16.6.2007


Skrivet av Ulf Nilsson, Expressen, 15 juni 2007

95 750

Så många invandrare fick stanna i Sverige under det senaste året. Siffran är den högsta sedan SCB började föra bok år 1875 (då Sverige var ett utvandringsland).
95 750 är mer än en procent av landets befolkning. Detta väckte, underligt nog, ingen större uppmärksamhet. Samma år föddes 106 400 barn. 91 500 svenskar dog. Födelseöverskottet blir alltså just under 15 000, av vilka somliga, oklart hur många, utan tvivel är barn till invandrare.

Det tidigare största invandringsåret var 1994 då 83 600 människor togs emot. 1980 till 2003 invandrade 822 549, varav de flesta var flyktingar. 2006 utvandrade 44 700 personer från Sverige. Den enskilt största gruppen var människor födda i Sverige, ibland av invandrade föräldrar, oftast troligen inte. I år toppas statistiken av invandring från Irak, ett blodigt kaos som över två miljoner människor flytt av minst sagt begripliga skäl. Sverige kommer, enligt förhandsuppgifter, att ta emot 20 000–25 000 irakier.

Två fakta behöver då slås fast:
1. Sverige tar emot lika många irakier som alla andra europeiska länder t i l l s a m m a n s. USA tillåter, till sin skam, bara omkring 500 (ja, du läste rätt: 500!).
2. Sverige är, såvitt jag kan förstå, det mest generösa landet i världen vad det gäller att ta emot flyktingar. Har vi råd? När beslutade vi att det ska vara så? Många kommuner skickar idag nödsignaler. De är sprängfyllda. Är det rimligt att tvinga dem?

Vi är rika och vi är snälla: jag menar det verkligen. Men är vi rika nog och vore det inte snällare (se nedan) att ge politiken en annan inriktning?

Tyvärr vet jag redan nu att jag kommer att få brev, mejl och telefonsamtal i massor, där folk beskyller mig för att vara rasist, främlingsfientlig och sverigedemokrat därför att jag skrivit det jag skrivit. Jag är ingetdera. Siffrorna kommer från SCB. Jag har bara sammanställt dem. Slutsatsen att vi är på väg att byta folk på Sverige är läsaren fri att hålla med om eller förkasta.

Den stora flyktinginvandringen som, om vi undantar andra världskriget, började på allvar med chilenarna ( efter Salvador Allendes död 1973) har lett till stora problem: ökad brottslighet, bland annat i form av hedersmord, utanförskap och, framförallt, diskriminering på arbetsmarknaden och bidragsberoende - invandrare får inte jobb i alls samma utsträckning som ”vanliga” svenskar.
Bilden är densamma över stora delar av Europa, men ingen kan förneka att Sverige, som Irak-invandringen visar, är ett extremt exempel.

Det ser annorlunda ut i USA. Där behandlas just nu i den politiska svängen ett förslag om hur man ska förfara med tolv miljoner i l l e g a l a invandrare, folk som helt enkelt smitit över gränsen (de flesta från Mexiko). Förslaget är komplicerat, men i stort går det ut på att de illegala får böta, göra ett besök i hemlandet och söka visum. För att sen komma tillbaka och JOBBA. Den underliggande förutsättningen är a l l t i d att vederbörande ska jobba, försörja sig och familjen, bidra istället för att få bidrag (som i princip knappt finns).

Vi borde titta på detta. Istället för att försöka tiga ihjäl vårt största problem borde regeringen Reinfeldt uppmana till allmän och FRI debatt och med alla medel försöka öppna arbetsmarknaden.
Att lägga locket på håller inte längre.