* Tsunami
* 9/11
* Bilderbergare
* Frimurare och illuminater
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Mordet på Olof Palme
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU

26.6.2006

Skrivet av Jan Gillberg, DSM

Sosse ”Light” Reinfeldt och Sosse ”Orginal” Persson i aktuell laguppställning. Samma kostym. Det är bara färgen på slipsen som skiljer.

Så lackar det till val. Den gemensamma orienteringen är ”mitten”. Ju mera ”mitten”, desto större röstunderlag har valstrategerna räknat ut. Och allteftersom denna insikt blivit den allmänt förhärskande, har allt blivit mer och mer ”likt”. Mest ”likt” har (s) och (m) blivit. Lite mer bidrag och lite mer skatter är Perssons ”mittenalternativ”. Lite mindre bidrag och lite mindre skatter är Reinfeldts ”mittenalternativ”.

          För att dela upp ”väljarkakan” skall de sju riksdagspartierna enligt en rundfråga till demsamma ha anslagit 150 miljoner kronor. Detta skall jämföras med de mer än tiofalt (!) större belopp, som inte bara valår utan år efter år anslås för så kallad ”idéproduktion” via olika statliga myndigheter.

          Enligt en i DSM redovisad ”surveyundersökning” (se 4/2005) omfattande 72 myndigheter disponerade dessa under 2004 sammanlagt 2 057 miljoner - således mer än 2 miljarder - kronor för sådan produktion. Bara SIDA använde 281 miljoner kronor och Myndigheten för skolutveckling 150 miljoner kronor för ”idéproduktion”. Något som heter Institutet för arbetsmarknadspolitisk värdering fick 22,7 miljoner för att idéa och informera om regeringens arbetsmarknadspolitik. På liknande sätt fick Jämställdhetsombudsmannen 7,3 miljoner kronor för att informera om regeringens jämställdhetspolitik.

          Detta är pengar som finansierar den idépolitiska plattform och tillika ram, som ”den fria opinionsbildningen” har att hålla sig till. Och det gör de sju ”etablerade” riksdagspartierna med hjälp av det statliga partistödet, som i fjol uppgick till 363 miljoner kronor. Nya partier med nya idéer som Junilistan har för sin finansiering bara ”folket” och en och annan idealistiskt sinnad mecenat att vända sig till.      
         
          På detta sätt formas den svenska konformismen.