|  
  
  
  * Tsunami
 * 
        9/11
 * 
        Bilderbergare
 * 
        Frimurare och illuminater
 * Nya Världsordningen
 * Israel och Palestina
 * Kriget i Irak
 * USA
 * Balibombningen
 * Estonia
 * Mordet på Anna Lindh
 * Mordet på Olof Palme
 * Medicin och hälsa
 * MindControl
 * Chemtrail
 *HAARP & Echelon
 * EU
 
  
  
 | Widar Anderssonpolitisk redaktör   Folkbladet
 widar@widar.nu
 Publicerad: 2006-06-15 01:58
 
 Anders Isaksson är en särpräglad person och författare. Hans mastodontverk om
 Per-Albin Hansson - fyra tjocka volymer - ger t ex djup kunskap om det svenska   statsskickets förvandling till en parlamentarisk demokrati som i allt väsentligt   har kommit av domineras av socialdemokratin.
 
 Nyligen presenterade han sin   nyutgåva av boken "Den politiska adeln"
 (Bonnier pocket 2006).
 
 Isakssons poäng är att mängden av relationsunioner inom det   parti som abonnerat på makten under snart ett sekel kan ha betydelse för   statssicket som sådant. Isaksson anar rentav fördemokratiska beteenden och   mönster i de personpussel han lägger i sin bok.
 
 "Det skulle behövas en   regelbundet uppdaterad politisk version av ´Vem är det,´ för att bringa reda i   myllret av äkta makar, söner, döttrar, svärsöner, svärdöttrar, svågrar,   svägerskor, kusiner, sambor och särbor som nu rör sig i politikens centra, får   jobb i den offentliga förvaltningen, bemannar styrelserna i statliga/kommunala   bolag och arbetar åt Intresseorganisationerna" skriver Isaksson.
 
 "Om man   i en sådan kalender skulle slå upp socialdemokraten Kenth Pettersson,   generaldirektör för Arbetsmiljöverket och tidigare ordförande för   Handelsanställdas förbund, skulle man också hitta en hänvisning till Irene   Wennemo, hans nuvarande fru. Hon har tidigare arbetat som politiskt sakkunnig   hos statsminister Persson och återfinns nu i kretsen runt LO: s ordförande Wanja   Lundby-Wedin.
 
 Där har Wennemo en kollega som heter Jonas Hellberg,   tidigare ombudsman i SSU och nu sambo med statsrådet Lena Hallengren. Hon var   tidigare förbundssekreterare i SSU och efterträddes av Sara Helge Wikmång som nu   är förbundssekreterare i Unga örnar och gift med Nils Wikmång som är politiskt   sakkunnig på regeringskansliet.
 
 I ett avsnitt av boken tar Isaksson upp   sin principiella poäng på ett mer precist sätt. Han tar sats i en beskrivning av   hur t ex äktenskapet mellan ordföranden i den socialdemokratiska   riksdagsgruppen, Britt Bohlin, och Pär Nuders statssekreterare Sten Olsson   (tidigare politisk tjänsteman hos Göran Persson) ökar på mängden av politiska   komplikationer. Till de klassiska komplikationerna - motstridiga intressen,   ideologiska låsningar, personliga ambitioner, o s v - adderas också, skriver   Isaksson "oklara effekter av känslomässiga allianser på högsta nivå, en   dimension i dagens politiska societet som likt forna tiders palatsintriger   innefattar vad som kan ha sagts i sängkammaren, vad som möjligen kan ha dryftats   vid frukostbordet och vad som kan ha varit i säck innan det kom i påse.   Kommandokedjan blir oklar i alla riktningar. Vad kan Britt ha råkat nämna för   Sten och som Sten råkat föra vidare till Nuder eller Persson?"
 
 Att   människor som arbetar nära varandra i samma företag/bransch blir kära i varandra   är inte konstigt. Men på ett annat plan, skriver Anders Isaksson, är denna slags   kärlekar också ett exempel på att den "fördemokratiska tidens många pragmatiska   allianser på högsta nivå tenderar att upprepa sig även i vår tid... Politikens   ideella framsida har också en materiell frånsida som alltmer antar skepnaden av   en särskild politisk klass, ja rentav en politisk adel."
 
 Isakssons bok   innehåller - förutom ett stort personregister -ett par tunga och   statsvetenskapliga avsnitt där han skissar förslag på hur olika former av   "motmakter" till regeringsmakten skulle kunna se ut.
 
 Det är angeläget   att dessa förslag ägnas en seriös diskussion. Socialdemokrater är inte mer onda   eller maktkåta än andra. Men makt riskerar alltid - precis som personliga   relationer - att korrumpera de inblandade. Det vore därför trösterikt om några   självständiga socialdemokrater tog upp Isakssons kastade hands-ke och började   driva opinion för förändringar. Alla är ju trots allt inte med i Isakssons   personregister.
 
 
 
 
 |