|   | Vägra valet! | |
| 
 | 13.9.2006 Skrivet av Bengt Pohjanen Författare och före detta präst i Svenska kyrkan Bengt Pohjanens manifest inför valet: Kräv   sanningen tillbaka! | 
| Dagens debattörBengt Pohjanen,63 år. Författare och före detta präst i Svenska kyrkan. Har skrivit flera romaner, pjäser och dikter och bland annat översatt delar av bibeln till tornedalsfinska. Vad ska jag rösta på? Folkpartister som hänfört ropar på bomber att bomba friheten i skallen på världens alla tittare? | 
Det är valår. Lille Per kommer till pappa och mamma och undrar   vad samhället är för någonting. Pappa lägger huvudet en aning på sned, ler   och förklarar: ”Mor är regeringen. Jag är kapitalisten. Eftersom vi bor på en så   stor herrgård måste vi ha en anställd, folket som kapitalisten behöver och   regeringen bestämmer över, och du, lille Per, du är   framtiden.”
        Det blir kväll och alla går i säng, men lille Per gör   på sig. Han försöker väcka mamman, men det går inte. Pappan hittar han i den   anställdas säng. Lille Per får klara sig bäst han vill. På morgonen utbrister   han: ”Nu förstår jag hur samhället fungerar: regeringen sover, kapitalisten   utnyttjar folket medan framtiden drunknar i skiten.”
        
     Vägra   valet! Låt inte framtiden drunkna i den politiska   skiten!
 Vägra   valet! Låt inte framtiden drunkna i den politiska   skiten!
    
        Strax efter gruvstrejken var jag som   nyfiken ung på ett politiskt möte i Malmberget. En gammal gruvarbetare begärde   ordet. Han sade: ”När vi på 30-talet skulle göra revolution, behövde vi tre   kulor för att bli av med herrarna: en för prästen, en för fogden och för   polischefen. 
  
        För att bli av med våra egna herrar behöver vi i dag   en kulspruta i varje gathörn. Tack för ordet!”
  
        Finlands politiska   system var en gång det att man röstade på Kekkonen vart sjätte år. Svenskarna   röstar på sina patroner vart fjärde år.
  
        Vad skall jag rösta på? De   sanningsfientliga socialdemokraterna? Eller de främlingsfientliga   sverigedemokraterna?
        
     Vägra valet! Lägg ner   politiken!
 Vägra valet! Lägg ner   politiken!
    Från och med nu skall politiken vara   vår religion, skrev Feuerbach. Eftersom jag är politisk ateist, röstar jag inte.   Vem skall jag rösta på?
        Den politiskt-religiösa vänstern, som   alltid skjutit somliga åt sidan, andra i nacken.
        
     Vägra valet! Bli   du också politisk ateist!
 Vägra valet! Bli   du också politisk ateist!
    Humanismen då? Den   vetenskapliga humanismen föddes i det kristna Europa och kom att tillfångata   människans sinne och hålla henne fången. Kulmen på denna utveckling är det   upplysta seklet med 170 miljoner människor mördade i de sekularistiska   ideologiernas gemensamma strävan efter lycka åt alla. Vad skall jag rösta på?   Folkpartister som hänfört ropar på bomber att bomba friheten i skallen med på   världens alla tattare?
      
   Vägra valet! Vägra de   liberala bomberna!
 Vägra valet! Vägra de   liberala bomberna!
Ska jag rösta på de gröna, vars yngre   språkrör jämför förståndshandikappade barn med grisar?
        
        Ateismen   som humanism does not ultimately concern me, den medför inte Guds död, utan   människans. Existensen blir avsakraliserad, världen   sekulariserad.
        
   Vägra valet! Gör som de   gamla romarna: välj en gris till kejsare!
 Vägra valet! Gör som de   gamla romarna: välj en gris till kejsare! 
Eller skall jag rösta på något mer diffust: Gud eller det   osynliga partiet? Det förra går inte, ty Gud har även lämnat kd och då har   folket strömmat till.
Det osynliga partiet då? Något för Günter   Grass? Vårt folkhem, vår ateistiskt humanistiska stat bryter samman. Den   bitterhet som präglade Freud i hans senare verk präglar också   folkhemsideologerna. Politiken är nu vår religion. Tomheten gapar från ödsliga   städer. Mänskoanden ropar efter mening och mål. Vår tids enda vision är   ekonomisk tillväxt. 
        
        Under röda och svarta fanor förenas de ungas   neomytiska revolution som kräver mycket djupare mening än ekonomisk tillväxt.   Allting är nu politik och politik är opium för folket. 
        
        De unga   under svarta och röda fanor söker det som deras föräldrar förnekade. Men de kan   bara söka det i opiet, i politiken, vårt opium. Inte ens utopierna finns kvar.   De är släckta i lidandets och meningslöshetens iskalla vatten. De våldsamma unga   människorna vet inte ens att människan inte definieras enbart i termer av sig   själv, hon är inte sig själv nog. 
        
        Deras föräldrar har i   grunden bedragit dem. Med politiken. De ville ha bröd, fick opiumkakor. Under   svarta och röda fanor bor den gamla nihilismens mossiga moralism som dödar allt,   till och med meningen med orden. Stoppa det politiska sorlet och pratet,   ytligheten och pladdret!
   Vägra valet! Kräv   sanningen tillbaka!
 Vägra valet! Kräv   sanningen tillbaka!
  
  PS. Än det nya arbetarpartiet då? Kanske, när   Reinfeldt i rånarluva står på barrikaderna.   DS.