1.5.2007

Källa: Expressen, 1.5.2007
Skriven av Ulf Nilsson



Sverige är landet TIG IHJÄL – ett land med en informell och förnekad, men järnhård censur.
Alla ska tycka samma. Om sverigedemokraterna och klimatfrågan. Tycker man fel bör man hålla käft.
Jag skriver detta efter att just ha läst två viktiga böcker, Jan Stocklassas ”Gripen i Prag” och Lars Berns ”Svart snö”.

Stocklassa beskriver de tragikomiska försöken att sälja JAS Gripen i Prag, försök som resulterade i att tjeckerna leasade 14 plan. Bland de ledande sossar och Wallenbergmän som porträtteras mer eller mindre mordiskt befinner sig Pär Nuder, den inkompetente ambassadören Harald Fälth, ”Pirre” W:s högra hand Erik Belfrage, en fjantig Pagrotsky och Greta Finborg/Margareta Winberg som talade om jämställdhet tills tolken i Prag svimmade. Kul – visst, skvaller är skitkul, särskilt när man misstänker att det mesta är sant.

Men skrattet fastnar i halsen när man inser att:
1 Leasingaffären tillkom (som TV 1 avslöjat) först efter betydande mutaffärer.

2 Sverige FÖRLORADE 3-4 miljarder.

3 Och värst: det var fullkomligt vettlöst att producera 204 Gripen. Sverige riskerar inte att hamna i krig. Planen behövs inte. Hela projektet var framför allt ett sätt att överföra pengar från skattebetalarna till Saab, solitt inrangerat i Wallenbergsfären. Vice vd i Saab heter Jan Nygren, en gång påtänkt som Ingvar Carlssons efterträdare.

4 Författaren, Jan Stocklassa, var handelsråd i Prag. Han vet exakt vad som skedde – ”romanen” är ett avslöjande.

Uppgiften om Jan Nygren förekommer inte i Stocklassas bok. Däremot i Lars Berns ”Svart snö”, en svidande vidräkning med korporativismen i Sverige, alltså samspelet mellan statsmakter och storfinans. Liksom Stocklassa är Bern superbt kvalificerad: forskare vid Chalmers, därpå Volvo, småningom vd i Incentive, ett nyckelbolag i Wallenbergsfären. Hans berättelse är ett insiderdokument om hur alla är rädda för ”Stor-Johan” (Marcus Wallenberg), hur medierna (framför allt en lätt igenkännlig Mats Svegfors) vänder kappan efter vinden, etc. I företalet, som alltså inte är fiktion, skriver Bern:

”Inom offentlig verksamhet var och är det meningslöst att vara dugande, de väl avlönade jobben är ändå till för den politiska klassen…”

Den privata sektorn får en lika hård örfil:
”Förfallet och den snabbt växande korruptionen underlättades av röststarka aktier koncentrerade hos några få finanshus…”

Dessa aktier, menar Bern (och jag instämmer) ger ett mycket litet antal förvaltare av vilket bara ett par dussin är verkligt betydelsefulla, makt över svenska folkets pensionspengar och en stor del av vår finansiella framtid. På alltför många sätt lever vi i en skendemokrati.

De böcker jag beskrivit utkom båda på förlaget Kallakulor. Berns nobbades av alla etablerade förlag; jag misstänker att det var likadant med Stocklassas. Följden blev: inga recensioner, inga tv-soffor. TIG IHJÄL, locket på, ingen debatt alls om vare sig JAS-skandalen eller det skrämmande fåmansväldet. Precis samma tendenser som vi ser i samband med sverigedemokraterna.

Fotnot:
Kallakulor ägs delvis av min vän Robert Aschberg, men jag skrev inte för att hjälpa honom – han klarar sig – utan därför att det är viktigt att svenskar får veta hur det är i Sverige.
Inte minst på skitsnackets dag framför andra: Första Maj!