8.5.2007

Källa: SvD

Karl-Olov Arnstberg
Svenska tabun
(Carlsson Bokförlag)

Det är ett sant intellektuellt nöje att läsa den kontroversielle professorn Karl-Olov Arnstbergs bok "Svenska tabun". Med etnologens kyliga observans avslöjar han dolda värderingar i det svenska folkhemmet och blottar de märkliga tabun som styr våra än märkligare beteenden.
Tabun förknippas ofta med religion, sexualitet, sjukdom och död och utgör något man fördömer eller undviker att tala om. Det tabuerade skiftar hos olika kulturer och förändras över tiden. Utförligt analyserar Arnstberg tabuerade områden som prostitution, hedersrelaterat våld, incest och apatiska flyktingbarn.

Homosexualitet är en läggning som gjort en förbluffande karriär, skriver Arnstberg. Från att ha varit en perversion som straffades med döden accepteras den nu som en normalitet. När den svenska diplomatins grand old man Sverker Åström "kom ut" i tv och berättade om sin böjelse för unga män, hyllades han inte bara av gayvärlden utan av hela mediaetablissemanget.

Annat är det för de arma pedofilerna! Pedofili är ett av vår tids mest laddade ämnen och barnpornografi straffas hårt. Det betyder att snart sagt varje gång något offentligt sägs om pedofili, så måste den som uttalar sig göra sitt avståndstagande mycket klart, framhåller Arnstberg.
Under det lössläppta 1960-talet fick sexualliberalismen sitt genombrott. Över hela landet växte porrklubbar upp och även seriösa tidningar tillät sexannonser. Ett smått bisarrt tidens tecken var den statliga sexualbrottsutredningen, 1976:9, som föreslog att lagen om grovt koppleri skulle avskaffas samt att incest skulle avkriminaliseras. Åldersgränsen för sexuellt umgänge borde sänkas till 14 år, ansåg utredarna. I realiteten innebar det att 14-åringar skulle få rätt att prostituera sig!
Tvärt tog det slut - tidsandan svängde.

Radikalfeminismen med sin närmast sexualfientliga inställning tog över agendan. Högljudda kvinnogrupper protesterade våldsamt utanför sexshoppar och porrklubbar. Prostitution blev tabu och sexköp kriminaliserades. Plötsligt blev det kallt för dem som köpte sin kärlek för pengar. Gudrun Schyman och Margareta Winberg ledde sina amazoner mot det patriarkala samhällets strukturella förtryck. På 1960-talet skulle de ha betraktats som snörpiga moraltanter.

Sexualitet i all ära - allvarligare följder har de tabuföreställningar som gäller politiska frågor som yttrandefrihet, det mångkulturella samhället, tvångsäktenskap och könsstympning. Hur handskas vi med dessa religiöst laddade frågor?

När det heliga utmanas ställs allt på sin spets. Muhammed-karikatyrerna i Jyllandsposten 2005 var helt i linje med en europeisk satirisk tradition, framhåller Arnstberg. Men i den muslimska världen utlöste karikatyrerna våldsamma upplopp, ambassader brändes och dödshot riktades mot tidningens chefredaktör. Inför angreppen mot danska intressen insåg statsminister Fogh Rasmussen att det var nödvändigt att be om ursäkt. Det lilla Danmark fick handgripligt lära sig att det är farligt att utmana en världsreligion som islam.

Många svenska debattörer stämplade Jyllandsposten som främlingsfientlig. Andra, som islamologen Jan Hjärpe, framhöll att fromma muslimer kände sig kränkta av karikatyrerna. Behövs det en trosfridslag för att i framtiden förhindra kollisioner mellan religion och yttrandefrihet? En sådan diskuteras, inte bara i Sverige. Det är förbluffande att de som vill ta till lagstiftningsvapnet inte inser faran av att stryka antidemokratiska krafter inom islam medhårs, varnar Arnstberg.
När Mauricio Rojas tog upp ett tabuerat ämne som kriminalitet inom vissa invandrargrupper, förutsåg han inte vilken mediastorm detta skulle utlösa. I DN kallades han rasist. De som kan koderna vet vad som får sägas eller inte sägas i den offentliga debatten. Med tillmälen som invandrarfientlig, rasist och islamofob stämplar man politiska meningsmotståndare och dödar en debatt i känsliga sakfrågor.

Karl-Olov Arnstberg är omstridd. Efter att ha läst boken förstår man varför. Som sekulär humanist utmanar han de religiösa - kristna lika väl som muslimer. Då han problematiserar etablerade värderingar, sätter han det politiskt korrekta etablissemanget i gungning. Det fria kunskapssökandet är det demokratiska samhällets livsnerv. Att kritiskt granska och ifrågasätta är omistligt för en demokrati. Arnstberg gör det. Läs honom!