Estoniahanteringen en skamfläck för svenska politiker?
Ska vi ha professionella lögnare som leder Sverige?
 





* Tsunami
* 9/11

* Bilderbergare
* Frimurare och illuminater
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Mordet på Olof Palme
* Medicin och hälsa

* MindControl

*
Chemtrail
*HAARP & Echelon

* EU



13.9.2006
Skrivet av Jan-Ola Gustafsson


Alltsedan den olycksnatt då Estonia förliste på Östersjön 1994 har svenska politiker och myndighetsföreträdare betett sig på ett lindrigt sagt misstänkt sätt när det gäller allt som har med denna katastrof att göra. Vartefter tiden går så kommer mer och mer uppgifter fram som ger anledning anta att det finns saker att dölja som gör att det toppolitiska etablissemanget för en gångs skull håller ihop utåt. Och ve det land som vilseförs och bedras av sina valda företrädare!

De konstiga kovändningar som både Carl Bildt och Ingvar Carlsson gjorde inledningsvis efter att först ha utlovat bärgning av vraket och de omkomna för att sedan göra en helomvändning och i panik anbefalla en övertäckning av vraket med betong till en kostnad av flera hundra miljoner borde ju normalt ruska liv i de mest godtrogna människor. Ingenstans i historien finns det exempel på en så befängd ide efter ett fartygshaveri så här har folkhemsföreträdarna spelat i en division där de inte vill ta konsekvenserna av sina handlingar.

Boken "Estonias undergång" av Jan Gillberg som visats på Politikens Hemsida är en välunderbyggd och välskriven redogörelse för alla de märkliga turer som omger denna
mörkläggning. Bara iden att frakta militär högteknologisk materiel med ett civilt passagerarfartyg är i sig kriminell för att inte tala om genomförandet av en sådan handling. Hemlighållandet av positionsuppgifter, dykningar och aktiviteter vid vraket dagarna efter haveriet, redigerande av vittnesuppgifter, trakasserandet av Jutta Rabes och Gregg Bemis expedition för att undersöka vraket är bara några exempel på att Östersjöns vatten döljer hemligheter som skulle skaka om Sverige kanske mer än då Olof Palme mördades.

Förutom Gillbergs bok har en hel del material av andra författare publicerats angående Estoniakatastrofen. Ta del av detta och fundera på om det är förenligt med demokrati och öppenhet att alla försök att bringa klarhet i denna fråga konsekvent och med alla medel motarbetas. Och varför finns inget press- eller etermedium som törs borra djupare i denna fråga? Jämför vilket otroligt utrymme man ger till folkpartiets dataintrång hos SAP trots att sådant förekommit i årtionden bland olika partier vilket bekräftas av SAP:s före detta organisatör av valkampanjerna, Harald Ullman, i hans artikel i Expressen den 11 september. Svensk statstelevision har inte den fria ställning som allmänheten föreställer sig och vår "fria" press är inte friare än att den tar på munkorgen om storebror rynkar på ögonbrynen - för hur skulle pressen klara sig utan presstöd - hunden biter ju inte den hand som föder den.

En ytterligare företeelse som väcker undran är den märkliga roll som juristen, hovrättspresidenten och förre JK Johan Hirschfeldt spelat. Han hade av regeringen fått i uppdrag att utreda transporterna av militärmateriel med Estonia. Denne Hirschfeldt - en av landets högsta jurister - har under denna utredning FÖRSTÖRT allt bakgrundsmaterial till den beställda utredningen!!! Det kanske inte är så underligt att Sverige går baklänges in i framtiden när de så kallade lagens väktare i verkligheten är lagens dödgrävare. En modig och tänkande riksdagsledamot - Lars Ångström - har anmält Hirschfeldt till justitieombudsmannen för detta. Resultatet ska bli intressant att ta del av. Sagde Hirschfeldt dyker stadigt upp som gubben ur lådan då det är fråga om beställda utredningar och han levererade ju en goddag - yxskaft rapport efter att ha varit ordförande i kriskommissionen som undersökte myndigheternas agerande under tsunamikatastrofen.

Glöm heller inte i samband med Estoniakatastrofen att Johan Hirschfeldt i slutet av 80-talet och i början av 90-talet var rättschef i statsrådsberedningnen under statsministrarna Carl Bildt och Ingvar Carlsson. Hirschfeldt är också ordförande i Statens ansvarsnämnd och ordförande i Valmyndighetens styrelse. Detta sista framgick i TV-nyheterna tisdag kväll den 12/9 då det meddelades att valresultaten inte skulle redovisas lika snabbt som under tidigare år. Hjälp till att kolla vad detta innebär. Att ha juridiken som yrke innebär inte automatiskt att man är oförvitlig, tvärtom har man bättre än andra människor koll på sådana kryphål och finesser som skapar skillnaden mellan eliten och folket.

Glöm inte den urgamla sanningen: LAGEN RUTTNAR I DET LAND DÄR STATEN STYRS AV RÖVARBAND