President Jacques Chirac avtäckte en modell av det obemannade smygplanet Neuron på flygmässan på Le Bourget i juni. Sverige ska enligt planerna stå för närmare en fjärdedel av utvecklingskostnaderna.

 
Regeringen har fått hård kritik för sitt handhavande av stridsflygplanet Neuron och anklagas för att vilja backa ur och riskera Sveriges del i projektet.

Jag skall inte gå in i den debatten, utan försöka att lägga detta på en mer grund-läggande nivå. Jag vill föra en debatt oss ingenjörer emellan - för när diskuterade vi om det är etiskt försvarbart att bygga stridsflygplanet Neuron. Var finns ingenjörernas och naturvetarnas etiska råd som bör vägleda oss i denna fråga? Hur ställer sig CF och Sif, till detta? Varför finns det inte en etikprofessor vid varje teknisk högskola och universitet som vid KTH?

Har man forskat i vilka konsekvenserna blir av att vi bygger stridsflygplanet Neuron? Då syftar jag inte på att svenska ingenjörer får behålla sina jobb eller att vi behåller flygtekniskt spjutspetskompetens i Sverige. Vad jag menar är, vad händer när bomben har landat? Vad händer om säg, ett terroristnätverk skulle få tag i ett smygplan som kan fälla en atombomb?

Vilket moraliskt ansvar har vi för konsekvenserna?

Dessa kan tyckas vara konstiga frågor. Men det beror främst på att vi ingenjörer allt för ofta blundar för dessa typer av frågor. Vi för inte denna typ av debatt, varken i yrkeslivet eller under vår utbildning (jag har själv läst vid tre olika tekniska högskolor i Sverige och aldrig hamnat i någon etisk debatt kring att vi bygger vapen). Jag skulle vilja dra parallellen till läkarkåren där man debatterar aktiv dödshjälp. Enligt läkaretiken skall man klart och tydligt göra sitt yttersta för att rädda liv. Hur många dör när en atombomb faller? Finns det några ingenjörsmässiga beräkningar på detta?

Hur skulle det se ut om var sjätte bil som körs på våra vägar hade ett inbyggt fel som gjorde att den skenade okontrollerat och kunde resultera i någons död? Naturligtvis skulle vi inte bygga sådana bilar.

Men däremot byggs klusterbomber. En klusterbomb innehåller över 100 mini-bomber som skulle kunna fällas av stridsflygplanet Neuron. Klusterbomber är den största orsaken till civilas lidande och död under Irakkrigen. Bör vi inte diskutera om vi överhuvudta-get skall bygga bomber?

Är det försvarbart att tänja på teknikens gränser bara för att det är möjligt? En fråga som alla naturvetares förebild, Albert Einstein, ställde sig ofta. När etiken och moralen lyser med sin frånvaro kan man rulla igång projekt som stridsflygplanet Neuron utan att reflektera över konsekvenserna. Och detta av en yrkesgrupp som anser sig ha mycket högt IQ.

Bygger man ett vapen kommer det att användas och inte alltid av dem man själv anser vara de goda. Var är vårt yrkesmässiga ansvar som konstruktörer? Albert Einstein lär ha sagt, fritt översatt, "Om vi vill skapa verklig fred på vår jord måste vi strypa källan till alla krig, nämligen ammunitionsfabrikerna".

En annan skrämmande aspekt kring stridsflygplanet Neuron är kostnaderna. Hur mycket pengar spenderar vi ingenjörer och naturvetare på att forska fram och bygga nya vapen? Enbart regeringen anslog för 2005 över en miljard till detta. Krigsmaterialindustrin omsatte enligt egna källor

32 miljarder år 2003. Det totala anslaget för fredsfrämjande forskning, alltså forskning som rör vapnens effekter på världen vi lever i, var för samma år runt 100 miljoner kronor.

Hur mycket av denna forskning bedrevs av ingenjörer?

Budgeten för Neuron är för svenskt vidkommande 750 miljoner kr.

Man kan alltid hoppas att regeringen tar sitt förnuft till fånga och inte anslår pengar till Neruon.

Pengarna behövs till många andra bättre ändamål. Men framförallt kan man hoppas att vi ingenjörer börjar agera intelligent och slutar bidra med vårt kunnande till moraliskt och etiskt förkastliga projekt som stridsflygplanet Neuron.

Läs också http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=62188&a=828002

http://www.analyskritik.press.se/Framtidvision/Neuron.htm

Försvarets politiker har drabbats av panik