* Tsunami
*
9/11
*
Bilderbergare
*
Frimurare och illuminater
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Mordet på Olof Palme
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU
Skrivet av Jan Guillou
Rätt fånig var den svenska politiska markeringen att lämna återbud till en flygövning inom EU därför att Israels flygvapen skulle delta. På vilket sätt Sverige därmed uttryckte ett eventuellt ogillande av den israeliska ockupationspolitiken måste sägas vara ytterst oklart. Och oklara politiska protester blir löjliga.
Det israeliska flygvapnets enda krigsuppgifter under det senaste kvartsseklet har gått ut på att bomba försvarslösa flyktingläger. Den uppgiften klarar man utan svensk hjälp.
Däremot har Sverige lämnat ett betydelsefullt bidrag till USA:s förberedelser för anfall mot Iran. Vi har tränat den amerikanska flottan att uppspåra och bekämpa sådana ubåtar som Iran - och Kina - disponerar. Ubåt-en Gotland är sedan mer än ett år stationerad i den amerikanska flottans bas i San Diego och övningarna har visat att Gotland varit ytterst svårfångad och att den amerikanska flottan skulle ha utsatts för oerhörda förluster om det inte varit övningar utan ett verkligt krigsfall.
Förklaringen till den tekniska eftersläpningen för den amerikanska förmågan till ubåtsbekämpning kommer sig av att USA för mer än tjugo år sedan helt och hållet övergick till atomubåtar. En atomubåt har en eller två bullrande kärnkraftsreaktorer ombord. En dieselelektrisk ubåt som de svenska i Gotlandsklassen eller de iranska eller kinesiska i Kiloklassen är oerhört mycket tystare än en atomubåt. Det var inget stort problem under kalla kriget när Sovjetunionen var fienden, eftersom Sovjetunionens ubåtar också var atomdrivna. Man bullrade lika mycket på varsitt håll.
Men mot den konventionella ubåten Gotland har alltså USA:s flotta avslöjats som närmast chanslös, varför amerikanerna har begärt att förlänga kontraktet med ytterligare ett år.
Det svenska biståndet till de amerikanska krigsförberedelserna är alltså mycket betydelsefullt. Iran har tre ryskbyggda Kiloubåtar, jämförbara med Gotland, som numera tycks vara bestyckade med den ryska supertorpeden Schkval, överlägsen all motsvarande teknik i väst. Sådana torpeder kan sänka ett hangarfartyg.
Om försvarsminister Donald Rumsfelds långt gångna planer på ett anfall mot Iran - med hänvisning till landets farlighet, framtida innehav av massförstörelsevapen och så vidare - skall kunna förverkligas måste USA hitta ett sätt att oskadliggöra de iranska ubåtarna. Ett bombkrig dirigerat från flygbaser i Irak och Saudi-arabien kan inte enbart göra jobbet. USA måste samtidigt trygga oljetransporterna i Persiska viken. Vilket betyder närvaro av amerikanska flottenheter. Vilket betyder dödsfara för dessa flottenheter om de möter svårfångade ubåtar beväpnade med de ryska supertorpederna. Iran har nyligen uppvisningsskjutit en sådan torped. Budskapet kan knappast missförstås.
Å ena sidan skulle Sverige dra sig ur en flygövning på grund av israeliskt deltagande. Å andra sidan tränar vi den amerikanska flottan för att kunna genomföra ännu ett anfallskrig i Mellanöstern. Det här går ju inte ihop.
Göran Persson har visserligen i Leni Björklund hittat en garanterat inkompetent försvarsminister, om för att håna försvarsmakten eller att göra miljöpartisterna på gott humör är en öppen fråga. Det kan alltså vara så att den svenska regeringen helt enkelt inte begriper vad det är vi håller på med i San Diego.
Men om Leni Björklund och Göran Persson mot förmodan begrep vad vi håller på med så inställer sig en serie intressanta frågor. Att Sverige tränar den amerikanska flottan för krig mot Iran sker ju bakom ryggen på det svenska folket. Så vilket politiskt stöd anser sig regeringen ha för dessa svenska krigsansträngningar? Folkpartiet är säkert entusiastiskt, från det hållet krävde man ju öppet att Sverige skulle skicka trupper till Irak för att strida på USA:s sida. Men vad tycker regeringens samarbetspartners? Jag utgår från att miljöpartisterna och vänstern skulle ha fått spel om de fattat vad Gotlands uppdrag i San Diego gick ut på. Och jag tvivlar på att Göran Perssons egna väljare ser särskilt folkpartistiskt på saken.
Men om nu broder Göran och syster Leni tänker inta attityden att det här hade vi ingen aning om så behöver de ju bara fråga närmsta ubåtsmatros. Eller ännu hellre några specialister på marinstaben.
Jag ser med spänning fram emot vad sålunda inhämtade och förbättrade kunskaper kommer att ge för politiskt resultat.Det kan alltså vara så att den svenska regeringen helt enkelt inte begriper vad det är vi håller på med i San Diego.