* Tsunami
* 9/11
* Bilderbergare
* Frimurare och illuminater
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Mordet på Olof Palme
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU

14.9.2006

Allt flera människor frågar sig numera om våra opinionsbildande organ, bland annat den statliga radion och televisionen med sitt ansvar för en någorlunda neutral roll i informationen till allmänheten - det som ofta benämns som "public service" - sköter detta på det sätt som var tänkt från början. Den kompakta motviljan att ta upp och allsidigt behandla olika frågor som intresserar och ibland förbryllar den stora allmänheten (exempelvis Estoniakatastrofen, svensk vapenexport till krigförande länder m m) ger ju anledning till antagandet att det mäktiga opinionsbildande och åsiktsformande organ som statstelevisionen utgör undan för undan har övergått till att bli "Husbondens (eller numera Göran "Patronens") röst".

Utnämningar till tunga poster inom SVT/SR under flera år samt diverse organisationsförändringar har ju gradvis lett till kvalitetsförsämringar i programutbudet vilket är ren motsats till begreppet public service. Ibland finns det någon vaken ledarskribent ute i landet som har varslat detta, men ingen verkar våga ta upp detta ämne till en seriös debatt. Eller har det redan gått så långt att sveriges befolkning automatiskt och utan eftertanke eller ifrågasättande godtar den variant av budskapen som serveras av centralt auktoriserade budbärare? Brukar inte totalitära strukturer växa fram under sådana förhållanden?

Jan-Ola Gustafsson

Borås Tidning Publicerad: 2006-09-14
Känsligt läge!

Det medieföretag med absolut störst inflytande i Sverige är Sveriges Television. Ordförande är den förre vice statsministern Lars Engqvist (s). På posten som verkställande direktör sitter Christina Jutterström, en erfaren journalist, men också en karriärist med dokumenterat nära relationer med regeringen.

Under valtider ställs problematiken med den politiska styrningen till sin spets. Häromdagen sände SVT ett reportage om de växande klyftorna mellan fattiga och rika under Göran Perssons tid vid makten och symboliken av statsministerns herrgårdsbygge.

Reporten Janne Josefsson och Uppdrag gransknings ansvarige utgivare Nils Hansson hör till de mest ansedda grävande journalisterna i Sverige. Ändå beslöt SVT:s så kallade programsekretariat, PRS, i sista stund att undersöka om programmet innehöll några "oklara uppgifter". Diskussionen med PRS slutade med extra programtid och pengar till en granskning av oppositionspartiet moderaterna. I sista stund klipptes en skriftlig kommentar från Göran Persson in i programmet, där han beskrev herrgården som sin livsdröm. Rena rutinåtgärder, enligt Hansson.

- Det är väldigt känsligt läge just nu, kommenterade Janne Josefsson redigeringen i branschtidningen Resumé.

På chatten efter programmet ställde flera tittare detaljerade frågor om utformningen
av Göran Persson-programmet. Underförstått fanns en oro för att Sveriges tyngsta samhällsjournalister utsatts för påtryckningar från regeringen.

Enligt Nils Hansson styrdes redigeringen enbart att journalistiska överväganden. Med tanke på Josefssons och Hanssons meritlistor finns egentligen inget fog för att tvivla på deras journalistiska integritet.

Men SVT:s starka genomslag och höga trovärdighet gör blotta tanken på politisk inblandning tillräckligt allvarlig för det ska kännas olustigt att högste chefen fått jobbet på grund av politiska kontakter - inte publicistiska meriter.

En central mediepolitisk fråga för alliansen vid en valseger blir att förhindra att sammanträffanden och utnämningar inte äventyrar trovärdigheten för public service.