25.3.2007

Källa: Borås Tidning
Nils Funcke
Årets avslöjare
nils.funcke@telia.com

Smaka på orden "hemliga tvångsmedel". Det är ett bra begrepp med ett synnerligen allvarligt innehåll. Bra därför att det inte är någon förskönande omskrivning utan säger vad det handlar om, nämligen att staten i hemlighet kan utsätta personer för olika former av tvång. Det kan vara kroppsbesiktning, häktning, telefonavlyssning, granskning av e-post och övervakning med dold kamera.

På samma sätt är begreppet "personlig integritet" klartext. Då handlar det om individens grundlagsfästa rätt till föreningsfrihet, brevhemlighet, rätt till förtrolighet med andra medborgare eller med journalister och advokater. Rätten att inte fängslas utan att ha fått sin sak prövad.

Begreppen lever i konflikt med varandra. Det lagstiftaren och de rättsvårdande myndigheterna måste lyckas med är att skapa regler och praxis som innebär att en misstänkts integritet inte kränks mer än nödvändigt och att övriga medborgares frihet inte berörs. Det ska finnas rimliga proportioner mellan åtgärden och syftet med den. Ingen ska jaga flugor med hagelbössa.

Dessvärre har proportionerna gått förlorade i "kriget mot terrorismen" med USA som överbefälhavare. Det har också blivit ett demokratins krig mot demokratin. Grundläggande rättigheter har satts på undantag när personer på lösa grunder försvinner in i hemliga fångläger där de hålls år efter år utan rättegång. Vissa bara försvinner medan andra sänds till länder där de torteras.

Visserligen finns inga hemliga skrymslen i bunkern på Kumla där inbillade terrorister försmäktar tillsammans med misstänkta och verkliga brottslingar. Men Sverige har dragits in i kriget. Minns utvisningen av två egyptier som Sverige serverade CIA på silverbricka och som torterades i sitt hemland 2001. Något den förra regeringen nu ångrar och den nuvarande bett om ursäkt för.

Ibland brukar vi säga att vi inte ser skogen för bara träd. Det är vad som skett när det gäller alla förslagen för att bekämpa kriminalitet och terrorism. Varje enskild åtgärd kan tyckas motiverad men få ser helheten.

Redan idag har polisen rätt att i hemlighet avlyssna telefoner eller sätta upp kameror. Ett nödvändigt tvångsmedel som dessvärre utökats under senare år så att även oskyldiga och icke misstänkta drabbas.

Som vilande ligger i riksdagen förslag om att polisen ska få bedriva hemlig rumsavlyssning, buggning, och att teleavlyssning ska få sättas in i förebyggande syfte. Den 8 mars överlämnade regeringen en proposition om förändrad försvarsunderrättelseverksamhet. Ett förslag som innebär att alla samtal, e-brev, fax etc som passerar landets gränser ska avlyssnas. Meddelanden som uppfyller vissa sökkriterier ska granskas särskilt. Även det förslaget verkar nu hamna i kylskåpet under ett år eftersom såväl miljöpartiet, vänsterpartiet som socialdemokraterna menar att integritetsskyddet inte är tillräckligt.

I början av mars presenterades också ett förslag om att permanenta 1952 års tvångsmedelslag. En lag som när den antogs skulle vara tillfällig men som sedan dess förnyats år efter år. Tvångsmedelslagen reglerar bland annat säkerhetspolisens användning av telefonavlyssning.

Förslagen är förfärande många och i vissa stycken mycket långtgående. Men vart tog värnet av den personliga integriteten vägen?

Och var är opinionen?