|  
  
  
  * Tsunami
 * 
        9/11
 * 
        Bilderbergare
 * 
        Frimurare och illuminater
 * Nya Världsordningen
 * Israel och Palestina
 * Kriget i Irak
 * USA
 * Balibombningen
 * Estonia
 * Mordet på Anna Lindh
 * Mordet på Olof Palme
 * Medicin och hälsa
 * MindControl
 * Chemtrail
 *HAARP & Echelon
 * EU
 
  
  
 | 24.7.2006 Skrivet av: Jan-Ola Gustafsson
 De dramatiska händelser som nu pågår i mellanöstern förbryllar de flesta som tar   del av massmedias rapporter. Tyvärr saknar bl a dagens politiker, journalister   och diverse "analytiker" den historiska kunskap som krävs för att rätt förstå   vad som sker. Staten Israel är ett resultat av den sionistiska rörelsens   visioner och systematiska agerande under hela 1900-talet.
 
 Få människor känner idag till att det bara är en mindre del av världens judar   som helhjärtat står bakom den sionistiska ideologin som har utvecklat staten   Israel till en arrogant och aggressiv apartheidstat.
 
 De många modiga   antisionistiska judar som tar offentligt avstånd från detta misstänkliggörs och   trakasseras på olika sätt av de resursstarka och vältrimmade kanaler som med   sofistikerade metoder skrämmer sina kritiker till tystnad. Den sionistiska   rörelsen är, alltsedan den tog sin fastare, moderna form i slutet av 1800-talet,   närmast religiöst besatt av att skapa inte bara en fristad för judar i   mellanöstern utan arbetar också vidare mot större mål. I Sverige har vi tyvärr   liten kunskap om vad judiska icke-sionister debatterar internationellt och det   kan vara intressant att ta del av detta.
 
 Den stora Torah-trogna   organisationen Neturei Karta (www.nkusa.org) motarbetas till exempel på olika sätt av   sionistiska media och får således ej balansera debatten.
 En internationellt   uppskattad hedersman, Alfred Lilienthal, förklarar den fortfarande aktuella   sionistiska så kallade Kivunim-planen på sin hemsida (www.alfredlilienthal.com). Planen skisserar ett "storisrael"   som omfattar en avsevärd del av mellanöstern, bland annat delar av nuvarande   Irak. Detta behandlas också av författaren Ralph Schoenman i boken "The hidden   history of Zionism" (http://takingaim.info/hhz/index.htm).
 
 Några andra   sakliga judiska debattörer angående zionismen, dess ursprung och mål, är Israel   Shamir (www.israelshamir.net), Henry Makow (www.savethemales.ca)
 och Judy Andreas eller Norman D.   Livergood (sök på Google). En israelisk författare som kritiserar sionismen,   Barry Chamish, har till exempel tvingats flytta från
 Israel och har fått   tillfällig fristad utomlands (www.barrychamish.com).   Kolla till exempel de sidor där han bland annat visar USA:s jättelika militärbas   som byggts i Israel
 för att kunna kontrollera mellanöstern militärt: http://www.rense.com/Datapages/chamish.html och http://www.rense.com/general66/excl.htm samt http://www.rense.com/general66/morebase.htm.
 
 Samma öde   med fristad utomlands drabbade också den avhoppade mossadofficeren Viktor   Ostrovsky som skrev boken "By way of deception" (sv övers. Med sveket som vapen   - den finns på många bibliotek i Sverige). Han har mordhotats och trakasserats   på olika sätt. Judiska vänner har också tipsat intresserade att läsa boken "The   transfer agreement" av Edwin Black, som detaljerat berättar om pakten från 1933   mellan Nazityskland och den sionistiska rörelsen för att förmå välutbildade och   ekonomiskt resursstarka europeiska judar att utvandra till dåvarande Palestina   för att utgöra basen i den planerade egna nationalstaten som sedermera   resulterade i bildandet av Israel. Vad som hände därvid och som varit okänt för   världen i flera årtionden är mera spännande än de flesta   detektivromaner.
 
 Mellanösternproblematiken är långt mer komplicerad än   vad som någonsin behandlas i dagens fragmentariska nyhetsförmedling och för att   inte vara en aningslös
 supporter till endera sidan så krävs stora egna   insatser av tid och energi för att så gott det går bilda sig en egen   uppfattning. Konflikten i mellanöstern påverkar på olika sätt hela resten av   världen och att då fördärva debattklimatet genom att undanhålla information   eller demonisera endera sidan ger tyvärr bara mera bränsle på denna tragiska   brasa.
 
 
 
 
 |