Birger Schlaug:
Skall kristna döda med hängivenhet?
 




Yrsas Blogg
* Artiklar på engelska

* Tsunami

* 9/11
* Bilderbergare
* Frimurare och illuminater
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Mordet på Olof Palme
* Medicin och hälsa

* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon

* EU
* Böcker

* Video







7.4.2007


Källa: Borås Tidning, 4.4.2007
Birger Schlaug
f.d. språkrör (mp)
birger.schlaug@telia.com


Jag är nyfiken, intresserad av ideologier och livsåskådning. Så jag har gått en Alphakurs. Det är en introduktion till kristendom. Kursen bedrivs av de flesta kyrkor, såväl nationellt som globalt.
Kristendomen har ett starkt inflytande på allt från världspolitik till vardagsliv. I USA är det en dygd att hävda att de krig man deltar i har stöd av Gud. Inom EU får kristna allt större inflytande i takt med att öststaterna blir medlemmar. Så kallad "intelligent design" diskuteras alltmer och Ulf Ekman uppfattas som rumsren av den kristna rörelsen.

Ur detta perspektiv finns skäl för icke-troende att vara ärligt nyfikna. En Alphakurs är en intressant, trevlig och sympatisk form att få veta mer. En kväll i veckan. Tio veckor. Man äter middag, lyssnar på föredrag samt samtalar fritt och otvunget om livets stora frågor. Och man får kanske nya vänner för livet - vänner med en helt annan uppfattning än man själv har. Men det kan också bli en chockerande upplevelse. Som till exempel när jag i en av kursen rekommenderad bok får läsa att kristna ungdomar måste ges rätten att "få döda muntert och hängivet?"

C.S. Lewis, som skrivit Narniaböckerna, är ett stort namn inom den kristna rörelsen. Han har skrivit åtskilliga böcker. Den mest kända är Kan man vara kristen?.

Där kan man läsa: "Idén om riddaren - den kristne väpnaren till försvar för en god sak - är en av de stora kristna idéerna. (?) Vad jag inte kan förstå är den sortens halvpacifism som förekommer i dag och som får folk att tycka att man visserligen måste slåss, men att man bör göra det motvilligt och som om man skämdes för det. Den känslan berövar mängder av beundransvärda unga kristna i väpnad tjänst något som de har rätt till, något som av naturen går hand i hand med att vara tapper - ett slags munterhet och hängivenhet."

Och så fortsätter han: "Tänk på att vi kristna tror att människor lever i evighet. Vi får döda om det är nödvändigt, men vi får inte hata eller gilla att hata. Till och med när vi dödar och straffar måste vi försöka känna på samma sätt för fienden som för oss själva - önska att han inte vore så hemsk, hoppas att han någon gång, i denna värld eller nästa, blir botad.

Det är vad Bibeln menar med att älska honom: att önska honom väl, inte att tycka om honom eller att säga att han är hygglig när han inte är det." Och plötsligt vänder det sig i magen. Lewis är ju inte vem som helst. Boken trycks om och om igen. I USA förstås. Man surfar på Narniavågen.

I Sverige har man också tryckt en ny upplaga. Den ges ut av Libris förlag - som ägs av Evangeliska Frikyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Dagengruppen - med stöd av Samfundet Pro Fide et Christianismo, en sammanslutning inom Svenska kyrkan.

Stora delar av den kristna rörelsen står således bakom. Så det är inte någon liten obskyr fundamentalistisk sekt som uppmuntrar till dödande i kristen tjänst? På baksidan av boken slås fast att den innehåller författarens "knivskarpa argumentation"... Anta att det varit en politisk, etablerad organisation som gett ut en bok där man skulle utrycka sig på liknande sätt. Nej, det går inte att tänka sig. En nazistisk eller kommunistisk sekt? Ja, det hade varit möjligt.

Lewis menar att budet "du skall icke dräpa" skall tydas som att man inte skall mörda - men att det är fritt fram att döda, till och med muntert och hängivet. Det är också det som amerikanska bombflygare kan få sig till livs av militärpräster innan de ger sig ut på en mission.

Står den samlade svenska kyrkligheten för budskapet i C.S. Lewis' bok? Varför har man inte, inom den kristna rörelsen, fört någon debatt om innehållet?

Finner man att det är "knivskarp argumentation" att unga män bör få känna "den naturliga glädjen" i att döda? I så fall väljer jag att svara absolut nej på den fråga som ligger i bokens titel.