5.8.2007

Publicerad: 2007-05-24, Borås Tidning

Widar Andersson
politisk redaktör Folkbladet
widar@widar.nu


Efter socialdemokratins valförlust 1976 "deporterades" Ebbe Carlsson till Västgöta-Demokratens politiska redaktion i Borås. Den lilla A-presstidningen var olönsam redan då. Utan förtjänsterna från Sjuhäradsbygdens Tryckeri, som tidningen ägde, hade nog VD lagts ner betydligt tidigare än vad som nu blev fallet.

Inkomsterna från tryckeriet var dock till dels kontroversiella. Curt Hson tryckte nämligen sina porrtidningar i Borås. Hson var en mycket lönsam kund för Västgöta-Demokraten.
I sin bok berättar Anders Isaksson om en träff mellan A-pressredaktörerna och oppositionsledaren Olof Palme. Palme frågade Ebbe hur det gick för Västgöta-Demokraten? Ebbe Carlsson svarade blixtsnabbt: "Så länge folk sitter ute i stugorna och runkar till porrtidningar så går det bra för oss."

En annan koppling till Borås i Isakssons bok är Ingvar Carlsson. Det framgår rätt tydligt att Ingvar Carlsson som statsminister och partiordförande lät sig dras med väl långt ut i tassemarkerna under de första årens intensiva mordutredande. Partiet/regeringen lade sig i polisens arbete på ett sätt som i efterhand inte framstår som konstitutionellt korrekt. Hans Holmérs och Ebbe Carlssons otroliga och fantasifulla engagemang för PKK-spåret, vännen Carl Lidboms intensiva misstänksamhet mot säpo och den i s-toppen allmänt förekommande uppfattningen om att det måste finnas ett politiskt motiv bakom mordet på den "store Palme", bidrog säkert till att omdömet för en gångs skull brast hos hedersmannen Ingvar Carlsson. Den som fick betala det högsta politiska priset för denna omdömesbrist var Anna-Greta Leijon.

Historien om hur Ebbe Carlsson tog sig in i socialdemokratins inre är fascinerande. Runt den ekonomiska och politiska makten cirklar ständigt personer som hoppas att något av maktens glans och extravagans skall spilla över på dem själva. Som trånar efter att bli upptäckta och inbjudna. Ebbe Carlsson var sannolikt en av de mest kompetenta och socialt begåvade maktflugor som snurrade runt Olof Palme och hans pojkar. Efter diverse journalistiska och politiska arbeten kom han i början av 1970-talet till Stockholm som politisk reporter för Handelstidningen i Göteborg, GHT.

På den tiden var det bara att knalla in på kanslihuset, slå sig ner i väntrummet utanför statsministerns rum och slänga käft med dem som passerade. Ebbe Carlsson kom snabbt på god fot med Anders Ferm - en av Palmes pojkar - som hade rummet mittemot Palmes. Dörren mellan rummen var oftast öppen och ett, tu, tre var Ebbe en integrerad del i många av de samtal som fördes i partitoppen. Senare kom Ebbe att snabbt göra sig oumbärlig som halvtids pressekreterare åt justitieministern Lennart Geijer. Som ett resultat av en gradvis anpassning till de politiska makthavarnas uttalade och outtalade synpunkter, skriver Anders Isaksson, tillägnade sig Ebbe Carlsson en egen huvudnyckel till polishuset och en rekvisitionsrätt av polisbilar.

Ebbe gillade poliser och polisbilar. Mot slutet av sin karriär som privatspanare, strax innan Expressens redaktion med Per Wendel i spetsen avslöjade skandalen, åkte Ebbe Carlsson runt i en civil polisbil med livvakt och chaufför från polisen.

Ebbe Carlsson dog i augusti 1992 i sviterna av aids. Men han lever kvar som en affär. Och som en påminnelse om hur det kan gå när stat och parti, efter årtionden av maktinnehav, glider ihop på ett ohälsosamt sätt.?