28.3.2007

Borås Tidning
Birger Schlaug
f.d. språkrör (mp)
birger.schlaug@telia.com

Vårt samhälle är rikare än någonsin, vi konsumerar mer än någonsin, den ekonomiska tillväxten är högre än på många år. Samtidigt äter mer än 600.000 människor i vårt land antidepressiva mediciner för att orka med.

Detta förhållande borde få varenda politiker i landet att fundera på vad som bör göras. Om det räcker med att jaga tillväxt, eller om vi inte istället skulle söka oss vägar till mer fritid, ökad kultur och bättre sociala sammanhang. Svaret borde vara givet. Men svaret tycks skrämma varenda politiker från vettet? När till och med miljöpartister i kampen om regeringstaburetter hyllar tillväxten som Guds gåva till mänskligheten, då har det gått långt!

Jakten på ständig ekonomisk tillväxt medför att vi har så många bollar i luften att alla våra sinnen ständigt är påslagna för fullt - därmed kommer vi inte att orka vara lyckliga och bekväma med våra liv. Vi hamnar i alltmer absurda tillstånd, vi återkommer till spädbarnsnivåns tröstkultur där vi ständigt stoppar mat och godis i munnen, eller tröstar oss genom att "shoppa loss". Trots att vi vet att det är som en snabbfylla, kul så länge det pågår. När vi väl stoppat i oss eller shoppat färdigt så drivs vi omedelbart in i nästa trösteperiod. Så hålls tillväxten igång.

Vi lever i ett samhälle som bygger på krampaktig konsumtion, desperat jakt på upplevelser och ständig påminnelse om att vi inte skall vara nöjda med oss själva. Skulle en majoritet av medborgarna bryta sig loss från dessa normer skulle samhället braka sönder eftersom ekonomiska system och politiska strukturer bygger på evig tillväxt.

Ingen av oss får bli nöjd, ens för några korta ögonblick, för då hotas den ekonomiska tillväxten. Aldrig under historien har så stora ekonomiska och personella resurser använts för att få oss att känna oss otillfredsställda med det vi har. Vi översköljs med reklam, snabba modetrender och absurda påståenden om att vi blir lyckliga bara vi blir någon annan än den vi är.

Och problemet är att hjulet måste snurra allt fortare? Systemet kräver det, de ekonomiska lagar som styr kräver ständigt större omsättning. Har vi en tillväxttakt på fyra procent per år så innebär det att ekonomin fördubblas på 18 år. Men jag lovar er, att även om detta sker de närmaste 18 åren kommer politikerna även att då tala om att vi måste öka tillväxten för att ha råd med skola, vård, omsorg och välfärd? Vi sitter fast i det ekonomiska hjulet som råttor i ett djurförsök. Första steget för att bryta sig ur är att inse att man är fånge!

Jag tror att man måste utgå från två basala, men obekväma, grundbultar när det gäller samhällsbygge.

För det första: vi människor bär en ekologisk ryggsäck på våra axlar. Vi kan inte bete oss hur som helst om vi vill att världen skall överleva. Vi lever på en planet med ändliga resurser, med livsförutsättningar som är mycket sköra. Ekonomiska teorier måste därför underställas ekologiska realiteter.

För det andra: människan bär en ryggsäck som evolutionen hängt på våra ryggar. Som art är vi anpassade till ett liv som skiljer sig från det liv vi idag tvingas leva för att bli accepterade utifrån ekonomismens och konsumismens normer. Ett samhälle där vi inte tillåts vara nöjda med det vi har, oavsett hur mycket vi än har, är en ekologisk och mental bomb som håller på att förgöra både vår planet och våra sinnen.

Vi har aldrig varit rikare än idag, aldrig haft större möjligheter att leva bra liv - lik förbaskat jagar systemet oss som om vi vore fattigare än förr. Det är därför vi uppmuntras att knapra piller för att stå ut i vårt allt rikare samhälle. När får vi höra någon av dagens politiker säga det? Och dra slutsatser av det?!