|  
  
  
  * Tsunami
 * 
        9/11
 * 
        Bilderbergare
 * 
        Frimurare och illuminater
 * Nya Världsordningen
 * Israel och Palestina
 * Kriget i Irak
 * USA
 * Balibombningen
 * Estonia
 * Mordet på Anna Lindh
 * Mordet på Olof Palme
 * Medicin och hälsa
 * MindControl
 * Chemtrail
 *HAARP & Echelon
 * EU
 
  
  
 | 13.9.2006Skrivet av Jan-Ola Gustafsson
 
 Alltsedan den olycksnatt då Estonia förliste   på Östersjön 1994 har svenska politiker och myndighetsföreträdare betett sig på   ett lindrigt sagt misstänkt sätt när det gäller allt som har med denna   katastrof att göra. Vartefter tiden går så kommer mer och mer uppgifter fram som   ger anledning anta att det finns saker att dölja som gör att det toppolitiska   etablissemanget för en gångs skull håller ihop utåt. Och ve det land som   vilseförs och bedras av sina valda företrädare!
 
 De konstiga kovändningar   som både Carl Bildt och Ingvar Carlsson gjorde inledningsvis efter att först ha   utlovat bärgning av vraket och de omkomna för att sedan göra en helomvändning   och i panik anbefalla en övertäckning av vraket med betong till en kostnad av   flera hundra miljoner borde ju normalt ruska liv i de mest godtrogna människor.   Ingenstans i historien finns det exempel på en så befängd ide efter ett   fartygshaveri så här har folkhemsföreträdarna spelat i en division där de inte   vill ta konsekvenserna av sina handlingar.
 
 Boken "Estonias undergång" av   Jan Gillberg som visats på Politikens Hemsida är en välunderbyggd och välskriven   redogörelse för alla de märkliga turer som omger denna
 mörkläggning. Bara   iden att frakta militär högteknologisk materiel med ett civilt passagerarfartyg   är i sig kriminell för att inte tala om genomförandet av en sådan   handling. Hemlighållandet av positionsuppgifter, dykningar och aktiviteter   vid vraket dagarna efter haveriet, redigerande av vittnesuppgifter,   trakasserandet av Jutta Rabes och Gregg Bemis expedition för att undersöka   vraket är bara några exempel på att Östersjöns vatten döljer hemligheter som   skulle skaka om Sverige kanske mer än då Olof Palme mördades.
 
 Förutom   Gillbergs bok har en hel del material av andra författare publicerats angående   Estoniakatastrofen. Ta del av detta och fundera på om det är förenligt med   demokrati och öppenhet att alla försök att bringa klarhet i denna fråga   konsekvent och med alla medel motarbetas. Och varför finns inget press- eller   etermedium som törs borra djupare i denna fråga? Jämför vilket otroligt   utrymme man ger till folkpartiets dataintrång hos SAP trots att sådant   förekommit i årtionden bland olika partier vilket bekräftas av SAP:s före detta   organisatör av valkampanjerna, Harald Ullman, i hans artikel i Expressen den 11   september. Svensk statstelevision har inte den fria ställning som allmänheten   föreställer sig och vår "fria" press är inte friare än att den tar på munkorgen   om storebror rynkar på ögonbrynen - för hur skulle pressen klara sig utan   presstöd - hunden biter ju inte den hand som föder den.
 
 En ytterligare   företeelse som väcker undran är den märkliga roll som juristen,   hovrättspresidenten och förre JK Johan Hirschfeldt spelat. Han hade av   regeringen fått i uppdrag att utreda transporterna av militärmateriel med   Estonia. Denne Hirschfeldt - en av landets högsta jurister - har under denna   utredning FÖRSTÖRT allt bakgrundsmaterial till den beställda utredningen!!! Det   kanske inte är så underligt att Sverige går baklänges in i framtiden när de så   kallade lagens väktare i verkligheten är lagens dödgrävare. En modig och   tänkande riksdagsledamot - Lars Ångström - har anmält Hirschfeldt till   justitieombudsmannen för detta. Resultatet ska bli intressant att ta del av.   Sagde Hirschfeldt dyker stadigt upp som gubben ur lådan då det är fråga om   beställda utredningar och han levererade ju en goddag - yxskaft rapport efter   att ha varit ordförande i kriskommissionen som undersökte myndigheternas   agerande under tsunamikatastrofen.
 
 Glöm heller inte i samband med   Estoniakatastrofen att Johan Hirschfeldt i slutet av 80-talet och i början av   90-talet var rättschef i statsrådsberedningnen under statsministrarna Carl Bildt   och Ingvar Carlsson. Hirschfeldt är också ordförande i Statens ansvarsnämnd och   ordförande i Valmyndighetens styrelse. Detta sista framgick i TV-nyheterna   tisdag kväll den 12/9 då det meddelades att valresultaten inte skulle redovisas   lika snabbt som under tidigare år. Hjälp till att kolla vad detta innebär. Att   ha juridiken som yrke innebär inte automatiskt att man är oförvitlig, tvärtom   har man bättre än andra människor koll på sådana kryphål och finesser   som skapar skillnaden mellan eliten och folket.
 
 Glöm inte den urgamla   sanningen: LAGEN RUTTNAR I DET LAND DÄR STATEN STYRS AV RÖVARBAND
 
 
 
 
 |