75-80 procent. Men det är ju med det i...Jag kan ju inte ta bort det ur min hjärna då. Men om jag inte visste det så
kanske sannolikheten hade varit lite mindre, förstår du hur jag tänker...därför att det påverkar ändå mig att han är så nära oss här och det var så pass tomt i varuhuset. Vi var ju
där så pass tidigt.

Alla som fanns kom ju rusande när Anna var nedhuggen och rytena började gå, men innan dess så kändes det väldigt tomt i varuhuset. Det kan inte ha varit jättemånga likadana grabbar
där, om du förstår hur jag tänker...så med allt det i beräknande, 75-80 procent men inte 100 för jag ser honom inte tillräckligt bra för att säga det. Det kan ju vara någon som är
lik och har oturen att vara där...Bakifrån skulle jag säga 85 procent. Sen ser jag inte honom tillräckligt bra framifrån, eftersom jag såg honom underifrån och här har han mössan ner
över ögonen. Jag tycker att...den här bilden tycker jag att man ser att han har väldigt höga kindknotor eller att ljuset ligger väldigt högt upp.

F: bild 01.01.08.

EF: Då tycker jag att han har ett ansikte som liknar den man som jag såg hugga ner Anna. Den man som högg ner Anna hade axlarna uppe över öronen och jag uppfattade ansiktet som stub-
bigt, men det tror jag alla ansikten blir när man hugger ner någon. Där titta där, där är kinden väldigt...

F: Bild 01.02.07.

EF: Man ser inte hur hyn är. Den ser inte så himla skrovlig ut här. Är han lite orakad, då kan det vara lite skabbigt av gammalt skägg...det jag såg och det jag minns i mina mardrömmar
är hans ögon. Inramningen som var då, på något vis mongoliskt, sneda, höga kindknotor alltså, tycker du inte det?

F: Jag får inte...

EF: Oh förlåt..., jag uppfattade det som att han inte hade låga kindknotor utan hade höga kindknotor i alla fall...Ja byxorna stämmer och färgen på tröjan stämmer, och byllset
stämmer och håret bak stämmer och kindknotorna stämmer. Men som sagt, han har ju inga ovanliga kläder på sig...

Konfrontationen avslutas 18.13.

[Ett sjunde förhör med Eva Franchell, ett kort telefonförhör
den 17.09.2003 kl 20.05-20.15, finns också i huvudprotokol-
lets del 1, på dess sidor 142-143. Det gällde inget som hade
med mördarens utseende att göra.]

VITTNESUTSAGA 03A)

Linnea Arvidsson (butiksansvarig i Filippa K),

10.09.2003 kl 17.21-17.42 till Johnny Jansson, på Hamngatan 18-20, NK-varuhuset, plan 1, (det första av tre förhör med henne) - h-prot sid 145:

[Brottsmisstanke / Anledning till förhöret: Hörd som vittne angående mordförsök onsdagen den 10 september 2003 på NK-varuhuset hamngatan 18-20 i Stockholm]

Arvidsson berättar att hon arbetar som butiksansvarig i butiken Filippa K. Denna dag hade Arvidsson skickat iväg sin kollega ÅSA Lundström på rast. Arvidsson gick runt i butiken och
"fixade" med gardiner och olika saker eftersom det denna dag var ovanligt lite folk och mycket lugnt.

Ca en kvart efter att Åsa gått på rast (Arvidsson vet ej vad lockan var) kom utrikesministern ANNA Lind in i butiken tillsammans med en annan kvinna som Arvidsson uppfattade som Linds
kollega. Arvidsson gick fram till ett bord i butiken för att kunna vara behjälplig om Lind behövde hjälp.

Arvidsson la märke till en kille som stod vid rulltrapporna på en öppen "plätt" ca 8-10 meter utanför butiken Filippa K:s ingång. Killen "såg stor ut". Därefter stod Lind och hennes
kvinnliga bekant vid en vägg där ett s.k. "klädhäng" fanns. De två skulle gå ut då killen som stått utanför sprang fram till Lind. Arvidsson såg inte vad som hände men hörde att en
kvinnlig röst sa "Nämen-vad händer?"

Killen sa: "Där har du", som Arvidsson uppfattade som ren svenska med stockholmsdialekt. Därefter försvann killen från platsen i en riktning som Arvidsson inte uppfattade. Arvidsson
ringde till vakt och polis.

Arvidsson känner i efterhand, som om killen förföljde och väntade på Lind.

SIGNALEMENT

Arvidsson uppfattade mannen som ca 30-35 år (såg inte ansiktet men han lät så på rösten), ca 185 cm, normal kroppsbyggnad. Iklädd en mössa i "off-white" smutsvit färg och en ljus jacka
med stora fickor som gick till halva låret. Jackan var uppknäppt.

Uppläst och godkänt.

[Det är tydligt att detta vittne inte är densamma som hon som
(först) ringde Larmcentralen, dvs kl 16.14.23 - se vittnesut-
saga 01 ovan. ]

VITTNESUTSAGA 03B)

Linnea Arvidsson (butiksansvarig i Filippa K),

13.09.2003 kl 16.02-16.40 till Lars-Göran Pålsson; förhörsvittnen Pa Anders Jared, Erik Kvarnsmyr, Åsa Lundström samt Angelica Piñeros; plats NK Filippa K (lunchrum), ett andra
förhör av tre med henne - h-prot 146-148:

[Höres upplysningsvis angående iakttagelser den 10 September
2003.]

Arvidsson uppger att butiken har gått bra och att man alltid haft många kunder i butiken. Under den aktuella dagen hade det dock varit mycket lugnt.

Vid 16.05-16.10 uppmärksammade hon att Anna Lindh samt en väninna kom in i butiken, de kom från NK Kvinna hållet.

Då de kom in i butiken gick de längs butikens vänstra sida, till vänster om det bord som fanns placerat i mitten av butiken (sett utifrån butiken) i riktning in mot butiken. Då Lindh
samt väninnan befunnit sig på den vänstra sidan av butiken, hade de gått bredvid varandra och pratat. Arvidsson uppger att hon normalt brukar hälsa sina kunder välkomna, men att det ej blev så denna gång, med anledning av att Anna Lindh samt väninnan gick och pratade med varandra.

De stannade till någon gång för att titta, men enligt Arvidsson märkte hon att de inte skulle handla något.

Då Anna Lindh samt väninnan rundat bordet och var på den högra sidan av bordet (sett utifrån butiken), hade Arvidsson gått fram till bordets vänstra sida (sett utifrån butiken), för att
vara tillhands. På det (enligt Arvidssons egen uppgift) knähöga bordet fanns schalar utlagda. Mitt på bordet fanns en vas med 10 stycken liljor placerad. Blommorna nådde (enligt Ar-
vidssons egen uppgift) upp i axelhöjd på Arvidsson.

När Arvidsson står vid bordet, drar hon ut trådarna på en Pearlfärgad schal som ligger på bordet. Hon iakttar då (genom blombuketten) en man som står utanför och spanar in i butiken.
(Se skiss pkt 1. [h-prot sid 149) Arvidsson uppger atthon känner att någonting är fel.

Arvidsson har uppfattningen att mannen går sakta framåt, men att han tar ett snabbt sista steg för att närma sig Anna Lindh. I detta skede har väninnan sneddat höger (sett utifrån
butiken) på väg ut från butiken. Anna Lindh har dock stannat till, och befinner sig ett steg bakom väninnan.

Mannen säger ingenting då han tar sig fram mot Anna Lindh. Han närmar sig Anna Lindh med armarna i midjehöjd. Anna Lindh höjer sin arm i försvar, varefter hon (som Arvidsson uppfattat
det) lågmält skriker "Nej, Aah". Arvidsson får uppfattningen att mannen trycker Anna Lind inåt butiken.

Arvidsson tycker det hela är obehagligt, varför hon väljer att titta ned. Hennes första tanke är att det kunde vara någon tårtkastare, eller någon som ville knuffa Anna Lindh, men av
Anna Lindhs röst förstod hon att det var fråga om något annat. Arvidsson uppfattar att hon stod ca. 1½-2 meter från Anna Lindh.

Arvidsson uppfattar att mannen säger "skyll dig själv", eller något liknande, samt "det var du värd", eller något liknande. Mannen talar svenska utan någon brytning. Arvidsson kan inte
komma ihåg när mannen sagt dessa ord, men har uppfattningen av att det var någorlunda i samband med Anna Linds skrik.

Anna Lind trycks baklänges och hamnar på golvet. Lindh faller inte in i de kläder som hänger vid väggen, ej heller slår hon mot bordet som finns i mitten av butiken. Arvidsson tror att
det är i samband med att Anna Lindh faller mot golvet som hon säger (vilket Arvidsson uppfattar som en viskning), "jag är stucken", "han stack mig", eller något liknande.

När mannen därefter springer ut från butiken, tittar Arvidsson fortfarande ned i golvet. Hon ser Anna Lindh liggande på golvet. Arvidsson uppger att väninnan kastat sig ned på knäna
bredvid Anna Lindh.

[forts. i del 07/19]