25.3.2007

Källa: Borås Tidning
Skrivet av Christian Sandström
doktorand och Fellow vid den
borgerliga tankesmedjan Captus


Den tidigare justitieministern Tomas Bodström gjorde sitt bästa för att inskränka svenskarnas integritet. Istället för ett Bodströmsamhälle är vi nu på väg mot ett Odenbergsamhälle. Skillnaden mellan dessa är ungefär lika stor som skillnaden mellan pest och kolera. Om Mikael Odenberg får bestämma ska staten få rätt att avlyssna samtliga medborgare, utan att vi ens behöver vara misstänkta för något.

Detta är poängen med det lagförslag om signalspaning som lades i förra veckan. Det är erbarmligt att en borgerlig regering går i socialdemokraternas fotspår och anstränger sig för att kontrollera medborgarna. I en rättsstat betraktas människor som oskyldiga tills motsatsen har bevisats. Den idén frångås om regeringens lagförslag går igenom. Plötsligt behandlas samtliga medborgare som potentiella brottslingar.

Regeringen försöker nu avdramatisera det intrång i vår vardag som den vill göra. Odenberg talar sig varm om integritet och vill till och med starta en myndighet som ska kontrollera hur staten bevakar människor! Staten ska med andra ord kontrollera vilka intrång staten bör tillåtas göra. Det låter lovande för staten, men inte för medborgarna, som vackert får lita på byråkraternas välvilja och neutralitet.

Vidare försöker Odenberg försvara intrånget med att det bara rör sig om utlandstrafik. Mig veterligt är Internet en ganska internationell företeelse. Även inhemsk trafik går via utländska servrar. I praktiken blir en stor del av vår dagliga kommunikation tillgänglig för staten.

Den som protesterar får vanligen den gamla klichén till svar: med rent mjöl i påsen har man inget att frukta. Sådana argument är förstås tokiga - poängen är ju att staten inte har någon rätt att titta i våra mjölpåsar! Varken Odenberg eller någon annan har rätt att snegla i min mailbox utan att jag tillåtit det. Det är ohyfsat att läsa andra människors mail och sms, den borgerliga regeringen vill nu göra sådant ohederligt beteende till en statlig vardagsaktivitet.

Risken för missbruk av all den här informationen är överhängande. Vem kan kontrollera att den inte används på fel sätt? Mikael Odenberg tycks väldigt angelägen om att medborgarna ska avlyssnas, men borde inte samma sak gälla för politikerna? Det är trots allt dom som tar våra skattepengar och sedan stiftar lagar som vi måste följa. En tydligare kontroll av den politiska makt som löpt amok och vill avlyssna oss vore verkligen på sin plats. Men som bekant har politiker aldrig varit särskilt angelägna om att begränsa sin egen makt.

Istället kämpar regeringen för att ta det sista steget in i våra privatliv. Om detta steg tas kan det sedan vara för sent. Historien lär oss att när staten väl stulit människors friheter dröjer det mycket länge innan dessa återses. Vi måste därför stoppa Odenbergsamhället innan det är för sent.